Skriv om att trampa vatten.
En dag när vi var uppe i vår stuga vid Lake Hydra fick pappa för sig att han ville lära min bror och mig klädsim och hur man trampar vatten.
Min lillebror var 9 och jag 10 år vid det tillfället och vi tyckte att det lät spännande med klädsim.
Men efter cirka två timmar var det inte roligt längre.
Det var tidig vår och det var väldigt kallt i vattnet och luften var kylig.
Trampa vatten var jobbigt.
Vi bad pappa att få sluta, men han sa att vi måste öva.
"Om ni ramlar i vattnet nån gång måste ni veta hur man överlever. Då kan ni inte ligga i vattnet och gnälla vänta på att pappa ska dra upp er."
Vi hackade tänder och min bror var blå om läpparna, jag antar att jag också var det.
Det kändes som ännu en evighet förflöt, men pappa bara stod där på bryggan med armarna korslagda över bröstet och tittade på oss.
"Ni är starka, Coral och Kyle." sa han. "Ni klarar det här. "
"Pappa... jag vill gå tillbaka till stugan." sa Kyle svagt.
"Några minuter till klarar ni!" sa pappa.
Då ville jag bara drunkna.
Vad skulle pappa göra om jag höll på att drunkna?
Skulle han hoppa i och rädda mig då?
Jag fösvann ner under ytan och tilllät mig att sjunka djupt ner i vattnet.
Det sprängde i lungorna av att hålla andan och allt trampande hade fått benen att värka.
Jag har ingen aning om hur länge jag svävade omkring där nere i det djupa mörkret.
Jag fantiserade om att sjöfolket skulle hitta mig och ta hand om mig, som i någon saga.
Den fantasin gjorde att jag inte kände någon panik.
Sjöfolket kom aldrig.
Däremot kände jag plötsligt hur pappas starka armar drog upp mig.
"Du kan inte drunkna nu, Coral." flämtade han och lyfte upp mig på bryggan.
Kyle stod redan på bryggan. Han grät.
Det kändes hemskt att se sin lillebror stå så där; huttrade, snyftande och drypande av kallt vatten.
"Fan!" skrek pappa triumferande. "Vilka ungar jag har! Det finns vuxna som inte skulle klara sånt här lika länge som ni!"
Kyle och jag kände ingen triumf alls.
"J-j-j-ag f-f-f-fryser..." hackade Kyle fram.
Jag tog min lillebror i handen och tillsammans gick vi tillbaka till vår varma stuga.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar