Skrivpuff - 19 november 2011

Skriv om en besvikelse.

Ocean Beach, California. Sommaren 1961

"Hej då! Nu ska jag rymma hemifrån!"
Ryan vinkade till mamma och pappa och klättrade upp på sin röda Radio Flyer-trehjuling.
Kate och David McKenzie log mot sin lille pojke. Trots att Ryan skulle fylla 5 år om några månader verkade trehjulingen stor för honom.
"Varför ska du rymma hemifrån?" frågade Kate.
Ryan såg på sin mor med trulig uppsyn.
"För att ingen vill leka med mig idag." sa han besviket.
"Ville Rebecca och hennes kompisar vara ifred?" frågade David.
Ryan såg ännu mer trulig ut och nickade.
David kunde inte låta bli att le åt sonens buttra min. Ryans 9-åriga syster ville inte alltid att lillebror skulle vara med och leka, så nu hade hon förmodligen kört ut honom från sitt rum.
Sådant brukade göra Ryan på riktigt dåligt humör.

Pojken började cykla iväg.
David såg på Kate och log. Sedan stoppade han Ryan.
"Vänta lilla gubben! Ry... du kan väl låta bli att rymma? Vi skulle sakna dig jättemycket."
Ryan funderade.
"Skulle ni verkligen sakna mig jättemycket?"
Kate lyfte upp sin lille pojke.
"Ja, det skulle vi verkligen! Vi skulle gråta varenda kväll om du rymde från oss."
Ryan slog armarna om halsen på sin mor.
"Gråt inte mamma, jag rymmer väl inte då."

"Vad bra min älskling." sa Kate och log.
Pojken gav Kate en puss på kinden. Sedan log han och sa:
"Mamma, vet du? Min mage vill ha kakor, för den är lite hungrig."
Kate skrattade.
"Din mage ska få lite lunch först, sedan kan du få kakor."
Ryan jublade.
"Det var nog bra att jag inte rymde." sa han när Kate bar honom uppför trappan till deras terrass. "För om man är på rymmen får man inga mumsiga kakor. Och jag gillar ju kakor."