Skriv om ett piller.
Sun City Hospital, januari 2009
”Hej Maxine. Hur är det? Syster Wilkins säger att du vägrar ta ditt piller.”
Maxine Clarke såg in i Doktor Cravens vänliga ögon.
”Jag hatar piller! Jag kan inte svälja dom.”
Stackars flicka, tänkte Doktor Craven. Det ser ut som om hon blir illamående bara hon tänker på att svälja tabletten.
Doktor Craven klandrade henne inte, det var inget litet piller direkt.
Maxine studerade bläckpennan som var nedstucken i bröstfickan på doktorns vita rock.
”Ni borde inte gå omkring med pennan i bröstfickan så där, Doktor Craven - om ni ramlar kan pennan skada er.”
Doktor Craven log mot den bleka tonårsflickan i sjuksängen.
”Jag borde kanske skaffa ett sånt där fodral att sätta mina pennor i?”
Maxine nickade. Sedan såg hon på pillret, som låg i en liten veckad pappersbägare, liknande en sån man tar ketchup i på hamburger-restauranger.
Hon tog upp pillret och höll det mellan tummen och pekfingret en stund. Sedan suckade hon dystert.
”Måste jag ta det...?”
”Syster Wilkins gav dig det så du ska slippa nålarna." svarade Doktor Craven. "Är inte ett piller bättre än nålarna...?”
Maxine grimaserade och skakade på huvudet.
”Jag hatar nålarna också, men tabletterna… dom är så stora…”
Doktor Craven log och nickade.
”Vill du veta en hemlighet?” viskade han förtroligt. ”Jag hatar också att ta piller. Ibland väntar jag för länge med att svälja, så att tabletten liksom smälter i munnen.”
Maxine grimaserade igen och hon fnissade lite.
”Urk! Det är ju såååå vidrigt! Jag hatar när det blir så.”
Flickan blev allvarlig igen. Hon såg fundersamt på sin läkare.
”Doktor C… ni tycker väl jag är vrickad som väljer sprutor istället för piller?”
”Ja, lite faktiskt.” sa Doktor Craven.
Han blinkade leende åt flickan och klappade henne på kinden.
”Doktor C, kan ni sätta nålen idag? Ni är bättre på det än Syster Wilkins.”
”Det ska bli en ära, Miss Clarke.” log Doktor Craven.
Maxine log tillbaka.
”Tack Doktor C. Och du… glöm inte att sätta pennorna i ett sånt där fodral.”
”Det ska jag inte glömma, Maxine. Tack för tipset och omtanken.”
”Ni är den bästa doktorn på hela sjukhuset, Doktor C.” sa Maxine.
”Awww, tack raring!" Doktorn Craven blev alldeles rörd. Han log lite skämtsamt mot flickan. "Tycker du det även när jag måste ge dig läskiga sprutor?”
Maxine log svagt.
”Nja... kanske lite mindre då. Men ni får mig alltid att känna mig bättre till mods och jag kan glömma det otäcka lite.”
Doktor Craven log och gjorde i ordning en nål.
Den lilla veckade pappersbägaren med det hatade pillret åkte bestämt ner i papperskorgen.
*
Sun City Hospital, januari 2009
”Hej Maxine. Hur är det? Syster Wilkins säger att du vägrar ta ditt piller.”
Maxine Clarke såg in i Doktor Cravens vänliga ögon.
”Jag hatar piller! Jag kan inte svälja dom.”
Stackars flicka, tänkte Doktor Craven. Det ser ut som om hon blir illamående bara hon tänker på att svälja tabletten.
Doktor Craven klandrade henne inte, det var inget litet piller direkt.
Maxine studerade bläckpennan som var nedstucken i bröstfickan på doktorns vita rock.
”Ni borde inte gå omkring med pennan i bröstfickan så där, Doktor Craven - om ni ramlar kan pennan skada er.”
Doktor Craven log mot den bleka tonårsflickan i sjuksängen.
”Jag borde kanske skaffa ett sånt där fodral att sätta mina pennor i?”
Maxine nickade. Sedan såg hon på pillret, som låg i en liten veckad pappersbägare, liknande en sån man tar ketchup i på hamburger-restauranger.
Hon tog upp pillret och höll det mellan tummen och pekfingret en stund. Sedan suckade hon dystert.
”Måste jag ta det...?”
”Syster Wilkins gav dig det så du ska slippa nålarna." svarade Doktor Craven. "Är inte ett piller bättre än nålarna...?”
Maxine grimaserade och skakade på huvudet.
”Jag hatar nålarna också, men tabletterna… dom är så stora…”
Doktor Craven log och nickade.
”Vill du veta en hemlighet?” viskade han förtroligt. ”Jag hatar också att ta piller. Ibland väntar jag för länge med att svälja, så att tabletten liksom smälter i munnen.”
Maxine grimaserade igen och hon fnissade lite.
”Urk! Det är ju såååå vidrigt! Jag hatar när det blir så.”
Flickan blev allvarlig igen. Hon såg fundersamt på sin läkare.
”Doktor C… ni tycker väl jag är vrickad som väljer sprutor istället för piller?”
”Ja, lite faktiskt.” sa Doktor Craven.
Han blinkade leende åt flickan och klappade henne på kinden.
”Doktor C, kan ni sätta nålen idag? Ni är bättre på det än Syster Wilkins.”
”Det ska bli en ära, Miss Clarke.” log Doktor Craven.
Maxine log tillbaka.
”Tack Doktor C. Och du… glöm inte att sätta pennorna i ett sånt där fodral.”
”Det ska jag inte glömma, Maxine. Tack för tipset och omtanken.”
”Ni är den bästa doktorn på hela sjukhuset, Doktor C.” sa Maxine.
”Awww, tack raring!" Doktorn Craven blev alldeles rörd. Han log lite skämtsamt mot flickan. "Tycker du det även när jag måste ge dig läskiga sprutor?”
Maxine log svagt.
”Nja... kanske lite mindre då. Men ni får mig alltid att känna mig bättre till mods och jag kan glömma det otäcka lite.”
Doktor Craven log och gjorde i ordning en nål.
Den lilla veckade pappersbägaren med det hatade pillret åkte bestämt ner i papperskorgen.
*
7 kommentarer:
Gillar, lite dramatisk, lite skruvad. Hänger den ihop med tidigare pufftexter?
Kul att du gillar! Tack så mycket! :)
Ja, jag har skrivit några pufftexter (+ andra texter) om Maxine (och hennes fosterfamilj) innan :)
gillar texten.Fin personbeskrivning
gillade texten. Personerna beskrivs fint
Tack så mycket liselotte! :)
Suverän dialog. Total kontroll på gestaltandet. Stort imponerad. Du verkar ha skrivandet i blodet;)
saqer: Åh tack så jättemycket!! :)
Stort tack alla "skrivpuff-kollegor" för era underbara, snälla kommentarer!
Vad kul att ni gillar min text!
Jätteglad och rörd blir jag! :)
Skicka en kommentar