När textmeddelandet dyker upp på mobilens display tror jag att mitt hjärta ska stanna.
Leni. Dagis ringde, Melwin har ramlat och skadat sig!
De har varit på akuten.
Kan du hämta pojkarna lite tidigare?
Ses i kväll! Puss, mamma
Flera av barnen springer emot Ceci och mig på gården när vi kommer till dagis för att hämta Noel och Melwin.
”Melwin har ramlat idag!”
”Det kom jättemycket blod!”
”Han var på sjukhuset.”
Noel tränger sig fram till oss.
”Melwin får vara inne med Maggan, för han har ont och är lessen.”
Han håller våra händer i ett stadigt grepp när han visar var brorsan finns.
Melwin sitter i knät på sin favoritpedagog Maggan. Hon läser en saga för honom.
Han har tummen i munnen, ögonen trötta och ledsna.
Stackars liten har fått en stor vit plåsterlapp på hakan.
Noel går fram till dem och klappar sin tvillingbror på håret. Säger med mjuk röst:
”Titta Melwin vem som ha kommit.”
När Melwin får syn på mig springer han fram med utsträckta armar.
”Leni, jag är trasig! Här.”
Han pekar på hakan.
”Doktor sydde på min haka.”
”Han var så duktig.” berättar Maggan stolt. ”Visst var du, Melwin?”
Melwin nickar. Sedan visar han sorgset upp ett trasig byxknä.
”Och byssorna trasiga med.”
Hans nya äppelgröna jeans, som han tycker så mycket om, har gått sönder.
”Din mamma kan nog laga dom.” tröstar Ceci. ”Då kan du få en sån cool lapp på byxorna.”
”Ja!” instämmer Noel. ”Kanske en lapp med en pirat på!”
Melwin skiner upp.
”Jag ska gå hem med min Leni och Ceci nu. Och min Noel.”
”Vi ska äta hamburgare idag!” säger Noel.
Småkillarna skyndar sig ut till klädkrokarna.
När vi ätit våra hamburgare med pommes till middag och mjukglass till dessert säger Noel drömskt:
”Jag skulle önska att vi fick äta så här lyxigt varje onsdag!”
Sedan tillägger han:
”Fast då vill jag förstås inte att Melwin ska vara trasig.”
***