Ocean Beach, sommaren 1959
”Ska vi ta en liten paus och gå in och äta lite lunch.” sa David efter en stund.
”Nä!” protesterade Ryan. ”Jag simma!”
”Du får simma mer efter lunchen.” försäkrade David. ”Kom så går vi upp.”
Rebecca gick lydigt upp till Kate på stranden, men lille Ryan vägrade.
”Ryan simma!” sa han trotsigt.
David kunde inte låta bli att skratta.
”Jag vet skrutten, men vi måste äta lite mat också, man kan inte vara fisk hela tiden.”
Ryan sköt ut underläppen.
”Joooo, Ryan kan.”
David lyfte upp Ryan ur vattnet och gick upp på stranden. Han ställde ner sin lille son i sanden och gjorde en ansats att ta av Ryan simpuffarna.
Men Ryan drog sig undan och lade armarna i kors. Han skakade trotsigt på sitt ljuslockiga huvud så att vatten stänkte omkring huvudet.
”Mina water wings! Inte ta dom.”
David skrattade igen.
”Men Ryan... du kan väl inte äta lunch med dom på…?”
”Jo, jag kan det.” sa Ryan.
David svepte upp Ryan i famnen.
”Du älskar visst vatten du, min lilla fisk.”
Ryan nickade. Han lade armarna om sin pappas hals.
”Jag älskar vatten mycket. Jag ska simma hela dagen.”
”Ska du bli fisk när du blir stor?” fnissade Rebecca.
Ryan skakade på huvudet igen.
”Nä!”
Sedan tillade han.
”Jag ska bli haj.”
*
lördag, augusti 07, 2010
Ocean Beach Memories #8 - del 6
Ocean Beach, Maj 1971
”Här har vi en härlig film med Ryan och Rebecca.” log David.
”Sommaren 1959.” läste Kate på filmrullens runda burk.
”Är den där jag lärde mig simma?” frågade Rebecca. ”Vad kul! Den har jag inte sett på jättelänge.”
"Jag kommer inte ihåg den." sa Ryan fundersamt.
Rebecca såg på Ryan och log.
”Du var så liten då, Ry. Du är nästan tre år i den här filmen.”
Ocean Beach, sommaren 1959
”Se! Jag simmar!”
Ryan plaskade omkring i vattnet med simpuffar på armarna. Han tittade bort mot Kate som stod på strandkanten och filmade.
”Mamma!” ropade han högt. ”Ryan simmar!”
”Jag ser det älskling!” ropade Kate. ”Vad duktig du är!”
”Ja, jag är duktig!” sa Ryan stolt. ”Becki och pappa är också duktiga!”
Ryan pekade på sin pappa och syster som simmade intill Ryan.
”Nu kan jag simma själv!” skrek 7-åriga Rebecca glatt. ”Utan water wings!”
”Becki duktig!” jublade Ryan och klappade i händerna.
Rebecca kramade sin lillebror.
”Är det kul att simma, Ry?”
Ryan gav sin syster en blöt kram.
”Ja! Kul att simma!”
”Bra att du har dom här.” Rebecca knackade på en av simpuffarna. ”Då kan du flyta omkring som en liten fisk.”
Ryan nickade glatt.
Sedan såg han bort mot Kate.
”Mamma, kom och simma med oss!” ropade han.
”Senare älskling! Jag kan ju inte simma med kameran.”
Ryan fnissade.
”Jooo! Kamera kan leka fisk!”
*
”Här har vi en härlig film med Ryan och Rebecca.” log David.
”Sommaren 1959.” läste Kate på filmrullens runda burk.
”Är den där jag lärde mig simma?” frågade Rebecca. ”Vad kul! Den har jag inte sett på jättelänge.”
"Jag kommer inte ihåg den." sa Ryan fundersamt.
Rebecca såg på Ryan och log.
”Du var så liten då, Ry. Du är nästan tre år i den här filmen.”
”Hjälp…” mumlade Ryan.
Kate skrattade.
”Det är inget pinsamt, Ry - vi lovar.”
Ocean Beach, sommaren 1959
”Se! Jag simmar!”
Ryan plaskade omkring i vattnet med simpuffar på armarna. Han tittade bort mot Kate som stod på strandkanten och filmade.
”Mamma!” ropade han högt. ”Ryan simmar!”
”Jag ser det älskling!” ropade Kate. ”Vad duktig du är!”
”Ja, jag är duktig!” sa Ryan stolt. ”Becki och pappa är också duktiga!”
Ryan pekade på sin pappa och syster som simmade intill Ryan.
”Nu kan jag simma själv!” skrek 7-åriga Rebecca glatt. ”Utan water wings!”
”Becki duktig!” jublade Ryan och klappade i händerna.
Rebecca kramade sin lillebror.
”Är det kul att simma, Ry?”
Ryan gav sin syster en blöt kram.
”Ja! Kul att simma!”
”Bra att du har dom här.” Rebecca knackade på en av simpuffarna. ”Då kan du flyta omkring som en liten fisk.”
Ryan nickade glatt.
Sedan såg han bort mot Kate.
”Mamma, kom och simma med oss!” ropade han.
”Senare älskling! Jag kan ju inte simma med kameran.”
Ryan fnissade.
”Jooo! Kamera kan leka fisk!”
*
fredag, augusti 06, 2010
Ocean Beach Memories #8 - del 5
Ocean Beach, Maj 1971
”Du har alltid haft mycket energi du Ryan.” skrattade Maggie.
Ryan log.
”Kan vi se en film där jag inte är pinsam…?”
”Är det så hemskt att se sig själv?” skrattade Kate.
”Nej då,” sa Ryan. ”men jag var ju helknäpp.”
Maggie kramade honom.
”Nej, du var bara söt och rolig. Det är du fortfarande.”
Ryan skakade på huvudet.
”Jo, det är du, lilla studsboll.” sa Maureen.
Ryan brottade ner Maureen.
”Jag ska ge dig för studsboll!”
Maureen skrattade.
”Var snäll - annars visar vi fler pinsamma filmer på dig.”
Ryan släppte Maureen. Sedan satte han sig upp och såg oskyldig ut.
”Jag ska vara snäll.” sa han.
Maureen skrattade.
”Lilla knäppis.”
”Ja, visa fler filmer, pappa!” bad Rebecca.
David valde bland alla filmrullar.
”Vad vill ni se?
”Vad som helst, bara det inte är nåt pinsamt med mig.” muttrade Ryan.
Kate skrattade och strök sin son över håret.
”Du är aldrig pinsam älskling.”
”Nope, bara supergullig har vi ju sagt!” sa Sunshine glatt.
Ryan log blygt gav henne en det-är-jag-inte-alls-blick.
"Nej Sunny, det är jag inte..." protesterade han.
Sunshine log och nickade menande och så lade hon armen om Ryan.
”Jo, det är du!”
Ryan log, ännu mer blyg nu, och kramade Sunshine.
”Du har alltid haft mycket energi du Ryan.” skrattade Maggie.
Ryan log.
”Kan vi se en film där jag inte är pinsam…?”
”Är det så hemskt att se sig själv?” skrattade Kate.
”Nej då,” sa Ryan. ”men jag var ju helknäpp.”
Maggie kramade honom.
”Nej, du var bara söt och rolig. Det är du fortfarande.”
Ryan skakade på huvudet.
”Jo, det är du, lilla studsboll.” sa Maureen.
Ryan brottade ner Maureen.
”Jag ska ge dig för studsboll!”
Maureen skrattade.
”Var snäll - annars visar vi fler pinsamma filmer på dig.”
Ryan släppte Maureen. Sedan satte han sig upp och såg oskyldig ut.
”Jag ska vara snäll.” sa han.
Maureen skrattade.
”Lilla knäppis.”
”Ja, visa fler filmer, pappa!” bad Rebecca.
David valde bland alla filmrullar.
”Vad vill ni se?
”Vad som helst, bara det inte är nåt pinsamt med mig.” muttrade Ryan.
Kate skrattade och strök sin son över håret.
”Du är aldrig pinsam älskling.”
”Nope, bara supergullig har vi ju sagt!” sa Sunshine glatt.
Ryan log blygt gav henne en det-är-jag-inte-alls-blick.
"Nej Sunny, det är jag inte..." protesterade han.
Sunshine log och nickade menande och så lade hon armen om Ryan.
”Jo, det är du!”
Ryan log, ännu mer blyg nu, och kramade Sunshine.
torsdag, augusti 05, 2010
Ocean Beach Memories #8 - del 4
Ocean Beach, hösten 1962
”Nu ska vi sjunga Witch Doctor!” berättade Rebecca. ”Ryan sluta hoppa i sängen. Vi ska sjunga nu.”
Ryan hoppade ner på mattan och ställde sig intill sin syster.
Musiken började och syskonen sjöng med.
”Rolig sång va!” fnissade Ryan.
Han studsade upp och ner på mattan.
Rebecca tog tag i sin lillebror för att han skulle stå still.
"Men Becki, jag är glad och då måste man studsa lite." protesterade Ryan.
Rebecca såg på Kate och suckade lite.
"Mamma, din son är en studsboll..."
*
”Nu ska vi sjunga Witch Doctor!” berättade Rebecca. ”Ryan sluta hoppa i sängen. Vi ska sjunga nu.”
Ryan hoppade ner på mattan och ställde sig intill sin syster.
Musiken började och syskonen sjöng med.
I told the witch doctor I was in love with you
I told the witch doctor I was in love with you
And then the witch doctor, he told me what to do
He said that ....
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang...
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
I told the witch doctor you didn't love me true
I told the witch doctor you didn't love me nice
And then the witch doctor, he gave me this advice
He said to …
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang...
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
Ooo eee, ooo ah ah ting tang
Walla walla, bing bang
”Rolig sång va!” fnissade Ryan.
Han studsade upp och ner på mattan.
Rebecca tog tag i sin lillebror för att han skulle stå still.
"Men Becki, jag är glad och då måste man studsa lite." protesterade Ryan.
Rebecca såg på Kate och suckade lite.
"Mamma, din son är en studsboll..."
*
Ocean Beach Memories #8 - del 3
Ocean Beach, hösten 1962
Lollipop med The Chordettes spelades på Rebeccas skivspelare.
”Den här kan jag.” sa Ryan.
”Sjung med mig då Ryan!” sa Rebecca glatt.
Hon använde en hårborste som mikrofon.
Ryan hoppade upp och ner i sin systers säng och sjöng med i låten.
”Bra Ryan!” jublade Rebecca. ”Vill du sjunga mer?”
Ryan nickade ivrigt.
Rebecca väntade tills låten var slut, sedan satte hon en ny skiva på skivtallriken.
Ryan fick syn på Kate som filmade. Han vinkade glatt mot kameran.
”Mamma, vi är popstjärnor!” sa han och studsade upp och ner.
”Vad roligt!” sa Kate. ”Ni är jätteduktiga! Vill ni säga något till dom som ska se den här filmen?”
Ryan log mot kameran.
”Hej alla! Jag heter Ryan och jag fyller fem år nästa vecka. Min syster Becki och jag är popstjärnor och nu ska vi sjunga för er!”
*
Lollipop med The Chordettes spelades på Rebeccas skivspelare.
”Den här kan jag.” sa Ryan.
”Sjung med mig då Ryan!” sa Rebecca glatt.
Hon använde en hårborste som mikrofon.
Ryan hoppade upp och ner i sin systers säng och sjöng med i låten.
Lollipop Lollipop
Oh Lolli Lolli Lolli
Lollipop Lollipop
Oh Lolli Lolli Lolli
Lollipop
Sweeter than candy on a stick
Huckleberry, cherry, or rye
If you have a choice you fill your pick
But Lollipop is mine...
Lollipop Lollipop
Oh Lolli Lolli Lolli
Lollipop
”Bra Ryan!” jublade Rebecca. ”Vill du sjunga mer?”
Ryan nickade ivrigt.
Rebecca väntade tills låten var slut, sedan satte hon en ny skiva på skivtallriken.
Ryan fick syn på Kate som filmade. Han vinkade glatt mot kameran.
”Mamma, vi är popstjärnor!” sa han och studsade upp och ner.
”Vad roligt!” sa Kate. ”Ni är jätteduktiga! Vill ni säga något till dom som ska se den här filmen?”
Ryan log mot kameran.
”Hej alla! Jag heter Ryan och jag fyller fem år nästa vecka. Min syster Becki och jag är popstjärnor och nu ska vi sjunga för er!”
*
Ocean Beach Memories #8 - del 2
Ocean Beach, 29 november 1958
En stund senare:
”Ryan, vill du säga något till kameran?” frågar David. ”Kan du sjunga nåt?”
Ryan skakar på sitt lockiga huvud.
”Nä.” säger han bestämt, som om han är mycket upptagen. ”Ryan ska leka.”
Han ser allvarligt in i kameran och vinkar.
”Hej då.”
Sedan går han iväg mot sina presenter.
Ocean Beach, Maj 1971
”Ja… jag var ju en trevlig tvååring…” sa Ryan när de sett klart filmen.
De andra skrattade.
”Du var supergullig!” sa Maureen.
”Men jag trodde jag gillade att bli filmad…?” sa Ryan.
David log mot sin son.
”Det gjorde du, men på din tvåårsdag hade du annat att göra. Vi har en annan film när du och Rebecca sjunger.”
”Den vill vi se!” utbrast Maureen och Sunshine samtidigt.
David letade fram rätt film.
”Här! Ryan är nästan fem år här och Rebecca är tio.”
”På den tiden var du en riktigt liten linslus.” sa Kate till Ryan.
Ryan log lite.
”Det är väl ingen pinsam film…?” sa han misstroget.
”Du är aldrig pinsam brorsan.” sa Rebecca.
”Bara gullig.” sa Maureen.
Ryan gjorde en generad grimas och skakade på huvudet.
Maureen och Sunshine fnissade.
”Sluta fnissa.” sa Ryan truligt.
Men Maureen och Sunshine bara fnissade ännu mer.
”Får vi se lille Ryan sjunga nu?” fnissade Sunshine.
David skrattade och startade filmen.
*
En stund senare:
”Ryan, vill du säga något till kameran?” frågar David. ”Kan du sjunga nåt?”
Ryan skakar på sitt lockiga huvud.
”Nä.” säger han bestämt, som om han är mycket upptagen. ”Ryan ska leka.”
Han ser allvarligt in i kameran och vinkar.
”Hej då.”
Sedan går han iväg mot sina presenter.
Ocean Beach, Maj 1971
”Ja… jag var ju en trevlig tvååring…” sa Ryan när de sett klart filmen.
De andra skrattade.
”Du var supergullig!” sa Maureen.
”Men jag trodde jag gillade att bli filmad…?” sa Ryan.
David log mot sin son.
”Det gjorde du, men på din tvåårsdag hade du annat att göra. Vi har en annan film när du och Rebecca sjunger.”
”Den vill vi se!” utbrast Maureen och Sunshine samtidigt.
David letade fram rätt film.
”Här! Ryan är nästan fem år här och Rebecca är tio.”
”På den tiden var du en riktigt liten linslus.” sa Kate till Ryan.
Ryan log lite.
”Det är väl ingen pinsam film…?” sa han misstroget.
”Du är aldrig pinsam brorsan.” sa Rebecca.
”Bara gullig.” sa Maureen.
Ryan gjorde en generad grimas och skakade på huvudet.
Maureen och Sunshine fnissade.
”Sluta fnissa.” sa Ryan truligt.
Men Maureen och Sunshine bara fnissade ännu mer.
”Får vi se lille Ryan sjunga nu?” fnissade Sunshine.
David skrattade och startade filmen.
*
Ocean Beach Memories #8 - del 1
Ocean Beach, Maj 1971
”Det här måste ni se.” David kom ner från vinden med en kartong i famnen.
”Vad är det där?” undrade Ryan.
”Våra gamla filmer.” sa David.
”Åh vad kul att du hittade dom!” sa Kate. ”Det var längesen vi såg dom.”
”Vad kul det ska bli att se dom!” sa Maggie.
David tog upp en rulle ur kartongen och läste på den.
”Vad sägs om november 1958. Ryans tvåårsdag.”
David satte i filmrullen i projektorn och satte igång filmen.
Ocean Beach, 29 november 1958
”Ryan, hur gammal är du nu?” frågar David.
”TVÅ!” svarar Ryan glatt och håller upp två fingrar. ”Stor pojke!”
”Är du stor pojke nu?” säger Rebecca.
Ryan nickar bestämt.
”Har du fått många paket idag?” frågar Rebecca.
Ryan pekar på en hög med färgglada paket.
”Mina!”
”Ja, det är dina.” säger Kate och ler. ”Ska vi öppna dom?”
Ryan springer fram mot paketen.
”Öppna!” ropar han ivrigt.
Han lyfter upp ett paket och ler brett mot kameran.
”Stort paket! Till Ryan!”
”Från Maggie och Maureen.” läser Rebecca på paketet. ”Vad säger man när man får något, Ryan?”
Ryan ler stort mot Maggie och Maureen.
”Tack Marie och Maggie.”
Maggie ger den lille pojken en stor kram.
”Varsågod lilla älskling.”
Kate hjälper Ryan att öppna paketet och Ryan drar upp en lurvig mjukiskatt.
”Katt!” utbrister han glatt. ”Fin kisse! Min!”
*
”Det här måste ni se.” David kom ner från vinden med en kartong i famnen.
”Vad är det där?” undrade Ryan.
”Våra gamla filmer.” sa David.
”Åh vad kul att du hittade dom!” sa Kate. ”Det var längesen vi såg dom.”
”Vad kul det ska bli att se dom!” sa Maggie.
David tog upp en rulle ur kartongen och läste på den.
”Vad sägs om november 1958. Ryans tvåårsdag.”
David satte i filmrullen i projektorn och satte igång filmen.
Ocean Beach, 29 november 1958
”Ryan, hur gammal är du nu?” frågar David.
”TVÅ!” svarar Ryan glatt och håller upp två fingrar. ”Stor pojke!”
”Är du stor pojke nu?” säger Rebecca.
Ryan nickar bestämt.
”Har du fått många paket idag?” frågar Rebecca.
Ryan pekar på en hög med färgglada paket.
”Mina!”
”Ja, det är dina.” säger Kate och ler. ”Ska vi öppna dom?”
Ryan springer fram mot paketen.
”Öppna!” ropar han ivrigt.
Han lyfter upp ett paket och ler brett mot kameran.
”Stort paket! Till Ryan!”
”Från Maggie och Maureen.” läser Rebecca på paketet. ”Vad säger man när man får något, Ryan?”
Ryan ler stort mot Maggie och Maureen.
”Tack Marie och Maggie.”
Maggie ger den lille pojken en stor kram.
”Varsågod lilla älskling.”
Kate hjälper Ryan att öppna paketet och Ryan drar upp en lurvig mjukiskatt.
”Katt!” utbrister han glatt. ”Fin kisse! Min!”
*
onsdag, augusti 04, 2010
Cookies & dirt - del 16
*
När bilden tagits hoppade Ryan ner från räcket.
"Jag ska hämta min kamera! Det var längesen jag fotograferade!"
Han sprang in.
De andra skrattade åt hans iver.
"Det finns bara glädje i den pojken!" log Maggie.
David och Kate såg på varandra och log, rörda och stolta.
"Vad pratar ni om?" frågade Ryan när han kom ut med sin kamera.
"Om dig." log Maureen.
"Äh, det är väl inget att prata om...?" sa Ryan.
"Det är det väl visst!" sa Sunshine och kramade om honom.
Maureen kramade också Ryan.
"Jo, för du är det gulligaste som finns!"
Ryan började pyssla med sin kamera för att kamouflera hur generad han blev.
Maureen och Sunshine fnissade och kramade honom igen.
"Tjejer..." mumlade Ryan. "De ska bara kramas hela tiden..."
Men han log brett mot Sunshine och Maureen.
*
När bilden tagits hoppade Ryan ner från räcket.
"Jag ska hämta min kamera! Det var längesen jag fotograferade!"
Han sprang in.
De andra skrattade åt hans iver.
"Det finns bara glädje i den pojken!" log Maggie.
David och Kate såg på varandra och log, rörda och stolta.
"Vad pratar ni om?" frågade Ryan när han kom ut med sin kamera.
"Om dig." log Maureen.
"Äh, det är väl inget att prata om...?" sa Ryan.
"Det är det väl visst!" sa Sunshine och kramade om honom.
Maureen kramade också Ryan.
"Jo, för du är det gulligaste som finns!"
Ryan började pyssla med sin kamera för att kamouflera hur generad han blev.
Maureen och Sunshine fnissade och kramade honom igen.
"Tjejer..." mumlade Ryan. "De ska bara kramas hela tiden..."
Men han log brett mot Sunshine och Maureen.
*
Cookies & dirt - del 15
*
”Blev vi fina på bilden?” frågade Ryan när Kate tagit en bild.
”Ja, särskilt du.” log Maggie.
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt.
”Jo, du blir alltid så fin på bild.” sa Maureen.
"Det har du verkligen rätt i, Maureen." log Kate.
Ryan skakade på huvudet.
"Får man gå ner nu?" frågade han.
"Nej, jag tänkte ta fler bilder." sa Kate. "Du kan väl vara med på några till...?"
Ryan log.
"Okej då, det kan jag väl. Men mamma, du måste också vara med - annars får vi inga foton på dig!"
"Jag håller med Ryan." sa David. "Kate, du ska också vara med."
Kate skrattade.
"Som ni vill, mina älskade pojkar."
Kate satte igång självutlösaren och skyndade fram till de andra.
David höll om sin fru och med den andra armen höll han om Ryan.
*
”Blev vi fina på bilden?” frågade Ryan när Kate tagit en bild.
”Ja, särskilt du.” log Maggie.
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt.
”Jo, du blir alltid så fin på bild.” sa Maureen.
"Det har du verkligen rätt i, Maureen." log Kate.
Ryan skakade på huvudet.
"Får man gå ner nu?" frågade han.
"Nej, jag tänkte ta fler bilder." sa Kate. "Du kan väl vara med på några till...?"
Ryan log.
"Okej då, det kan jag väl. Men mamma, du måste också vara med - annars får vi inga foton på dig!"
"Jag håller med Ryan." sa David. "Kate, du ska också vara med."
Kate skrattade.
"Som ni vill, mina älskade pojkar."
Kate satte igång självutlösaren och skyndade fram till de andra.
David höll om sin fru och med den andra armen höll han om Ryan.
*
lördag, juli 31, 2010
Cookies & dirt - del 14
*
”Vem vann vattenkriget?” frågade Kate när de åt lunch en stund senare.”Vi såklart!” sa Ryan glatt.
Han såg på Maureen och Sunshine som nickade instämmande.
”Vi hittade ju ett jättebra vapen.” sa Ryan.
”Ja, och sen blev du lite vattentokig.” log Sunshine.
”Yep!” nickade Ryan glatt. ”Det var kul med vattenkrig! Du skulle ha varit med mamma!”
Kate log mot sin son och rufsade om hans hår som fortfarande var vått.
”Kanske nästa gång älskling.”
”När får vi se fotona?” frågade David.
”Jag tänkte framkalla dem ikväll.” sa Kate.
”Ja! Vad kul!” sa Ryan ivrigt. ”Får jag hjälpa till?”
Ryan tyckte det var jätteroligt att framkalla foton, det kändes nästan magiskt att lägga fotopapper i framkallningsvätska och se motiven träda fram.
”Självklart får du hjälpa till älskling.” log Kate. ”Jag ska passa på att ta lite fler bilder av er nu när ni ändå är här allihop.”
”Måste jag vara med?” frågade Ryan.
”Ja, det måste du!” sa Sunshine med ett stort leende. ”Kom nu.”
Hon drog med sig Ryan bort till terrassens räckte där de ställde upp sig inför fotograferingen.
”Jag sätter mig här.” Ryan klättrade upp på räcket.
”Ramla inte ner nu, Little Monkey Boy.” log David.
"Det ska jag inte." skrattade Ryan.
”Det är nog bäst att jag håller i dig.” sa David. "För säkerhets skull."
David lade armen om sin son.
*
Cookies & dirt - del 13
*
“Nu är du inte så tuff va?” flinade Rebecca en stund senare när Ryan försökte ta sig ur David och Maggies kittlingsattacker.”Var det inte du som sa: ’Ni kan kittla mig hur mycket ni vill, jag stänger ändå inte av vattnet’...?” flinade Maureen.
Ryan kiknade av skratt och kunde inte svara.
Kate kom ner till dem med kameran i högsta hugg.
”Jag har fått flera underbara bilder på er idag.” log hon.
”Mamma, hjälp mig…!” flämtade Ryan.
Kate bara skrattade.
”Din son blir torterad och du bara fotograferar…!” sa Ryan truligt.
David och Maggie skrattade och slutade kittla Ryan.
”Stackars lilla Ryan.” sa Maggie kramade pojken.
Ryan nickade och stack ut underläppen.
”Mmmm… Det är jättesynd om mig.”
Sedan såg Ryan flinande på David, Maggie, Sunshine, Maureen och Rebecca.
”Vad blöta ni är!” fnissade han. ”Har nån hällt vatten på er?”
Han överfölls av kittlingsattacker igen.
*
Cookies & dirt - del 12
*
”Ryan!” ropade David. ”Vi ger oss – ni vinner!””Nä, inte än!” ropade Ryan tillbaka. ”Nu har jag ju hittat ett jättebra vapen!”
Han vred på vattnet, sedan gick han närmare stranden och riktade slangen mot motståndarlaget.
”Använder du den där mot oss ligger du jäkla risigt till sen, pysen!” ropade Rebecca.
Ryan bara skrattade glatt och blötte ner David, Maggie och Rebecca rejält.
”Vi vinner!” jublade han.
”Bra!” fnissade Sunshine. ”Men du ska inte blöta ner Maureen och mig – vi är liksom med i ditt lag!”
”Oj då, förlåt.” fnissade Ryan. ”Men ni råkade befinna er i skottlinjen.”
”Nu tar vi den här lilla busungen.” sa David till sitt lag och Sunshine och Maureen.
De gick fram mot Ryan.
”Stäng av vattnet och lägg ner slangen, lillebror.” sa Rebecca. ”Du är besegrad.”
”Aldrig i livet.” sa Ryan.
”Jag ger mig aldrig.” tillade han kaxigt. ”Inte ens under tortyr.”
David såg menande på de andra och flinade.
”Tortyr… bra idé.”
”Jag hörde det där…” sa Ryan. ”Ni kan kittla mig hur mycket ni vill, jag stänger ändå inte av vattnet.”
Maureen skrattade.
”Du klarar aldrig att bli kittlad av fem personer, Ry.”
”Joho då.” sa Ryan kaxigt. ”Jag är tuff.”
*
Cookies & dirt - del 11
*
En stund senare var alla genomblöta och vattnet hade tagit slut i allas vapen.”Vi går och fyller på.” sa Maureen.
Hon, Sunshine och Ryan sprang bort till garaget för att fylla på vattenpistolerna med kranen till vattenslangen.
Ryan såg fundersamt på vattenslangen som låg på marken under kranen. Sedan log han brett och ögonen glittrade av bus.
”Nu har han fått en idé.” sa Maureen till Sunshine.
”Det kan ni skriva upp!” sa Ryan glatt.
Han kopplade vattenslangen till kranen.
”Jättebra vapen.” flinade han.
*
Cookies & dirt - del 10
*
”Sheila kan inte komma.” sa Maureen besviket när hon kom hem till Ryan nästa dag. ”Hon ringde precis och sa att hon har utegångsförbud.””Nu igen?” sa Sunshine. ”Vad hade hon gjort?”
Maureen skrattade.
”Igår kväll bowlade hon inomhus och råkade ha sönder en av sin mammas stora vaser.”
Sunshine skrattade och skakade på huvudet.
”Bowling i vardagsrummet? Typiskt Sheila.”
Ryan suckade.
”Vad synd. Då blir vi ju ojämna lag.”
”Jag kan fotografera, så kan ni kriga – i jämna lag.” sa Kate.
Ryan log.
”Bra att du dokumenterar när vi vinner mamma!”
Han lade armen om Maureen och Sunshine.
”Var lagom kaxig du, lillebror.” sa Rebecca.
Ryan bara log.
”Jag går in och hämtar vattenpistolerna.”
Sedan log han igen och vände sig mot Sunshine.
”Ska du verkligen ha vapen, Sunny? Du är ju pacifist.”
Sunshine log tillbaka.
”Jag gör ett undantag idag, Ry. Och föresten: vattenpistoler dödar ju inte.”
”Det har du förstås rätt i.” log Ryan.
Han sprang upp och hämtade vattenpistoler och blomsprutor.
*
lördag, juli 24, 2010
Huset som Gud glömde - 32
*
Kyle
Coral, Darla, Ashlee och jag gick för att se om grodorna i dammen fanns kvar.
Det fanns de inte. Inte dammen heller.
Istället hade fyra runda fontäner med mosaik på botten och de inre kanterna byggts.
”Er farmor tyckte inte om dammen.” förklarade trädgårdsmästaren som gick förbi när vi satt och tittade på fontänerna. ”Hon tyckte den bara blev smutsig, full med löv och sånt. Och grodorna gillade hon inte heller.”
”Vad hände med grodorna?” frågade Ashlee.
Trädgårdsmästaren ryckte på axlarna.
”Donerade till zoo kanske… eller till nån biologi-sal på nån skola.”
Jag ryste och hoppades att grodorna hade donerats till zoo.
Trädgårdsmästaren skrockade.
”Har ni smakat grodlår nån gång ungar?”
”Jag har.” sa Ashlee.
Jag stirrade på henne. Hittade hon bara på nu?
Ashlee såg nog på mig att jag var klentrogen, för hon log och sa:
”Jag har ätit grodlår. Mamma gjorde det en gång.”
Jag gav Ashlee ett yeah-right-leende.
”Det är sant!” sa Ashlee. Hon log igen. ”It’s Hungarian, silly.”
Hon rufsade om mitt hår.
”Kyle, du har väl inte glömt att min mamma har rötter i Ungern?”
”Nej, det har jag inte glömt.” skrattade jag. ”Men jag visste inte att ni brukade äta grodlår.”
”En gång.” sa Ashlee och höll upp ett pekfinger. ”Och jag tror inte jag gör om det. Det ser så läbbigt ut.”
”Var det gott?” frågade Darla.
”Det minns jag inte.” sa Ashlee. ”Jag var nog för fokuserad på hur det såg ut…”
Jag kunde inte sluta tänka på grodorna.
Att donera dem till någon skolas biologi-sal vore väldigt grymt! Ett liv på zoo eller i frihet vore mycket bättre för dem!
Jag kunde inte heller sluta undra varför trädgårdsmästaren hade börjat prata om grodlår…
Var det en tillfällighet - eller skulle vi få något väldigt skumt till middag…?
Jag hoppas verkligen att det var en tillfällighet!
Kyle
Coral, Darla, Ashlee och jag gick för att se om grodorna i dammen fanns kvar.
Det fanns de inte. Inte dammen heller.
Istället hade fyra runda fontäner med mosaik på botten och de inre kanterna byggts.
”Er farmor tyckte inte om dammen.” förklarade trädgårdsmästaren som gick förbi när vi satt och tittade på fontänerna. ”Hon tyckte den bara blev smutsig, full med löv och sånt. Och grodorna gillade hon inte heller.”
”Vad hände med grodorna?” frågade Ashlee.
Trädgårdsmästaren ryckte på axlarna.
”Donerade till zoo kanske… eller till nån biologi-sal på nån skola.”
Jag ryste och hoppades att grodorna hade donerats till zoo.
Trädgårdsmästaren skrockade.
”Har ni smakat grodlår nån gång ungar?”
”Jag har.” sa Ashlee.
Jag stirrade på henne. Hittade hon bara på nu?
Ashlee såg nog på mig att jag var klentrogen, för hon log och sa:
”Jag har ätit grodlår. Mamma gjorde det en gång.”
Jag gav Ashlee ett yeah-right-leende.
”Det är sant!” sa Ashlee. Hon log igen. ”It’s Hungarian, silly.”
Hon rufsade om mitt hår.
”Kyle, du har väl inte glömt att min mamma har rötter i Ungern?”
”Nej, det har jag inte glömt.” skrattade jag. ”Men jag visste inte att ni brukade äta grodlår.”
”En gång.” sa Ashlee och höll upp ett pekfinger. ”Och jag tror inte jag gör om det. Det ser så läbbigt ut.”
”Var det gott?” frågade Darla.
”Det minns jag inte.” sa Ashlee. ”Jag var nog för fokuserad på hur det såg ut…”
Jag kunde inte sluta tänka på grodorna.
Att donera dem till någon skolas biologi-sal vore väldigt grymt! Ett liv på zoo eller i frihet vore mycket bättre för dem!
Jag kunde inte heller sluta undra varför trädgårdsmästaren hade börjat prata om grodlår…
Var det en tillfällighet - eller skulle vi få något väldigt skumt till middag…?
Jag hoppas verkligen att det var en tillfällighet!
torsdag, juli 22, 2010
Cookies & dirt - del 9
*
”Vi kan vara med nästa gång ni har vattenkrig.” sa Sunshine.
”Ja!” sa Ryan. ”Vi kan ha vattenkrig här - i morgon! Då blir vi inte smutsiga, bara lite sandiga.”
Ryan sneglade på Maggie, Rebecca och sina föräldrar.
”Vi tre mot Rebecca och de vuxna.”
Maureen och Sunshine nickade och fnissade.
”Vi kan fråga Sheila om hon också vill vara med.” sa Maureen.
”Bra!” sa Ryan. ”Då blir det jämna lag!”
Rebecca såg frågande på sin lillebror.
”Vad har ni hittat på nu då?”
”Vi ska vinna över er i vattenkrig i morgon.” svarade Ryan kaxigt.
Rebecca log.
”Låter skoj. Vi är med.”
”Yes!” jublade Ryan.
*
”Vi kan vara med nästa gång ni har vattenkrig.” sa Sunshine.
”Ja!” sa Ryan. ”Vi kan ha vattenkrig här - i morgon! Då blir vi inte smutsiga, bara lite sandiga.”
Ryan sneglade på Maggie, Rebecca och sina föräldrar.
”Vi tre mot Rebecca och de vuxna.”
Maureen och Sunshine nickade och fnissade.
”Vi kan fråga Sheila om hon också vill vara med.” sa Maureen.
”Bra!” sa Ryan. ”Då blir det jämna lag!”
Rebecca såg frågande på sin lillebror.
”Vad har ni hittat på nu då?”
”Vi ska vinna över er i vattenkrig i morgon.” svarade Ryan kaxigt.
Rebecca log.
”Låter skoj. Vi är med.”
”Yes!” jublade Ryan.
*
Cookies & dirt - del 8
*
När Ryan kom ner från badrummet en stund senare hade Maureen och Sunshine kommit hem från sin shoppingrunda.
Ryan sprang ner på stranden och mötte dem.
”Hej sötnos!” sa Maureen. ”Saknat oss?”
”Nej.” sa Ryan och fnissade generat när Maureen kramade honom.
De gick upp för trappan till familjen McKenzies terass.
”Har du badat i havet?” frågade Sunshine.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, i badkaret.” muttrade han.
”Oh no, inte det läskiga badkaret." skrattade Maureen och rufsade om hans hår. "Stackars lilla Ryan.”
”Mycket roligt.” flinade Ryan. ”Jag tycker bara att det är lite onödigt att bada när man bara är smutsig i ansiktet.”
”Bara är smutsig i ansiktet…?” sa Rebecca. ”Du såg ut som om du hade bott i en jordhåla.”
Ryan log.
”Du är alltför vänlig syrran.”
”Var du så smutsig?” frågade Maureen. ”Vad har du haft för dig idag egentligen?”
Ryan berättade om vattenkriget i parken.
”Ah, då förstår jag.” log Maureen.
”Ni skulle ha varit med!” sa Ryan. ”Det var jättekul!”
*
När Ryan kom ner från badrummet en stund senare hade Maureen och Sunshine kommit hem från sin shoppingrunda.
Ryan sprang ner på stranden och mötte dem.
”Hej sötnos!” sa Maureen. ”Saknat oss?”
”Nej.” sa Ryan och fnissade generat när Maureen kramade honom.
De gick upp för trappan till familjen McKenzies terass.
”Har du badat i havet?” frågade Sunshine.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, i badkaret.” muttrade han.
”Oh no, inte det läskiga badkaret." skrattade Maureen och rufsade om hans hår. "Stackars lilla Ryan.”
”Mycket roligt.” flinade Ryan. ”Jag tycker bara att det är lite onödigt att bada när man bara är smutsig i ansiktet.”
”Bara är smutsig i ansiktet…?” sa Rebecca. ”Du såg ut som om du hade bott i en jordhåla.”
Ryan log.
”Du är alltför vänlig syrran.”
”Var du så smutsig?” frågade Maureen. ”Vad har du haft för dig idag egentligen?”
Ryan berättade om vattenkriget i parken.
”Ah, då förstår jag.” log Maureen.
”Ni skulle ha varit med!” sa Ryan. ”Det var jättekul!”
*
Cookies & dirt - del 7
*
Ryan kom hem strax före klockan fem. Han var fortfarande blöt och smutsig och håret var en enda oreda.
”Vad du ser ut…!” skrattade David. ”Låt mig gissa: ni har sprungit omkring i den där svarta sanden?”
Ryan nickade glatt.
”Yep!”
Rebecca såg på sin lillebrors smutsiga ansikte, händer och kläder.
”Ramlat omkring skulle jag nog säga.”
Ryan log.
”Ja, vi hade vattenkrig och då måste man ju kasta sig lite, för att undvika att bli träffad.”
Rebecca skakade på huvudet.
”Pojkar…”
Ryan räckte ut tungan åt sin syster.
”Vattenkrig är kul!” sa han.
”På tal om vatten…” sa David. ”Gå upp och ta ett bad innan middagen.”
Ryan suckade.
”Måste jag…?”
”Ja,” log Kate. ”smutsar man ner sig måste man ta otäcka bad.”
Ryan suckade igen och gick in.
Men i dörröppningen vände han och kikade ut.
”Jag kom på en sak: det är inte så konstigt att jag är liten - jag krymper förmodligen på grund av alla bad jag måste ta.”
Han gav sin familj ett soligt leende och sprang upp till badrummet.
David, Kate och Rebecca skrattade.
”Han är verkligen envis!” sa Rebecca.
Efter en stund log hon och tillade:
”Men han hade åtminstone skor på sig. Det är inte ofta jag ser skor på lillebrors fötter.”
”Nej,” log David. ”Hans skor är inte utslitna precis.”
*
Ryan kom hem strax före klockan fem. Han var fortfarande blöt och smutsig och håret var en enda oreda.
”Vad du ser ut…!” skrattade David. ”Låt mig gissa: ni har sprungit omkring i den där svarta sanden?”
Ryan nickade glatt.
”Yep!”
Rebecca såg på sin lillebrors smutsiga ansikte, händer och kläder.
”Ramlat omkring skulle jag nog säga.”
Ryan log.
”Ja, vi hade vattenkrig och då måste man ju kasta sig lite, för att undvika att bli träffad.”
Rebecca skakade på huvudet.
”Pojkar…”
Ryan räckte ut tungan åt sin syster.
”Vattenkrig är kul!” sa han.
”På tal om vatten…” sa David. ”Gå upp och ta ett bad innan middagen.”
Ryan suckade.
”Måste jag…?”
”Ja,” log Kate. ”smutsar man ner sig måste man ta otäcka bad.”
Ryan suckade igen och gick in.
Men i dörröppningen vände han och kikade ut.
”Jag kom på en sak: det är inte så konstigt att jag är liten - jag krymper förmodligen på grund av alla bad jag måste ta.”
Han gav sin familj ett soligt leende och sprang upp till badrummet.
David, Kate och Rebecca skrattade.
”Han är verkligen envis!” sa Rebecca.
Efter en stund log hon och tillade:
”Men han hade åtminstone skor på sig. Det är inte ofta jag ser skor på lillebrors fötter.”
”Nej,” log David. ”Hans skor är inte utslitna precis.”
*
Cookies & dirt - del 6
*
Ryan såg på den gamla damen och gav henne ett charmigt leende.
”Jag sa att vi ska gå hem nu, Mrs. Greyson. Dags att gå hem och äta middag.”
Mrs. Greyson studerade Ryans ansikte, det lilla hon såg av det genom all smuts.
”Du är David McKenzies lilla pojke, inte sant?”
Ryan nickade.
”Jag tyckte väl att jag kände igen dig.”
Nu log faktiskt Mrs. Greyson.
”Inte svårt att känna igen en pojke med så vackra ögon.”
Ryan log generat.
Clark och Joe skrockade retsamt.
"Lilla pojke..." fnissade Joe.
”Har du vackra ögon Ryan?” fnissade Clark. ”Kom hit så får jag titta på dina vackra ögon.”
Ryan gav sin vän en lätt spark på smalbenet.
Mrs. Greyson slutade att le och blängde på Joe och Clark.
”Min hund tycker inte om pojkar som skrattar högt.”
Sedan fortsatte hon sin promenad genom parken.
”Min hund gillar inte sura gamla tanter.” sa Clark.
”Den där tanten var ju läskig…!” sa Joe. ”Vem är hon egentligen?”
Ryan flinade.
”The Wicked Witch of the West.”
*
Ryan såg på den gamla damen och gav henne ett charmigt leende.
”Jag sa att vi ska gå hem nu, Mrs. Greyson. Dags att gå hem och äta middag.”
Mrs. Greyson studerade Ryans ansikte, det lilla hon såg av det genom all smuts.
”Du är David McKenzies lilla pojke, inte sant?”
Ryan nickade.
”Jag tyckte väl att jag kände igen dig.”
Nu log faktiskt Mrs. Greyson.
”Inte svårt att känna igen en pojke med så vackra ögon.”
Ryan log generat.
Clark och Joe skrockade retsamt.
"Lilla pojke..." fnissade Joe.
”Har du vackra ögon Ryan?” fnissade Clark. ”Kom hit så får jag titta på dina vackra ögon.”
Ryan gav sin vän en lätt spark på smalbenet.
Mrs. Greyson slutade att le och blängde på Joe och Clark.
”Min hund tycker inte om pojkar som skrattar högt.”
Sedan fortsatte hon sin promenad genom parken.
”Min hund gillar inte sura gamla tanter.” sa Clark.
”Den där tanten var ju läskig…!” sa Joe. ”Vem är hon egentligen?”
Ryan flinade.
”The Wicked Witch of the West.”
*
Cookies & dirt - del 5
*
Snart var alla vattenkrigs-deltagare rejält blöta och den svarta dammiga sanden de sprang i - men framförallt kastade sig i - fastnade lätt på deras hud och kläder.
Pojkarna hade så roligt att de glömde tänka på att någonting annat existerade.
Plötsligt kom en arg tant fram och skrek åt dem:
”Otäcka pojkar! Ni skrämmer min hund! Och han gillar inte vatten!”
”Eh… er hund är inte här nu, Mrs. Greyson.” sa Ryan.
Till sina kamrater viskade han:
”Mrs. Greysons hund dog för tre år sedan…”
Clark spärrade upp ögonen.
”Och hon tror att den är här…? Jösses…”
”Det verkar ju… eh… friskt…” sa Joe.
”Min hund gillar inte vatten!” skrek Mrs. Greyson. ”Och han gillar inte folk som skriker och han gillar inte barn!”
”Tycks vara en familje-grej…” muttrade Ryan.
”Vad sa du?” undrade Mrs. Greyson.
Oj… hoppas att hon inte hörde… tänkte Ryan.
*
Snart var alla vattenkrigs-deltagare rejält blöta och den svarta dammiga sanden de sprang i - men framförallt kastade sig i - fastnade lätt på deras hud och kläder.
Pojkarna hade så roligt att de glömde tänka på att någonting annat existerade.
Plötsligt kom en arg tant fram och skrek åt dem:
”Otäcka pojkar! Ni skrämmer min hund! Och han gillar inte vatten!”
”Eh… er hund är inte här nu, Mrs. Greyson.” sa Ryan.
Till sina kamrater viskade han:
”Mrs. Greysons hund dog för tre år sedan…”
Clark spärrade upp ögonen.
”Och hon tror att den är här…? Jösses…”
”Det verkar ju… eh… friskt…” sa Joe.
”Min hund gillar inte vatten!” skrek Mrs. Greyson. ”Och han gillar inte folk som skriker och han gillar inte barn!”
”Tycks vara en familje-grej…” muttrade Ryan.
”Vad sa du?” undrade Mrs. Greyson.
Oj… hoppas att hon inte hörde… tänkte Ryan.
*
Cookies & dirt - del 4
*
Ryan träffade flera av sina skolkamrater i parken.
”Ryan!” ropade Clark. ”Vi ska ha vattenkrig!”
Han pekade på ett av picknickborden som var fyllt med vattenballonger i glada färger.
”Var är Sunny och Maureen?” frågade Joe.
”Shoppingrunda.” sa Ryan.
”Tjejer alltså…” sa Joe och rullade med ögonen. ”De vet inte vad de missar. Vattenballong-krig är mycket roligare än gallerian.”
Ryan nickade ivrigt.
”Jag vet. När börjar vi?”
”Nu!”
Clark tog en grön vattenballong och slängde den mot Ryan.
Ryan duckade och ballongen träffade Joe istället med ett SPLASH!
Vattenkriget var igång.
*
Ryan träffade flera av sina skolkamrater i parken.
”Ryan!” ropade Clark. ”Vi ska ha vattenkrig!”
Han pekade på ett av picknickborden som var fyllt med vattenballonger i glada färger.
”Var är Sunny och Maureen?” frågade Joe.
”Shoppingrunda.” sa Ryan.
”Tjejer alltså…” sa Joe och rullade med ögonen. ”De vet inte vad de missar. Vattenballong-krig är mycket roligare än gallerian.”
Ryan nickade ivrigt.
”Jag vet. När börjar vi?”
”Nu!”
Clark tog en grön vattenballong och slängde den mot Ryan.
Ryan duckade och ballongen träffade Joe istället med ett SPLASH!
Vattenkriget var igång.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)