Silverstjärnan - 26

*
När Ryan vaknade nästa dag kände han sig mer utsövd än han trott att han skulle göra.
Konstigt, tyckte han. Jag kan ju bara ha sovit i ett par timmar...
Han kikade på sin väckarklocka och såg att klockan nästan var tolv!
"Varför har ingen väckt mig...?!" utbrast han högt.
Maureen, Sunshine och Sheila log mot honom.
"Din mamma och pappa tyckte att du - och vi - behövde sova ut." sa Maureen. "Och dessutom har du feber."
"Har jag mycket feber?" frågade Ryan.
Maureen skrattade.
"Du måste känna dig jättevarm, Ry. Det var som att sova bredvid ett element i natt!"
Ryan fnissade.
Sedan såg han förvånat på Maureen.
"Har du sovit hos mig hela natten...?"
Maureen nickade.
Ryan log, han såg både glad och lite generad ut.
"Var inte det trångt?"
Maureen skakade på huvudet.
"Nej, det gick så bra så."
"Precis, du tar ju ingen plats, Ry, så liten som du är." retades Sheila.
Tjejerna fnissade.
Ryan kastade en kudde på Sheila.
Sheila lade tillbaka kudden på sängen och gav Ryan en kram.
"Gudars skymning, vad varm du är!" utbrast hon. "Man kan ju steka ägg på dig!"
"Så varm är jag inte." sa Ryan.
"Jo, det är du faktiskt." skrattade Maureen.
"Ja," höll Sheila med. Hon la handen på Ryans rygg. "det känns ju till och med genom din pyjamaströja."
Ryan skruvade generat på sig.
Sheila flinade.
"Är du lite nervös att jag ska kittla dig?"
"Nej." ljög Ryan.
Sheila skrattade.
"Lilla lögnare. Men du behöver inte vara orolig, jag ska inte kittla dig."
"Tur för dig." sa Ryan.
"Får vi pussa dig då?" flinade Maureen.
"Nääää!" fnissade Ryan.
Han skuttade ur sängen och sprang ner i köket.
"Ska vi springa efter och ge honom en puss?" sa Sheila.
Maureen och Sunshine fnissade och nickade.
Tjejerna sprang efter Ryan.
*