*
Maureen satte sig intill Ryan och gav honom en puss på kinden.
"Lilla stackare... Jag är så glad att du är tillbaka. Mår du mycket dåligt?"
Ryan skakade på huvudet. Sedan log han.
"Men jag behöver nog en puss till."
De andra skrattade.
"Du är för söt Ryan!" skrattade Maureen. "Självklart ska du få en puss till."
Hon gav honom en stor puss på kinden.
"Känns det bättre nu Ry?"
"Ja, nu känns det bättre." sa Ryan.
Han log och rodnade lite.
Maureen strök en hårslinga ur ansiktet på Ryan.
"Ry, lovar du att vara försiktig med maneter hädanefter?"
Ryan nickade. Han kände försiktigt på sin arm.
"Mmmmm... för bränn-manter och feber kan jag klara mig utan...!"
David drog in sin son i famnen och kramade honom länge.
Kate såg att hennes man var riktigt skakad. Och utan att David behövde säga något förstod hon att deras älskade unge hade varit riktigt illa däran ett tag.
"Vet ni att man faktiskt kan dö av en sån brännmanet som jag träffade på?" sa Ryan plötsligt.
"Mmmm... vi vet det lilla gubben..." sa David.
Det var nära att vi fick uppleva det idag..." tänkte han.
Tanken gjorde honom darrig och illamående.
"Vad tänker du på pappa?" undrade Ryan.
"Jag tänker på vilken tur vi har som har en så fin grabb som du." sa David.
Ryan log sömnigt.
"Nu blir farsan sentimental..."
David log och kramade sin lille son ännu hårdare.
*
Maureen satte sig intill Ryan och gav honom en puss på kinden.
"Lilla stackare... Jag är så glad att du är tillbaka. Mår du mycket dåligt?"
Ryan skakade på huvudet. Sedan log han.
"Men jag behöver nog en puss till."
De andra skrattade.
"Du är för söt Ryan!" skrattade Maureen. "Självklart ska du få en puss till."
Hon gav honom en stor puss på kinden.
"Känns det bättre nu Ry?"
"Ja, nu känns det bättre." sa Ryan.
Han log och rodnade lite.
Maureen strök en hårslinga ur ansiktet på Ryan.
"Ry, lovar du att vara försiktig med maneter hädanefter?"
Ryan nickade. Han kände försiktigt på sin arm.
"Mmmmm... för bränn-manter och feber kan jag klara mig utan...!"
David drog in sin son i famnen och kramade honom länge.
Kate såg att hennes man var riktigt skakad. Och utan att David behövde säga något förstod hon att deras älskade unge hade varit riktigt illa däran ett tag.
"Vet ni att man faktiskt kan dö av en sån brännmanet som jag träffade på?" sa Ryan plötsligt.
"Mmmm... vi vet det lilla gubben..." sa David.
Det var nära att vi fick uppleva det idag..." tänkte han.
Tanken gjorde honom darrig och illamående.
"Vad tänker du på pappa?" undrade Ryan.
"Jag tänker på vilken tur vi har som har en så fin grabb som du." sa David.
Ryan log sömnigt.
"Nu blir farsan sentimental..."
David log och kramade sin lille son ännu hårdare.
Soundtrack/Låtlista
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar