*
Tidsrymd
*
Fortsättning från 26 Januari
*
Sun City High School, Sun City, California. Våren 2011.
*
Alex stirrade, för säkert tionde gången, på klockan som satt på klassrumsväggen. Han suckade, för tiden gick så erbarmligt sakta...
Det kändes som han hade suttit på kvarsittningen i en hel eon nu och eftersom han redan hade gjort sina läxor fanns inget att göra längre.
Hans iPhone fick ligga kvar i ryggsäcken, den stränga läraren förbjöd alltid mobiler under sina kvarsittningar.
Alex hade fått tillåtelse att ringa hem och berätta varför han skulle bli sen, men det var allt.
Som den förståndiga tonårspojke han var respekterade Alex att man inte fick pilla med sina mobiler på skoltid, men han var ändå väldigt uttråkad och rastlös nu.
Pojken kastade ännu en arg blick på klassrumsklockan.
Bli fem nån gång då...!
Men klockan var bara strax efter fyra.
Alex suckade ännu tyngre.
55 minuter kvar av kvarsittningen.
Längst bak i klassrummet satt en äldre elev, en av de tuffa idrottskillarna.
Några morrande läten talade om att killen sov - och snarkade ganska ljudligt.
Alex log. Det var lite komiskt.
Det tyckte inte läraren. Han gick fram till idrottskillen och knackade hårt i bänken.
"Hallå där, sova på kvarsittningen är inte tillåtet, det vet du mycket väl." meddelade läraren barskt.
Tuffa idrottskillen gjorde en ful grimas bakom ryggen på läraren när denne gick tillbaka mot katedern. Sedan sneglade han på Alex och flinade.
Alex flinade tillbaka.
Just som Alex - mest på skoj - funderade på om han skulle rymma ut genom fönstret, smög Holly in i klassrummet.
Alex stirrade häpet på henne.
"Vad gör du här...?" viskade han.
Holly log.
"Ser till att du sköter dig så klart." sa hon och kittlade Alex i nacken.
Alex skrattade.
"Kul, Holly."
Läraren kom fram till dem.
"Vad gör Miss McCarthy här? Det är inte tillåtet med besök under kvarsittningar."
Sitter jag i fängelse eller...? tänkte Alex.
"Jag vet det, Sir." svarade Holly lugnt och artigt. "Men jag ville bara ge Alex nåt litet att äta och dricka, så att inte hans blodsocker sjunker för mycket."
Holly log sött.
Den bistra läraren såg en aning misstänksam ut, men sedan nickade han godkännande.
"Ja, det ska väl gå bra."
Holly lade en brun papperspåse på Alex bänk.
"Här sötis, jag vet att du älskar dom här kakorna, men jag glömde ge dig dom vid lunchen."
Pojken öppnade ivrigt påsen och plockade upp en burk Coca-Cola och några små oatmeal cookies.
"Åh tack, Holly! Du är bäst!" utbrast han och kände hur hungrig han faktiskt var.
Holly log och strök honom över håret.
"Awww... det var så lite, sötnos. Detta klarar du väl på dig ett litet tag i alla fall?"
Alex nickade och gjorde tummen upp.
Läraren såg otålig ut nu, så Holly gav Alex en snabb kram och en puss på kinden.
"Nu ska jag gå. Ha så kul."
Hon gick mot dörren och vinkade leende till (en nu ganska rödkindad) Alex.
Resten av tiden gick ganska fort.
Alex njöt av sin Cola och av Hollys hembakade kakor.
Sedan kom han på att han hade en pocketbok i ryggsäcken, så den tog han upp och läste ur tills klockan slog fem.
"Nu kan ni gå." meddelade läraren.
"Yessss!" jublade Alex.
Han skyndade sig ut ut sitt "fängelse".
Tidsrymd
*
Fortsättning från 26 Januari
*
Sun City High School, Sun City, California. Våren 2011.
*
Alex stirrade, för säkert tionde gången, på klockan som satt på klassrumsväggen. Han suckade, för tiden gick så erbarmligt sakta...
Det kändes som han hade suttit på kvarsittningen i en hel eon nu och eftersom han redan hade gjort sina läxor fanns inget att göra längre.
Hans iPhone fick ligga kvar i ryggsäcken, den stränga läraren förbjöd alltid mobiler under sina kvarsittningar.
Alex hade fått tillåtelse att ringa hem och berätta varför han skulle bli sen, men det var allt.
Som den förståndiga tonårspojke han var respekterade Alex att man inte fick pilla med sina mobiler på skoltid, men han var ändå väldigt uttråkad och rastlös nu.
Pojken kastade ännu en arg blick på klassrumsklockan.
Bli fem nån gång då...!
Men klockan var bara strax efter fyra.
Alex suckade ännu tyngre.
55 minuter kvar av kvarsittningen.
Längst bak i klassrummet satt en äldre elev, en av de tuffa idrottskillarna.
Några morrande läten talade om att killen sov - och snarkade ganska ljudligt.
Alex log. Det var lite komiskt.
Det tyckte inte läraren. Han gick fram till idrottskillen och knackade hårt i bänken.
"Hallå där, sova på kvarsittningen är inte tillåtet, det vet du mycket väl." meddelade läraren barskt.
Tuffa idrottskillen gjorde en ful grimas bakom ryggen på läraren när denne gick tillbaka mot katedern. Sedan sneglade han på Alex och flinade.
Alex flinade tillbaka.
Just som Alex - mest på skoj - funderade på om han skulle rymma ut genom fönstret, smög Holly in i klassrummet.
Alex stirrade häpet på henne.
"Vad gör du här...?" viskade han.
Holly log.
"Ser till att du sköter dig så klart." sa hon och kittlade Alex i nacken.
Alex skrattade.
"Kul, Holly."
Läraren kom fram till dem.
"Vad gör Miss McCarthy här? Det är inte tillåtet med besök under kvarsittningar."
Sitter jag i fängelse eller...? tänkte Alex.
"Jag vet det, Sir." svarade Holly lugnt och artigt. "Men jag ville bara ge Alex nåt litet att äta och dricka, så att inte hans blodsocker sjunker för mycket."
Holly log sött.
Den bistra läraren såg en aning misstänksam ut, men sedan nickade han godkännande.
"Ja, det ska väl gå bra."
Holly lade en brun papperspåse på Alex bänk.
"Här sötis, jag vet att du älskar dom här kakorna, men jag glömde ge dig dom vid lunchen."
Pojken öppnade ivrigt påsen och plockade upp en burk Coca-Cola och några små oatmeal cookies.
"Åh tack, Holly! Du är bäst!" utbrast han och kände hur hungrig han faktiskt var.
Holly log och strök honom över håret.
"Awww... det var så lite, sötnos. Detta klarar du väl på dig ett litet tag i alla fall?"
Alex nickade och gjorde tummen upp.
Läraren såg otålig ut nu, så Holly gav Alex en snabb kram och en puss på kinden.
"Nu ska jag gå. Ha så kul."
Hon gick mot dörren och vinkade leende till (en nu ganska rödkindad) Alex.
Resten av tiden gick ganska fort.
Alex njöt av sin Cola och av Hollys hembakade kakor.
Sedan kom han på att han hade en pocketbok i ryggsäcken, så den tog han upp och läste ur tills klockan slog fem.
"Nu kan ni gå." meddelade läraren.
"Yessss!" jublade Alex.
Han skyndade sig ut ut sitt "fängelse".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar