*
Matthew pussade den lilla flickan på kinden.
"Men Ashlee... du kan ändå inte klappa hundar, du är ju allergisk."
Ashlee började gråta.
"Men pappa... jag gillar att krama djur!" snyftade hon.
Hon gled ur sin fars famn och satte sig nära hunden.
Hunden gav den lilla flickan en försiktig slick på kinden, sedan började den gny igen - som om den tyckte synd om Ashlee.
"Se pappa, vovven är snäll!" sa Aslee glatt.
Hon började klia sig i ögonen och gnuggade näsan mot tröjärmen.
"Ja, vovven är jättesnäll lilla gumman." sa Matthew. "Men du tål honom inte, så vi måste tyvärr säga adjö nu."
Lilla Ashlee storgrät när pappa Matthew tog henne i handen och gick in i den stora mataffären. Hon nös och snyftade om vartannat.
"Pappa... jag ska beställa en egen vovve. En som jag inte är allergisk mot."
Matthew lyfte upp flickan i famnen igen.
När de passerade gången med leksaker fick Matthew syn på en hylla med gosedjur. Han plockade ner en mjuk hund och visade den för Ashlee.
"Titta här, lilla hjärtat, den här vovven tål du. Och vet du, jag tror han vill följa med dig hem."
Ashlee torkade sina rödgråtna ögon och studerade gosedjuret. Sedan tog hunden i sin famn och kramade den.
"Jag hörde också att den sa det, att den vill följa med mig hem." sa hon.
Matthew log.
"Då är det bäst att den får det då."
Ashlee nickade och hennes lilla ansikte sprack upp i ett soligt leende.
"Ja, den blir glad då. Och jag blir glad!"
*
Matthew pussade den lilla flickan på kinden.
"Men Ashlee... du kan ändå inte klappa hundar, du är ju allergisk."
Ashlee började gråta.
"Men pappa... jag gillar att krama djur!" snyftade hon.
Hon gled ur sin fars famn och satte sig nära hunden.
Hunden gav den lilla flickan en försiktig slick på kinden, sedan började den gny igen - som om den tyckte synd om Ashlee.
"Se pappa, vovven är snäll!" sa Aslee glatt.
Hon började klia sig i ögonen och gnuggade näsan mot tröjärmen.
"Ja, vovven är jättesnäll lilla gumman." sa Matthew. "Men du tål honom inte, så vi måste tyvärr säga adjö nu."
Lilla Ashlee storgrät när pappa Matthew tog henne i handen och gick in i den stora mataffären. Hon nös och snyftade om vartannat.
"Pappa... jag ska beställa en egen vovve. En som jag inte är allergisk mot."
Matthew lyfte upp flickan i famnen igen.
När de passerade gången med leksaker fick Matthew syn på en hylla med gosedjur. Han plockade ner en mjuk hund och visade den för Ashlee.
"Titta här, lilla hjärtat, den här vovven tål du. Och vet du, jag tror han vill följa med dig hem."
Ashlee torkade sina rödgråtna ögon och studerade gosedjuret. Sedan tog hunden i sin famn och kramade den.
"Jag hörde också att den sa det, att den vill följa med mig hem." sa hon.
Matthew log.
"Då är det bäst att den får det då."
Ashlee nickade och hennes lilla ansikte sprack upp i ett soligt leende.
"Ja, den blir glad då. Och jag blir glad!"
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar