Skriv om tristess.
Matteläraren slog hårt med sin linjal i Joeys bänk.
"Jag är ledsen att mina lektioner är så tråkiga att de söver dig, Mr. Frye." sa han torrt och spydigt.
Joey vaknade ur sin slummer och skruvade besvärat på sig. Han blev varm om kinderna när han såg att hela klassen tittade på honom.
"Förlåt Mr. Gordon..." mumlade han. "Jag sov inte så bra i natt och..."
Matteläraren höll upp handen som för att visa att han inte hade någon lust att höra vad Joey hade att säga.
"Vill du gråta ut får du göra det i TV hos Oprah."
"Bra idé, då kan han passa på att tala om för hela landet vilken skitstövel till lärare han har." hördes en röst bortifrån den nu öppna dörren.
Joey och de andra i klassen vände sig om och fick syn på Joeys äldre syster Tessa.
Mr. Gordon suckade när han fick se sin före detta elev.
"Nej men vad trevligt," muttrade han. "ännu en unge i klanen Frye."
Tessa log sött.
"Din glädje överväldigar mig, Mr. G."
Matteläraren kramade en vit tavelkrita i sin hand, så hårt att kritan gick av på mitten.
"Lektionen är slut nu." morrade han, trots att det var tio minuter kvar.
College-eleverna stirrade på sin magister. Han lät dem aldrig sluta tidigare...
"Det är krit-doften," log Tessa. "den gör honom lite..."
Tessa gjorde några små cirkelrörelser vid sin tinning.
Klassen skrattade. Joeys syrra var ju en underbart härlig tjej!
Joey tog tag i sin systers handled och drog ut henne ur klassrummet.
"Tack för avbrottet Tessa," log han. "vi höll på att dö av tristess där inne!"
Tessa log och gav sin lillebror en kram.
"Det var så lite så." sa hon glatt. "Jag räddar gärna min lillebror från torre Mr. Gordon."
Syskonen Frye lämnade skolbyggnaden och klev ut för att njuta av krispig, frisk luft och den ljuvliga novembersolen.
*
Matteläraren slog hårt med sin linjal i Joeys bänk.
"Jag är ledsen att mina lektioner är så tråkiga att de söver dig, Mr. Frye." sa han torrt och spydigt.
Joey vaknade ur sin slummer och skruvade besvärat på sig. Han blev varm om kinderna när han såg att hela klassen tittade på honom.
"Förlåt Mr. Gordon..." mumlade han. "Jag sov inte så bra i natt och..."
Matteläraren höll upp handen som för att visa att han inte hade någon lust att höra vad Joey hade att säga.
"Vill du gråta ut får du göra det i TV hos Oprah."
"Bra idé, då kan han passa på att tala om för hela landet vilken skitstövel till lärare han har." hördes en röst bortifrån den nu öppna dörren.
Joey och de andra i klassen vände sig om och fick syn på Joeys äldre syster Tessa.
Mr. Gordon suckade när han fick se sin före detta elev.
"Nej men vad trevligt," muttrade han. "ännu en unge i klanen Frye."
Tessa log sött.
"Din glädje överväldigar mig, Mr. G."
Matteläraren kramade en vit tavelkrita i sin hand, så hårt att kritan gick av på mitten.
"Lektionen är slut nu." morrade han, trots att det var tio minuter kvar.
College-eleverna stirrade på sin magister. Han lät dem aldrig sluta tidigare...
"Det är krit-doften," log Tessa. "den gör honom lite..."
Tessa gjorde några små cirkelrörelser vid sin tinning.
Klassen skrattade. Joeys syrra var ju en underbart härlig tjej!
Joey tog tag i sin systers handled och drog ut henne ur klassrummet.
"Tack för avbrottet Tessa," log han. "vi höll på att dö av tristess där inne!"
Tessa log och gav sin lillebror en kram.
"Det var så lite så." sa hon glatt. "Jag räddar gärna min lillebror från torre Mr. Gordon."
Syskonen Frye lämnade skolbyggnaden och klev ut för att njuta av krispig, frisk luft och den ljuvliga novembersolen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar