The Clarke Family Xmas Calendar - 26

26 december

"När är det Nyårsafton?" frågade Ricky.
"På fredag." svarade Alex.
Ricky sken upp.
"Då ska vi kolla på fyrverkeri och jag får vara uppe jätte-sent!" sa han ivrigt.
Jane skrattade.
"Har mamma och pappa sagt att du får vara uppe jätte-sent, eller har du bestämt det själv?"
Ricky gav sin äldsta fostersyster en lite sur min.
"Jag får det!"
Jane log.
"Okej, bli inte arg Ricky. Jag skojade bara lite. Ser du fram emot Nyårsafton?"
Ricky glömde bort att vara arg. Han nickade ivrigt.
"Jag tycker fyrverkerier är super-coolt! Och vi ska äta jättegod mat och massor med godis!"

Jane sneglade på Alex som satt och läste på flingpaketet.
"Är det spännande?" log hon och rufsade om Alex hår.
"Va?" sa Alex frånvarande.
Jane skrattade.
"Är det spännande att läsa om frukost-flingor?"
Alex log lite.
"Mmmm... jätte-spännande."
"Man ska inte läsa om flingor Alex, man ska äta dom!" sa Ricky.
Han drog åt sig paketet med de färgglada flingorna och hällde upp en rejäl portion i sin skål.
Jane och Alex skrattade.
"Du gillar att äta, va?" fnissade Jane.
"Mmmmm!" sa Ricky med munnen full av flingor. "Särskilt godis!"
*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 5

22 December

Dani och Jacob var på väg in i rummet där SCA-agenterna brukade ha dagliga möten och dela ut uppdrag.
Dani stoppade Marco Danelli.
”Farsan, jag måste fråga en grej.”
Marco Danelli såg intresserat på sin dotter.
”Visst gumman, fråga på du.”
”Är det okej att Jacob bor hos oss ett tag?” frågade Dani. ”Hans lägenhet är inte klar än.”
Marco Danelli såg på Jacob och log faderligt.
”Självklart får du bo hos oss Jacob! Du hör ju nästan till familjen nu.”
Jacob log tacksamt.
”Tack så mycket, Mr. D! Jag vet inte hur jag ska kunna återgälda er gästfrihet…”
Marco Danelli skakade på huvudet.
”Tänk inte på det, grabben. I vår familj gillar vi att hjälpa till.”
Marco vände sig till sin dotter.
”Dani, varför har du inte sagt nåt tidigare?!”

Dani skrockade och gav Jacob en vad-var-det-jag-sa-min.
”Vad fnissar du åt?” frågade Marco.
”Dig.” svarade Dani glatt och gav sin far ett brett flin.

*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 4

22 December

Jacob Linz stod vid handfatet i omklädningsrummet och rakade sig och sjöng med i The Drifters version av White Christmas.
”Fin sång, Jacob.” log Dani. ”Och raklöddret får dig att likna Tomten.”
Jacob skrattade.
Dani såg forskande på sin partner.
”Har du sovit här igen?”
Jacob log lite fåraktigt.
”Ja… på soffan på mitt rum. Renoveringen av min lägenhet kommer att ta längre tid än jag trodde och hotell blir så dyrt i längden…”
Dani skakade på huvudet.
”Jacob… du ska inte bo på hotell - och inte på din soffa heller. Du kan bo hos mig och farsan tills din lägenhet är klar.”
”D, jag kan inte begära det…” sa Jacob.
”Kan du visst.” sa Dani bestämt. ”Vi har massor med plats. Det är självklart att du ska bo hos oss! Och jag vet precis vad farsan kommer säga: Dani, varför har du inte sagt nåt tidigare?!”
Jacob log mot sin yngre partner.
”Det är verkligen jättesnällt Dani!”
”Äsch, det är bara kul att kunna hjälpa till.” sa Dani. ”Kom nu, dags att jobba lite.”

Dani och Jacob skulle just lämna omklädningsrummet när Dani fnissade och såg på Jacob.
”Eh… du kanske ska torka bort raklöddret.”
”Bra idé!” skrattade Jacob.
Han tog sin handduk och torkade bort resterna av rakkrämen ur ansiktet.
”Bra nu?” frågade han.
Dani log och gjorde tummen upp.
*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 3

21 December

Cole Taylor, Nikki Danelli och några av barnen från barnhemmet Rainbow House hade precis uppträtt på en stor julkonsert. Nu skulle Cole och Nikki fira succén med en god middag tillsammans med sina familjer, samt Gemini och Logan.
”Ni var fantastiska!” utbrast Coles mamma. ”Jag är så stolt över er!”
”Jag slår vad om att du grät.” retades Cole.
Hans mamma log.
”Ja, jag grät kanske lite. Men jag blev så rörd när ni sjöng.”
Hon kramade om Cole.

”På tal om sång…” Cole vände sig till Nikki. ”Har du funderat nåt om Les Misérables?”
Cole skulle spela Enjolras i en uppsättning av den klassiska musikalen. Gemini skulle spela lilla Cosette och Logan den lille gatpojken Gavroche.
”Snälla, säg att du vill vara med!” sa Gemini.
”Ja, det vore superkul om du också vill vara med!” sa Logan.
Nikki log.
”Okej, jag ska fundera på saken.”
”Bra.” log Cole. ”Vi börjar repetera i februari.”
Nikki skrattade.
”Cole, jag sa att jag skulle fundera – inte att jag har bestämt mig.”
”Men vi behöver en Eponine – och du skulle vara perfekt!” sa Cole.
”Ja, vi var ju med i Les Mis när vi var små och det var jättekul.” log Nikki. ”Okej, jag är med!”
”Yaaaay!” jublade Gemini och Logan.
*

10 januari 2011 - Grattis Jane

*

Happy Birthday Janie!

Love,
Maxine, Alex, Ricky & Cassie
Mom & Dad

Födelsedags-special 31/12 2010: Elle

Grattis Elle!

(Klicka på bilden för större version)

*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 2

20 December

"Vad är det där...??"
Dani Danelli stirrade klentroget på den två meter höga, taniga granen som stod mitt i lobbyn på SCA.
"Det kallas för julgran Dani." sa en av hennes kollegor.
Dani skakade på huvudet.
"Jag har döda växter hemma som är finare än det där."
"Den ser ganska hemsk ut faktiskt." instämde Angela Wood.
Jacob Linz såg forskande på julträdet.
"Men den kanske ser bättre ut sen, när den har fått på sig alla dekorationer."
"Ha inte för höga förhoppningar nu Jacob." log Dani. "Den stackars granen tappar ju barr bara man tittar på den."
"Den är väl rädd för dig." skrockade Agent Daley.
Dani vände sig om och såg leende på sin kollega.
"God Jul till dig också Daley."

"Wow Dani, jag är imponerad." sa Jacob när Daley gått mot hissarna. "Du bad honom inte köra upp granen nånstans eller så."
Dani skrattade.
"Jag kan faktiskt vara en snäll flicka."
Sedan tillade hon med ett litet okynnigt flin:
"Ibland."
*

Födelsedags-special 28/12 2010: Kyle

Grattis Kyle!

(Klicka på bilden för större version)

*

The Clarke Family Xmas Calendar - 25

25 December

"Idag är jag glad." sa Ricky. "För alla är här, Maxine är hemma igen och jag har fått många fina julklappar! Jag måste dansa glädjedans!"
Han skuttade runt och dansade sin lilla glädjedans tillsammans med sin enorma flodhäst som Maxine och Jane köpt till honom.
"Jag vill ta en bild." sa Alex. "På hela familjen. Sätt er i soffan allihop."
"Jag också?" frågade Nora.
Alex log.
"Ja, dummer. Jag sa ju hela familjen!"
Nora skrattade och tog tag om Alex midja.
"Säger man dummer till sin mamma, va?"
"Mmmm... det gör man." fnissade Alex och vred sig ur hennes grepp.

Alex tog flera bilder av sin familj.
"Vi måste skriva ut en och rama in den." sa Joanne.
Alex log och nickade.
"Mmmm, det måste vi göra."
Joanne kramade honom.
"God jul min älskling."
"God jul Joanne."

"Det här är en bra jul." sa Cassie. Hon satte sig nära Alex och höll om honom. "För vi får alla vara tillsammans."
"Det var väldigt fint sagt Cassie." sa Martin.
"Hallå!" sa Ricky ivrigt. "Jag vill också säga en grej! Jag tycker också att det är en bra jul! Och vet ni, jag fick allt jag önskade mig av Tomten!"
"Det är toppen Ricky." log Maxine.
Ricky nickade lyckligt.
"Jag hoppas den största önskningen slår in också."
"Vilken är den största önskningen då?" frågade Martin.
Ricky satte sig nära Maxine i soffan och slog armarna om henne.
"Att Maxie blir frisk såklart!"
Maxine såg så väldigt tunn, blek och orkeslös ut. Hon log blekt mot Ricky.

Familjen fick tårar i ögonen.
Alex tittade bort, för att ingen skulle se tårarna som hängde i hans långa, mörka ögonfransar.
Maxine tog Alex hand och kramade den och Joanne strök honom över håret.
"Mina önskningar brukar slå in," fortsatte Ricky. "så du blir nog frisk Maxie!"
Han pussade sin fostersyster på kinden.
"På julen brukar det hända mirakel." sa han med full övertygelse.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 24

24 December. Julafton

Det var en tyst familj som åt frukost på Julaftons morgon.
"Det är ingen rolig Jul." sa Ricky och drog tjurigt bort små bitar ur sin smörgås. "För Maxine är inte hemma."
"Ja, det känns tomt." höll Joanne med. "Men hon kommer nog hem snart, ska du se?"
"Annars kan hon ju inte få sina julklappar imorgon bitti." sa Ricky.
Och den lille pojken kom att tänka på en ännu värre sak:
"Tänk om hon är där ute någonstans alldeles ensam... och tänk om hon är jättesjuk!"
Martin reste sig.
"Jag åker ut och letar igen. Jag får ingen ro."
Han skulle just hämta sina bilnycklar när det knackade på köksdörren.
Martin öppnade. Där ute stod en man i 35-årsåldern. I sina armar bar han Maxine.

"Maxine!" skrek Ricky.
Alla sprang fram till mannen och Maxine. Flickan såg väldigt trött och svag ut.
"Du är Marvin va?" sa Alex. "Maxine berättade om dig."
Marvin log.
"Det stämmer det grabben."
Marvin vände sig till Martin och Joanne.
"Jag känner Maxine från sjukhuset. Min fru låg där."
"Trevlig att träffas." sa Ricky artigt.
"Tack snälla för att du kom hem med henne!" sa Joanne.
"Inga problem." sa Marvin. "Hon sa att hon ville hit."
"Jag ville hem. Inget sjukhus." kraxade Maxine.
Martin tog sin fosterdotter från Marvin. Sedan tog han Marvin i hand.
"Jag vet inte hur vi ska kunna tacka dig!"
Marvin log.
"Hjälp Maxine att må så bra som möjligt bara, då blir jag glad."
"Det ska vi göra." sa Joanne.

Marvin stannade en stund och berättade mer om medicinsk marijuana och att han jobbade på ett slags center dit sjuka personer kom och behandlades med marijuana.
Han visade en DVD som de spelat in på centret förra året, där några patienter berättade hur "gräs" hjälpte dem och så berättade han att Maxine kommit till centret dagen innan.
"Då ville jag inte hem." sa Maxine trött. Hon låg på soffan under en filt. "Men idag ville jag hem."
"Det är vi jätteglada för älskling!" sa Joanne och pussade Maxine på kinden.

En stund senare sa Marvin adjö och reste sig för att gå.
"Vill du inte stanna lite längre och äta frukost med oss." frågade Joanne.
"Tack, men jag måste iväg till centret nu." sa Marvin. "Förresten, låt Maxine ta lite 'gräs' ibland, hon mår lite bättre då. Det är inte det att hon vill ta droger..."
Martin log.
"Vi vet. Vi är övertygade nu och ska lyda ditt råd. Tack för allt!"

"God jul!" ropade Ricky efter Marvin när han gick till sin bil. "Tack för att du kom hem med Maxine!"
Marvin vinkade glatt till Maxines familj.
*

Födelsedags-special 24/12 2010: Coral

Grattis Coral!

(Klicka på bilden för större version)

*

Födelsedags-special 24/12 2010: Eden

Grattis Eden!

(Klicka på bilden för större version)

*

The Clarke Family Xmas Calendar - 23

23 December

När Martin och Joanne åkte runt och letade efter Maxine, åkte Alex hem till Nora och Cassie för att ta med sig Cassie ut på lunch.
När han kom in i sin mammas kök knöt det sig i magen av oro på honom. Cassie satt på golvet vid kylskåpet med knäna uppdragna till hakan och armarna om huvudet. Hon storgrät.
Nora satt bredvid och försökte trösta henne.
"Vad har hänt?!" frågade Alex och sprang fram till dem.
Cassie bara snyftade. Hon kastade sig i sin storebrors famn.
"Vad har hänt?!" upprepade Alex.
Då såg han den stora blåtiran vid Noras ena öga.
"Vi grälade." sa hon tyst. "Darryl och jag. Allt jag gjorde var att fråga varför han inte åkt till Washington..."
Nu började även Nora gråta.
"Men det värsta var att Cassie kom i vägen för honom! Hon ville gå emellan för att hjälpa mig och då slet Darryl tag i henne och kastade henne mot kylskåpet! Hon slog i bakhuvudet."

Alex fylldes av ilska. Han andades tungt och skakigt. Nora såg hur han knöt nävarna.
"Jag ska döda honom!"
Nora höll honom intill sig och höll fast honom.
"Nej Alex... om du letar upp honom nu råkar du också illa ut."
"Det skiter jag i!" vrålade Alex. "Man skadar inte min mamma och min lillasyster!"
Cassie höll hårt om sin bror.
"Snälla Alex, gå inte. Stanna här hos oss nu."
"Nej." sa Alex bestämt. "Ni två följer med mig hem till Joanne och Martin nu. Där är ni trygga."

En stund senare, när de hade lugnat ner sig lite, lade Cassie armen om sin bror och frågade:
"Alex, hur blir med vår lunch?"
"Vi kan självklart gå ut och äta om du vill, om du inte har ont?"
Cassie log.
"Det gör inte så ont längre. Jag blev nog mest rädd. Men du, jag har sett fram emot vår lunch hela veckan. Jag vill ha pizza."
Alex skrattade för förta gången på två dagar.
"Okej, pizza it is, men du betalar."
Han blinkade busigt åt Cassie.
"Nej du." fnissade Cassie och kittlade honom. "Du betalar! Och det är bäst för dig att du bjuder på dessert också."
Alex skrattade ett porlande skratt.
"Oki doki, you're the boss. Pizza och glass får det bli. Vill du ha glass på pizzan, eller pizza i glassen?"
"Blääää!" fnissade Cassie."
"Vaddå?" flinade Alex. "Gillar du inte pizza och glass?"
I nästa sekund kiknade Alex av skratt när både Cassie och deras mamma överöste honom med kittlingsattacker.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 22

22 December

"Maxine, har du kvar Rickys önskelista?" frågade Joanne. "Jag ska åka och köpa något mer, men minns inte vad han ville ha."
"Ja visst, jag har den här."
Maxine stoppade ner handen i jeansjackans innerficka och drog upp önskelistan. Ett vitt föremål följde med upp och föll ner på köksgolvet.
"Du tappade nåt." sa Alex.
I samma ögonblick som han såg vad det var, stelnade han till.
Han höll nästan andan när Martin böjde sig ner och tog upp föremålet.

Martin stirrade på den hemrullade cigaretten som han nu höll mellan tummen och pekfingret.
"Vad i..." mumlade han.
"Jag kan förklara!" sa Maxine.
Martin suckade.
"Den här talar för sig själv. 'Gräs'... Vad tänkte du på Maxine...?"
Nu var det Maxines tur att sucka.
"Visst, det är 'gräs', men det där är medicinskt - och lagligt!"
"Det hjälper mot hennes illamående." inflikade Alex.
"Du säger inget om sprutorna med Morfin jag måste ta." fortsatte Maxine.
"Maxine..." suckade Martin. "Morfinet är..."
"Medicinskt." avslutade Maxine.
"Läs om det." sa Alex till Martin och Joanne.
"Jag har hört talas om medicinsk marijuana, gubben." sa Martin.
"Vi kan läsa på mer om det." sa Joanne.
Martin nickade.
"Mmmm... normalt gillar vi inte droger i vårt hem men..."
Martin hann inte säga klart meningen, för Maxine orkade inte höra mer.
Hon gick mot dörren.
"Fint, då bor jag inte i ert hem mer!" skrek hon.
Hon smällde igen dörren och sprang iväg.

Martin sprang efter och ropade på henne.
Men det var för sent. Han såg Maxine kliva på en buss en bit därifrån.
"Älskade lilla unge..." suckade han.
Han gick in till Joanne och Alex igen.
Alex blängde anklagande på sin fosterfar.
"Bra jobbat, du körde ut min syster."
"Alex... jag har inte kört iväg Maxine. Vad jag ville säga var att vi ska läsa på mer om 'gräset' innan vi låter Maxine fortsätta med det."
Alex såg förvånad upp på Martin.
"Va? Menar du det?"
Martin log och höll om pojken.
"Ja, det menar jag. Jag tar bilen och åker och letar efter henne nu genast."
"Jag följer med!" sa Alex.
Han skyndade sig ut till garaget och ropade otåligt att Martin också skulle skynda sig.
*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 1

20 December

Nikki och Cole såg upp mot den lilla blonda, rödklädda flickan i 10-års-åldern som stod vid Alice In Wonderland-skulpturen och såg med oseende blick över parken.
"Är det där Noelle Nichols...?" frågade Cole. "Jag tror inte jag har sett henne på över ett år. Brukar hon fortfarande stå där?"
"Ja." svarade Nikki. "Hon leker där varje dag. Eller leker... hon står iallafall där. Och hon har alltid den där röda kappan och mössan på sig, vägrar bära nånting annat."
"Just det, det minns jag." sa Cole.

Noelle fick syn på Nikki och Cole. Hon höjde en vantbeklädd hand och vinkade sakta.
Nikki och Cole gick upp till bronsskulpturen där barn klättrade och lekte glatt bland figurerna från Lewis Carrolls älskade berättelse.
Det var bara lilla rödklädda Noelle som stod alldeles stilla, nästan som om hon hörde till statyn.
"Hej Noelle!" sa Nikki glatt. "Hälsar du på Alice idag?"
Noelle nickade.
"Alice, White Rabbit, Mad Hatter, Chesire Cat."
Flickan pekade på varje figur hon räknade upp.
"Noelle, kommer du ihåg Cole?" frågade Nikki.
Noelle nickade ivrigt.
"Kommer ihåg. Mina vänner. Nikki och Cole." Noelle såg på Cole och log lite. "Jag ser dig på TV hemma."
Cole och Nikki log mot den lilla flickan.
"Har ni haft te-party?" frågade Cole.
Noelle skakade på huvudet.
"Inte gillar te. Varm choklad bättre. Nana gör choklad. Ska gå hem nu."
Noelle tog Nikkis hand och sedan Coles.
"Nikki och Cole ska följa med."
Hon drog dem med sig mot ett av höghusen nära parken.
"Det är inte varje dag man blir bjuden på choklad-party." sa Cole leende till Nikki.
"Varm choklad med mini-marshmallows." sa Noelle. "Och kakor. Chocolate Chip."
Noelle tittade drömmande upp i luften.
"Jag ser snöflingor. Alla snöflingor är unika. Och vackra. Och jag har fina vänner."
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 21

21 December

Maxine mådde så pass bra att hon orkade gå med Alex till köpcentret och julhandla.
De hittade en affär med coola jeans och T-shirts. Maxine höll fram en svart T-shirt med texten

LIFE 

IS A 

BITCH

Både Alex och Maxine skrattade.
"Ja, det är ju sant." sa Alex. "Man kanske skulle köpa en sån."
Maxine nickade.
"Gör det." Hon räckte honom galgen med T-shirten. "Du kan ha den på min begravning."
Alex leende slocknade. Hans ögon blev blanka och han gav snabbt tillbaka galgen till Maxine.
"Prata inte så dumt!" fräste han.
"Alex..." Maxine strök honom lätt på armen.
"Lägg bara av." sa Alex. Nu lät han mer sorgsen än arg.
Han gick mot en annan avdelning i butiken.
Maxine stod kvar med Life Is A Bitch-tröjan i handen och tittade efter sin fosterbror. Hon suckade.
Skulle hon skulle gå efter och krama honom, eller om skulle låta honom vara?
Hon lät honom vara.


Varken Maxine eller Alex sa något till varandra under bussresan hem.
Maxine var trött när de kom hem, så hon la sig på sin säng och vilade.
Jane kom in till henne.
"Hur är det? Är du och Alex osams?"
Maxine skakade på huvudet.
"Inte direkt. Jag sa nåt han blev lite ledsen för bara."
Jane rynkade ögonbrynen.
"Vad sa du då?"
Maxine skakade på huvudet.
"Inget. Du Jane, kan du göra mig en tjänst? Ge Alex den där."
Maxine pekade på en kasse från en klädaffär.
"Visst." sa Jane. "Julklapp?"
Maxine skakade på huvudet.
"Nej, en liten grej mellan oss bara."

Jane tog påsen och gick in till Alex rum.
Några minuter senare kom Alex in till Maxine. Han kramade Life Is A Bitch-tröjan i handen.
"Du köpte den." Han log lite och satte sig på Maxines säng. "Tack. Jag gillar den."
Maxine log.
Alex log också, men suckade.
"Jag älskar dig syrran, det vet du." Han kramade Maxine. "men du, jag vill inte att du pratar om... du vet..."
Maxine nickade.
"Jag vet... Förlåt."
Hon kramade honom hårt.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 20

20 December

Det var första dagen på jullovet. Alex och Maxine tog en promenad med Alex mamma på stranden.
"Alex, jag vet att du inte vill... men kan du inte vara hos Cassie och mig över jul?" bad Nora. "Cassie blir så ledsen om du inte kommer... och jag med."
"Mamma..." började Alex.
"Darryl behöver du inte oroa dig för." sa Nora. "Han ska inte vara hemma, han ska inte ens vara i stan."
Alex himlade med ögonen.
"Det där har jag hört förut, mamma. Han kommer alltid hem. Och då förstör han allt."
Nora skakade nekande på huvudet.
"Nej, gubben. Inte den här gången. Han ska till Washington DC."
Alex såg lite tveksam ut.
"Jag ska fundera på saken."
"Okej älskling." Nora log. "Ring när du vet."
Alex nickade.
"Ska jag göra."
Nora gav Alex en kram och en puss och på kinden och sedan kramade hon Maxine.
"Ta hand om er. Vi ses."

Maxine och Alex stod och såg på Nora där hon gick på strandpromenaden bort mot busshållplatsen.
När Nora vände sig om för att vinka till dem såg hon hur Maxine puffade till Alex och sa något till honom. Hon såg ganska bestämd ut lade Nora märke till.
Alex nickade. Sedan sprang han ifatt sin mamma.
"Mamma, jag vill nog vara med dig och Cassie i jul."
"Åh, min fina älskling!" Nora drog in Alex i sin famn. "Vad glad du gör mig! Och Cassie kommer att bli överlycklig!"
Alex log. Han mådde så bra när han såg sin mamma så här lycklig.
"Vi kan vara hos dig på julafton." föreslog Alex. "Och så kan vi vara hos Joanne och Martin på juldagen - och öppna julkappar med dom."
Nora nickade.
"Det låter jättebra älskling!"
Hon kramade Alex igen och såg bort på Maxine som log brett mot dem.
Nora mimade "tack" och vinkade till Maxine.
Maxine vinkade tillbaka.
Ännu en bra dag, tänkte hon.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 19

19 December

"Vad roligt att du orkar sitta med oss idag älskling!" sa Joanne till Maxine när familjen åt middag. "Skönt att du har lite aptit igen."
Maxine log.
"Tack. Det känns bra att sitta här och faktiskt kunna äta lite."
"Maxie, börjar du bli frisk nu?" frågade Ricky.
"Jag vet inte Ricky." sa Maxine. "Men idag är iallafall en sån där bra dag."
"Då blir jag glad!" sa Ricky.
"Tack Ricky." log Maxine.
Joanne såg på sin familj.
"Är det nån som vill ha fler köttbullar?"
Ricky räckte upp handen.
Joanne la upp lite mer mat åt honom och åt sig själv.
"Nån mer som vill ha påfyllning?"
Alex skakade på huvudet.
"Det är bra för mig också." sa Jane.
"Jag är glad att jag fick i mig två." sa Maxine.
"Jag kan ta lite till." sa Martin.
Ricky åt med glupande aptit, drack upp sin mjölk och såg sedan på Joanne och Martin.
"Det var jättegott! Blir det dessert nu?"
Alla skrattade.
"Vi kan gå till glassbaren och köpa frozen yoghurt." föreslog Martin.

Hela familjen gick till glassbaren. Sedan gick de på strandpromenaden medan de åt frozen yoghurt. Till och med Maxine fick i sig lite dessert.
"Det är verkligen en bra dag!" sa Alex. "Stå still där, jag måste föreviga den här dagen!"
Han lyfte upp kameran som hängde runt hans hals och tog en bild av sin familj.
"Den blev jättebra!"
Han visade familjen bilden på digitalkamerans display.
"Fast du är ju inte med." sa Ricky.
"Jag kan ta en bild på er ungar." sa Martin. "Se glada ut."
Jane, Maxine, Alex och Ricky såg glada ut och Martin knäppte en bild.
"Perfekt!" sa han förnöjt.

De gick vidare på strandpromenaden.
"Vet ni," sa Ricky. "jag gillar helgerna, för då får man äta godis och dessert! Och idag är en extra bra helg för Maxine mår bra!"
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 18

18 December

"Det är lördag! Det är lördag!" sjöng Ricky. "Vi ska till den nya godisaffären - och jag ska köpa tonvis med gooooodis! Och sen ska vi äta pizza till middag!"
Joanne var tvungen att milt ta tag i Ricky och säga åt honom att lugna ner sig. Ricky lydde snällt.
"När ska vi gå?" frågade han.
"Om en timme ungefär." sa Joanne. "Du kan väl gå och leka en lugn lek så länge?"
"Okej. Jag går och lägger pussel."
Ricky skuttade in i vardagsrummet och rotade fram ett pussel från en hylla.
"Klarar jag det här? Det är massor med bitar."
Maxine som satt i en fåtölj och läste, tittade på Ricky.
"Ja, det där fixar du. Jag kan hjälpa dig om du vill?"
"Jaaaa!"
Ricky sken upp som en sol. Han tyckte mycket om att göra saker tillsammans med sina äldre syskon.

Pusslet föreställde ett öppet hav och vidsträckt blå himmel med några ulliga moln på.
Ricky lade några bitar av pusslet, sedan sneglade han på Maxine.
"Kommer man till Himlen när man dör?"
"En del tror det." sa Maxine.
"Är det bra där då?" undrade Ricky.
Maxine log.
"Det vet man inte, men det tror jag att det är."
Ricky funderade.
"Det andra stället då? Jag får inte säga ordet, men är det väldigt varmt där nere?"
Maxine fnissade. Vilka tankar den lille grabben hade. Det var att kul att prata med Ricky, för han hade alltid så fina funderingar.
"Det finns kalla platser i Helvetet också."
Ricky drog efter andan.
"Maxie! Du sa H-ordet...!"

"Men Maxie... man får inte svära." skrattade Alex som just kom in i rummet.
Maxine log.
"Ricky, man får säga H-ordet när det är platsen man pratar om."
"Får man?"
Maxine nickade.
"Ja, det får man."
"Jaha." sa Ricky. Sedan såg han på Alex och Maxine. "Ska ni följa med och äta pizza sen?"
"Ja, det kan vi väl göra." sa Alex. "Eller vad säger du Maxine, hur är din aptit?"
"Lite bättre faktiskt." sa Maxine. "Jag kan prova att äta lite pizza."
"Yaaaay!" jublade Ricky.
Han började sjunga sin sång om lördag, godisaffär och pizza-middag igen.
Alex lutade sig när Maxine.
"Skönt att din aptit är bättre. Är det... du-vet-vad som hjälper?"
Maxine log lite.
"Mmmm... jag tror faktiskt det."
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 17

17 December

"Maxine, vem var snubben du pratade med på strandpromenaden igår?" frågade Alex.
Maxine log.
"Oh, det var Marvin. Jag träffade honom och hans fru på sjukhuset när jag blev sjuk. Hans fru var sjuk... och hon dog för några månader sedan."
Maxine svalde en klump i halsen.
"Men Marvin kommer ändå till sjukhuset ibland och hälsar på mig."
"Stackars man..." sa Alex. "Vad snällt att han hälsar på dig ibland."
"Ja, han är jättesnäll." sa Maxine med mycket värme i rösten.
Hon såg och Alex och småskrattade.
"Du trodde han var en skummis va?"
Alex skrattade lite generat.
"Faktiskt så... ja, det trodde jag. Sorry... jag antar jag blir lite överbeskyddande ibland."
"Jag klandrar dig inte." log Maxine. "Jag hade nog trott samma sak och blivit lite misstänksam. Det där vi fick lära oss när vi var små; att vi inte prata med främlingar är nog så starkt rotat i oss."
"Ja, det tror jag också." skrattade Alex.

De satt tysta på trappan en stund. Det var Maxine som bröt tystnaden.
"Du såg kanske att Marvin gav mig ett paket?"
Alex nickade.
"Du vet ju att jag har mått väldigt dåligt ett tag nu. Det Marvin gav mig kan ta bort jättemycket av mitt illamående och kan tillochmed förbättra min aptit.."
Alex stirrade på sin fostersyster.
"Du menar...?"
Maxine nickade. Hon tog fram en hemrullad cigarett ur fickan.
"Normalt gillar jag inte sånt här, och inte du heller... men detta hjälpte verkligen Marvins fru, så det kanske funkar på mig också. Och det här är lagligt."
Alex smålog.
"Oh man... Maxie... morsan och farsan kommer att gå i taket."
"Ja," sa Maxine. "men den smällen får jag ta. Just nu vill jag bara få må lite bättre."
"Det vill jag med att du ska göra."
Alex kramade om Maxine.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 16

16 December

Alex stod på strandpromenaden såg förundrad bort på mannen i 30-årsåldern som kramade Maxine.
Vad var det för snubbe? Och vad var det för paket han gav Maxine? Det här kändes skumt.

Holly, en kompis till Maxine och Alex, knäppte med fingrarna nära Alex öra.
"Hallå, Jorden till Alex!"
Men Alex var så fokuserad på mannen och Maxine att han inte reagerade på Hollys försök till att få hans uppmärksamhet.
Inte förrän Holly kittlade honom i sidorna reagerade Alex. Han ryckte till och vred sig ur hennes grepp.
"Vad?" frågade han.
Holly skrattade och skakade på huvudet.
"Hej sötnos! Vilken planet är du på? Jag har försökt prata med dig i flera minuter nu."
Alex log lite.
"Sorry. Jag såg Maxine där borta med nån främmande snubbe..." Han pekade. "Det verkade skumt."
Holly såg bort mot stället Alex pekade mot. Men mannen och Maxine var borta.

Holly kände på Alex panna.
"Du har nog fått solsting lilla gubben." skojade hon. "Maxie är inte här."
"Hon var det." suckade Alex.
Holly lade en arm om Alex midja.
"Kom så går vi och köper glass innan den här värmen tar kål på oss."
"Okej." sa Alex. "Men du såg inte Maxine?"
Holly skakade på huvudet.
"Skumt..." mumlade Alex. "Jag kan svära på att det var Maxie."

"Du har hallucinationer, lilla gubben." sa Holly. "Kom nu."

Hon gav Alex en lätt dask i baken och drog skrattande med sig honom bort mot glassbaren.

Jag får väl fråga Maxine ikväll... tänkte Alex. Undrar vad hon höll på med...?

*