Skriv om att äcklas.
Ocean Beach, Delphi, California 1971
"Maureen och Sunny, kolla vilken cool manet!" sa Ryan glatt och höll fram den stora maneten mot sina bästa vänner.
Maureen log.
"Den är cool Ry, men ta bort den från mig nu okej?"
Ryan flinade.
"Maureen tycker maneter är läbbiga." sa han till Sunshine.
"Ja, det tycker jag." sa Maureen.
Ryan log ett sött litet leende och hans blå ögon glittrade busigt.
"Kom igen nu, klappa maneten lite... Den gillar dig."
Maureen skrattade.
"Din lilla knäppis... jag tänker inte klappa nån manet. Dom är så slemmiga..."
Ryan ryckte på axlarna och släppte ner maneten i havet igen. Han såg bort mot alla maneter som samlats vid bryggan.
"Undrar hur det känns att simma bland maneter..." sa han fundersamt.
"Som att simma i gelé?" gissade Sunshine.
Maureen grimaserade.
"Jag skulle aldrig i livet simma bland maneter."
"Men det skulle jag!" sa Ryan.
Han var en mycket nyfiken pojke och kunde bli väldigt äventyrslysten.
Nu simmade han bort till maneterna för att studera dem.
Maureen och Sunshine stod vid strandkanten och såg på honom.
"Ryan, akta så att du inte stöter på nån brännmanet!" varnade Sunshine. "Dom kan vara farliga!"
"Ingen fara Sunny!" ropade Ryan tillbaka. "Tror inte att det finns nån här!"
En stund senare kom Ryan upp på stranden.
"Jag hade fel..." mumlade han. "Det fanns brännmaneter..."
Flickorna flämtade förskräckt till när de såg det otäcka mönstret efter brännmanet-trådar runt Ryans överarm.
*
Ocean Beach, Delphi, California 1971
"Maureen och Sunny, kolla vilken cool manet!" sa Ryan glatt och höll fram den stora maneten mot sina bästa vänner.
Maureen log.
"Den är cool Ry, men ta bort den från mig nu okej?"
Ryan flinade.
"Maureen tycker maneter är läbbiga." sa han till Sunshine.
"Ja, det tycker jag." sa Maureen.
Ryan log ett sött litet leende och hans blå ögon glittrade busigt.
"Kom igen nu, klappa maneten lite... Den gillar dig."
Maureen skrattade.
"Din lilla knäppis... jag tänker inte klappa nån manet. Dom är så slemmiga..."
Ryan ryckte på axlarna och släppte ner maneten i havet igen. Han såg bort mot alla maneter som samlats vid bryggan.
"Undrar hur det känns att simma bland maneter..." sa han fundersamt.
"Som att simma i gelé?" gissade Sunshine.
Maureen grimaserade.
"Jag skulle aldrig i livet simma bland maneter."
"Men det skulle jag!" sa Ryan.
Han var en mycket nyfiken pojke och kunde bli väldigt äventyrslysten.
Nu simmade han bort till maneterna för att studera dem.
Maureen och Sunshine stod vid strandkanten och såg på honom.
"Ryan, akta så att du inte stöter på nån brännmanet!" varnade Sunshine. "Dom kan vara farliga!"
"Ingen fara Sunny!" ropade Ryan tillbaka. "Tror inte att det finns nån här!"
En stund senare kom Ryan upp på stranden.
"Jag hade fel..." mumlade han. "Det fanns brännmaneter..."
Flickorna flämtade förskräckt till när de såg det otäcka mönstret efter brännmanet-trådar runt Ryans överarm.
Soundtrack/Låtlista:
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar