*
Ryan satt på sängen när David kom in till honom.
Pojken tittade upp på sin pappa.
”Jag är rädd, pappa.” sa han tyst.
David slog sig ner intill Ryan och lade armen om honom.
”Vad är du rädd för, gubben?”
”Tänk om allt bara blir värre…” sa Ryan. ”Tänk om dom tar reda på var vi bor…!”
David skulle just tänka ut något bra att säga när de hörde en telefonsignal. De hörde Kate svara där nere och efter ett par minuter ropade hon:
”David! Ryan! Kom ner! Skynda er!”
Hon lät varken rädd eller upprörd.
David och Ryan skyndade sig ner.
Ryan sprang så fort att han nästan snubblade i trappan.
”Försiktigt älskling.” sa Maggie.
”Vem ringde?” flämtade Ryan.
”Polischefen.” sa Kate. ”Han hade stora nyheter.”
Kate log lättad, sedan började hon att gråta - av glädje. Hon gick fram till David och Ryan och höll om dem.
”De har fått fast dom nu. För en halvtimma sedan.”
David höll nästan på att börja av lättnad och glädje gråta själv.
Ryan såg storögd på sin mamma.
”Är det sant? Är dom fast nu?”
Kate gav sin son en jättestor kram.
”Ja älskling, det är över nu. Dom ska spärras in och kan aldrig skada vår familj mer!”
Maggie, Maureen och Sunshine rusade fram och kramade Kate, David och Ryan.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar