Silverstjärnan - 25

*
När de druckit lite varm choklad ner i köket gick de upp för att försöka sova igen.
Ryan var lite motvillig, rädd att han skulle börja drömma igen.
"Om du inte kan somna gör det inget." sa David. "Men det är bra om du vilar lite iallafall, du håller på att få feber."

Alla sa god natt till varandra och gick och lade sig.
Kate bytte lakan i Ryans säng och sedan stoppade hon och David om sin son och sa god natt till Maureen, Sunshine och Sheila.
Ryan såg trött ut, men han kämpade för att hålla sig vaken.
"Sov du." sa Sheila och kramade honom. "Vi väcker dig så fort vi hör att du drömmer nåt."
"Ska jag sitta hos dig tills du somnar?" frågade Maureen.
Ryan nickade.
Maureen kröp upp i Ryans säng och höll honom i sin famn.

David stod i dörröppningen och log mot Ryan och Maureen.
Han tänkte på hur mycket Maureen liknade sin mamma. Det var som att se en yngre kopia av Maggie.
Inte bara på grund av utseende, sätt och rörelsemönster, utan också för att Maureen, precis som Maggie alltid tog hand om Ryan så fint och med sådan värme och kärlek.
Ryan såg på David och vinkade sömnigt till honom.
"God natt pappa." gäspade han.
"God natt lilla gubben." log David. "Sov gott."

När Kate tittade till ungdomarna en halvtimme senare hade de somnat.
Ryan också. Maureen låg bredvid honom och höll om honom.
Kate log. Nu visste hon att Ryan skulle känna sig trygg resten av natten.
*