Nyår hos Coral & Kyle - del 6

Nyårsafton.
Hemma hos Max. Klockan 22:00.


"Jag måste dra nu." sa Kyle. "Måste hinna med färjan."
"Upp till stugan och fira med familjen?" sa Chris.
Kyle nickade.
"Nice." log Chris. "Gott nytt år!"
"Ja, gott nytt år!" sa Max. "Vi ses i plugget efter jullovet."
"Det gör vi. Gott nytt år!" sa Kyle.
Han gick ut i hallen för att ta på sig sina ytterkläder.
Ashlee drog honom intill sig.
"Måste önska dig gott nytt år innan du går."
Hon la en hand runt hans nacke, tryckte sina läppar mot hans och kysste honom.
Kyle blev alldeles varm.
Han inte riktigt vad han skulle säga, så han tittade blygt och lite generad ner i golvet.
"Eh... gott nytt år, Ashlee." fick han till slut fram.
Till hans förtret gick rösten upp i falsett en aning.
Han hoppades att han inte rodnade också.
"Gott nytt år, Kyle." sa Ashlee.
Kyle tittade på henne och log.
Ashlee log tillbaka och strök bort luggen som fallit ner i hans ögon.
"Vi ses - nästa år." sa hon.
Kyle skrattade lite.
"Ja, det gör vi."
"Ta hand om dig." sa Ashlee.
Kyle nickade.
"Du också."
Ashlee gav honom en puss på kinden.

Kyle kände sig varm och upprymd under hela färden till stugan.
Han tänkte på Ashlee hela tiden, längtade tills de fick ses igen.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 5

Nyårsafton. 
Darla's party 22:00


"Darla, jag måste tyvärr gå." sa Coral. "Vi ska vara hemma halv tolv, men jag får inte missa sista färjan."
"Just det, du har ju en bit att åka nu när ni är uppe i stugan." sa Darla. "Men det var jätteroligt att du kom! Gott nytt år! Och du, krama Kyle från mig!"
"Det ska jag. Gott nytt år."
Tjejerna kramade om varandra.
Coral sa adjö till Jonah och klasskamraterna och önskade dem gott nytt år, sedan tog hon på sig sin kappa och bytte från ballerinaskor till sina varma stövlar och gick ut i den kalla decemberkvällen.
"Vill du ha skjuts till färjan?"
Coral vände sig om. Där stod den blonde killen som bett henne och Darla om en dans tidigare.
"Jag ska också med färjan." förklarade han. "Jag bor borta på Orion Island. Åk med mig du, så slipper du vänta på bussen."
"Vad snällt." sa Coral.
"Jag heter Steve förresten. Och du är... Coral?"
Coral nickade till svar.
"Min bil står här borta." Steve pekade bort mot parkeringen.

Jonah stod vid parkeringen och såg på när Coral och Steve satte sig i Steves bil och åkte mot färjeläget.
Han tyckte inte alls om att Coral åkte med Steve.
Han satte sig i sin bil och åkte efter dem.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 4

Nyårsafton. 18:30.


Kyle, Max och Chris höll på att ställa fram läsk och snacks på vardagsrumsbordet när Ashlee kom.
"Hej grabbar! Er långa väntan är äntligen över - nu är jag här!"
Hon gav Max och Chris varsin snabb kram, men hon gav Kyle en lång kram och en puss på kinden.
"Varför får inte vi en puss?" frågade Max med låtsad sårad ton.
Ashlees smaragdgröna ögon glittrade.
"Ni vet väl att Kyle är min favorit!" skrattade hon och lade armen om Kyles midja.
Kyle slog blygt ner blicken och rodnade lite.
"Vad blir det för filmer ikväll då?" frågade Ashlee.
"Skräck." morrade Max.
"Men var inte orolig, om du blir rädd så beskyddar vi dig." sa Chris.
"Så ni grabbar blir aldrig rädda?" frågade Ashlee.
"Vi, rädda? Aldrig!" sa Chris.
"Senast vi såg skräckfilm skrek du högst av alla, Chris." sa Ashlee.
"Jag fejkade bara." sa Chris. "Om tjejer tror man blir rädd blir de väldigt ömsinta."
Ashlee knuffade till honom så att han tappade balansen och föll ner i soffan.
"Förutom du då." mumlade han.
Ashlee bara log. Hon slog sig ner i soffan.
Max satte i en film i DVD-spelaren och satte sig sedan bredvid Chris.
Ashlee satte sig också i soffan och drog sedan ner Kyle intill sig.
"Kyle, inte hångla för mycket med Ash nu." flinade Max.
Kyle slog sin kompis i huvudet med en av prydnadskuddarna.

"Åh nej, inget sånt här tjafs!" stönade Chris mitt under en romantisk scen i filmen. "Det är en skräckfilm - då vill jag inte se en massa romantik!"
"Ni grabbar behöver se lite romantik också." sa Ashlee.
"Nä, vi vill bara se monster och läbbiga saker." sa Kyle.
"Då blir ni ju alldeles knäppa i huvudet!" skrattade Ashlee. "Totalvrickade."
"Som du då?" flinade Kyle.
Ashlee låtsades se förnärmad ut.
"Ta tillbaka det där!" sa Ashlee.
Kyle log och skakade på huvudet.
"Nope."
Ashlee brottade ner Kyle och satte sig på hans ben.
"Ta tillbaka det där sa jag!"
"Aldrig." skrattade Kyle.
"Då får jag väl tvinga dig." varnade Ashlee. "Du är kittlig va...?"
"Nej." sa Kyle nervöst.
"Du är så jäkla söt Kyle, men du ljuger som en kratta."
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 3

Nyårsafton. 18:00


Darla hade hyrt en lokal i Blue Creek där de skulle ha nyårsfesten. Nästan alla i Coral och Darlas klass var där.
Darla sprang fram och kramade Coral när hon kom.
"Coral! Vad kul att du kunde komma!"
Coral kramade Darla.
"Vad fin du är i den där klänningen, Coral! Grönt är verkligen din färg."
"Tack." log Coral.
"Alla killar kommer svimma när de ser dig." sa Darla.
"Äh sluta." sa Coral lite besvärat.
Hon tyckte inte om när killar såg på henne på det sättet.
"Hur är det med Kyle då?" frågade Darla. "Har han varit alldeles nervös och till sig hela dagen för att Ashlee ska vara hos Max ikväll?"
Coral skrattade och nickade.
"Han rodnade så fort jag nämnde hennes namn och han fixade med håret i en halvtimme."
Darla skrattade.
"Aww... lilla Kyle, han är för söt! Och jag antar att håret ändå blev lika bångstyrigt som det brukar vara?"
"Exakt!" skrattade Coral.
"Oh Gud, jag skulle ha velat se honom idag." sa Darla.
"Han tycker nog att det räcker med att jag var där." fnissade Coral.

Några av klasskamraterna kom fram och började prata med Coral och Darla.
Darlas kusin Jonah kom också fram till dem. Jonah var två år äldre än Darla och Coral och hade alltid varit en god vän till dem.
Han hade varit strulig i skolan de senaste åren och skolkat en del.
Han hade dessutom hamnat i trubbel med rättvisan på grund av narkotikainnehav. Men under året som gått hade han skärpt till sig och studerade nu på ett bra college i en stad några mil bort.
Jonah var trots allt respekterad av sina vänner och han ställde alltid upp när någon behövde honom.
Han hade blivit hjälte i staden när han i våras räddade en gammal dam från att bli svårt misshandlad av ett gäng.
Coral tyckte om Jonah, en av anledningarna var att han aldrig såg på henne på det där lystna, "slemmiga" sättet som hon avskydde och han kom aldrig med idiotiska eller plumpa kommentarer.
Han hade alltid varit väldigt schysst mot Coral och Darla och stått på deras sida.

En blond kille, kompis till en av Coral och Darlas klasskamrater, frågade om Darla eller Coral ville dansa med honom.
Både Darla och Coral tackade nej.
"Senare kanske." sa han och log mot tjejerna.
"Kanske det." svarade Darla.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 2

*
Nyårsafton. 
Sen eftermiddag.


"Kan jag se ut så här?" frågade Kyle.
Coral såg på sin brors mörkblå jeans och ljusblå skjorta. Hon nickade.
"Du är jättefin. Men du skulle kunna gå dit klädd i sopsäck, Max och Chris skulle inte bry sig."
Coral log ett snett litet leende.
"Vem har sagt att jag bryr mig om vad Max och Chris tycker...?" frågade Kyle.
Coral fnissade.
"Fan..." mumlade Kyle.
Han hade försagt sig.
Coral bara skrattade.
"Du lurade mig." sa Kyle.
"Yep!" sa Coral, som det var något att vara jättestolt över.  "Visst är jag jättehemsk."
"Mmmm." sa Kyle. Sedan skrattade han. "Så du tror alltså att jag klär upp mig bara för att Ashlee kommer...?"
"Jag tror ingenting." sa Coral. "Jag vet."
"Du vet ingenting." sa Kyle truligt. "Jag går och fixar håret."
"Ja, gör du det." log Coral.
"Jag fixar inte håret för Ashlees skull om du tror det." mumlade Kyle.
"Nej, inte alls." sa Coral. Återhållet fniss bubblade i henne.
Kyle räckte ut tungan åt sin syster.
*

Nyår hos Coral & Kyle

Nyårsafton 2009.
Morgon.

"Får jag gå på Darlas nyårs-party ikväll?" frågade Coral vid frukosten.
Fadern såg på Kyle.
"Har du också party-planer?"
"Nej, inte direkt," svarade Kyle. "Max och jag tänkte ha filmkväll hemma hos honom."

"Hur kommer ni hem?" frågade fadern.

"Vi kan nog få skjuts med någon." svarade Coral. "Och så tar vi färjan."

Kyle nickade instämmande.

"Okej. Men var hemma senast halv tolv." sa fadern. "Inte en sekund senare!"

"Tack Sir!" sa Kyle och Coral unisont.

"Ja, ja, prata inte så mycket, ät er frukost istället." sa fadern.

"Helt otroligt att han låter oss åka ikväll!" sa Kyle när han och Coral bäddade sina sängar.

"Och tur," sa Coral. "då slipper vi träffa farsans jobbarkompisar."

Kyle himlade sig och nickade.

"Dom är så jobbiga och tycker de är så jäkla roliga med sina dåliga skämt...!"

"Mmm, samma skämt varenda gång - och så undrar de varför man inte skrattar..." sa Coral.

Hon såg på Kyle en stund.

"Vem kommer mer ikväll då?"

"Det blir nog bara Max, Chris och jag." svarade Kyle.

"Ingen mer...?" frågade Coral med ett litet flin.

"Syftar du på nån speciell?" frågade Kyle.

"Spela inte oskyldig!" skrattade Coral. "Du vet vem jag menar."

"Menar du Ashlee?" frågade Kyle.

"Finns det fler kärlekar i ditt liv?" retades Coral.

Kyle skakade på huvudet. Han kände till sitt förtret att han rodnade.

"Min bror är kär!" sjöng Coral.

"Jag är inte kär." sa Kyle. "Vi är bara kompisar."

"Ja, säkert." fnissade Coral.

Kyle slängde en kudde på sin syster. Coral slängde tillbaka den.

De satte sig på Corals säng.

"Rodnar du alltid när du pratar om dina kompisar?" Coral petade sin bror i sidan.

"Du är så jäkla jobbig syrran!" skrattade Kyle. "Jag rodnar inte och jag är inte kär i Ashlee."

"Nej, inte alls..." sa Coral sarkastiskt.

De brast ut i skratt.

Syskonen slutade att skratta när de såg fadern stå i dörröppningen.

Kyle reste sig snabbt och skyndade bort till sin säng.
Han var extra noga och bäddade precis så som fadern alltid tvingde honom att göra.

Fadern inspekterade bäddningen. Han så nöjd ut.

"Jag visste väl att du inte är helt oduglig, Kyle." Fadern rufsade om Kyles hår. "Det verkar som du lärde dig nåt häromnatten iallafall."

"Ja Sir." mumlade Kyle.

Han sneglade på sin syster. Coral såg ut att vilja strypa sin far.

Kyle suckade tungt.

Varför skulle fadern alltid förstöra allt! Den här morgonenen hade ju börjat bra.

*

Elle 7 år

*
Happy birthday to Elle, Happy birthday to Elle! Många paket ska jag få och massor med tårta med!
Elle dansade omkirng i lägenheten och sjöng.
Louella kom sömndrucken ut i köket.
"Elle... klockan är bara åtta."
"Ja, men jag fyller sju idag och min kropp var så glad att den inte kunde sova mer." förklarade Elle.
Louella skratrade.
"Grattis min lilla älskling!"
Louella lyfte upp sin lilla flicka i famnen.
"Vi går och försöker sova lite till. Sedan går vi till House of Pancakes och äter födelsedags-frukost."
"Och sen blir det fest och fyrverkerier!" jublade Elle.  "Och paket!"
"Det kan du lita på!" sa Louella och kramade Elle.
Elle fortsatte sjunga sin lilla sång.
 Happy birthday to Elle! Många paket ska jag få och massor med tårta med! Och pannkakor till frukost och kanske lite godis med!
*

Födelsedags-special 31/12: Elle

*
Grattis Elle!

*

Gott Nytt År 2009/2010

Gott Nytt År!

*

*

"Ler-boll" - del 2

*
Maureen och Sheila kom upp på övervåningen just som Ryan kom ut efter duschen.
Han hade klätt på sig; mjukisbyxor och en långärmad T-shirt.
”Nå, har du tvättat öronen ordentligt nu, pojk?” sa Sheila med knarrig gammal tant-röst.
Ryan skrattade.
”Du är så knasig Sheila!”
De gick in på Ryans rum och satte sig på hans säng.
”Ska du inte torka håret, Ry?” sa Maureen och pekade menande på handduken han höll i. ”Du blir ju alldeles blöt.”
”Nej, håret ska vara blött.” sa Ryan.
”Snacka om att vara knasig…” skrattade Maureen.
Hon tog handduken ifrån honom och torkade hans rufsiga hår.
”Vilken tur du har som blir så fint ompysslad.” sa Sheila.
”Mmmm.” sa Ryan och log blygt.
”Vems briljanta idé var det att spela boll i lervällingen förresten?” undrade Maureen. ”Clarks va?”
Ryan nickade.
”Men det var en kul idé.” sa han och log.
”Låter väldigt kul.” sa Sheila sarkastiskt. ”Vad ska ni hitta på nästa gång? Oljebad? Hajsurfning?”
”Hajsurfning låter bra!” flinade Ryan.
”Pojkar kan verkligen hitta på knasigheter.” sa Maureen.
”Och det gör inte tjejer…?” sa Ryan klentroget.
”Nej, vi är mognare än er småkillar.” retades Maureen.
”Äh, det är väl inget kul.” tyckte Ryan. ”Det är mycket roligare att vara busig.”
”Ja, det har du faktiskt rätt i.” skrattade Maureen och kramade honom.
Ryan kramade blygt tillbaka.
”Jag vill också krama Ryan!” sa Sheila.
Hon lade armarna om Ryan.
Ryan fnissade.
”Ni är verkligen knasiga båda två!”
Maureen och Sheila gav honom en blick som Ryan kallade ”den farliga blicken”.
Sheila la upp Ryans bara fötter i sitt knä och Maureen stoppade en hand innanför hans tröja.
”Nej! Jag skojade bara!” skyndade Ryan sig att säga. ”Ni är inte knasiga.”
Men sedan såg han på tjejerna med busig glimt i ögon och tillade:
”Bara lite knasiga.”
*

Förändringens vind - del 3

*
Coral vaknade klockan nio. Hon lyssnade efter fadern, men så kom hon på att han åkt till Stillwater.
Lättad skyndande hon ut i vardagsrummet och satte sig intill Kyle. Hon kände på hans arm. Den var iskall.
Kyle vaknade och ryckte till av beröringen.
"Det är bara jag." lugnade Coral.
Kyle såg sig oroligt omkring.
"Han har åkt till jobbet." sa Coral. "Han kommer hem sent ikväll."
Kyle andades ut.
"Kyle, gå och lägg dig i min säng, den är fortfarande varm."
Kyle släpande sig in i sovrummet och kröp ner i Corals säng. Den var varm och skön.
Jag har aldrig tyckt om en säng så här mycket förut, tänkte Kyle.
Coral stoppade om honom med sitt varma täckte och två filtar och kramade honom.
"Försök att sova lite." sa hon.
"Tack Coral, du är bäst."
Coral såg tårögd på sin bror.
Hon vände sig bort för att Kyle inte skulle se tårarna som hängde tunga i ögonfransarna.
"Jag går och gör pannkakor till frukost." mumlade hon, knappt ohörbart.
Hon lämnade rummet.
"Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig, Coral!" ropade Kyle.
Tårarna i Corals ögon svämmade över.
Hon blundade och bet sig i underläppen så att det gjorde ont.
Inte gråta... måste... vara stark! mumlade hon tyst för sig själv.
Hon samlade sig i ytterligare någon minut. Sedan svarade hon sin bror:
"Och jag klarar mig inte utan dig, Kyle!"
"Jag älskar dig syrran!" ropade Kyle.
Tårarna började rinna nedför Corals kinder igen.
*

Förändringens vind - del 2

*
Fadern var tyst och allvarlig när han kom tillbaka till stugan.
De åt middag under tystnad.
Senare på kvällen när Coral och Kyle satt och såg på TV ropade fadern från deras rum:
"Kyle, kom hit!"
Både Kyle och Coral gick in i det gemensamma sovrummet.
Fadern stod vid Kyles säng.
"Har inte jag lärt dig hur man bäddar sängen?"
"Jo Sir..." sa Kyle.
"Varför gjorde du inte rätt imorse då? Jag har ju sagt åt dig att om man bäddar sängen som i armén ska man kunna studsa ett mynt på den - det kan jag inte nu. Det här är rena slarvjobbet, Kyle!"
"Förlåt Sir." mumlade Kyle.
"Man förtjänar inte att ha en säng om man inte uppskattar den och bäddar rätt." sa fadern.
Fadern slet bort alla sängkläder och madrassen ur sonens säng.
Täcket och madrassen lade han in i den stora garderoben utanför sovrummen.
Sedan gav han Kyle lakanet och en kudde, grep sonen om nacken och ledde in honom i vardagsrummet.
"Här får du sova inatt, så kanske du lär dig att uppskatta att du har en säng!"
Fadern gav Coral en skarp blick.
"Och du - våga inte smyga upp i natt för att ge din bror en filt eller täcke! Jag har koll på er!"

Natten blev kall.
Kyle satt hopkurad och huttrade i pyjamasbyxor och T-shirt.
Fadern hade struntat i att elda i öppna spisen och han hade tagit bort den lurviga mattan som brukade ligga under soffbordet - så att Kyle inte skulle kunna lägga sig på den.
Soffan vågade Kyle inte lägga sig i, faderns skuklle märka det.
Coral låg vaken i sin säng och hatade sin far.
Hon ville gå upp och ge Kyle sin filt eller täcke, men hon vågade inte, ifall fadern höll vakt.

Till slut somnade både Kyle och Coral av ren utmattning.
De var båda så slut att de inte ens märkte när faderns väckarklocka ringde klockan sex nästa morgon och de hörde inte heller när han åkte iväg till sitt arbetspass i Stillwater.
*

"Ler-boll"

*
”Vad har du gjort?!” utbrast Rebecca skrattande när Ryan kom hem. ”Tagit ett lerbad eller?”
Ryan såg på sina leriga kläder.
”Ja, nästan. Clark, Joe och jag och några till spelade boll på den gamla fotbollsplanen.”
”Ryan… den blir ju som en bassäng av lera när det regnar.” suckade Rebecca. ”Varför spelar ni boll i regnet?”
”Det är kul.” sa Ryan glatt.
Rebecca skakade på huvudet. Hon såg på Maureen och Sheila som satt vid köksbordet.
”Pojkar och deras lekar…”
Rebecca såg åter på sin lillebror.
”Men Ryan... du är ju till och med lerig i håret! Du går upp och tar ett bad.”
”Ja mamma.” sa Ryan i retsam ton.
”Passa dig.” skrattade Rebecca.
Ryan gjorde en ansats att gå mot trappan som ledde till övervåningen, men Rebecca stoppade honom.
”Stopp. Du kan inte gå upp så där, då får vi lervälling överallt. Lägg kläderna i tvättstugan.”
Ryan såg på Maureen och Sheila.
”Det kan jag ju inte göra... det finns ju tjejer här.”
”Ja och tjejer är jättefarliga.” retades Rebecca.
Maureen och Sheila skrattade.
”Nu går jag.” sa Rebecca. ”Jag ska träffa några skolkamrater i stan.”
”Okej. Ha så kul!” sa Ryan.
”Tack brorsan. Vi ses i morgon. Maureen och Sheila; se till att han går upp och badar nån gång.”
”Det ska vi.” skrattade Maureen.

”Ryan, du behöver ju faktiskt bara ta av dig jeansen och den ena tröjan.” sa Sheila. ”Det är väl inte så pinsamt?”
”Nej…” mumlade Ryan och rodnade en aning.
Han gick in i tvättstugan som var ett angränsande rum till köket.
”Vi kommer upp till dig sen och kollar så att du tvättar dig om öronen ordentligt!” ropade Sheila efter Ryan när han gick upp till badrummet.
”Mycket roligt.” svarade Ryan med skratt i rösten.
”Jag menar allvar!” varnade Sheila skrattande.
”Ja, säkert.” sa Ryan.
*

Förändringens vind

*
29 december.

Lizzie såg sorgsen ut när hon kom ut i köket vid frukosten.
"Jag måste åka idag. Min mamma har blivit sjuk."
"Är det allvarligt?" frågade fadern.
"Hon har fått en liten hjärtinfarkt." sa Lizzie.
"Hon blir väl frisk igen?" frågade Kyle.
Både han och Coral hade träffat Lizzies mor och de tyckte mycket om henne.
"Ja, läkarna tror att hon kommer att bli bra." Lizzie log mot Kyle. "Var inte orolig älskling."
Lizzie strök Kyle över håret.
"Hon kommer väl inte att dö?" frågade Coral med grötig röst.
"Nej lilla gumman." försäkrade Lizzie och gav Coral ett lugnande leende. "Hon måste bara ta det lite lugnare än hon brukar och hon ska vila mycket. Och hon får mediciner. Jag ska bo hos henne ett tag och hjälpa henne med allt."
"Ska jag skjutsa dig till din mor?" frågade Coral och Kyles far.
"Tack snälla Robert. Det vore bra. Hon är på sjukhuset i Clearwater."


"Se inte så ledsna ut älsklingar." sa Lizzie när hon kramade Coral och Kyle adjö senare på dagen. "Vi ses ju i januari."
"Vi... vi är lite oroliga för din mamma bara." sa Kyle.
"Mmm..." instämde Coral. "Hälsa din mamma från oss."
"Det ska jag göra. Då blir hon glad, hon tycker så mycket om er."
Lizzie gav Coral och Kyle ännu en kram.
Sedan gick hon och fadern ut till bilen och åkte iväg.
Kvar stod Kyle och Coral, med oro som gnagde i hela kroppen.

*

Födelsedag vid Lake Hydra

*
28 december.

Kyle vaknade extra tidigt den här morgonen. Inte för att det var hans födelsedag, utan för att han alltid sov dåligt uppe i stugan. Hela atmosfären där inne var fylld av onda minnen.
Han såg bort mot sin systers säng. Coral sov fortfarande.
Kyle såg att hon hade lindat en gasbinda runt sin högra handled.
Kyle fick en klump i halsen. Hon hade skurit sig igen.
Förmodligen hade hon gjort det när fadern berättat att de skulle fira jul i stugan.
Kyle var alltid livrädd att hon en dag skulle skära sig för djupt.
"Var inte orolig Kyle, jag vet vad jag gör." hade Coral lugnt svarat en gång när Kyle pratat med henne om sin oro över att hon skar sig.
Han såg på sin syster och suckade bedrövat.
Jag önskar att du kunde sluta skära dig syrran, tänkte han.

Som om hon kände att brodern tänkte på henne, slog Coral upp ögonen.
Hon log när hon såg att Kyle var vaken.
"Grattis brorsan."
Kyle log.
"Tack."
"Din present ligger under din säng."
Kyle satte sig på golvet och drog fram en stor kartong.
"Jösses, vad har du köpt egentligen?" utbrast han.
Coral bara log hemligt.
Kyle öppnade kartongen och gav ifrån sig ett litet lyckligt skrik.
"Morfars gamla baseball-grejer! Jag visste inte ens att de fanns kvar! Var hittade du dem?"
"Morfars gamle vän Alan överlämnade dem till mig i höstas." svarade Coral. "Jag tänkte att du nog skulle bli glad över att få dem."
"Glad? Jag är mer än glad! Helt otroligt att de fanns kvar! Tack Coral!"
Kyle gav sin syster en lång kram.
Sedan tystnade han och hans ögon blev blanka.
"Jag önskar att morfar Harry kunde få se mig spela med hans grejer."
Coral svalde en klump i halsen och lade armen om sin brors axlar.
"Det gör han, Kyle. Han sitter däruppe nånstans och ser oss."
Coral tittade ut genom fönstret, ut på den vintervita himlen.
Kyle lade armarna om sin syster igen.
"Tack Coral." viskade han.
*

Födelsedags-special 28/12: Kyle

*
Grattis Kyle!

*

Jul hos Elle – del 2

*
Juldagen – 25 december
Kväll.

”Mamma, får jag gå till Green Hill och testa min nya pulka?” frågade Elle.
Louella skakade på huvudet.
”Inte nu Elle.”
”Jo! Snäääälla mamma!”
”Nej Elle. Klockan börjar bli mycket och det är mörkt. Och jag gillar inte att du åker pulka vid Green Hill.”
”Varför inte?” undrade Elle.
”Därför att barnen som åker där är både större och äldre än du och de är oförsiktiga när de åker nedför backen.”
”Ska min nya pulka bara stå i hallen och ruttna då?” skrek Elle. ”Pappa Eddie skulle låta mig gå dit! Han skulle till och med följa med!”
Elle skämdes varje gång hon gav sin mamma dåligt samvete genom att antyda att hennes far var en bättre förälder, men hon kunde inte rå för det, hon blev så besviken när hon inte fick prova sin julklapp.
”Lugna ner dig Elle.” sa Louella. ”Du och jag kan gå till den mindre backen och åka pulka tillsammans - imorgon, när det är ljust.”
Elle sken upp.
”Kan vi gå ut direkt efter frukost?” frågade hon ivrigt.
”Direkt efter frukost.” lovade Louella.

Elle gick ut i hallen och strök med händerna över sin nya rosa pulka.
”Mamma, har vi en dammtrasa?” ropade hon.
”Dammtrasa? Vad ska du med en dammtrasa till?”
”Duh! Torka av pulkan såklart!” sa Elle. ”Så att den inte blir dammig. Jag måste hålla den ren och fin.”
”Du är verkligen rädd om dina saker du.” sa Elles mormor.
”Ja. Det måste man vara.” sa Elle.

När hon sett till att pulkan var dammfri gick Elle in i vardagsrummet och lekte lite med sina andra julklappar.
När hon leende somnade i soffan den kvällen, iklädd morgonrock och pyjamas med fötter, höll hon några favoritjulklappar i famnen; en nalle, en ljusgrön dagbok med doftande sidor och en ny baddräkt.
I sina drömmar satt hon på en flygande pulka och strödde ut stjärnpulver över alla hon tyckte om. Stjärnpulvret skulle göra alla lyckliga.
*

Jul hos Coral & Kyle – del 6

24 december

På kvällen var stugan uppvärmd och en brasa sprakade mysigt i den öppna spisen.
Stämningen var glad, något som var väldigt ovanligt i den isolerade stugan nära skogen vid Lake Hydra.
Coral och Kyle trängde undan alla onda minnen de hade därifrån. Och det gick bra, för tack vare Lizzie fick de bara roliga saker att tänka på.

Kyle och Coral bakade en födelsedagstårta tillsammans med Lizzie efter middagen.
”Du ser ut som en snögubbe, Kyle!” skrattade Lizzie.
Kyle såg på sina kläder som nu var nermjölade.
”Det ska synas att man bakar.” sa Kyle.
Coral och Lizzie skrattade.
”Du har mjöl i ansiktet också.” sa Lizzie. Hon torkade bort mjölet från Kyles kind.
”Och du har något här.” Coral pekade på sin näsa.
”Vaddå?” frågade Kyle.
”Det här.” Coral satte en klick grädde på hans näsa.
”Tack så mycket.” log Kyle. ”Så du vill ha matkrig?”
Coral bara log.
Kyle tog upp sprayburken med grädde och sprayade ner sin syster.
Coral slängde lite mjöl på Kyle.
Lizzie såg skrattande på syskonen.
”Ska ni inte sluta nu innan vi har grädde och mjöl överallt?”
”Nej, det här är roligare.” sa Kyle glatt.
Han var på ett riktigt bushumör nu, så han sprayade lite grädde på Lizzie också.
”Tack så mycket Kyle." skrattade Lizzie.
”Varsågod.” flinade Kyle. ”Du såg lite hungrig ut.”
Lizzie svarade med att ta tag i Kyle och kittla honom.
Coral såg skrattande på sin bror och styvmor.
Det här är den bästa födelsedagen på länge, tänkte hon.
*

Jul hos Coral & Kyle – del 5

*

24 december

När de satt på Archie’s Diner och åt lunch sköt fadern över ett hårt paket med lila glansigt papper till Coral.
”Grattis på födelsedagen. Du trodde väl inte att vi hade glömt bort det?”
”Nej då.” svarade Coral. ”Tack.”
Hon öppnade paketet och strålade av lycka när hon såg vad det var.
”En iPhone!”
”Det var Lizzie som valde.” sa fadern. ”Jag vet inget om vad ungar vill ha nuförtiden.”
”Den är jättecool! Tack så mycket!”
”Grattis älskling.” sa Lizzie.
”Grattis Coral.” Kyle kramade sin syster och gav henne ett litet paket.
Det innehöll amulett på en läderrem.
”Det är en Keltisk knut.” förklarade Kyle.
Coral nickade gillande.
”Kul att se att ungarna värnar om vårt Irländska och Skotska påbrå och gamla symboler.” sa fadern stolt.
”Tack brorsan! Den är jättefin.”
Coral kramade Kyle.
Hon visste mycket väl varför hennes bror köpt just den här amuletten till henne.
För dem stod den Keltiska knuten för så mycket mer än deras påbrå.
De visste att den bland annat var ett beskydd mot olyckor och ondska.

Keltisk knut

Jul hos Ryan & co – del 4

*
24 December, 1970
Kväll.


”Sitter du och gäspar redan Ryan?” fnissade Maureen. ”Klockan är bara halv tio. Hur ska du orka sitta uppe och vänta på tomten?”
”Jag ska inte vänta på tomten.” sa Ryan med ett litet skratt. Han satte sig på knä i soffan, nära Maureen. ”Jag ska busa med dig.”
Han lade armarna om Maureen.
”Vad ska du nu hitta på?” undrade Maureen.
Ryan svarade inte, han bara log busigt.
”Om du kittlar mig ligger du väldigt risigt till sen.” skrattade Maureen.
”Jag vet.” log Ryan. ”Var är du kittlig?”
”Det talar jag väl inte om för dig busunge!”
"Jo, nu vet jag! Du är kittlig här.”
Ryan lade en hand strax ovanför Maureens knä.
Maureen tog bort handen och höll fast den.
”Ryan, jag hinner brotta ner dig innan du har börjat kittla mig. Det vet du.”
”Nej. Inte idag.” sa Ryan. ”Jag har två händer, vet du.”
Han lade armen om Maureens midja.
”Vem ligger risigt till nu, Maureen?”
Ryan började kittla henne.
”Jag vann!” jublade han.
Han log mot Maureen.
”Det är kul att kittlas.” sa han.
”Ryan, ska man inte vara snäll mot tjejer?” frågade Kate.
”Nej, man ska busa med dom!” sa Ryan glatt. ”Särskilt dom kittliga tjejerna.”
”Kom här och ge mig en kram busunge.” sa Maureen.
Hon drog Ryan intill sig och höll om honom.
Ryan besvarade kramen.
”Nu släpper jag inte dig Ryan.” sa Maureen. ”Du är fast här för resten av kvällen.”
Ryan log.
”Det går väl bra. Bara du inte pussas eller kittlas…”
”Det kan jag inte lova.” log Maureen och pussade honom på näsan.
*

Jul hos Ryan & co – del 3

24 December, 1970
Kväll.


”Just det, Maureen föreslog att vi ska ge Ryan en klätterställning i julklapp.” berättade Rebecca.
”Vilken perfekt julklapp till vår little monkey boy!” skrattade David. ”Vad säger du Ryan, ska vi be farfar bygga en åt dig?”
Ryan log och lade armen om sin far.
”Var snäll gamle man, annars får du bara gammal rutten fisk i julklapp.”
David skrattade.
”Rutten fisk…?”
”Ja, jätterutten fisk.” flinade Ryan.
David såg på de andra.
”Rutten fisk... och så kallar han sin far 'gamle man'... Är han inte lite väl kaxig, den här grabben?”
De andra instämde.
”Ska lägga den jätteruttna fisken i alla dina strumpor, pappa.” fortsatte Ryan.
David lyfte upp Ryan och vände honom upp och ner.
”Nu är du inte så kaxig va?” flinade David.
”Jooo!” fnissade Ryan.
David vände Ryan rätt och ställde ner honom på golvet. Men han höll fast sin son i en kram.
”Då får vi väl ta till det gamla knepet då…” sa David.
”Nej!” fnissade Ryan. Han försökte ta sig ur sin fars grepp.
”Vad är 'det gamla knepet'?” frågade faster Sue.
”Ska vi visa henne?” sa David.
”Nej, det ska vi verkligen inte!” fnissade Ryan.
”Ryan, kom och sätt dig här hos mig, så ska jag rädda dig!” sa Maggie.
Ryan lyckades komma ur sin fars armar och satte sig intill Maggie i soffan.
Maureen började skratta.
”Åh lilla Ryan… du går på det varje gång! Du vet ju att mamma älskar att kittlas!”
Ryan såg oroligt på Maggie.
”Men idag räddar du väl mig, Maggie?” frågade han.
”Jag vet inte det jag.” log Maggie och höll om honom.
”Men det är julafton…” försökte Ryan. ”Då ska man vara snäll.”
”Det är roligare att vara busig. Och jag hjälper gärna till.” sa Maureen. ”Ryan, nu ska vi visa din faster Sue vad vi brukar göra med dig.”
”Nej… Hjälp mig!” pep Ryan.
*