*
Plötsligt kom Kate att tänka på att Ryan stod alldeles för sig själv.
Pojken hade inte sagt ett ord sedan David och han kom hem.
Kate såg på sin son. Pojken såg blek ut och även han var rejält uppskakad.
”Kom, älskling.”
Kate sträckte ut armarna mot honom.
Men Ryan stod kvar och kämpade mot hatet och ilskan han kände inom sig.
När han kände tårarna bränna innanför ögonlocken sprang han ned för trappan och bort mot bryggan nere vid stranden.
David ropade efter honom. Men Ryan hörde honom inte, han bara sprang, som om han ville komma bort från allt.
David reste sig för att springa efter, men Maggie stoppade honom.
”Jag går och pratar med honom, raring. Stanna hos Kate.”
Maggie gav David en kram och skyndade sig sedan ner till bryggan.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar