Julafton
Julmusik strömmade ut ur högtalarna på sjukhuset. Musiken muntrade upp många av patienterna, men i Tessas rum var stämningen knappast hög.
Joey låg på "sin" sjukhussäng och suckade åt musiken.
"Jätte-god jäkla jul..." muttrade han.
En sköterska som lite tidigare hade kommit in i rummet för att titta till Tessa log mot honom.
"Sitt vid din systers säng och prata med henne lite du. Även om hon ligger i koma så tror jag att hon hör dig."
Joey såg upp på kvinnan.
"Men... jag vet inte vad jag ska säga..."
Kimberly, Joeys bästa vän, strök honom över ryggen.
"Säg vad som helst, eller sjung lite."
Joey kravlade sig lite halvsömnigt ur sängen och satte sig i stolen intill Tessas säng. Han tog sin systers hand och höll den.
Grant och Barbara såg med berörd och rödgråten blick på syskonen.
Joey skulle just börja prata med Tessa när han såg på sin far och styvmor. När han märkte hur ledsna de såg ut tappade han modet.
"Jag hatar att se dig så här syrran..." sa han grötigt med en stor gråtklump i halsen. "Varför gjorde du så här Tessa...? Varför?!"
Pojken sjönk ihop och snyftade ner i Tessas filt.
Grant reste sig och gick fram till sin son, lade en arm om pojken.
"Ja, man kan verkligen fråga sig varför... Men vet du Joey, jag tror det här var ett rop på hjälp. Och nu ska vi göra allt för att hjälpa Tessa."
Joey skakade av sig faderns beröring och tittade upp med begråtna ögon.
"Men tänk om hon aldrig vaknar mer då...? Tänk om hon..."
Pojken reste sig och sparkade till stolen han suttit på.
"Helvete! Det här är sämsta julen sedan mamma dog!"
Grant ställde upp stolen igen och tryckte milt ner sin son på den. Sedan höll han om sin pojke hårt.
Barbara och Kimberly gick också fram och höll om Joey.
Joey torkade skamset tårarna.
"Förlåt." mumlade han. "Jag beter mig som en idiot."
Kimberly strök honom över håret.
"Meh! Det gör du väl inte! Joey, lyssna på mig: du går igenom ett helvete just nu, då har man rätt att bli upprörd."
Joey suckade.
Mitt i tumultet steg en jultomte med en stor säck in i rummet.
"Ho ho ho!" hälsade han hurtigt. "God jul!"
"Om du inte har ett julmirakel i din säck kan du gå." muttrade Joey.
Han fortsatte att vaka över sin syster.
"Jag ber så mycket om ursäkt." sluddrade jultomten, lätt berusad. "Jag ska inte störa. Sorry. Jag går och drar åt helvete nu."
Joey vände sig om och gav tomten en urskuldande blick.
"Gör inte det." sa Joey.
"Vi uppskattar att du vill önska folk god jul," sa Barbara. "men vår dotter ligger i koma..."
Hon brast i gråt.
Jultomten såg sorgsen ut. Han gick fram och gav Barbara en lätt klapp på axeln.
"Julmirakel händer faktiskt ibland. Jag hoppas tösen vaknar."
Med de orden lämnade den berusade tomten rummet.
Joey såg på Kimberly och sin familj.
"Snälla, säg att det här bara är en jävla vrickad mardröm..." suckade han.
Kimberly pussade honom på kinden.
"Jag skulle gärna vilja säga det älskling, men det är tyvärr en levande mardröm..."
Joey nickade.
"Mmmm... det är det sannerligen. Och julmirakel händer förresten aldrig!"
"Sluta aldrig hoppas." sa Kimberly.
Joey kände plötsligt att någon kramade hans hand.
Han trodde först det var Kimberly, men så såg han att hans bästis fortfarande kramade honom, så det kunde det ju inte vara...
Klentroget såg han mot sin syster och flämtade högt till.
Det var Tessa som höll hans hand! Och hon såg rakt på honom.
"Hon... hon är vaken!" utropade Joey.
Tessa gav honom en blick, som om hon undrade varför hennes lillebror förde ett sådant himla liv.
Hon försökte säga något, men hon hade fortfarande den där andningstuben i halsen.
Tessa pekade anklagande på den, som om hon ville säga "ta bort den då!"
Sjuksköterskan tog försiktigt bort alla slangar och tuben.
Tessa hostade till och flämtade. Hon fick inte fram ett ord, men hon försökte iallafall prata.
"Hej." var det enda hon fick fram. Hest och kraxigt.
"Hej!" sa Joey.
Han började gråta, av ren chock och glädje.
"Du lever... Min syster lever!" skrek han - så högt att hela avdelningen borde ha hört honom.
Sedan kramade han Tessa.
Tessa skakade lätt på huvudet, som om hon tyckte att hennes bror blivit knasig.
Kimberly strök Joey över håret.
"Hey baby..." började hon.
Joey tittade upp.
"Mmmm... vad då?"
Kimberly log.
"Julmirakel..." viskade hon menande.
Joey började skratta genom tårarna.
