SkrivPuff: Utmaning 315 - 11 november

Skriv om något trasigt


När textmeddelandet dyker upp på mobilens display tror jag att mitt hjärta ska stanna.

Leni. Dagis ringde, Melwin har ramlat och skadat sig!
De har varit på akuten.
Kan du hämta pojkarna lite tidigare?
Ses i kväll! Puss, mamma

Flera av barnen springer emot Ceci och mig på gården när vi kommer till dagis för att hämta Noel och Melwin.
”Melwin har ramlat idag!”
”Det kom jättemycket blod!”
”Han var på sjukhuset.”
Noel tränger sig fram till oss.
”Melwin får vara inne med Maggan, för han har ont och är lessen.”
Han håller våra händer i ett stadigt grepp när han visar var brorsan finns.

Melwin sitter i knät på sin favoritpedagog Maggan. Hon läser en saga för honom.
Han har tummen i munnen, ögonen trötta och ledsna.
Stackars liten har fått en stor vit plåsterlapp på hakan.
Noel går fram till dem och klappar sin tvillingbror på håret. Säger med mjuk röst:
”Titta Melwin vem som ha kommit.”
När Melwin får syn på mig springer han fram med utsträckta armar.
”Leni, jag är trasig! Här.”
Han pekar på hakan.
”Doktor sydde på min haka.”
”Han var så duktig.” berättar Maggan stolt. ”Visst var du, Melwin?”
Melwin nickar. Sedan visar han sorgset upp ett trasig byxknä.
”Och byssorna trasiga med.”
Hans nya äppelgröna jeans, som han tycker så mycket om, har gått sönder.
”Din mamma kan nog laga dom.” tröstar Ceci. ”Då kan du få en sån cool lapp på byxorna.”
”Ja!” instämmer Noel. ”Kanske en lapp med en pirat på!”
Melwin skiner upp.
”Jag ska gå hem med min Leni och Ceci nu. Och min Noel.”
”Vi ska äta hamburgare idag!” säger Noel.
Småkillarna skyndar sig ut till klädkrokarna.


När vi ätit våra hamburgare med pommes till middag och mjukglass till dessert säger Noel drömskt:
”Jag skulle önska att vi fick äta så här lyxigt varje onsdag!”
Sedan tillägger han:
”Fast då vill jag förstås inte att Melwin ska vara trasig.”

***

Best of Noel & Melwin IV

***
Fler Noel & Melwin-pärlor!
// Leni

Melwin’s Anatomy

På tvillingarnas förskola pratar de mycket om kroppen nu.
Melwin berättar om sina kunskaper och pekar på sig själv:
”Här är min mage, här är min hjärta,
här är lungor - man andas med dom
(andas snabbt ut och in några gånger)
och här är murar [njurar] - fast på baksidan.”

***

Melwin har precis hjälpt mamma att laga middag.
Han kommer glatt ut till oss i vardagsrummet för att tala om vad dagens rätt är:
”Vi får sketti…! Nä, getti…”
(Funderar en stund.)
”Vi får skagetti… äsch!”
(Tittar på mamma.)
”Vad får vi…?”

***
***

Best of Noel & Melwin III

***
Fler Noel & Melwin-pärlor!
// Leni


Noel har alltid varit väldigt social, gillar att prata med folk.
Det kan bli ganska pinsamt för medföljande familj, ska jag be att få tala om.
En dag skulle vi åka taxi till en tillställning.
Noel tyckte väl inte att vi kom fram tillräckligt snabbt, för han lutade sig fram mot chauffören och klappade denne kamratligt på axeln.
Sedan meddelade han (helt utan ironi och sarkasm ska tilläggas):
”Du, hemma hos oss brukar vi gasa.”

Tur att chauffören hade humor…!


Noel är rätt lik mig till sättet. Jag var som han när jag var liten.
När jag var ca 5-6 år åkte jag taxi med pappa Johan.
Med farsan åker man ibland ganska fort - det gjorde man *inte* med taxi-chaffisen som vi åkte med.
Jag suckade högt och meddelade:
”Du! Gaspedalen sitter till höger!”

Om den chauffören hade humor minns jag inte - men jag hoppas VERKLIGEN det…!


Kul med frispråkiga, lillgamla barn… eller hur? 
(Syskonklanen Ekdahl/Simonsson består av 4 st. sådana...)

***

13 december - Superhero Day…??

***
Melwin meddelade i morse att han tänker vara ”piderman” på Lucia!
Så om ni den 13 december ser en liten Spiderman som 
står en bit från de andra i Lucia-tåget och äter pepparkakor, 
är det vår lilla Melwin!

Hmm... jag tror inte vår syskonskara gillar Lucia…
själv skulle jag prompt vara Pippi Långstrump…!
Linus ville vara apa när han var 4 år.
Och det skulle inte förvåna mig ett dugg om Noel 
står i Lucia-tåget iklädd pirat-utstyrsel eller poliströja den 13:e!

// Leni

***

Best of Noel & Melwin II

***
Fler Noel & Melwin-pärlor kommer här!
// Leni


En sen fredagseftermiddag när vi sitter på bussen med tvillingarna kommer två äldre damer ombord.
De ser vresiga ut när de ser Melwin och Noel och suckar ljudligt.
("Barnhatar-tanter" kallar Linus dem).
Melwin och Noel sitter båda tysta, trötta efter en lång dag på förskolan.
Så börjar Melwin nynna lite på en sång. Inte alls högt - ungefär samma ljudnivå som ett normalt samtal.
Men tanterna blänger på pojkarna och på mamma.
De muttrar högt och tydligt något om att föräldrar nu för tiden inte kan säga åt sina barn att vara tysta.
Sedan börjar tanterna babbla med varandra - högt så det förslår!
Folk blir märkbart irriterade.
Noel glider nu ur mitt knä, går fram till tanterna och säger högt och klart:
”Ursäkta, men har inte era föräldrar sagt åt er att vara liiite tystare på bussen? Jag hör inte vad jag tänker!”

***

En annan buss-incident:
Linus & jag åkte buss hem med tvillingarna. Det var ont om sittplatser.
Linus och jag satt med varsin tvilling i knät + två stora ryggsäckar vid fötterna.
En tjej knyckte handikapp-platsen mitt framför näsan på en gammal dam.
Linus, som satt närmast gången, försökte resa sig för att ge tanten sin plats, men hon hittade en annan plats.
Hon log mot Linus och tackade honom ändå, för att han varit så artig.
Senare kom en kvinna med gipsat ben och kryckor på bussen.
Återigen försökte Linus resa sig för att erbjuda sin plats.
Men den gipsade kvinnan tyckte att han skulle sitta kvar, eftersom vi satt så trångt och hade småkillarna med oss.
Ingen annan reste sig för att erbjuda sin plats.
Då ropade Melwin:
”Hallå! Flickan ska sitta - hon har ont i sin ben!”

***

Best of Noel & Melwin I

***
Noel och Melwin, 5 år, har sagt mycket tokigt och roligt.
Slänger in några ”pärlor”
 // Leni


Någon pratar om skrock.
Noel: Vad är skrock?
Linus: Det är när folk tror att otäcka saker ska hända om man inte gör vissa saker.
Noel: Vad ska dom göra då?
Linus: Om det kommer en svart katt över vägen spottar man tre gånger.
Melwin (argt): Vaffö spottar dom på katten?!
Linus: Nej, man spottar inte på katten - man spottar liksom på marken. Så här (visar: tvi, tvi, tvi).
Noel: Man får inte spotta på marken heller! Det är fult!
Linus: (suckar) Jag ger upp. (går iväg)
Melwin (högt): VEM SPOTTAR PÅ KATTEN?

***

Noel:
Ibland dricker vuxna sån här stark saft och då blir de lite konstiga och pratar snurrigt.
En gång såg jag en sån där snurrig gubbe, han hade druckit mycket stark saft.
Han skrämde tanterna på bussen.

***

Melwin (om Lucia-firandet på förskolan):
Alla tjejer vill ha vit klänning på sig och lampor på huvet.
Pojkarna kanske är tomte
och jag vill bara äta pepparkakor.

***

Noel (när vi frågade vad han vill göra till sommaren):
Jag vill åka till nåt varmt ställe och surfa på krokodiler.

***

SkrivPuff: Utmaning 313 - 9 november

***
Skriv om något skört.


En månad för tidigt anlände han.
Jag visste inte att man kunde vara så liten och tunn.
Läkarna hade inte mycket hopp för vår lille kille... de förberedde Kate och mig på att han kanske inte skulle överleva veckan.
Men han överlevde.
Mirakel, sade läkarna.
De första åren var vårt mirakel väldigt liten. Bräcklig och skör.
Vi tillbringade mycket tid på sjukhus.
Nu sade läkarna att han kanske inte får uppleva sin 6-årsdag.
De hade fel - igen!

Nu sitter jag här med vår mirakelpojke som fyller 14 år i november.
Visst, han är ganska liten för sin ålder och har stundtals varit en mycket bräcklig liten kille.
Han har gått igenom mycket i sitt unga liv redan.
En del ser nog honom fortfarande som ganska skör.
Men för oss är han det starkaste som finns!


// David McKenzie
***

SkrivPuff: Utmaning 309 - 5 november

***
Skriv om ett ljud.


”Hallå, Leni, jag hör en ljud.”
Leni öppnade motvilligt ögonen och tittade på sin yngste lillebror Melwin.
Farväl sovmorgon.
”Leeeni, jag hörde också ett ljud!” tjoade Melwins tvillingbror Noel.
Pojkarna hoppade upp och ner i Lenis säng.
”Jag hör också ljud.” sa Leni trött.
”Vaddå?” frågade Noel nyfiket.
”E det ‘åttor?” frågade Melwin.
”Nej, inte råttor. Små troll.” sa Leni. ”Två blonda troll. De väcker oss jättetidigt varje lördag.”
”Va’ e dom?” frågade Melwin.
”Kolla inne hos mamma och pappa.” sa Leni. ”Skynda er!”

Pojkarna skuttade ur sängen och sprang in i sin mammas och pappas sovrum.
”Hej! Godmorgon!” sa Noel. ”Vi jagar små troll!”
”T’oll som inte e ‘åttor!” sa Melwin. ”Vi hö’de dom!”
”Ni får jaga troll inne hos er syster.” stönade deras mamma.
”Hon vill sova. Hon är tonåring, dom sover mycket.” sa Noel snusförnuftigt.
”Det vill föräldrar också.” muttrade deras pappa.
”Hallå, Leni sa t’oll finns här!” sa Melwin.
”Här finns bara två små busungar.” sa deras mamma.
”Pojkar, vi har ju bestämt att på helgerna får ni faktiskt leka i ert rum tills klockan blir nio.” sa deras pappa trött.
”Meh! Vi kan inte klockan ju!” sa Noel.
”Nä! Vi kan inte klockan ju!” instämde Melwin.
”High-five, Melwin!” sa Noel glatt.
Tvillingarna gjorde en high-five.
Sedan sprang de fnissande mot nästa rum för att väcka storebror Linus.
***

Calypso Island. 16

***
Maggie tittade in till dem.
”Jag ville bara se att ni mår bra.” sa hon.
”Vi mår bra.” sa Maureen.
Sunshine och Shelia nickade.
Maggie såg på Ryan.
”Han sover inte.” viskade Sunshine.
Maggie satte sig på Maureens säng och strök Ryan över ryggen.
”Hur mår du då lilla gubben?”
Ryan öppnade ögonen och såg på Maggie.
”Jag mår fint.” sa han. ”Jag bara gömmer mig för tjejerna, så att de inte ska attackera mig med pussar.”
Maggie skrattade.
”Är de så farliga?”
”Ja, tjejer är jättefarliga.” fnissade Ryan.
Maureen satte sig nära Ryan och gav honom en puss på kinden.
Ryan rodnade.
”Du är så söt!” fnissade Maureen.
”Äh lägg av!” sa Ryan.
Men sedan kramade han Maureen.
Han höll om henne länge.
***

Calypso Island. 15

***
”Jag är helt slut!” sa Maureen när poliserna och George hade åkt. ”Nu vill jag bara sova.”
”Låter som en bra idé.” sa Sheila.
De gick upp till Maureens rum och bäddade.
Men trots att de var trötta kunde de inte sova.
Det hade hänt för mycket idag.
”Är det säkert att du inte har har ont, Ryan?” frågade Maureen oroligt.
”Ja!” sa Ryan. ”Jag lovar och svär; det är okej!”
Sedan log han och kastade sin kudde på Maureen.
”Om du vill ha tillbaka kudden får du komma hit och ge mig en puss.” flinade Maureen.
”Aldrig i livet!” fnissade Ryan. ”Jag kan sova utan kudde.”
”Men tänk om inte Maureen kan sova utan puss.” sa Sheila.
”Just det!” sa Maureen. ”Kom och ge mig en puss nu Ryan.”
”Nej!” fnissade Ryan.
”Då får väl jag ge dig en puss!”
Maureen satte sig på Ryans madrass.
Plötsligt såg hon allvarlig ut.
”Du skrämde oss idag, Ryan. Vi trodde nästan att du dog där ute på ön.”
”Men jag klarade mig.” sa Ryan.
Han lade armarna om Maureens hals.
Maureen höll om honom länge.
Sunshine och Sheila kramade också om Ryan.
”Du får aldrig skrämmas så där igen.” sa Sheila.
”Ska försöka.” sa Ryan.
”Vi tycker så mycket om dig!” sa Maureen.
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt.
Han slingrade sig ur kramen.
Han satte sig på Maureens säng och tog sin kudde.
”Nej du!” skrattade Maureen. ”Ingen puss - ingen kudde. Kom igen nu sötnos.”
”Nej.” sa Ryan trotsigt. ”Jag ska sova här, i din säng.”
Han lade sig ner i Maureens säng och låtsades sova.
Tjejerna skrattade.
***

Calypso Island. 14

***
Maggie och George skyndade ner till bryggan när de såg polisbåten lägga till.
”Vad har ni nu ställt till med?” skrattade George när ungdomarna hoppade i land.
”Vi har fångat en skurk bara.” sa Ryan.
Maggie fick syn på såret i Ryans panna.
”Men herregud! Älskling, vad har hänt?!”
”Skurken slog honom med sin pistol.” sa Maureen.
”Men vad är det du säger!” utbrast Maggie förfärat. ”Vi går in, så får ni berätta allt som hänt. Och jag vill titta ordentligt på det där såret.”
”Han behöver nog sys.” sa en av poliserna.
”Nej, jag är okej.” stönade Ryan.
”Det kanske räcker med ett ordentligt plåster.” sa Maggie lugnande och höll om Ryan.
”Ja, det gör det!” sa Ryan ivrigt.
Maggie skrattade.
”Kom nu älsklingar, så går vi in.”

Poliserna stannade en stund och berättade om skurken Manny och hans kumpan och ungdomarna berättade vad de varit med om.
Maggie plåstrade om Ryan.

”Nu ska jag nog åka hem till Esther.” sa George. ”Hon har nog varit orolig.”
”Krama farmor från mig!” sa Ryan.
”Det ska jag göra, min pojke.” sa George.
Han gav sin sonson en stor kram.
”Ta hand om er nu. Inga fler farliga äventyr!”
”Vi lovar!” sa Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila unisont.
***

Calypso Island. 13

***
Ryan hade lyckats skicka upp två lysraketer.
Nu satt han och den blonde skurkens kumpan på marken och tittade upp mot himlen som lystes upp av raketernas röda sken.
”Bra jobbat grabben!” berömde den skadade kumpanen.
”Tack!” sa Ryan stolt.
Den blonde skurken kom utrusande.
Efter honom kom Sunshine, Maureen och Sheila.
”Vad i helvete gör du unge!” vrålade skurken.
”Han räddar oss.” sa Sunshine sturskt.
Hon gick fram till Ryan och lade armen om honom.
Maureen och Sheila sprang också fram till Ryan.
”Usch, det där såret ser otäckt ut. Gör det mycket ont?” frågade Maureen.
”Det är ingen fara.” sa Ryan.
”In med er igen!” skrek skurken.
”Låt dem vara.” sa hans kumpan. ”Polisen är säkert på väg. Det är lika bra att du ger upp, Manny.”
”Håll käften!” skrek skurken Manny.
Han grep tag i Ryan och drog upp honom från marken.
”In - nu! Annars skjuter jag er nye vän här.”
Manny siktade på sin kompanjon.
”Släpp pojken, Manny!”
Alla vände sig om.
Fem polismän kom emot dem, med ficklampor och dragna vapen.
En av dem tryckte ner Manny på marken och satte handfängsel på honom.
”Manny Stewart, det var inte igår. Trevlig att få se dig igen.” flinade polismannen.
Manny bara morrade.
En annan polis satte handfängsel på Mannys kumpan.
”Försiktigt! Han är skadad!” sa Ryan.
”Och oskyldig!” sa Sunshine.
”Han är inte så oskyldig hjärtat.” sa polisen som satte handfängsel på Manny. ”De här killarna har begått brott i tio år.”
”Men han ville bli hederlig!” sa Sunshine.
Polisen log mot ungdomarna.
”Nu ska vi se till att ni kommer hem.”
***

Calypso Island. 12

***
George McKenzie hade just kommit upp till Maggie på terrassen när de såg ett rött sken på himlen.
Maggie flämtade till.
George höll om henne.
”Lugn. Polisen är på väg. Snart har vi ungarna här.”
”Men tänk om de är skadade…” sa Maggie.
Hon vågade inte tänka på vad som kunde ha hänt dem.
”Åh, varför lät jag dem åka!”
”Så ja,” tröstade George. ”du bär inte ansvaret för det här, Maggie.”
”Jag ska aldrig släppa dem ur sikte igen!” sa Maggie.
George log.

♒

I New York satt David, Kate och Sue på en restaurang och väntade på att få in middagen.
”Undrar hur de har det där hemma.” sa Kate.
”Ungarna är säkert ute på nåt äventyr.” sa David.
”Vi skålar för de fina ungarna.” sa Sue.
”Mycket bra idé!” sa David.
De höjde sina glas.
”Skål för våra ungar - och skål för Maggie, som tar hand om dem!” sa Kate.
”För Maggie, Ryan, Maureen och Sunshine!”
David såg på sin fru.
”Har jag glömt nån?”
”Sheila.” sa Kate. ”Och Rebecca och våra föräldrar så klart!”
”Vi skålar för hela Ocean Beach!” sa David.
Kate och Sue skrattade.
De skålade för alla de kände där hemma.
***

Calypso Island. 11

***
Sunshine reste sig. Hon gick fram mot den långe skurken och gav honom en hård spark på smalbenet.
Sedan rusade hon ut till Ryan.

Ryan låg precis vid ingången.
Sunshine sjönk ner på knä intill honom.
Det rann lite blod från pannan.
”Ryan, hur är det?” Sunshine lät gråfärdig.
Ryan tittade upp på henne. Och till Sunshines stora förvåning log Ryan.
”Han gick på det!” viskade han triumferande.
Sunshine såg frågande på honom.
”Vad?”
Ryan satte sig upp.
”Jag försökte komma på nåt sätt att ta mig ut till min ryggsäck.” sa han.
Då förstod Sunshine.
Lysraketerna som farfar George givit dem låg i Ryans ryggsäck.
”Du är ett geni!” viskade Sunshine och kramade Ryan.
Ryan besvarade kramen.
”Men hur kom du på hur du skulle göra?” frågade Sunshine.
”Han påminner om Uncle Walter, till sättet. Och han brukade tappa fattningen totalt om man började gråta. Så jag tänkte att det kunde vara värt att prova.”
”Men han kunde ju ha slagit ihjäl dig!”
”Det tänkte jag inte ens på.” erkände Ryan. ”Men du, Sunny, gå in och upphåll skurken, så ska jag fixa lite fyrverkeri.”
Sunshine kunde inte låta bli att le.
”Du förtjänar en Oscar för bästa skådespeleri.”
”Jag instämmer!” sa den skjutne kumpanen.
Ryan log.
Sunshine skyndade sig in i fästningen.
Hon satte sig nära Maureen.
”Hur är det med Ryan?” viskade Maureen.
”Han mår bra. Han har en plan. Men håll masken, så inte han där anar nåt!” viskade Sunshine tillbaka.
Sunshine började gråta och begravde ansiktet i Maureens tröja.
Den blonde skurken blängde på henne.
”Ni ungar går mig på nerverna, vet ni det.”
”Dito.” mumlade Sheila.
***

Calypso Island. 10

***
På fängelseön var stämningen minst sagt tryckt.
De fyra ungdomarna satt tätt intill varandra på stengolvet.
Den blonde hade lagt upp två starka ficklampor i en fönsterglugg, så det var ganska ljust inne i fästningen där de satt.
Den skjutne rörde på sig där han låg i sin cell.
”Kan du hjälpa mig ut?” frågade han sin kumpan. ”Jag behöver lite frisk luft.”
”Frisk luft…" fnös den blonde. "ja, okej, du ska få komma ut. Du kan ju inte smita.”
Han släpade ut sin skadade kumpan, sedan gick han in till ungdomarna igen.
”Känslig typ, den där.” sa han. ”Tål ingenting.”
”Borde inte han få komma till sjukhus?” sa Sheila.
”Han ska få blöda ihjäl sa jag ju!” skrek den blonde.
Det var tyst i ett par minuter.

”Kan vi också få ta lite luft?” frågade Ryan lugnt efter en stund.
Den kriminelle stirrade på pojken.
”Tror ni att ni är på nöjesresa eller?” flinade han.
”Snälla…” sa Ryan ynkligt. ”Det blir så klaustrofobiskt härinne.”
Ryan reste sig och började nervöst gå fram och tillbaka.
”Sätt dig ner.” sa den kriminelle irriterat.
Men Ryan lyssnade inte.
”Sätt dig ner sa jag!”
”Skrik inte åt honom!” skrek Sheila.
Den kriminelle gick fram till Sheila och tog ett hårt grepp om hennes nacke.
”Det var fan vad ni var pratglada! Håll käften nu!”
”Rör henne inte!”
Ryan började gråta.
Maureen ville gå fram och krama honom, men hon vågade inte.
Den kriminelle släppte Sheila och stirrade på Ryan.
”Sluta gråta!” befallde han.
Det gjorde inte Ryan.
”Håll käften snorunge!”
Den långe mannen slog till Ryan med sin pistol.
Slaget träffade honom strax intill tinningen.
Ryan vacklade till och föll ut genom dörröppningen.
***

Calypso Island. 9

***
Maggie stod på sin terass och såg ut mot det mörka havet.
Hon lyssnade efter välbekanta ljud, men hon hörde varken ljud från motorbåten eller ungarna.
Hon såg på sin klocka. Kvart över åtta.
Maggie visste inte varför, men hon kände att något inte stod rätt till.
Något sa henne att det hade hänt ungarna något.
Hon gick in och ringde till Ryans farfar.
”Nej, här är de inte.” sa George McKenzie. ”Men oroa dig inte, Maggie. De kommer säkert snart. De har roligt och har glömt tiden. De är ungar, sån’t händer hela tiden.”
”Du har nog rätt George.” sa Maggie.
”Ring mig om de inte har kommit hem om en halvtimme, då ska jag be nån åka ut och hämta dem.”
”Tack George.”


En halvtimme senare syntes ungdomarna fortfarande inte till.
Maggie ringde till George igen.
”George, de har inte kommit hem än. Jag känner på mig att det har hänt dem nåt.”
”Jag ringer polisen, så får de åka ut till ön.” sa George.
”Tack George. Jag stannar här hemma, ifall ungarna kommer snart.”
”Vill du att jag ska komma över?” frågade George.
”Ja tack, snälla George. Det är skönt med sällskap när man går hemma och oroar sig.”


George bad sin hustru att stanna hemma ifall ungarna kom dit eller ringde.
”Ja, det kan jag göra, men jag begriper inte vad de skulle på den där hemska ön att göra!” suckade Esther McKenzie.
”De är ungar, Esther, de gillar äventyr! Jag åker över till Maggie nu. Jag kommer hem så fort jag vet att ungarna är välbehållna.”
”Det är bra George.” sa Esther. Hon log. ”Och ge Ryan en kram från mig när han kommer hem.”
George log.
”Det ska jag göra.”
Han skyndade sig mot garaget.

"Käre Gud, låt barnen vara välbehållna!" viskade Esther när hon blev ensam.
***

Calypso Island. 8

***
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila sprang ut ur fästningen.
”Vi måste åka till polisen!” sa Sheila.
”Det är nog ingen bra idé.” hördes en främmande röst bakom dem.
Alla fyra vände sig om.
De såg upp på en lång blond man.
Främlingen såg på plånboken som Sheila fortfarande höll i.
”Ge mig plånboken nu.”
Han slet plånboken ur handen på Sheila.
”Vi ska nog gå nu.” sa Maureen.
”Ni går ingenstans.” sa främlingen.
Han drog fram en pistol.
”In där!” han pekade på fästningen.
Han puttade dem framför sig.


”Titta här vad jag hittade.” sa den blonde till sin skadade kumpan. ”Fyra små snokande spioner.”
”Låt ungarna gå!” sa den skadade.
”Hur dum tror du jag är!” skrattade den blonde. ”Då sticker de ju till snuten och skvallrar! Nä, ni får stanna här här. Det blir väl trevligt?”
”Ska du döda oss?” frågade Sheila.
”Du rör inte ungarna!” skrek den skadade mannen.
Den blonde skrattade igen.
”Jag dödar inte ungar, jag skrämmer dem bara. Ni får stanna här har jag sagt.”
Han lyste på Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila med sin starka ficklampa.
”Var inte ledsna nu, ungar. Det här blir som ett litet äventyr. Ungar gillar äventyr, eller hur?”
”Nej.” sa Ryan svagt.
Maureen lade armen om honom.
Sunshine och Sheila ställde sig nära dem och alla fyra höll om varandra.
Den blonde skrockade.
”Titta, vad gulligt.”
Sedan vände han sig till sin kumpan.
”Du, min vän, får blöda ihjäl. Då kanske du lär dig att man inte sätter käppar i hjulet för mig.”
”Vilken underbar dag…” suckade Sheila.
Maureen puttade på henne för att hon skulle hålla tyst.
***

Calypso Island. 7

***
”Hittade du några spöken sötnos?” ropade Sheila.
”Nej...” stammade Ryan. ”Men en skadad man.”
Maureen, Sunshine och Sheila rusade dit.
”Herregud!” skrek Sheila. ”Du är ju skjuten!”
Den skadade främlingen skrattade glädjelöst.
”Jo tack, jag känner det. Hörni ungar, det är bäst att ni ger er av nu. Det är farligt för er här.”
”Farligt?” undrade Maureen.
”Ja, min kumpan kan komma tillbaka när som helst nu.”
”Din kumpan…?” frågade Sheila. ”Är du kriminell?”
Mannen skrattade till.
”Så här är det: Vi planerade några inbrott för ett tag sedan. Igår var vi här för att se var vi kunde gömma vårt byte. Men så sa jag att jag vill hoppa av. Jag vill bli hederlig. Det gillade han inte.”
”Så då sköt han dig?” sa Ryan.
Mannen log lite nu.
”Ja, då sköt han mig. Avsikten var att döda mig, men han är en usel skytt, så han skadade mig bara.”
”Herregud!” flämtade Sheila.
”Mmm. Ger er av nu! Jag vill inte att ni ska vara här om han kommer!”
”Du då?” sa Ryan.
”Tänk inte på mig, ni måste rädda er själva!”
”Men…” började Sunshine.
”Nej, lyssna på mig, lilla vän: min kumpan är verkligen farlig! Skynda er härifrån nu!”
***

Calypso Island. 6

***
När de ätit lunch gick Maureen, Ryan, Sunshine och Sheila upptäcktsfärd på ön.
De gick in den gamla fängelsebyggnaden.
Cellerna såg spöklika ut i skenet från deras ficklampor.
”Kolla nån har tappat en plånbok!” sa Sheila.
Hon böjde sig ner och plockade upp den bruna läderplånboken.
”Tror ni polisen ger oss hittelön?”
Då hördes ett stönade från en av cellerna.
”Vad var det?” frågade Sheila.
Ryan gick fram mot cellen.
”Var försiktig!” sa Maureen.
”Ja, gå mot det läskiga ljudet du.” sa Sheila. ”Mycket bra idé, Ryan.”
”Du har väl aldrig varit rädd för spöken, Sheila?” sa Ryan och skrattade lite.
Han gick fram till cellen och lyste in med sin ficklampa.
Sedan var han nära att tappa lampan av chock.
På stengolvet låg en man.
Han var smutsig och han blödde ur ett sår i benet.
***

"Namnutmaning"

***
Regler: 

Det här är svårare än du tror!
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde testet innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!


1. Vad är ditt namn? Dakota
2. Ett ord på fyra bokstäver: Damm
3. Flicknamn: Dina
4. Pojknamn: David
5. Yrke: Danslärare
6. Färg: Delfingrå
7. Klädesplagg: Damask
8. Mat: Dillkött
9. Sak i badrummet: Duschdraperi
10. Plats/stad: Denver
11. En orsak till att vara sen: Dumma bussar
12. Något man skriker: Dumhuvud
13. Film: Dark Water
14. Något man dricker: Druvjuice
15. Band: Dire Straits
16. Djur: Daggmask
17. Gatunamn: Downing Street
18. Bil: Duett (Volvo)
19. Sång: Daydream Believer*
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Duell
***

Moi...

Tänkte bara visa hur jag ser ut 
när jag sitter och skriver... 
Voilà!