Skriv om att åstadkomma något.
”Har Johansson åstadkommit något idag?” frågade tant Gunnarsson och gav far en skarp blick.
”Ja, tänk, det har Johansson!” svarade far glatt. ”Se här: en stekpanna full med prima små goda köttbullar, rullade med dessa två händer. Skalat potatis och lyckats koka dem har jag också gjort”
Tant Gunnarsson såg väldans snopen ut.
”Det må jag säga…”
Far log ett brett leende och lyfte upp mig på sina starka armar.
”Det visste jag inte, att han kunde rulla köttbullar.” fortsatte tant Gunnarsson.
Far log ett ännu bredare leende.
”Jajamensan, vi kan mycket, lilla Pyret och jag.”
Jag nickade instämmande.
”Jag har dukat.” sa jag och log lika brett som far. ”Både kniv och gaffel har jag lagt fram. Och glasen har jag gnuggat bort vattenfläckar ifrån med kökshandduk.”
Tant Gunnarsson log.
”Jag ser det jag. Så fint du har gjort lilla Pyret.”
”Jajamensan!” sa jag. ”I kväll är det far och jag som bjuder på middag!”
Bli bjuden på middag hade tant Gunnarsson inte väntat sig. Och inte hade hon väntat sig att far skulle laga så här fin mat åt oss.
Jag är mäkta stolt över far. Ingen ska komma och säga att han är en odugling som aldrig åstadkommer någonting! Han sliter hårt för att kunna försörja och ta hand om mig.
Han sitter hos mig varje natt och tröstar mig när jag hostar som värst.
Och tänk, han skäller aldrig på mig om jag har hostat så det kommer blodfläckar på mitt vita örngott, fastän blod är så svårt att få bort blir han aldrig det minsta arg eller ens irriterad.
Far gör mig glad varje dag, han sjunger, skrattar mycket och berättar roliga saker. Och han brukar kicka boll med barnen nere på gården när han kommer hem från jobbet om kvällarna.
Han hjälper rara tant Agda att bära tunga matkassar uppför trapporna och han hjälper folk att laga diverse jox, cyklar och jag vet inte vad... utan att ens ta betalt för det.
Om allt detta, som jag nu har nämnt, inte är att åstadkomma något, vet jag inte om ordet åstadkomma är värt att nämnas!
Eder tillgivna,
Pyret
*
”Har Johansson åstadkommit något idag?” frågade tant Gunnarsson och gav far en skarp blick.
”Ja, tänk, det har Johansson!” svarade far glatt. ”Se här: en stekpanna full med prima små goda köttbullar, rullade med dessa två händer. Skalat potatis och lyckats koka dem har jag också gjort”
Tant Gunnarsson såg väldans snopen ut.
”Det må jag säga…”
Far log ett brett leende och lyfte upp mig på sina starka armar.
”Det visste jag inte, att han kunde rulla köttbullar.” fortsatte tant Gunnarsson.
Far log ett ännu bredare leende.
”Jajamensan, vi kan mycket, lilla Pyret och jag.”
Jag nickade instämmande.
”Jag har dukat.” sa jag och log lika brett som far. ”Både kniv och gaffel har jag lagt fram. Och glasen har jag gnuggat bort vattenfläckar ifrån med kökshandduk.”
Tant Gunnarsson log.
”Jag ser det jag. Så fint du har gjort lilla Pyret.”
”Jajamensan!” sa jag. ”I kväll är det far och jag som bjuder på middag!”
Bli bjuden på middag hade tant Gunnarsson inte väntat sig. Och inte hade hon väntat sig att far skulle laga så här fin mat åt oss.
Jag är mäkta stolt över far. Ingen ska komma och säga att han är en odugling som aldrig åstadkommer någonting! Han sliter hårt för att kunna försörja och ta hand om mig.
Han sitter hos mig varje natt och tröstar mig när jag hostar som värst.
Och tänk, han skäller aldrig på mig om jag har hostat så det kommer blodfläckar på mitt vita örngott, fastän blod är så svårt att få bort blir han aldrig det minsta arg eller ens irriterad.
Far gör mig glad varje dag, han sjunger, skrattar mycket och berättar roliga saker. Och han brukar kicka boll med barnen nere på gården när han kommer hem från jobbet om kvällarna.
Han hjälper rara tant Agda att bära tunga matkassar uppför trapporna och han hjälper folk att laga diverse jox, cyklar och jag vet inte vad... utan att ens ta betalt för det.
Om allt detta, som jag nu har nämnt, inte är att åstadkomma något, vet jag inte om ordet åstadkomma är värt att nämnas!
Eder tillgivna,
Pyret
*
2 kommentarer:
En så kärleksfull fint skriven berättelse.
Tack så mycket! :)
Skicka en kommentar