SkrivPuff: Utmaning 313 - 9 november

***
Skriv om något skört.


En månad för tidigt anlände han.
Jag visste inte att man kunde vara så liten och tunn.
Läkarna hade inte mycket hopp för vår lille kille... de förberedde Kate och mig på att han kanske inte skulle överleva veckan.
Men han överlevde.
Mirakel, sade läkarna.
De första åren var vårt mirakel väldigt liten. Bräcklig och skör.
Vi tillbringade mycket tid på sjukhus.
Nu sade läkarna att han kanske inte får uppleva sin 6-årsdag.
De hade fel - igen!

Nu sitter jag här med vår mirakelpojke som fyller 14 år i november.
Visst, han är ganska liten för sin ålder och har stundtals varit en mycket bräcklig liten kille.
Han har gått igenom mycket i sitt unga liv redan.
En del ser nog honom fortfarande som ganska skör.
Men för oss är han det starkaste som finns!


// David McKenzie
***

SkrivPuff: Utmaning 309 - 5 november

***
Skriv om ett ljud.


”Hallå, Leni, jag hör en ljud.”
Leni öppnade motvilligt ögonen och tittade på sin yngste lillebror Melwin.
Farväl sovmorgon.
”Leeeni, jag hörde också ett ljud!” tjoade Melwins tvillingbror Noel.
Pojkarna hoppade upp och ner i Lenis säng.
”Jag hör också ljud.” sa Leni trött.
”Vaddå?” frågade Noel nyfiket.
”E det ‘åttor?” frågade Melwin.
”Nej, inte råttor. Små troll.” sa Leni. ”Två blonda troll. De väcker oss jättetidigt varje lördag.”
”Va’ e dom?” frågade Melwin.
”Kolla inne hos mamma och pappa.” sa Leni. ”Skynda er!”

Pojkarna skuttade ur sängen och sprang in i sin mammas och pappas sovrum.
”Hej! Godmorgon!” sa Noel. ”Vi jagar små troll!”
”T’oll som inte e ‘åttor!” sa Melwin. ”Vi hö’de dom!”
”Ni får jaga troll inne hos er syster.” stönade deras mamma.
”Hon vill sova. Hon är tonåring, dom sover mycket.” sa Noel snusförnuftigt.
”Det vill föräldrar också.” muttrade deras pappa.
”Hallå, Leni sa t’oll finns här!” sa Melwin.
”Här finns bara två små busungar.” sa deras mamma.
”Pojkar, vi har ju bestämt att på helgerna får ni faktiskt leka i ert rum tills klockan blir nio.” sa deras pappa trött.
”Meh! Vi kan inte klockan ju!” sa Noel.
”Nä! Vi kan inte klockan ju!” instämde Melwin.
”High-five, Melwin!” sa Noel glatt.
Tvillingarna gjorde en high-five.
Sedan sprang de fnissande mot nästa rum för att väcka storebror Linus.
***

Calypso Island. 16

***
Maggie tittade in till dem.
”Jag ville bara se att ni mår bra.” sa hon.
”Vi mår bra.” sa Maureen.
Sunshine och Shelia nickade.
Maggie såg på Ryan.
”Han sover inte.” viskade Sunshine.
Maggie satte sig på Maureens säng och strök Ryan över ryggen.
”Hur mår du då lilla gubben?”
Ryan öppnade ögonen och såg på Maggie.
”Jag mår fint.” sa han. ”Jag bara gömmer mig för tjejerna, så att de inte ska attackera mig med pussar.”
Maggie skrattade.
”Är de så farliga?”
”Ja, tjejer är jättefarliga.” fnissade Ryan.
Maureen satte sig nära Ryan och gav honom en puss på kinden.
Ryan rodnade.
”Du är så söt!” fnissade Maureen.
”Äh lägg av!” sa Ryan.
Men sedan kramade han Maureen.
Han höll om henne länge.
***

Calypso Island. 15

***
”Jag är helt slut!” sa Maureen när poliserna och George hade åkt. ”Nu vill jag bara sova.”
”Låter som en bra idé.” sa Sheila.
De gick upp till Maureens rum och bäddade.
Men trots att de var trötta kunde de inte sova.
Det hade hänt för mycket idag.
”Är det säkert att du inte har har ont, Ryan?” frågade Maureen oroligt.
”Ja!” sa Ryan. ”Jag lovar och svär; det är okej!”
Sedan log han och kastade sin kudde på Maureen.
”Om du vill ha tillbaka kudden får du komma hit och ge mig en puss.” flinade Maureen.
”Aldrig i livet!” fnissade Ryan. ”Jag kan sova utan kudde.”
”Men tänk om inte Maureen kan sova utan puss.” sa Sheila.
”Just det!” sa Maureen. ”Kom och ge mig en puss nu Ryan.”
”Nej!” fnissade Ryan.
”Då får väl jag ge dig en puss!”
Maureen satte sig på Ryans madrass.
Plötsligt såg hon allvarlig ut.
”Du skrämde oss idag, Ryan. Vi trodde nästan att du dog där ute på ön.”
”Men jag klarade mig.” sa Ryan.
Han lade armarna om Maureens hals.
Maureen höll om honom länge.
Sunshine och Sheila kramade också om Ryan.
”Du får aldrig skrämmas så där igen.” sa Sheila.
”Ska försöka.” sa Ryan.
”Vi tycker så mycket om dig!” sa Maureen.
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt.
Han slingrade sig ur kramen.
Han satte sig på Maureens säng och tog sin kudde.
”Nej du!” skrattade Maureen. ”Ingen puss - ingen kudde. Kom igen nu sötnos.”
”Nej.” sa Ryan trotsigt. ”Jag ska sova här, i din säng.”
Han lade sig ner i Maureens säng och låtsades sova.
Tjejerna skrattade.
***

Calypso Island. 14

***
Maggie och George skyndade ner till bryggan när de såg polisbåten lägga till.
”Vad har ni nu ställt till med?” skrattade George när ungdomarna hoppade i land.
”Vi har fångat en skurk bara.” sa Ryan.
Maggie fick syn på såret i Ryans panna.
”Men herregud! Älskling, vad har hänt?!”
”Skurken slog honom med sin pistol.” sa Maureen.
”Men vad är det du säger!” utbrast Maggie förfärat. ”Vi går in, så får ni berätta allt som hänt. Och jag vill titta ordentligt på det där såret.”
”Han behöver nog sys.” sa en av poliserna.
”Nej, jag är okej.” stönade Ryan.
”Det kanske räcker med ett ordentligt plåster.” sa Maggie lugnande och höll om Ryan.
”Ja, det gör det!” sa Ryan ivrigt.
Maggie skrattade.
”Kom nu älsklingar, så går vi in.”

Poliserna stannade en stund och berättade om skurken Manny och hans kumpan och ungdomarna berättade vad de varit med om.
Maggie plåstrade om Ryan.

”Nu ska jag nog åka hem till Esther.” sa George. ”Hon har nog varit orolig.”
”Krama farmor från mig!” sa Ryan.
”Det ska jag göra, min pojke.” sa George.
Han gav sin sonson en stor kram.
”Ta hand om er nu. Inga fler farliga äventyr!”
”Vi lovar!” sa Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila unisont.
***

Calypso Island. 13

***
Ryan hade lyckats skicka upp två lysraketer.
Nu satt han och den blonde skurkens kumpan på marken och tittade upp mot himlen som lystes upp av raketernas röda sken.
”Bra jobbat grabben!” berömde den skadade kumpanen.
”Tack!” sa Ryan stolt.
Den blonde skurken kom utrusande.
Efter honom kom Sunshine, Maureen och Sheila.
”Vad i helvete gör du unge!” vrålade skurken.
”Han räddar oss.” sa Sunshine sturskt.
Hon gick fram till Ryan och lade armen om honom.
Maureen och Sheila sprang också fram till Ryan.
”Usch, det där såret ser otäckt ut. Gör det mycket ont?” frågade Maureen.
”Det är ingen fara.” sa Ryan.
”In med er igen!” skrek skurken.
”Låt dem vara.” sa hans kumpan. ”Polisen är säkert på väg. Det är lika bra att du ger upp, Manny.”
”Håll käften!” skrek skurken Manny.
Han grep tag i Ryan och drog upp honom från marken.
”In - nu! Annars skjuter jag er nye vän här.”
Manny siktade på sin kompanjon.
”Släpp pojken, Manny!”
Alla vände sig om.
Fem polismän kom emot dem, med ficklampor och dragna vapen.
En av dem tryckte ner Manny på marken och satte handfängsel på honom.
”Manny Stewart, det var inte igår. Trevlig att få se dig igen.” flinade polismannen.
Manny bara morrade.
En annan polis satte handfängsel på Mannys kumpan.
”Försiktigt! Han är skadad!” sa Ryan.
”Och oskyldig!” sa Sunshine.
”Han är inte så oskyldig hjärtat.” sa polisen som satte handfängsel på Manny. ”De här killarna har begått brott i tio år.”
”Men han ville bli hederlig!” sa Sunshine.
Polisen log mot ungdomarna.
”Nu ska vi se till att ni kommer hem.”
***

Calypso Island. 12

***
George McKenzie hade just kommit upp till Maggie på terrassen när de såg ett rött sken på himlen.
Maggie flämtade till.
George höll om henne.
”Lugn. Polisen är på väg. Snart har vi ungarna här.”
”Men tänk om de är skadade…” sa Maggie.
Hon vågade inte tänka på vad som kunde ha hänt dem.
”Åh, varför lät jag dem åka!”
”Så ja,” tröstade George. ”du bär inte ansvaret för det här, Maggie.”
”Jag ska aldrig släppa dem ur sikte igen!” sa Maggie.
George log.

♒

I New York satt David, Kate och Sue på en restaurang och väntade på att få in middagen.
”Undrar hur de har det där hemma.” sa Kate.
”Ungarna är säkert ute på nåt äventyr.” sa David.
”Vi skålar för de fina ungarna.” sa Sue.
”Mycket bra idé!” sa David.
De höjde sina glas.
”Skål för våra ungar - och skål för Maggie, som tar hand om dem!” sa Kate.
”För Maggie, Ryan, Maureen och Sunshine!”
David såg på sin fru.
”Har jag glömt nån?”
”Sheila.” sa Kate. ”Och Rebecca och våra föräldrar så klart!”
”Vi skålar för hela Ocean Beach!” sa David.
Kate och Sue skrattade.
De skålade för alla de kände där hemma.
***

Calypso Island. 11

***
Sunshine reste sig. Hon gick fram mot den långe skurken och gav honom en hård spark på smalbenet.
Sedan rusade hon ut till Ryan.

Ryan låg precis vid ingången.
Sunshine sjönk ner på knä intill honom.
Det rann lite blod från pannan.
”Ryan, hur är det?” Sunshine lät gråfärdig.
Ryan tittade upp på henne. Och till Sunshines stora förvåning log Ryan.
”Han gick på det!” viskade han triumferande.
Sunshine såg frågande på honom.
”Vad?”
Ryan satte sig upp.
”Jag försökte komma på nåt sätt att ta mig ut till min ryggsäck.” sa han.
Då förstod Sunshine.
Lysraketerna som farfar George givit dem låg i Ryans ryggsäck.
”Du är ett geni!” viskade Sunshine och kramade Ryan.
Ryan besvarade kramen.
”Men hur kom du på hur du skulle göra?” frågade Sunshine.
”Han påminner om Uncle Walter, till sättet. Och han brukade tappa fattningen totalt om man började gråta. Så jag tänkte att det kunde vara värt att prova.”
”Men han kunde ju ha slagit ihjäl dig!”
”Det tänkte jag inte ens på.” erkände Ryan. ”Men du, Sunny, gå in och upphåll skurken, så ska jag fixa lite fyrverkeri.”
Sunshine kunde inte låta bli att le.
”Du förtjänar en Oscar för bästa skådespeleri.”
”Jag instämmer!” sa den skjutne kumpanen.
Ryan log.
Sunshine skyndade sig in i fästningen.
Hon satte sig nära Maureen.
”Hur är det med Ryan?” viskade Maureen.
”Han mår bra. Han har en plan. Men håll masken, så inte han där anar nåt!” viskade Sunshine tillbaka.
Sunshine började gråta och begravde ansiktet i Maureens tröja.
Den blonde skurken blängde på henne.
”Ni ungar går mig på nerverna, vet ni det.”
”Dito.” mumlade Sheila.
***

Calypso Island. 10

***
På fängelseön var stämningen minst sagt tryckt.
De fyra ungdomarna satt tätt intill varandra på stengolvet.
Den blonde hade lagt upp två starka ficklampor i en fönsterglugg, så det var ganska ljust inne i fästningen där de satt.
Den skjutne rörde på sig där han låg i sin cell.
”Kan du hjälpa mig ut?” frågade han sin kumpan. ”Jag behöver lite frisk luft.”
”Frisk luft…" fnös den blonde. "ja, okej, du ska få komma ut. Du kan ju inte smita.”
Han släpade ut sin skadade kumpan, sedan gick han in till ungdomarna igen.
”Känslig typ, den där.” sa han. ”Tål ingenting.”
”Borde inte han få komma till sjukhus?” sa Sheila.
”Han ska få blöda ihjäl sa jag ju!” skrek den blonde.
Det var tyst i ett par minuter.

”Kan vi också få ta lite luft?” frågade Ryan lugnt efter en stund.
Den kriminelle stirrade på pojken.
”Tror ni att ni är på nöjesresa eller?” flinade han.
”Snälla…” sa Ryan ynkligt. ”Det blir så klaustrofobiskt härinne.”
Ryan reste sig och började nervöst gå fram och tillbaka.
”Sätt dig ner.” sa den kriminelle irriterat.
Men Ryan lyssnade inte.
”Sätt dig ner sa jag!”
”Skrik inte åt honom!” skrek Sheila.
Den kriminelle gick fram till Sheila och tog ett hårt grepp om hennes nacke.
”Det var fan vad ni var pratglada! Håll käften nu!”
”Rör henne inte!”
Ryan började gråta.
Maureen ville gå fram och krama honom, men hon vågade inte.
Den kriminelle släppte Sheila och stirrade på Ryan.
”Sluta gråta!” befallde han.
Det gjorde inte Ryan.
”Håll käften snorunge!”
Den långe mannen slog till Ryan med sin pistol.
Slaget träffade honom strax intill tinningen.
Ryan vacklade till och föll ut genom dörröppningen.
***

Calypso Island. 9

***
Maggie stod på sin terass och såg ut mot det mörka havet.
Hon lyssnade efter välbekanta ljud, men hon hörde varken ljud från motorbåten eller ungarna.
Hon såg på sin klocka. Kvart över åtta.
Maggie visste inte varför, men hon kände att något inte stod rätt till.
Något sa henne att det hade hänt ungarna något.
Hon gick in och ringde till Ryans farfar.
”Nej, här är de inte.” sa George McKenzie. ”Men oroa dig inte, Maggie. De kommer säkert snart. De har roligt och har glömt tiden. De är ungar, sån’t händer hela tiden.”
”Du har nog rätt George.” sa Maggie.
”Ring mig om de inte har kommit hem om en halvtimme, då ska jag be nån åka ut och hämta dem.”
”Tack George.”


En halvtimme senare syntes ungdomarna fortfarande inte till.
Maggie ringde till George igen.
”George, de har inte kommit hem än. Jag känner på mig att det har hänt dem nåt.”
”Jag ringer polisen, så får de åka ut till ön.” sa George.
”Tack George. Jag stannar här hemma, ifall ungarna kommer snart.”
”Vill du att jag ska komma över?” frågade George.
”Ja tack, snälla George. Det är skönt med sällskap när man går hemma och oroar sig.”


George bad sin hustru att stanna hemma ifall ungarna kom dit eller ringde.
”Ja, det kan jag göra, men jag begriper inte vad de skulle på den där hemska ön att göra!” suckade Esther McKenzie.
”De är ungar, Esther, de gillar äventyr! Jag åker över till Maggie nu. Jag kommer hem så fort jag vet att ungarna är välbehållna.”
”Det är bra George.” sa Esther. Hon log. ”Och ge Ryan en kram från mig när han kommer hem.”
George log.
”Det ska jag göra.”
Han skyndade sig mot garaget.

"Käre Gud, låt barnen vara välbehållna!" viskade Esther när hon blev ensam.
***

Calypso Island. 8

***
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila sprang ut ur fästningen.
”Vi måste åka till polisen!” sa Sheila.
”Det är nog ingen bra idé.” hördes en främmande röst bakom dem.
Alla fyra vände sig om.
De såg upp på en lång blond man.
Främlingen såg på plånboken som Sheila fortfarande höll i.
”Ge mig plånboken nu.”
Han slet plånboken ur handen på Sheila.
”Vi ska nog gå nu.” sa Maureen.
”Ni går ingenstans.” sa främlingen.
Han drog fram en pistol.
”In där!” han pekade på fästningen.
Han puttade dem framför sig.


”Titta här vad jag hittade.” sa den blonde till sin skadade kumpan. ”Fyra små snokande spioner.”
”Låt ungarna gå!” sa den skadade.
”Hur dum tror du jag är!” skrattade den blonde. ”Då sticker de ju till snuten och skvallrar! Nä, ni får stanna här här. Det blir väl trevligt?”
”Ska du döda oss?” frågade Sheila.
”Du rör inte ungarna!” skrek den skadade mannen.
Den blonde skrattade igen.
”Jag dödar inte ungar, jag skrämmer dem bara. Ni får stanna här har jag sagt.”
Han lyste på Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila med sin starka ficklampa.
”Var inte ledsna nu, ungar. Det här blir som ett litet äventyr. Ungar gillar äventyr, eller hur?”
”Nej.” sa Ryan svagt.
Maureen lade armen om honom.
Sunshine och Sheila ställde sig nära dem och alla fyra höll om varandra.
Den blonde skrockade.
”Titta, vad gulligt.”
Sedan vände han sig till sin kumpan.
”Du, min vän, får blöda ihjäl. Då kanske du lär dig att man inte sätter käppar i hjulet för mig.”
”Vilken underbar dag…” suckade Sheila.
Maureen puttade på henne för att hon skulle hålla tyst.
***

Calypso Island. 7

***
”Hittade du några spöken sötnos?” ropade Sheila.
”Nej...” stammade Ryan. ”Men en skadad man.”
Maureen, Sunshine och Sheila rusade dit.
”Herregud!” skrek Sheila. ”Du är ju skjuten!”
Den skadade främlingen skrattade glädjelöst.
”Jo tack, jag känner det. Hörni ungar, det är bäst att ni ger er av nu. Det är farligt för er här.”
”Farligt?” undrade Maureen.
”Ja, min kumpan kan komma tillbaka när som helst nu.”
”Din kumpan…?” frågade Sheila. ”Är du kriminell?”
Mannen skrattade till.
”Så här är det: Vi planerade några inbrott för ett tag sedan. Igår var vi här för att se var vi kunde gömma vårt byte. Men så sa jag att jag vill hoppa av. Jag vill bli hederlig. Det gillade han inte.”
”Så då sköt han dig?” sa Ryan.
Mannen log lite nu.
”Ja, då sköt han mig. Avsikten var att döda mig, men han är en usel skytt, så han skadade mig bara.”
”Herregud!” flämtade Sheila.
”Mmm. Ger er av nu! Jag vill inte att ni ska vara här om han kommer!”
”Du då?” sa Ryan.
”Tänk inte på mig, ni måste rädda er själva!”
”Men…” började Sunshine.
”Nej, lyssna på mig, lilla vän: min kumpan är verkligen farlig! Skynda er härifrån nu!”
***

Calypso Island. 6

***
När de ätit lunch gick Maureen, Ryan, Sunshine och Sheila upptäcktsfärd på ön.
De gick in den gamla fängelsebyggnaden.
Cellerna såg spöklika ut i skenet från deras ficklampor.
”Kolla nån har tappat en plånbok!” sa Sheila.
Hon böjde sig ner och plockade upp den bruna läderplånboken.
”Tror ni polisen ger oss hittelön?”
Då hördes ett stönade från en av cellerna.
”Vad var det?” frågade Sheila.
Ryan gick fram mot cellen.
”Var försiktig!” sa Maureen.
”Ja, gå mot det läskiga ljudet du.” sa Sheila. ”Mycket bra idé, Ryan.”
”Du har väl aldrig varit rädd för spöken, Sheila?” sa Ryan och skrattade lite.
Han gick fram till cellen och lyste in med sin ficklampa.
Sedan var han nära att tappa lampan av chock.
På stengolvet låg en man.
Han var smutsig och han blödde ur ett sår i benet.
***

"Namnutmaning"

***
Regler: 

Det här är svårare än du tror!
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde testet innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!


1. Vad är ditt namn? Dakota
2. Ett ord på fyra bokstäver: Damm
3. Flicknamn: Dina
4. Pojknamn: David
5. Yrke: Danslärare
6. Färg: Delfingrå
7. Klädesplagg: Damask
8. Mat: Dillkött
9. Sak i badrummet: Duschdraperi
10. Plats/stad: Denver
11. En orsak till att vara sen: Dumma bussar
12. Något man skriker: Dumhuvud
13. Film: Dark Water
14. Något man dricker: Druvjuice
15. Band: Dire Straits
16. Djur: Daggmask
17. Gatunamn: Downing Street
18. Bil: Duett (Volvo)
19. Sång: Daydream Believer*
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Duell
***

Moi...

Tänkte bara visa hur jag ser ut 
när jag sitter och skriver... 
Voilà!

Calypso Island. 5

***
Kvinnan bakom disken på Sea Breeze Diner såg på den långe blonde mannen framför sig.
Han beställde en rejäl lunch: en stor cheeseburger med allt på och pommes frites, milkshake och läsk.
”Jag kommer ut med din mat när den är klar.” sa servitrisen bakom disken.
Hon log mot honom, men han log inte tillbaka.
Han gick och satte sig i ett av hörnbåsen.

När maten kom på bordet åt han fort och bad att få betala notan.
Han stoppade in handen i jackfickan för att dra fram plånboken.
Den var borta.
Febrilt började han söka igenom sina byxfickor och sin väska, men plånboken fanns ingenstans.
Servitrisen, som inte märkte att gästen tycktes sakna pengar, lade notan på bordet och gick för att hjälpa några andra gäster.
Då passade han på att skynda sig ut.

Ute på gatan började han fundera.
Kunde han ha tappat plånboken på ön?
I så fall var han tvungen att åka ut och hämta den.
Han svor och skyndade mot hamnen.
***

Calypso Island. 4

***
”Ska ni med till Calypso Island i morgon?” frågade Sheila.
Maureen sneglade på sin mamma.
”För mig får ni gärna åka ut dit.” sa Maggie. ”Fast jag skulle önska att ni väntade tills det blir finare väder.”
”Äh, det kan ju ta veckor.” sa Maureen. ”Så dålig sikt är det inte. Det är bara lite disigt.”
Ryan nickade instämmande.
”Vi kan låna farfars båt, den är säker och bra.”
Sedan såg han på Maggie och log.
”Och han har en massa flytvästar.”
Maggie skrattade.
”Det är bra älskling. Och glöm inte att be din farfar om lysraketer - ifall det händer er nåt.”

♒

Nästa morgon hade vädret klarnat en aning.
Tidigt på morgonen gjorde sig Maureen, Sunshine, Ryan och Sheila redo för äventyr.
Ryans farfar kom över med båten, flytvästar och lysraketer.
”Var rädda om er nu!” sa farfar George.
”Ja, vi vill ha hem er torra och oskadda!” sa Maggie. ”Och är ni inte hemma senast klockan åtta i kväll, ringer jag varenda polis och sjöräddningssällskap i Kalifornien!”
”Mamma, du är så knäpp!” skrattade Maureen. ”Oroa dig inte, inget farligt kommer hända oss.”
”Såvida vi inte blir kidnappade av pirater.” flinade Ryan.
”Då får de med mig och göra.” sa Maggie. ”Kom hit och ge mig en kram nu, ungar.”
”Varför beter sig alla som om vi ska åka till andra sidan jorden?” sa Ryan.
”De oroar sig.” sa Maureen. ”Vuxna är lite konstiga, förstår du Ryan.”
Maggie tog tag om sin dotters midja.
”Vem är konstig sa du?”
”Jag skämtade bara!” fnissade Maureen och drog sig ur sin mors grepp.
Maggie kramade om Maureen, sedan Sunshine och Sheila.
”Tjejer… ska bara kramas hela tiden…” sa Ryan.
Farfar George skrattade.
”Tro inte att du kommer undan, lille vän.” skrattade Maggie och kramade Ryan också.

♒

Några minuter senare stod Maggie och farfar George nere på bryggan och såg efter ungdomarna när de åkte iväg med båten.
”Ha så kul!” ropade de.
Maureen, Ryan, Sunshine och Sheila vinkade glatt till svar.
***

Calypso Island. 3

***
”Titta, här kommer Sunny och Sheila!” sa Maggie.
”Yes!” sa Ryan.
Han lyckades sätta sig upp, men när han försökte komma ur Maureens grepp höll hon i honom.
”Tro inte att du är säker bara för att Sunny och Sheila är här nu!” skrattade Maureen. ”Du ligger fortfarande risigt till.”
Sunshine och Sheila slog sig ner hos dem.
”Vad har han gjort nu då?” frågade Sunshine och log.
”Han retas lite.” sa Maureen. ”Känn på hans händer.”
Sunshine tog Ryans händer i sina.
”Kall som is.”
”Får jag känna.”
Sheila kände också på Ryans händer.
”Brrrr! Ryan, var har du badat - på Sydpoolen eller?”
”Vad roliga ni är.” sa Ryan.
”Ska vi värma dig lite?” frågade Sheila och rufsade om hans hår.
Ryan skakade på huvudet.
Han försökte slingra sig ur Maureens grepp igen, men han lyckades inte.
”Ni får inte kittla mig nu.” sa han nervöst.
”Vilken bra idé!” sa Sheila glatt.
”Nej!” pep Ryan. ”Maggie, hjälp mig!”
***

Calypso Island. 2

***
Vädret var grått och lite kyligt, som det hade varit hela veckan.
”Jag förstår inte hur man kan vilja bada en sån här dag?” sa Maggie.
Hon såg på Ryan som just badat klart och nu kom gående mot henne och Maureen.
”Du vet ju hur Ryan är,” sa Maureen. ”han kan bada när som helst, hur kallt det än är.”
”Vem kan bada när som helst?” frågade Ryan.
”Du!” skrattade Maureen och drog ner honom på filten hon och Maggie satt på.
Ryan var påklädd, i jeans och T-shirt, men han var barfota och hans hår var genomblött.
”Ge mig din handduk.” sa Maureen.
”Vad ska du med den till?” frågade Ryan.
”Torka håret.” sa Maureen.
”Du är ju inte blöt i håret.” sa Ryan med ett litet leende.
”Sluta larva dig!” log Maureen. ”Nä, jag är inte blöt i håret - men du är det.”
Maureen började torka Ryans hår.
”Fryser du inte raring?” frågade Maggie.
Hon kände på hans armar.
”Jo, du är kall. Ska du inte hämta en varmare tröja, hjärtat?”
”Äh, så kallt är det inte.” sa Ryan.
Han blev lite blyg av all omtänksamhet.
Han tog handduken från Maureen och slängde den ifrån sig.
Sedan såg han busigt på Maureen.
”Maureen, tycker du att jag är kall?”
Han flinade och lade sin hand på Maureens nacke.
”Ryan, du är iskall!” utbrast Maureen.
Ryan bara skrattade.
”Om du inte tar bort handen ska du få med mig att göra.” varnade Maureen.
”Oj vad rädd jag blir.” flinade Ryan. ”Vad tänker du göra med mig då?”
”Så här tillexempel.”
Maureen brottade ner Ryan.
***

Calypso Island. 1

***
David och Kate skulle resa bort i tio dagar.
Först skulle David på affärsresa till Boston, Kate skulle där passa på att träffa en gammal klasskamrat.
Sedan skulle David och Kate åka till Ryans faster Sue i New York.
De skulle hjälpa Sue med diverse saker som hon var osäker på, bland annat: inreda lägenheten lite bättre och hjälpa henne att få ett jobb hon skulle söka.
Åren med Walter hade gjort att Sue hade tappat mycket av sin tro på sig själv. Nu var hon oerhört glad och tacksam över att David och Kate ville komma över och stötta henne.

Ryan skulle bo hos Maggie och Maureen medan hans föräldrar var bortresta.
Han hade gärna velat träffa faster Sue, men han brukade tycka att hans fars affärsresor var långtråkiga, så han bestämde sig för att stanna hemma.

”Vi åker kanske till New York senare i år, så du får träffa faster Sue.” sa David till Ryan när de skulle åka.
”Det låter bra.” sa Ryan.
”Sköt om dig nu grabben.” sa David och kramade om sin son.
”Det ska jag.” sa Ryan. ”Ni också.”
”Och var snäll mot Maggie och Maureen.” skojade Kate.
”Nä, jag ska vara jättebusig.” sa Ryan.
Maggie höll om Ryan.
”Det ska bli så kul att få ta hand om den här sötnosen.”
”Taxin är här nu Kate.” sa David. ”Dags att åka.”
Kate kramade om sin son.
”Hej då min älskling.” sa Kate. ”Var rädda om er nu.”
”Ja, ja, åk nu.” sa Ryan med låtsad otålighet.
Men sedan skrattade han och besvarade sin mors kram.
”Åh jag kommer sakna dig!” sa Kate.
”Men mamma… ni ska inte på jorden-runt-resa. Vi ses om tio dagar.”
”Det är alltid jobbigt att åka ifrån sina barn.” sa Maggie.
”Äh det blir jätteskönt att slippa mig lite!” log Ryan.
”Ge er inte ut på några riskfyllda äventyr nu.” sa David.
”Slappna av!” skrattade Ryan. ”Det ska inte hända oss nånting farligt medan ni är borta, jag lovar."
David skrattade också.
"Det är bra, grabben."
"Nu sticker jag och badar.”
Ryan sprang ner mot havet.
”Hej då grabben!” ropade Kate och David efter honom.
”Ha det så bra! Var rädda om er!” ropade Ryan tillbaka. ”Och hälsa faster Sue!”
***

Calypso Island. Prolog

***
Calypso Island var en gammal fästningsö.
Den var döpt efter Kalypso, som i den grekiska mytologin höll kvar Odysseus och hans mannar på sin ö och försenade deras hemfärd.
Calypso Island hade förr använts som fängelse-ö och kallades ibland för ”Little Alcatraz” av invånarna i Delphi och det sades att det spökade på där.
Föräldrar ville inte släppa iväg sina barn till ön då det gick så många otäcka rykten om stället.

Nu tornade fängelseborgen på sin klippiga ö upp sig i skymningsdimman. Hotfullt, som om den ville varna förbipasserande för att komma för nära.
Havets vågor slog mot klipporna, men för övrigt var det tyst.
Tystnaden bröts för ett ögonblick av ett skarpt ljud - ett pistolskott.
Ett par minuter senare startades en motorbåt.
Sedan sänkte sig tystnaden åter över ön.
***