Dagens ord: Walkabout.
Golden Mountain, California, juli 2006
Golden Mountain, med sin fantastiska och vidsträckta utsikt, hade fått sitt namn av att kvällsolen gav berget och dess omkringliggande områden ett gyllne sken.
Alex och Maxine fantiserade om att det kanske fanns riktigt guld i grottan i berget.
De hade varit inne i grottan flera gånger nu under deras lilla utflykt, men de hade inte funnit något guld. I grottan fanns inte så mycket alls, förutom en källa med vatten.
Vattnet var iskallt och smakade ganska gott, så Maxine och Alex hade inte behövt vara törstiga under de fyra dagarna de tillbringat i och runt grottan.
Däremot började deras proviant ta slut nu, så barnen funderade på om det var dags att ge sig iväg hemåt.
De plockade upp sina ryggsäckar och gick mot vandringsleden.
"Titta, där kommer poliser!" utbrast Alex.
Vad spännande, tyckte 13-åringarna. Tänk om de skulle ta fast några "bad guys"!
"Vad har hänt?" frågade Maxine poliserna. "Ska ni ta fast nån?"
Poliserna log.
"Är ni Maxine och Alex?" frågade den äldre av poliserna.
"Uh-oh..." mumlade Alex.
Den äldre poilsmannen nickade.
"Era fosterföräldrar har letat efter er i flera dagar, de är väldigt oroliga. Kom nu ungar, så åker vi hem."
Joanne och Martin stod på trappan när poliserna kom hem med Alex och Maxine.
När barnen klev ur bilen sprang de fram och omfamnade dem.
"Har ni en aning om hur oroliga vi har varit?!" utbrast Joanne.
Alex hängde skamset med huvudet.
"Nu vet vi det..." mumlade han.
Martin kunde inte låta bli att le.
"Var har ni varit alla de här dagarna?" frågade han.
"Golden Mountain." sa Maxine. "Vi ville göra en walkabout."
"Ja," inflikade Alex. "en sån där spirituell resa, ni vet. En sån som dom gör i Australien."
"Herregud, vilka idéer ni ungar får...!" skrockade Martin.
"Är ni arga?" undrade Maxine.
"Mest oroliga." sa Joanne. Men vi får prata mer om det senare, nu ska ni göra en spirituell resa upp till badrummet och sedan ska ni äta lite middag."
Alex gav sin fostermamma ett charmigt litet flin.
"Walkabout till badrummet...? Vad kan man lära sig av det?"
Joanne skrattade och drog in Alex i ännu en kram.
"Du kan lära dig var tvålen finns din lilla rackarunge." log hon och kittlade pojken.
"Nej jag vill inte hitta nån tvål." flinade Alex, som nu nästan kiknade av skratt.
Poliserna åkte skrattande från familjen Clarke, glada och lättade över att de två barnen återfunnits oskadda.
Nu var de hemma i sin trygga familj efter ett spännande äventyr.
*
Golden Mountain, California, juli 2006
Golden Mountain, med sin fantastiska och vidsträckta utsikt, hade fått sitt namn av att kvällsolen gav berget och dess omkringliggande områden ett gyllne sken.
Alex och Maxine fantiserade om att det kanske fanns riktigt guld i grottan i berget.
De hade varit inne i grottan flera gånger nu under deras lilla utflykt, men de hade inte funnit något guld. I grottan fanns inte så mycket alls, förutom en källa med vatten.
Vattnet var iskallt och smakade ganska gott, så Maxine och Alex hade inte behövt vara törstiga under de fyra dagarna de tillbringat i och runt grottan.
Däremot började deras proviant ta slut nu, så barnen funderade på om det var dags att ge sig iväg hemåt.
De plockade upp sina ryggsäckar och gick mot vandringsleden.
"Titta, där kommer poliser!" utbrast Alex.
Vad spännande, tyckte 13-åringarna. Tänk om de skulle ta fast några "bad guys"!
"Vad har hänt?" frågade Maxine poliserna. "Ska ni ta fast nån?"
Poliserna log.
"Är ni Maxine och Alex?" frågade den äldre av poliserna.
"Uh-oh..." mumlade Alex.
Den äldre poilsmannen nickade.
"Era fosterföräldrar har letat efter er i flera dagar, de är väldigt oroliga. Kom nu ungar, så åker vi hem."
Joanne och Martin stod på trappan när poliserna kom hem med Alex och Maxine.
När barnen klev ur bilen sprang de fram och omfamnade dem.
"Har ni en aning om hur oroliga vi har varit?!" utbrast Joanne.
Alex hängde skamset med huvudet.
"Nu vet vi det..." mumlade han.
Martin kunde inte låta bli att le.
"Var har ni varit alla de här dagarna?" frågade han.
"Golden Mountain." sa Maxine. "Vi ville göra en walkabout."
"Ja," inflikade Alex. "en sån där spirituell resa, ni vet. En sån som dom gör i Australien."
"Herregud, vilka idéer ni ungar får...!" skrockade Martin.
"Är ni arga?" undrade Maxine.
"Mest oroliga." sa Joanne. Men vi får prata mer om det senare, nu ska ni göra en spirituell resa upp till badrummet och sedan ska ni äta lite middag."
Alex gav sin fostermamma ett charmigt litet flin.
"Walkabout till badrummet...? Vad kan man lära sig av det?"
Joanne skrattade och drog in Alex i ännu en kram.
"Du kan lära dig var tvålen finns din lilla rackarunge." log hon och kittlade pojken.
"Nej jag vill inte hitta nån tvål." flinade Alex, som nu nästan kiknade av skratt.
Poliserna åkte skrattande från familjen Clarke, glada och lättade över att de två barnen återfunnits oskadda.
Nu var de hemma i sin trygga familj efter ett spännande äventyr.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar