*
Jag övade ofta på en fiol från skolans orkester och längtade till jul.
Tänk vad glad jag var fem veckor senare när jag fick min alldeles egna fiol!
Jag spelade för familjen och släkten. (Som tur var lät det bra! Haha!)
Och lille Ryan fick sin ”lilofon”. Han började att spela tillsammans med mig.
”Nu är vi nästan en orkester, Ryan.” sa jag glatt.
”Jaaaa!” sa Ryan glatt. ”En orkester!”
Han blev tyst en stund, sedan såg han på mamma och frågade:
”Vad är en orkester?”
Mamma förklarade att en orkester är en grupp människor som spelar instrument.
”Jaha!” sa Ryan. ”Becki och jag är liten orkester. Med ‘biolin’ och ‘lilofon’!”
I familjen har vi sedan dess använt Ryans egna ord för violin och xylofon, även långt efter Ryan hade lärt sig instrumentens rätta namn.
”Biolin” och ”Lilofon” låter mycket gulligare, tycker jag.
Jag tror Ryan var ungefär sex år gammal när pappa en dag sa ”Biolin” på skoj. Ryan såg då på honom och sa:
”Pappa… det heter faktiskt violin.”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar