4 December
"Älskling, vill du inte flytta hit till mig och Cassie?"
Nora Spencer såg bedjande på sin son där han satt mittemot henne vid det gamla slitna köksbordet och åt lunch.
"Jag skulle bli jätteglad om du gjorde det, det vet du."
Alex suckade.
"Mamma... vi har pratat om det här en miljon gånger... Jag bor gärna med dig och Cass - men bara om du lämnar skithögen."
"Kalla inte din styvfar så."
Alex släppte sin gaffel så häftigt att den nästan studsade mot tallriken.
"Han är inte min styvfar, eller min far! Inte nån annan sorts släkting heller! Han är ett asshole som behandlar min mamma illa!"
Nora reste sig, gick runt bordet och höll om Alex.
"Lilla gubben... jag behöver Darryl, han försörjer Cassie och mig."
Alex skakade trött på huvudet.
"Mamma... han respekterar dig inte."
Som om det hade varit en stickreplik, klev Darryl in genom köksdörren. Han hade jobbat i trädgården så han var svettig och jordig.
"Nora, du kan väl ge mig en kall öl?"
"De är slut." sa Nora.
Darryl höjde på ögonbrynen.
"Vad väntar du på då...? Åk och köp nya."
"Jag kan göra det senare," sa Nora, vänlig som hon alltid var. "jag ska ändå hämta Cassie om en halvtimme, hon övar med kören."
"Ursäkta?" sa Darryl. "Bad jag inte dig att köpa öl?"
"Om en halvtimme." sa Nora.
"Nu Nora." befallde Darryl.
"Köp din öl själv." sa Alex.
Darryl gav grabben en stålblick.
"Vad sa du?"
"Köp din öl själv." upprepade Alex sturskt.
"Du din lilla skitunge..."
Darryl tog ett steg mot Alex, men Nora höll skyddande om sin son.
"Du rör honom inte Darryl!"
Nora drog upp Alex från stolen och ledde ut honom.
"Vi åker och lyssnar på Cassie när hon sjunger."
Mor och son gick ut i solskenet och lämnade kvar Darryl i köket.
"Lämna honom." sa Alex sammanbitet. "Annars vet jag inte vad jag tar mig till med honom. Lova att du lämnar honom!"
"Alex... min lilla älskling, min vackra pojke... jag..."
"Lova mig att du lämnar honom!" sa Alex, tonen var både bedjande och arg. "Annars tar jag Cassie med mig och rymmer någonstans - och du får aldrig se oss igen!"
Nora kramade sin älskade pojke.
"Alex, gör inte så här..."
"Älskar du honom mer än Cass och mig?"
"Men älskade barn, det vet du att jag inte gör! Du och Cassie är mitt allt!"
Nora kramade Alex hårdare.
"Jag älskar er så mycket." Nora kysste sin son på håret. "Du och Cassie är det vackraste och mest dyrbara jag har!"
Efter en liten stund lade Alex armarna om sin mamma och besvarade kramen.
"Visa det då." mumlade han. "Lämna honom."
*
lördag, december 04, 2010
The Clarke Family Xmas Calendar - 3
3 December
Ricky satte sig intill Alex i soffan i vardagsrummet.
"Hur många dagar är det kvar till jul?"
"Tre veckor. Det vill säga tjugoen dagar." svarade Alex.
"Jaha." sa Ricky. "Hur många timmar och minuter är det?"
Cassie fnissade.
"Ja, Alex, säg nu hur många timmar och minuter det är kvar till julafton."
"Och sekunder!" skrek Ricky.
Alex lutade sig nonchalant tillbaka mot soffkuddarna.
"Vet ni vad, det är helg nu, jag sysslar inte med matte på helgerna."
"Latmask!" skrek Ricky glatt.
"Ja," sa Alex. "men jag har jobbat hårt i skolan hela dagen så jag har rätt att lata mig."
Maxine, som satt uppkrupen i den andra soffan och läste en tidning, gav ifrån sig en litet skrockande.
Alex såg på henne.
"Ville du säga nåt, lilla vän?"
Maxine flinade och nickade.
"Du menar att du har jobbat hårt med att spana efter tjejer på skolgården?"
Jane, Ricky och Cassie fnissade.
"Ooooh, min bror är en tjejtjusare!" skrattade Cassie.
Alex skakade på huvudet.
"Jag hör att det är några här inne som inte vill ha några julklappar i år."
Cassie petade Alex i sidan.
"Om du säger vilken tjej du är kär i får du en super-fin julklapp av mig." fnissade hon.
Alex skruvade kittligt och generat på sig.
"Jag är inte kär i nån."
"Kittla honom under fötterna," flinade Jane. "då erkänner han kanske."
Alex drog snabbt upp fötterna i soffan.
"Glöm det. Förresten var det inte jag som spanade efter tjejer - det var Andy."
"Och vem är Andy?" frågade Cassie retsamt och petade sin bror i sidan ännu mer. "Din hemliga låtsaskompis?"
Maxine och Jane storskrattade.
"Den var bra Cassie!" ropade de unisont.
"Kan inte vi få träffa din låtsaskompis?" fnissade Cassie.
"Jag ska ge dig för låtsaskompis!"
Alex brottade ner sin lillasyster och kittlade henne tills hon skrek av skratt.
"Hallå!" sa Ricky. "Kan nån tala om hur många timmar och minuter det är kvar till julafton...?"
"Hjälp mig att brotta ner Alex så ska jag hjälpa dig att räkna ut det sen." sa Cassie.
"Yaaaaay!" glädje-tjöt Ricky. "Får jag kittlas?"
Alex skrek
"Neeeej!"
samtidigt som Cassie, Maxine och Jane ropade:
"Ja, det får du!"
"Neeeej!"
samtidigt som Cassie, Maxine och Jane ropade:
"Ja, det får du!"
*
torsdag, december 02, 2010
The Clarke Family Xmas Calendar - 2
2 december.
(Torsdag eftermiddag)
Familjen såg på det röda glaserade hjärtat av trä som låg på köksbordet.
”Vad fint det är Ricky.” sa Jane.
”Man ska hänga det i julgranen!” sa Ricky med iver och stolthet i rösten. ”Kolla här, man hänger upp det med det här lilla guldsnöret!”
”Det blir jättefint i vår gran.” log Joanne.
”Jag vill visa Maxie!” sa Ricky ivrigt.
Hans fosterpappa Martin hejdade honom.
”Nej, Ricky, Maxie var helt slut efter behandlingen, så hon sover.”
”Nej, jag är vaken.”
En nyvaken Maxine klev in i köket. Hon såg väldigt blek och tärd ut.
Ricky grabbade tag i sitt trähjärta och sprang fram till sin fostersyster.
”Kolla Maxie, jag har gjort det här i skolan! Det är till hela familjen!”
Maxine log ett trött men vänligt leende.
”Det är verkligen jättefint Ricky.”
Ricky såg överlycklig ut. Han kramade om Maxine.
”Ralph i min klass sa att ett hjärta i julgranen är jättetöntigt.” sa Ricky.
”Den där Ralph vet inte vad han pratar om.” sa Maxine. ”Hjärtan i julgranar är super-coolt.”
”Exakt,” instämde Alex. ”och det är extra coolt för att du har gjort det.”
Ricky sken som en sol.
Pojken älskade sin äldre fostersyskon och beundrade dem, så att få beröm av dem var bättre än att vinna en miljon dollar.
Joanne och Martin samlade sina fosterbarn runt bordet.
”Nu är det dags.” sa Martin.
”Åh ska vi ge Alex hans hemlighet nu?” sa Ricky ivrigt.
Martin nickade. Han satte ett inslaget paket på bordet.
”Alex, den här är från oss alla, från din mor och Cassie också.”
Alex såg förvirrad ut.
”Får jag ett paket nu? Det är inte jul än.”
Joanne skrattade och rufsade om hans hår.
”Nej, det är inte jul än, men vi har pratat med Miss Barclay om ett litet projekt, så du får den här redan idag, så att du kan genomföra projektet.”
Alex stirrade på paketet.
”No way! Ni skämtar, är det en…?”
Han öppnade ivrigt paketet.
”Jag hoppas du gillar den lilla gubben.” sa Joanne.
Glädjetårar glittrande i pojkens ögon när han tog upp sin splitter nya kamera ur kartongen.
”Det är en digitalkamera!” utbrast han. ”Ni är inte kloka, den här är ju jättedyr.”
Martin log och kramade sin fosterson.
”Den är du värd, gubben. Gör ett jättefint foto-projekt nu.”
”Hallå! Ska man inte hurra eller nåt?” undrade Ricky. "Det tycker jag!"
Han ställde sig upp på stolen och ropade:
”Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra!”
*
(Torsdag eftermiddag)
Familjen såg på det röda glaserade hjärtat av trä som låg på köksbordet.
”Vad fint det är Ricky.” sa Jane.
”Man ska hänga det i julgranen!” sa Ricky med iver och stolthet i rösten. ”Kolla här, man hänger upp det med det här lilla guldsnöret!”
”Det blir jättefint i vår gran.” log Joanne.
”Jag vill visa Maxie!” sa Ricky ivrigt.
Hans fosterpappa Martin hejdade honom.
”Nej, Ricky, Maxie var helt slut efter behandlingen, så hon sover.”
”Nej, jag är vaken.”
En nyvaken Maxine klev in i köket. Hon såg väldigt blek och tärd ut.
Ricky grabbade tag i sitt trähjärta och sprang fram till sin fostersyster.
”Kolla Maxie, jag har gjort det här i skolan! Det är till hela familjen!”
Maxine log ett trött men vänligt leende.
”Det är verkligen jättefint Ricky.”
Ricky såg överlycklig ut. Han kramade om Maxine.
”Ralph i min klass sa att ett hjärta i julgranen är jättetöntigt.” sa Ricky.
”Den där Ralph vet inte vad han pratar om.” sa Maxine. ”Hjärtan i julgranar är super-coolt.”
”Exakt,” instämde Alex. ”och det är extra coolt för att du har gjort det.”
Ricky sken som en sol.
Pojken älskade sin äldre fostersyskon och beundrade dem, så att få beröm av dem var bättre än att vinna en miljon dollar.
Joanne och Martin samlade sina fosterbarn runt bordet.
”Nu är det dags.” sa Martin.
”Åh ska vi ge Alex hans hemlighet nu?” sa Ricky ivrigt.
Martin nickade. Han satte ett inslaget paket på bordet.
”Alex, den här är från oss alla, från din mor och Cassie också.”
Alex såg förvirrad ut.
”Får jag ett paket nu? Det är inte jul än.”
Joanne skrattade och rufsade om hans hår.
”Nej, det är inte jul än, men vi har pratat med Miss Barclay om ett litet projekt, så du får den här redan idag, så att du kan genomföra projektet.”
Alex stirrade på paketet.
”No way! Ni skämtar, är det en…?”
Han öppnade ivrigt paketet.
”Jag hoppas du gillar den lilla gubben.” sa Joanne.
Glädjetårar glittrande i pojkens ögon när han tog upp sin splitter nya kamera ur kartongen.
”Det är en digitalkamera!” utbrast han. ”Ni är inte kloka, den här är ju jättedyr.”
Martin log och kramade sin fosterson.
”Den är du värd, gubben. Gör ett jättefint foto-projekt nu.”
”Hallå! Ska man inte hurra eller nåt?” undrade Ricky. "Det tycker jag!"
Han ställde sig upp på stolen och ropade:
”Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra!”
*
The Clarke Family Xmas Calendar - 1
1 december
10-årige Ricky hoppade i sängen och sjöng:
”Säg åt honom att sluta sjunga…”
Joanne Clarke drog upp rullgardinen och såg roat på sin fosterson.
”Men Alex, lilla gubben… Ricky är bara glad för att det snart är jul.”
”Glad…” stönade Alex. ”Det borde vara förbjudet att vara så där glad klockan sju på morgonen.”
Joanne skrattade och strök Alex över kinden.
”Jag minns en liten kille som brukade vara likadan.”
”Mmmm… sedan blev jag normal.”
Alex tumlade ur sängen och tittade in i Rickys rum.
”Ska du sluta sjunga nån gång?”
Ricky skakade på huvudet.
”Denna är rolig! Sjung med mig Alex!”
Alex skakade trött på huvudet och gick in i badrummet för att duscha.
Han hörde hur Ricky tog i på nytt och fortsatte att sjunga. Till och med deras fostersyster Jane började sjunga på den knasiga låten.
Spotify: Gayla Peevey - I Want A Hippopotamus For Christmas
*
10-årige Ricky hoppade i sängen och sjöng:
I want a hippopotamus for ChristmasI rummet intill hade Alex precis vaknat. Han stönade trött när han hörde sin livlige fosterbror sjunga för full hals.
I don't think Santa Claus will mind, do you?
He won't have to use our dirty chimney flue
Just bring him through the front door, that's the easy thing to do
”Säg åt honom att sluta sjunga…”
Joanne Clarke drog upp rullgardinen och såg roat på sin fosterson.
”Men Alex, lilla gubben… Ricky är bara glad för att det snart är jul.”
”Glad…” stönade Alex. ”Det borde vara förbjudet att vara så där glad klockan sju på morgonen.”
Joanne skrattade och strök Alex över kinden.
”Jag minns en liten kille som brukade vara likadan.”
”Mmmm… sedan blev jag normal.”
Alex tumlade ur sängen och tittade in i Rickys rum.
”Ska du sluta sjunga nån gång?”
Ricky skakade på huvudet.
”Denna är rolig! Sjung med mig Alex!”
Alex skakade trött på huvudet och gick in i badrummet för att duscha.
Han hörde hur Ricky tog i på nytt och fortsatte att sjunga. Till och med deras fostersyster Jane började sjunga på den knasiga låten.
I want a hippopotamus for Christmas
Only a hippopotamus will do
No crocodiles, no rhinoceroses
I only like hippopotamuses
And hippopotamuses like me too!
Spotify: Gayla Peevey - I Want A Hippopotamus For Christmas
*
SkrivPuff: Utmaning 2010:327 - 2 december - #3
*
Alex och hans mentor avslutade mötet.
Just när Alex skulle gå ut genom dörren tvekade han.
”Eh… Miss B, jag har ingen kamera…”
Miss Barclay log. Det fanns en hemlig glimt i hennes ögon.
”Det ordnar sig Alex.”
Alex såg oförstående på sin lärare och mentor.
”Hur då…?”
”Det får du se när du kommer hem.”
”Va…? Jag hajar ingenting!”
Miss Barclay småskrattade.
”Men det gör Martin och Joanne. Prata med dom när du kommer hem. Men gå nu, annars kommer du för sent till nästa lektion.”
Alex kände sig totalt förvirrad resten av dagen.
Visst, det skulle bli spännande att börja med de nya aktiviteterna, men hur sjutton skulle han få tag i en kamera?
Och vad visste Martin och Joanne om saken? Skulle hans fosterföräldrar trolla fram en kamera eller…?
Alex skakade på huvudet.
Vuxna kunde verkligen vara totalt konstiga och knepiga att förstå sig på...
*
Alex och hans mentor avslutade mötet.
Just när Alex skulle gå ut genom dörren tvekade han.
”Eh… Miss B, jag har ingen kamera…”
Miss Barclay log. Det fanns en hemlig glimt i hennes ögon.
”Det ordnar sig Alex.”
Alex såg oförstående på sin lärare och mentor.
”Hur då…?”
”Det får du se när du kommer hem.”
”Va…? Jag hajar ingenting!”
Miss Barclay småskrattade.
”Men det gör Martin och Joanne. Prata med dom när du kommer hem. Men gå nu, annars kommer du för sent till nästa lektion.”
Alex kände sig totalt förvirrad resten av dagen.
Visst, det skulle bli spännande att börja med de nya aktiviteterna, men hur sjutton skulle han få tag i en kamera?
Och vad visste Martin och Joanne om saken? Skulle hans fosterföräldrar trolla fram en kamera eller…?
Alex skakade på huvudet.
Vuxna kunde verkligen vara totalt konstiga och knepiga att förstå sig på...
*
SkrivPuff: Utmaning 2010:327 - 2 december - #2
*
Alex höjde på ögonbrynen.
”Har ni pratat med Nora…?”
”Ja, jag ringde din mamma för ett tag sedan och vi pratade ett tag. Vi kom in på ämnet foto och hon sa att du brukar låna hennes gamla kamera ibland, och hon sa att du har talang för det.”
Alex ryckte lite på axlarna.
”Talang vet jag inte om jag har… men det är iallafall kul.”
”Alex, jag skulle vilja se dina bilder någon gång, så jag har ett litet uppdrag åt dig.”
”Ett uppdrag?”
Miss Barclay log när hon såg hur Alex rätade på sig och lät mer intresserad nu än vad han gjort under hela mötet.
”Jag skulle vilja att du tar en bild varje dag nu i december, valfritt motiv - som en slags dagbok i foto-form och så får du redovisa det efter jullovet i januari. Hur låter det tycker du?”
Pojken log för första gången på hela dagen.
”Cool!”
”Vad bra Alex, då säger vi så! Drama-klubben och fotografering - och så fixar du historie-provet på fredag.”
”Visst...” suckade Alex.
”Hallå där grabben! Vad sa vi om att du skulle tro på dig själv...?” log Miss Barclay.
”Jag ska göra mitt bästa.”
”Bra Alex, det är rätta takter!”
Del 3
*
Alex höjde på ögonbrynen.
”Har ni pratat med Nora…?”
”Ja, jag ringde din mamma för ett tag sedan och vi pratade ett tag. Vi kom in på ämnet foto och hon sa att du brukar låna hennes gamla kamera ibland, och hon sa att du har talang för det.”
Alex ryckte lite på axlarna.
”Talang vet jag inte om jag har… men det är iallafall kul.”
”Alex, jag skulle vilja se dina bilder någon gång, så jag har ett litet uppdrag åt dig.”
”Ett uppdrag?”
Miss Barclay log när hon såg hur Alex rätade på sig och lät mer intresserad nu än vad han gjort under hela mötet.
”Jag skulle vilja att du tar en bild varje dag nu i december, valfritt motiv - som en slags dagbok i foto-form och så får du redovisa det efter jullovet i januari. Hur låter det tycker du?”
Pojken log för första gången på hela dagen.
”Cool!”
”Vad bra Alex, då säger vi så! Drama-klubben och fotografering - och så fixar du historie-provet på fredag.”
”Visst...” suckade Alex.
”Hallå där grabben! Vad sa vi om att du skulle tro på dig själv...?” log Miss Barclay.
”Jag ska göra mitt bästa.”
”Bra Alex, det är rätta takter!”
Del 3
*
SkrivPuff: Utmaning 2010:327 - 2 december - #1
Skriv om en mentor.
”Alex, jag vet att du har det jobbigt hemma nu, men jag vill ändå be dig att inte ge upp skolarbetet.”
Alex såg på sin mentor och suckade.
”Miss Barclay… jag vet att mina betyg är rätt kassa nu… men jag kommer inte kunna läsa upp dom, inte innan jul...”
Miss Barclay log mot sin elev.
”Alex, dina betyg är inte så dåliga som du tror. Du behöver bara klara historie-testet på fredag och välja en extra-aktivitet eller två, så höjs betygen. Ge inte upp nu!”
Alex grimaserade.
”Historia…?”
Miss Barclay skrattade.
”Ja, Alex, gammal, läskig historia. Men du klarar det, du är en smart grabb - glöm aldrig bort det!”
Grabben skakade misstroget på huvudet.
”Vännen, du måste tro mer på dig själv. Du kan allt - bara du vill. Här är listan med extra-aktiviteter.”
Miss Barclay sköt över ett papper över skrivbordet.
Alex tog listan och ögnade igenom den.
”Du får välja vilka du vill, men får jag föreslå två saker som jag tror skulle passa dig?”
Alex nickade.
”Gärna. Men… få se om jag fattar det här rätt nu. Är det allt jag behöver göra; klara provet och välja två extra-aktiviteter…?”
”Ja, det är allt.” log Miss Barclay. ”Och jag tror att Drama-klubben skulle vara bra för dig, där får du uttrycka dina känslor på ett bra sätt och du får ge uttryck för din kreativitet. Samma sak med fotografering. Du gillar ju fotografering.”
Alex såg förvånat på sin lärare.
”Hur vet ni att jag gillar fotografering...?”
”Din mamma berättade för mig.”
Del 2
*
”Alex, jag vet att du har det jobbigt hemma nu, men jag vill ändå be dig att inte ge upp skolarbetet.”
Alex såg på sin mentor och suckade.
”Miss Barclay… jag vet att mina betyg är rätt kassa nu… men jag kommer inte kunna läsa upp dom, inte innan jul...”
Miss Barclay log mot sin elev.
”Alex, dina betyg är inte så dåliga som du tror. Du behöver bara klara historie-testet på fredag och välja en extra-aktivitet eller två, så höjs betygen. Ge inte upp nu!”
Alex grimaserade.
”Historia…?”
Miss Barclay skrattade.
”Ja, Alex, gammal, läskig historia. Men du klarar det, du är en smart grabb - glöm aldrig bort det!”
Grabben skakade misstroget på huvudet.
”Vännen, du måste tro mer på dig själv. Du kan allt - bara du vill. Här är listan med extra-aktiviteter.”
Miss Barclay sköt över ett papper över skrivbordet.
Alex tog listan och ögnade igenom den.
”Du får välja vilka du vill, men får jag föreslå två saker som jag tror skulle passa dig?”
Alex nickade.
”Gärna. Men… få se om jag fattar det här rätt nu. Är det allt jag behöver göra; klara provet och välja två extra-aktiviteter…?”
”Ja, det är allt.” log Miss Barclay. ”Och jag tror att Drama-klubben skulle vara bra för dig, där får du uttrycka dina känslor på ett bra sätt och du får ge uttryck för din kreativitet. Samma sak med fotografering. Du gillar ju fotografering.”
Alex såg förvånat på sin lärare.
”Hur vet ni att jag gillar fotografering...?”
”Din mamma berättade för mig.”
Del 2
*
Luxuria (Lust / begär) - 6
*
Charlis kompis Nessie dansade fram till Charli och den blonde.
"Charli! Det är öppen scen, kom så sjunger vi nåt!"
"Jag vet inte Nessie..."
"Jo! Kom igen!" bad Nessie. "Vi sjunger Cherry Bomb!"
Charli skrattade.
"Okej. Jag ska bara..."
Hon tog två klunkar av läsken, sedan gick hon och Nessie fnittrande bort till den lilla scenen.
Den blonde kände hur begäret växte sig allt starkare inom honom när han hörde och såg Charli uppe på scenen.
Fan, vilken tjej! tänkte han.
Den här låten gjorde henne sexigare än någonsin. Han stönade av välbehag när han tänkte på vad han ville göra med hennes lilla smala kropp.
Han stoppade ner handen i byxfickan och kontollerade att nyckeln till rummet på det närliggande hotellet låg där den skulle. Det gjorde den.
Ett leende spreds i hans ansikte. Snart, väldigt snart, skulle han få leka med den lilla sexbomben.
Festdeltagarna jublade när Charli och Nessie sjöng.
"Ni äger!" ropade någon.
Det bubblade av skratt inom Charli. Äntligen hade den här festen blivit lite rolig!
Hon greppade mikrofonen med båda händerna och kände sig rebellisk när hon sjöng.
Charlis kompis Nessie dansade fram till Charli och den blonde.
"Charli! Det är öppen scen, kom så sjunger vi nåt!"
"Jag vet inte Nessie..."
"Jo! Kom igen!" bad Nessie. "Vi sjunger Cherry Bomb!"
Charli skrattade.
"Okej. Jag ska bara..."
Hon tog två klunkar av läsken, sedan gick hon och Nessie fnittrande bort till den lilla scenen.
Den blonde kände hur begäret växte sig allt starkare inom honom när han hörde och såg Charli uppe på scenen.
Fan, vilken tjej! tänkte han.
Den här låten gjorde henne sexigare än någonsin. Han stönade av välbehag när han tänkte på vad han ville göra med hennes lilla smala kropp.
Han stoppade ner handen i byxfickan och kontollerade att nyckeln till rummet på det närliggande hotellet låg där den skulle. Det gjorde den.
Ett leende spreds i hans ansikte. Snart, väldigt snart, skulle han få leka med den lilla sexbomben.
Festdeltagarna jublade när Charli och Nessie sjöng.
"Ni äger!" ropade någon.
Det bubblade av skratt inom Charli. Äntligen hade den här festen blivit lite rolig!
Hon greppade mikrofonen med båda händerna och kände sig rebellisk när hon sjöng.
Can't stay at home,*
Can't stay at school.
Old folks say,
'You poor little fool'.
Down the street, I'm the girl next door.
I'm the fox you've been waiting for.
Hello Daddy, hello Mom,
I'm your ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb.
Hello world, I'm your wild girl.
I'm your ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb.
Stone age love and strange sounds too,
Come on baby let me get to you.
Bad nights causin' teenage blues,
Get down ladies you've got nothing to lose!
Hello Daddy, hello Mom,
I'm your ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb.
Hello world, I'm your wild girl.
I'm your ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb.
onsdag, december 01, 2010
SkrivPuff: Utmaning 2010:326 - 1 december
Skriv om lucka nummer 1.
"Har du bara köpt en kalender till barnen?" frågar min granne klentroget.
"Ja," säger jag. "de delar på en."
"Gud i London... Alice, hur lyckas du få det att funka? Med mina ungar skulle tredje världskriget utbryta."
Isolde tittar upp från sin gröttallrik.
"Bor Gud i London?"
"Vi gillar inte krig." säger Dorian. "Isolde och jag öppnar varsin lucka - en dag är det min tur och en dag Isoldes."
Isolde nickar instämmande.
"Aaaaa, fast på julafton öppnar vi lucka tjugofyra tillsammans, för den är ju lite mer speciell. Men bor den där Guden i London...?"
Grannen ler och skakar på huvudet.
"Nej lilla vän, det är bara nåt man säger."
"Vuxna säger lite konstiga saker ibland." förklarar Dorian.
Tvillingarna äter upp sin gröt, sedan är det dags för lucköppning.
Dorian får äran denna decembers första dag.
"Helt logiskt eftersom jag är den äldsta tvillingen." förklarade Dorian när jag frågade hur de bestämde vem som skulle öppna första luckan.
Jaha, klart som korvspad. Är man hela 10 minuter äldre får man tydligen öppna första luckan.
De är kloka, mina barn. Åtminstone 7-åringarna... just nu är jag osäker om minstingen, Troy 2 år, delar syskonens smart-gener - han sitter nämligen på bordet och gnager på kartongen till pepparkakorna.
Isolde och Dorian, ni har skrivit till Tomten att ni önskar er
ett husdjur i julklapp...
Jag säger bara en sak: ta en titt på lillebror nu och fundera på
om det verkligen behövs ;-)
Glad 1:a december "everyhopa"!
Puss & kram
från knasfamiljen på Solstigen 12!
*
"Har du bara köpt en kalender till barnen?" frågar min granne klentroget.
"Ja," säger jag. "de delar på en."
"Gud i London... Alice, hur lyckas du få det att funka? Med mina ungar skulle tredje världskriget utbryta."
Isolde tittar upp från sin gröttallrik.
"Bor Gud i London?"
"Vi gillar inte krig." säger Dorian. "Isolde och jag öppnar varsin lucka - en dag är det min tur och en dag Isoldes."
Isolde nickar instämmande.
"Aaaaa, fast på julafton öppnar vi lucka tjugofyra tillsammans, för den är ju lite mer speciell. Men bor den där Guden i London...?"
Grannen ler och skakar på huvudet.
"Nej lilla vän, det är bara nåt man säger."
"Vuxna säger lite konstiga saker ibland." förklarar Dorian.
Tvillingarna äter upp sin gröt, sedan är det dags för lucköppning.
Dorian får äran denna decembers första dag.
"Helt logiskt eftersom jag är den äldsta tvillingen." förklarade Dorian när jag frågade hur de bestämde vem som skulle öppna första luckan.
Jaha, klart som korvspad. Är man hela 10 minuter äldre får man tydligen öppna första luckan.
De är kloka, mina barn. Åtminstone 7-åringarna... just nu är jag osäker om minstingen, Troy 2 år, delar syskonens smart-gener - han sitter nämligen på bordet och gnager på kartongen till pepparkakorna.
Isolde och Dorian, ni har skrivit till Tomten att ni önskar er
ett husdjur i julklapp...
Jag säger bara en sak: ta en titt på lillebror nu och fundera på
om det verkligen behövs ;-)
Glad 1:a december "everyhopa"!
Puss & kram
från knasfamiljen på Solstigen 12!
*
tisdag, november 30, 2010
SkrivPuff: Utmaning 2010:325 - 30 november
Skriv om en önskelista.
”Vad önskar du dig? Jag gör önskelistor åt oss.” Cassie pekade ivrigt på ett pappersark med sin rosa gelépenna. ”Alex… Hallå...?”
Jane, Alex äldre fostersyster, strök Alex över ryggen.
”Gubben, din syster pratar med dig.”
”Åh förlåt.” Alex skakades ur sina tankar och såg på sin 13-åriga lillasyster. ”Vad sa du Cass?”
Cassie log.
”Jag gör önskelistor åt oss. Vad önskar du dig?”
Alex ryckte på axlarna. Han reste sig från golvet där han suttit och lagt pussel med sin fosterbror Ricky (Nåja, Ricky hade lagt pussel, Alex hade mest suttit försjunken i egna tankar) och ställde sig borta vid fönstret. Han tittade ut på havet, stranden och måsarna.
Cassie gick fram till honom och lindade armarna om sin storebrors midja.
”Vet du vad jag önskar mig, Alex? Att vi kunde få bo tillsammans, i ett eget hus kanske.”
Alex log svagt och höll om sin syster.
Nästa höst, när han blev 18, kanske han kunde skaffa ett hus åt sig och Cassie.
”Det var en bra önskning Cass.”
Cassie nickade.
”Önskar du dig ingenting?” frågade hon.
Alex skulle just säga något när hans andra fostersyster, Maxine, kom in i vardagsrummet.
Hennes hår var tovigt och hennes mjukiskläder skrynkliga. Hennes ansikte var trött och vaxblekt.
Hon kröp upp i soffan och lade trött huvudet på en stor vit kudde.
”Hon har kräkits hela morgonen...” viskade Ricky. ”Stackars Maxie.”
10-åringens bruna ögon fylldes med tårar. Jane höll tröstande om honom.
Alex svalde en klump i halsen. Han såg på sin lillasyster igen.
”Om jag nu trodde på Tomten, eller Gud… då skulle jag önska ett botemedel.”
Rösten svek honom nästan när han sa det sista. Han harklade sig och skakade på huvudet.
”Glöm det. Det är bara naivt.”
Nu lät Alex nästan arg.
Han gick snabbt ut ur rummet för att ingen skulle se tårarna som vällde upp i hans klarblå ögon.
Cassie sprang efter honom.
Ricky såg på sina fostersyskon.
”Jag tror på Tomten och på Gud också… kanske…”
Pojken satte sig försiktigt intill Maxine i soffan.
”Maxie, jag ska önska ett botemedel åt dig, så att du blir frisk och pigg igen!”
Maxine log svagt och kramade Rickys hand.
”Tack Ricky.”
*
”Vad önskar du dig? Jag gör önskelistor åt oss.” Cassie pekade ivrigt på ett pappersark med sin rosa gelépenna. ”Alex… Hallå...?”
Jane, Alex äldre fostersyster, strök Alex över ryggen.
”Gubben, din syster pratar med dig.”
”Åh förlåt.” Alex skakades ur sina tankar och såg på sin 13-åriga lillasyster. ”Vad sa du Cass?”
Cassie log.
”Jag gör önskelistor åt oss. Vad önskar du dig?”
Alex ryckte på axlarna. Han reste sig från golvet där han suttit och lagt pussel med sin fosterbror Ricky (Nåja, Ricky hade lagt pussel, Alex hade mest suttit försjunken i egna tankar) och ställde sig borta vid fönstret. Han tittade ut på havet, stranden och måsarna.
Cassie gick fram till honom och lindade armarna om sin storebrors midja.
”Vet du vad jag önskar mig, Alex? Att vi kunde få bo tillsammans, i ett eget hus kanske.”
Alex log svagt och höll om sin syster.
Nästa höst, när han blev 18, kanske han kunde skaffa ett hus åt sig och Cassie.
”Det var en bra önskning Cass.”
Cassie nickade.
”Önskar du dig ingenting?” frågade hon.
Alex skulle just säga något när hans andra fostersyster, Maxine, kom in i vardagsrummet.
Hennes hår var tovigt och hennes mjukiskläder skrynkliga. Hennes ansikte var trött och vaxblekt.
Hon kröp upp i soffan och lade trött huvudet på en stor vit kudde.
”Hon har kräkits hela morgonen...” viskade Ricky. ”Stackars Maxie.”
10-åringens bruna ögon fylldes med tårar. Jane höll tröstande om honom.
Alex svalde en klump i halsen. Han såg på sin lillasyster igen.
”Om jag nu trodde på Tomten, eller Gud… då skulle jag önska ett botemedel.”
Rösten svek honom nästan när han sa det sista. Han harklade sig och skakade på huvudet.
”Glöm det. Det är bara naivt.”
Nu lät Alex nästan arg.
Han gick snabbt ut ur rummet för att ingen skulle se tårarna som vällde upp i hans klarblå ögon.
Cassie sprang efter honom.
Ricky såg på sina fostersyskon.
”Jag tror på Tomten och på Gud också… kanske…”
Pojken satte sig försiktigt intill Maxine i soffan.
”Maxie, jag ska önska ett botemedel åt dig, så att du blir frisk och pigg igen!”
Maxine log svagt och kramade Rickys hand.
”Tack Ricky.”
*
Luxuria (Lust / begär) - 5
*
Vid baren stod en kille med kort, nästan snaggat hår. Killarna hälsade på varandra.
Den snaggade log och nickade bort mot Charli.
”Jäklar! Vad söt! Är det ditt byte för i kväll?”
Den blonde flinade.
”Ja, jag tänkte ge henne en 'extra fin födelsedags-present'.”
Killarna skrockade förtjust.
”Fyller hon år? Då kan jag lova att det blir roligare med grejerna du ville ha.”
Den snaggade killen stack ner handen i sin kavajficka och fiskade upp en liten påse.
Den blonde flinade förtjust. Lite diskret betalade han den snaggade killen. Sedan tog han upp ett piller ur påsen. Med ett förtjust skrockande släppte han ner det i Coca-Cola-glaset.
Därefter beställde han belåten en öl åt sig själv och gick bort till Charli.
”Hej tjejen, saknat mig?”
Borta vid baren såg han hur den snaggade gav honom ett varggrin och tummen upp.
Han besvarade sin väns leende, sedan vände han sig mot Charli igen och log mot den söta tjejen.
"Redo att festa loss?"
"Jag antar det." sa Charli.
"Härligt!"
Killen tog en klunk ur sin ölflaska, sedan räckte han Charli glaset med den preparerade Coca-Colan.
”Här - en söt läsk till en ännu sötare tjej.”
Charli log generat.
”Tack.”
Den blonde gav henne ett brett leende som han tyckte var oemotståndligt charmigt.
”Skål tjejen - och grattis på födelsedagen.”
Han ler väldigt mycket... tänkte Charli. Men han kanske bara spelar cool och världsvan - för att dölja att han är nervös eller nåt...
Charli log artigt, och så naturligt hon kunde, mot killen.
Sedan tog hon en klunk av läsken.
*
Vid baren stod en kille med kort, nästan snaggat hår. Killarna hälsade på varandra.
Den snaggade log och nickade bort mot Charli.
”Jäklar! Vad söt! Är det ditt byte för i kväll?”
Den blonde flinade.
”Ja, jag tänkte ge henne en 'extra fin födelsedags-present'.”
Killarna skrockade förtjust.
”Fyller hon år? Då kan jag lova att det blir roligare med grejerna du ville ha.”
Den snaggade killen stack ner handen i sin kavajficka och fiskade upp en liten påse.
Den blonde flinade förtjust. Lite diskret betalade han den snaggade killen. Sedan tog han upp ett piller ur påsen. Med ett förtjust skrockande släppte han ner det i Coca-Cola-glaset.
Därefter beställde han belåten en öl åt sig själv och gick bort till Charli.
”Hej tjejen, saknat mig?”
Borta vid baren såg han hur den snaggade gav honom ett varggrin och tummen upp.
Han besvarade sin väns leende, sedan vände han sig mot Charli igen och log mot den söta tjejen.
"Redo att festa loss?"
"Jag antar det." sa Charli.
"Härligt!"
Killen tog en klunk ur sin ölflaska, sedan räckte han Charli glaset med den preparerade Coca-Colan.
”Här - en söt läsk till en ännu sötare tjej.”
Charli log generat.
”Tack.”
Den blonde gav henne ett brett leende som han tyckte var oemotståndligt charmigt.
”Skål tjejen - och grattis på födelsedagen.”
Han ler väldigt mycket... tänkte Charli. Men han kanske bara spelar cool och världsvan - för att dölja att han är nervös eller nåt...
Charli log artigt, och så naturligt hon kunde, mot killen.
Sedan tog hon en klunk av läsken.
*
Luxuria (Lust / begär) - 4
*
När den blonde killen gick bort till baren för att hämta Coca-Cola åt henne, tog Charli upp sin mobiltelefon och ringde till Dani.
”Hej Charli!” sa Dani glatt. ”Tröttnat på festen än?”
”Ja, faktiskt.” sa Charli. ”Du, Dani, jag vill åka till stranden och fira med dom andra trots allt.”
”Vad kul Charl! Farsan och jag ska åka dit snart, så vi kan hämta dig på festen om du vill. Ska vi säga att vi ses där om…”
Dani kollade på klockan.
”Tjugo minuter, högst en halvtimme?”
”Toppen!” sa Charli. ”Vi ses snart.”
”Det gör vi.” sa Dani.
Precis när de skulle lägga på kom Dani på en sak.
”Charli... adressen?”
Charli skrattade.
”Just det, det kanske är lättare för er att hitta hit om ni har en adress.”
Dani skrattade också.
”En aning ja.”
Dani krafsade ner adressen Charli uppgav på en bit papper, sökte upp adressen på en karta online och skrev ut en vägbeskrivning.
Sedan återgick hon till att läsa om de efterlysta narkotikaförbrytarna.
Hennes blick fastnade på en bild av en blond kille i 20-års-åldern.
Varför kändes hans ansikte så bekant?
Och varför rann det kalla kårar längs ryggraden på Dani när hon såg bilden?
Hon hade ju aldrig sett killen förr.
Eller… hade hon det…?
*
När den blonde killen gick bort till baren för att hämta Coca-Cola åt henne, tog Charli upp sin mobiltelefon och ringde till Dani.
”Hej Charli!” sa Dani glatt. ”Tröttnat på festen än?”
”Ja, faktiskt.” sa Charli. ”Du, Dani, jag vill åka till stranden och fira med dom andra trots allt.”
”Vad kul Charl! Farsan och jag ska åka dit snart, så vi kan hämta dig på festen om du vill. Ska vi säga att vi ses där om…”
Dani kollade på klockan.
”Tjugo minuter, högst en halvtimme?”
”Toppen!” sa Charli. ”Vi ses snart.”
”Det gör vi.” sa Dani.
Precis när de skulle lägga på kom Dani på en sak.
”Charli... adressen?”
Charli skrattade.
”Just det, det kanske är lättare för er att hitta hit om ni har en adress.”
Dani skrattade också.
”En aning ja.”
Dani krafsade ner adressen Charli uppgav på en bit papper, sökte upp adressen på en karta online och skrev ut en vägbeskrivning.
Sedan återgick hon till att läsa om de efterlysta narkotikaförbrytarna.
Hennes blick fastnade på en bild av en blond kille i 20-års-åldern.
Varför kändes hans ansikte så bekant?
Och varför rann det kalla kårar längs ryggraden på Dani när hon såg bilden?
Hon hade ju aldrig sett killen förr.
Eller… hade hon det…?
*
måndag, november 29, 2010
Luxuria (Lust / begär) - 3
*
Dani Danelli satt vid sitt skrivbord på SCA - Special Crime Agency och gick igenom en bunt fotografier av förbrytare.
Hennes kollega Angela Wood satte sig på kanten av skrivbordet. Hon log mot Dani.
”Lilla gumman… skulle inte du ha gått hem för längesen?”
”Jo…” sa Dani. ”Men Charli bestämde sig för att inte komma till festen på stranden, så då kan jag lika gärna jobba sent ikväll.”
Angela Wood sneglade på bilderna.
”Vilka snyggingar du tittar på.” flinade hon. ”Filmstjärnor? Popstjärnor?”
Dani skrockade.
”Om det vore så väl. Nej, detta är efterlysta narkotikaförbrytare. Massor med städer, tillexempel Boston, Baltimore, Chicago och Las Vegas, letar efter dom.”
Dani suckade.
”SCA i Vegas tror att dom kan ha kommit hit till New York nu.”
Angela läste om de stiliga, men förhärdade brottslingarna.
”Langning, Metamfetamin-labb, våldtäktsdroger… Hm, trevliga killar.”
”Mmmhmm...” sa Dani. ”Flera unga tjejer har blivit drogade och våldtagna på olika fester nu i sommar.”
”Fy…” sa Angela äcklat. ”Och såna as går fria…”
”Inte så länge till.” Marco Danelli klev in i rummet. ”Jag kommer inte att ge mig förrän varenda ett av de där kräken är fast!”
”Inte jag heller.” sa Dani.
"Den berömda Danelli-andan." log Angela Wood. "Ni är beundransvärda, vet ni det?"
Marco Danelli log brett.
"Vi gör vårt bästa Angie."
*
Dani Danelli satt vid sitt skrivbord på SCA - Special Crime Agency och gick igenom en bunt fotografier av förbrytare.
Hennes kollega Angela Wood satte sig på kanten av skrivbordet. Hon log mot Dani.
”Lilla gumman… skulle inte du ha gått hem för längesen?”
”Jo…” sa Dani. ”Men Charli bestämde sig för att inte komma till festen på stranden, så då kan jag lika gärna jobba sent ikväll.”
Angela Wood sneglade på bilderna.
”Vilka snyggingar du tittar på.” flinade hon. ”Filmstjärnor? Popstjärnor?”
Dani skrockade.
”Om det vore så väl. Nej, detta är efterlysta narkotikaförbrytare. Massor med städer, tillexempel Boston, Baltimore, Chicago och Las Vegas, letar efter dom.”
Dani suckade.
”SCA i Vegas tror att dom kan ha kommit hit till New York nu.”
Angela läste om de stiliga, men förhärdade brottslingarna.
”Langning, Metamfetamin-labb, våldtäktsdroger… Hm, trevliga killar.”
”Mmmhmm...” sa Dani. ”Flera unga tjejer har blivit drogade och våldtagna på olika fester nu i sommar.”
”Fy…” sa Angela äcklat. ”Och såna as går fria…”
”Inte så länge till.” Marco Danelli klev in i rummet. ”Jag kommer inte att ge mig förrän varenda ett av de där kräken är fast!”
”Inte jag heller.” sa Dani.
"Den berömda Danelli-andan." log Angela Wood. "Ni är beundransvärda, vet ni det?"
Marco Danelli log brett.
"Vi gör vårt bästa Angie."
*
Luxuria (Lust / begär) - 2
*
Charli hade trott att hon skulle njuta av att festa och ha kul utan familjen. Men efter en stund kände hon hur mycket hon saknade deras Fjärde juli/födelsedags-firande på stranden.
Hon brukade ha så roligt tillsammans med Nikki, Dani, Cole och Ray.
Att vara i det här stora huset där alla bara brydde sig om att bli så fulla eller höga som möjligt var inte samma sak - det var faktiskt inte kul alls.
Jag stannar en liten stund till, sedan sticker jag till stranden.
En kille med spretigt blont hår kom fram till Charli.
”Hej, födelsedags-tjejen, vill du ha en drink?”
”Eh… nej tack,” sa Charli. ”jag gillar inte alkohol.”
”Okej…” sa killen lite förundrad. ”Något alkoholfritt då?”
”Okej, jag kan ta en Cola, men sedan måste jag gå.”
Kille höjde förvånat ett ögonbryn.
”Ska du gå redan? Från den här coola festen?”
”Ja… min buss går om en halvtimme.”
”På så sätt.” sa killen. ”Men då får vi se till att festa lite extra den här sista halvtimmen."
Han log.
"Jag ska hämta en Coke åt dig.”
Han gick bort till baren och beställde en Coca-Cola åt Charli.
*
Charli hade trott att hon skulle njuta av att festa och ha kul utan familjen. Men efter en stund kände hon hur mycket hon saknade deras Fjärde juli/födelsedags-firande på stranden.
Hon brukade ha så roligt tillsammans med Nikki, Dani, Cole och Ray.
Att vara i det här stora huset där alla bara brydde sig om att bli så fulla eller höga som möjligt var inte samma sak - det var faktiskt inte kul alls.
Jag stannar en liten stund till, sedan sticker jag till stranden.
En kille med spretigt blont hår kom fram till Charli.
”Hej, födelsedags-tjejen, vill du ha en drink?”
”Eh… nej tack,” sa Charli. ”jag gillar inte alkohol.”
”Okej…” sa killen lite förundrad. ”Något alkoholfritt då?”
”Okej, jag kan ta en Cola, men sedan måste jag gå.”
Kille höjde förvånat ett ögonbryn.
”Ska du gå redan? Från den här coola festen?”
”Ja… min buss går om en halvtimme.”
”På så sätt.” sa killen. ”Men då får vi se till att festa lite extra den här sista halvtimmen."
Han log.
"Jag ska hämta en Coke åt dig.”
Han gick bort till baren och beställde en Coca-Cola åt Charli.
*
Luxuria (Lust / begär) - 1
4 juli 2009
Charli applicerade lite extra kajal runt ögonen och smetade på lite rosa glans på läpparna.
Ray stod i dörröppningen och tittade nyfiket på sin storasyster.
”Varför tar du på så mycket smink? Ska du på fest?”
”Sssssh!” väste Charli. ”Inte ett ord till mamma, okej?”
Ray studerade Charlis sminkade ansikte och hennes tighta kläder.
”Får du se ut så där, med allt smink och såna där kläder?”
Charli fnyste hånfullt.
”Vad då ‘får’? Jag fyller arton idag, jag gör vad jag vill.”
Ray tyckte inte riktigt om den här förvandlingen som Charli gick igenom.
Ända sedan deras pappa åkt in i fängelse tre år tidigare hade Charli blivit allt mer trotsig och argsint.
Och nu tyckte hon plötsligt att det var vuxet att smyga i väg till en fest som mamma hade förbjudit henne att gå på.
”Du gör så här bara för att trotsa mamma.” sa Ray.
Charli himlade sig. Hon knuffade undan Ray från dörröppningen och gick ut från badrummet.
”Vad vet du?” fnyste hon. ”Allt jag vill är att fira min födelsedag med några kompisar på en fest.”
”Varför kan du inte fira med oss som vanligt?” sa Ray.
Han kände sig lite ledsen och besviken över att Charli nu bara struntade i familjens tradition; att fira Charlis födelsedag och Fjärde Juli med extra god mat, massor med godis och snacks och fyrverkerier på stranden.
”Ibland vill man göra annat i livet, Ray." sa Charli. "Det där kommer du att förstå när du blir lite äldre.”
"Du är inte så stor själv." fnyste Ray. "Du är faktiskt bara fyra år äldre än mej, tre och ett halv bara faktiskt."
Charli smålog.
"Säg nu inget till mamma om vart jag är ikväll, okej brorsan."
"Okej." suckade Ray motvilligt.
Ray såg efter sin syster när hon några minuter senare gick ner för trappan och ut genom ytterdörren.
”Var rädd om dig Charli.” mumlade han.
*
Charli applicerade lite extra kajal runt ögonen och smetade på lite rosa glans på läpparna.
Ray stod i dörröppningen och tittade nyfiket på sin storasyster.
”Varför tar du på så mycket smink? Ska du på fest?”
”Sssssh!” väste Charli. ”Inte ett ord till mamma, okej?”
Ray studerade Charlis sminkade ansikte och hennes tighta kläder.
”Får du se ut så där, med allt smink och såna där kläder?”
Charli fnyste hånfullt.
”Vad då ‘får’? Jag fyller arton idag, jag gör vad jag vill.”
Ray tyckte inte riktigt om den här förvandlingen som Charli gick igenom.
Ända sedan deras pappa åkt in i fängelse tre år tidigare hade Charli blivit allt mer trotsig och argsint.
Och nu tyckte hon plötsligt att det var vuxet att smyga i väg till en fest som mamma hade förbjudit henne att gå på.
”Du gör så här bara för att trotsa mamma.” sa Ray.
Charli himlade sig. Hon knuffade undan Ray från dörröppningen och gick ut från badrummet.
”Vad vet du?” fnyste hon. ”Allt jag vill är att fira min födelsedag med några kompisar på en fest.”
”Varför kan du inte fira med oss som vanligt?” sa Ray.
Han kände sig lite ledsen och besviken över att Charli nu bara struntade i familjens tradition; att fira Charlis födelsedag och Fjärde Juli med extra god mat, massor med godis och snacks och fyrverkerier på stranden.
”Ibland vill man göra annat i livet, Ray." sa Charli. "Det där kommer du att förstå när du blir lite äldre.”
"Du är inte så stor själv." fnyste Ray. "Du är faktiskt bara fyra år äldre än mej, tre och ett halv bara faktiskt."
Charli smålog.
"Säg nu inget till mamma om vart jag är ikväll, okej brorsan."
"Okej." suckade Ray motvilligt.
Ray såg efter sin syster när hon några minuter senare gick ner för trappan och ut genom ytterdörren.
”Var rädd om dig Charli.” mumlade han.
*
SkrivPuff: Utmaning 2010:324 - 29 nov. 2
*
Den 12-åriga tjejen flinade elakt.
”Du är kär i Gemini, eller hur? Gå in i skjulet med henne och visa din…”
Hon viskade i Logans öra.
Logan rodnade häftigt.
”Nej - det gör jag inte! Aldrig i livet...!”
De äldre barnen skrattade och började dra in Logan i skjulet. En 11-årig tjej började knäppa upp hans jeans.
”Gemini, kom hit! Logan vill visa dig något!” ropade de.
Logan grät och stretade emot.
Gemini kom springande när hon hörde att Logan grät och ropade på hjälp.
Hon var bara en liten 10-årig tjej, men när hon blev arg var hon inte lätt att tas med.
Nu slet hon loss Logan ur de stora barnens grepp och drog ut honom ur skjulet. De som försökte hindra henne fick en rejäl spark på smalbenet.
Logan knäppte byxknapparna och sitt bälte och torkade tårarna med tröjärmen.
Gemini gav de äldre barnen en hätsk blick.
”Oj, vad tuffa ni är som ger er på en som är mindre.”
”Vi skojade ju bara lite…” mumlade en av tjejerna.
”Skojade…?” sa Gemini mellan sammanbitna tänder. ”Ser du nån här som skrattar? Vet du vad ni är? Motbjudande kräk!”
Tjejen som sagt att de bara hade skojat såg ut att skämmas oerhört mycket. Hon gick fram till Logan och tog hans hand.
”Förlåt Logan, vi var elaka. Du skvallrar väl inte…?”
Logan svarade inte.
Han gav bara tjejen en förintande blick och följde med Gemini bort från trädgårdsskjulet.
*
Den 12-åriga tjejen flinade elakt.
”Du är kär i Gemini, eller hur? Gå in i skjulet med henne och visa din…”
Hon viskade i Logans öra.
Logan rodnade häftigt.
”Nej - det gör jag inte! Aldrig i livet...!”
De äldre barnen skrattade och började dra in Logan i skjulet. En 11-årig tjej började knäppa upp hans jeans.
”Gemini, kom hit! Logan vill visa dig något!” ropade de.
Logan grät och stretade emot.
Gemini kom springande när hon hörde att Logan grät och ropade på hjälp.
Hon var bara en liten 10-årig tjej, men när hon blev arg var hon inte lätt att tas med.
Nu slet hon loss Logan ur de stora barnens grepp och drog ut honom ur skjulet. De som försökte hindra henne fick en rejäl spark på smalbenet.
Logan knäppte byxknapparna och sitt bälte och torkade tårarna med tröjärmen.
Gemini gav de äldre barnen en hätsk blick.
”Oj, vad tuffa ni är som ger er på en som är mindre.”
”Vi skojade ju bara lite…” mumlade en av tjejerna.
”Skojade…?” sa Gemini mellan sammanbitna tänder. ”Ser du nån här som skrattar? Vet du vad ni är? Motbjudande kräk!”
Tjejen som sagt att de bara hade skojat såg ut att skämmas oerhört mycket. Hon gick fram till Logan och tog hans hand.
”Förlåt Logan, vi var elaka. Du skvallrar väl inte…?”
Logan svarade inte.
Han gav bara tjejen en förintande blick och följde med Gemini bort från trädgårdsskjulet.
*
SkrivPuff: Utmaning 2010:324 - 29 nov. 1
Skriv om något motbjudande.
Rainbow House Orphan Shelter. Juni 2010
Barnen och ungdomarna på barnhemmet hade fått i uppgift att rensa ogräs i den lilla trädgården.
Många av de yngre barnen tog sina sysslor på stort allvar, medan de äldre tyckte att det fanns roligare saker att syssla med en varm sommardag - tjuvröka bakom redskapsskjulet tillexempel.
”Logan, vill du ta ett bloss?”
En 13-årig kille sträckte fram en cigarett mot den yngre pojken.
10-årige Logan skakade på huvudet.
”Cigaretter är farliga och motbjudande.”
”Vad som är motbjudande är du, din taniga lilla tönt.” sa en av tonårstjejerna.
Logan höll upp ena handen med handflatan utåt.
”Tala till handen, för öronen lyssnar inte.”
Tonårstjejen tog några hotfulla steg mot Logan.
”Du tror att du är tuff va, din lilla mask?”
Logan skakade på huvudet. Han gjorde en ansats att gå därifrån, men tjejen höll fast honom.
”Vi kan inte låta dig gå fattar du väl, då kommer du bara att skvallra för föreståndarna och säga att vi röker.”
”Nej, jag lovar.” sa Logan. ”Jag ska inte skvallra. Släpp mig!”
En 12-årig tjej ställde sig framför honom.
”Om du gör några saker för oss låter vi dig gå.” flinade hon.
”Vaddå för saker?” undrade Logan.
Han hade en obehaglig känsla i magen.
*
Rainbow House Orphan Shelter. Juni 2010
Barnen och ungdomarna på barnhemmet hade fått i uppgift att rensa ogräs i den lilla trädgården.
Många av de yngre barnen tog sina sysslor på stort allvar, medan de äldre tyckte att det fanns roligare saker att syssla med en varm sommardag - tjuvröka bakom redskapsskjulet tillexempel.
”Logan, vill du ta ett bloss?”
En 13-årig kille sträckte fram en cigarett mot den yngre pojken.
10-årige Logan skakade på huvudet.
”Cigaretter är farliga och motbjudande.”
”Vad som är motbjudande är du, din taniga lilla tönt.” sa en av tonårstjejerna.
Logan höll upp ena handen med handflatan utåt.
”Tala till handen, för öronen lyssnar inte.”
Tonårstjejen tog några hotfulla steg mot Logan.
”Du tror att du är tuff va, din lilla mask?”
Logan skakade på huvudet. Han gjorde en ansats att gå därifrån, men tjejen höll fast honom.
”Vi kan inte låta dig gå fattar du väl, då kommer du bara att skvallra för föreståndarna och säga att vi röker.”
”Nej, jag lovar.” sa Logan. ”Jag ska inte skvallra. Släpp mig!”
En 12-årig tjej ställde sig framför honom.
”Om du gör några saker för oss låter vi dig gå.” flinade hon.
”Vaddå för saker?” undrade Logan.
Han hade en obehaglig känsla i magen.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)