Skriv om att närma sig.
Sun City School. November 1999
Julen närmade sig och under morgonsamlingen pratade barnen ivrigt om allt kul som skulle hända.
"Har ni skrivit önskelistor till Tomten än då?" frågade fröken.
Maxine viftade med handen.
"Fröken, fröken! Jag har det!" sa den lilla 6-åringen glatt. "Och jag har gjort ett halsband till Tomten."
Lärarinnan log mot den lockhåriga lilla yrhättan.
"Tomten blir nog jätteglad för halsbandet, Maxine."
Maxine nickade.
"Det tror jag med!" sa hon förnöjt.
En av Maxines klasskamrater räckte upp handen och sträckte viktigt på sig.
"Fast det finns ingen Tomte. Han är bara ett påhitt."
Maxine reste sig häftigt upp från den runda mjuka mattan och knöt sina små nävar.
"Tomten finns visst, din dummer!"
"Nähä, det gör han inte, Tomten är på låtsas!" sa klasskompisen.
Hon fnös och tillade i giftig ton:
"Han är en bluff, det hajar du väl, Maxine...? Det är bara fånigt att tro på nåt sånt."
Maxine kokade av ilska. Hon kröp in i ett hörn och där satt hon och skakade av gråt.
"Det är inte fånigt... Tomten finns visst." mumlade hon tyst för sig själv. "Det gör han."
Men den lilla flickan blev alltmer osäker. Tänk om klasskompisen hade rätt?
Tomten kanske inte finns...? tänkte Maxine.
Hon snyftade till.
Och jag som har gjort ett halsband till honom och allt...
Sun City School. November 1999
Julen närmade sig och under morgonsamlingen pratade barnen ivrigt om allt kul som skulle hända.
"Har ni skrivit önskelistor till Tomten än då?" frågade fröken.
Maxine viftade med handen.
"Fröken, fröken! Jag har det!" sa den lilla 6-åringen glatt. "Och jag har gjort ett halsband till Tomten."
Lärarinnan log mot den lockhåriga lilla yrhättan.
"Tomten blir nog jätteglad för halsbandet, Maxine."
Maxine nickade.
"Det tror jag med!" sa hon förnöjt.
En av Maxines klasskamrater räckte upp handen och sträckte viktigt på sig.
"Fast det finns ingen Tomte. Han är bara ett påhitt."
Maxine reste sig häftigt upp från den runda mjuka mattan och knöt sina små nävar.
"Tomten finns visst, din dummer!"
"Nähä, det gör han inte, Tomten är på låtsas!" sa klasskompisen.
Hon fnös och tillade i giftig ton:
"Han är en bluff, det hajar du väl, Maxine...? Det är bara fånigt att tro på nåt sånt."
Maxine kokade av ilska. Hon kröp in i ett hörn och där satt hon och skakade av gråt.
"Det är inte fånigt... Tomten finns visst." mumlade hon tyst för sig själv. "Det gör han."
Men den lilla flickan blev alltmer osäker. Tänk om klasskompisen hade rätt?
Tomten kanske inte finns...? tänkte Maxine.
Hon snyftade till.
Och jag som har gjort ett halsband till honom och allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar