*
Storebror Patrick berättar:
Mina småsyskon är roliga, ni skulle höra Ash och Kevin när de diskuterar saker...
För ett tag sedan när mamma och pappa pratade om semester till sommaren föreslog Kevin:
"Vi kan åka runt solen! Det vore coolt!"
Ashlee ger honom en lång blick.
"Man kan inte åka till solen, Kev... Det är alldeles för varmt."
Kevin är tyst en sekund, funderar.
"Jaha... men du! Vi kan ju åka på kvällen!"
Haha!
Och Ashlee ville åka till månen när hon var liten!
De är knasiga min lilla syster och min lilla bror!
"Vi är inte knasiga!" protesterar Ashlee nu när hon läser detta. "Kevin och jag har visioner!"
Ja visst har ni det, lilla sötnos ;-)
*
tisdag, oktober 19, 2010
Huset som Gud glömde - 53
Coral
Farmor vinkade till sig en betjänt.
”Vill du vara snäll och ge Coral en ny sked?”
Betjänten log och nickade.
”Ska bli, Mrs. Collins.”
”Eh… tack, men det behövs inte.” sa jag.
”Är det säkert?” frågade betjänten. ”Att hämta en ny sked är inga problem.”
”Det är säkert.” sa jag. ”Tack ändå.”
”Du kan ta min sked.” sa Kyle och sträckte fram sin sked mot mig.
”Vad ska du äta med då?” frågade jag.
Kyle flinade.
”Händerna?”
Jag log mot Kyle, tacksam och imponerad över att han kunde skämta trots att måste vara minst lika orolig som jag över att pappa och Nancy kanske skulle komma.
Ashlee fnissade.
”Har du tappat ditt bordsskick, Kyle?”
Kyle klappade på sina fickor, som om han letade efter något.
”Yep.” flinade han och slog ut med händerna. ”Det är helt borta.”
Jag rufsade om Kyles hår och log mot honom för att visa hur tacksam jag var för att han lättade upp stämningen.
Visst är han fantastisk, min lillebror? ヅ
*
Farmor vinkade till sig en betjänt.
”Vill du vara snäll och ge Coral en ny sked?”
Betjänten log och nickade.
”Ska bli, Mrs. Collins.”
”Eh… tack, men det behövs inte.” sa jag.
”Är det säkert?” frågade betjänten. ”Att hämta en ny sked är inga problem.”
”Det är säkert.” sa jag. ”Tack ändå.”
”Du kan ta min sked.” sa Kyle och sträckte fram sin sked mot mig.
”Vad ska du äta med då?” frågade jag.
Kyle flinade.
”Händerna?”
Jag log mot Kyle, tacksam och imponerad över att han kunde skämta trots att måste vara minst lika orolig som jag över att pappa och Nancy kanske skulle komma.
Ashlee fnissade.
”Har du tappat ditt bordsskick, Kyle?”
Kyle klappade på sina fickor, som om han letade efter något.
”Yep.” flinade han och slog ut med händerna. ”Det är helt borta.”
Jag rufsade om Kyles hår och log mot honom för att visa hur tacksam jag var för att han lättade upp stämningen.
Visst är han fantastisk, min lillebror? ヅ
*
Huset som Gud glömde - 52
Coral
Jag böjde mig snabbt ner och plockade upp skeden som jag så klumpigt tappat i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag igen.
Farfar såg på mig och log.
”Ingen fara Coral.”
Gammelfaster Gertrude såg lite beskt på mig - som om hon tyckte att man har dåligt bordskick om man råkar tappa en sked.
”Stirra inte på tösen så där, Gertrude.” sa farfar. ”Hon slänger inte bestick på golvet med flit.”
”Nej, verkligen inte.” sa farmor i en riktigt besk ton.
Det märks tydligt att farmor inte gillar farfars syster särskilt mycket.
Ingen (förutom Kyle) hade fattat att jag tappade skeden på grund av nervositet.
Folk vet ju att jag är lite klumpig av mig och vet att jag kan bli ganska skakig. Och det var inte precis första gången jag tappade bestick i golvet.
*
Jag böjde mig snabbt ner och plockade upp skeden som jag så klumpigt tappat i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag igen.
Farfar såg på mig och log.
”Ingen fara Coral.”
Gammelfaster Gertrude såg lite beskt på mig - som om hon tyckte att man har dåligt bordskick om man råkar tappa en sked.
”Stirra inte på tösen så där, Gertrude.” sa farfar. ”Hon slänger inte bestick på golvet med flit.”
”Nej, verkligen inte.” sa farmor i en riktigt besk ton.
Det märks tydligt att farmor inte gillar farfars syster särskilt mycket.
Ingen (förutom Kyle) hade fattat att jag tappade skeden på grund av nervositet.
Folk vet ju att jag är lite klumpig av mig och vet att jag kan bli ganska skakig. Och det var inte precis första gången jag tappade bestick i golvet.
*
Huset som Gud glömde - 51
Coral
Vid frukosten sa farmor något som totalt slet Kyle och mig ur vår lilla tillfälliga värld av frihet och trygghet.
”Robert och Nancy kanske kommer till lunch imorgon.”
Jag tappade min sked i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag.
”Jag hoppas de kommer, det var så längesen de var här.” fortsatte farmor.
Kyle suckade.
”Ja, jag vet att det kan vara skönt att slippa sina föräldrar ibland," sa farmor till Kyle. "men det vore roligt om er pappa och Nancy stannar på festen också.”
Mmmm… jättekul...
Jag vet att de inte skulle göra något med oss här, men bara tanken på att pappa och Nancy skulle komma hit satte knutar i magen på mig.
Kyle dolde sin nervositet och ångest genom att plötsligt bli väldigt upptagen av sitt rostade bröd.
*
Vid frukosten sa farmor något som totalt slet Kyle och mig ur vår lilla tillfälliga värld av frihet och trygghet.
”Robert och Nancy kanske kommer till lunch imorgon.”
Jag tappade min sked i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag.
”Jag hoppas de kommer, det var så längesen de var här.” fortsatte farmor.
Kyle suckade.
”Ja, jag vet att det kan vara skönt att slippa sina föräldrar ibland," sa farmor till Kyle. "men det vore roligt om er pappa och Nancy stannar på festen också.”
Mmmm… jättekul...
Jag vet att de inte skulle göra något med oss här, men bara tanken på att pappa och Nancy skulle komma hit satte knutar i magen på mig.
Kyle dolde sin nervositet och ångest genom att plötsligt bli väldigt upptagen av sitt rostade bröd.
*
måndag, oktober 18, 2010
Huset som Gud glömde - 50
Kyle
Nästa morgon insåg vi att det var torsdag - bara en dag kvar tills vi skulle sjunga på farmors fest…! Och vi som inte hade övat alls, ooops...!
”Vi får improvisera.” sa Ashlee lugnt. ”Vi tar nån låt vi kan bra och vi har ju hela dagen på oss att repa.”
”Och imorgon kanske vi också hinner repa lite.” fortsatte hon när jag suckade.
Hon log och lade armen om mig.
”Det går bra, Kyle! Du kan sjunga, vad du än säger så kan sjunger du bra!”
Jag suckade igen, men den här gången log jag.
”Okej, jag sjunger väl då.”
”Yay!” jublade Ashlee lyckligt.
”Men jag tänker inte sjunga ensam!” tillade jag.
Ashlee log.
”Nejdå, vi sjunger allihop.”
”Med allihop menar du…?” började Darla.
”Allihop i detta här rummet.” log Ashlee.
”Ska jag också sjunga?” frågade Darla.
Jag nickade.
”Ja, det ska du.”
Darla skrattade och gav mig en kram.
”Okej,” sa hon. ”men jag varnar er… jag sjunger inte bra…”
”Gör du visst!” sa Ashlee. ”Alla ni sjunger jättebra!”
Darla, Coral och jag kunde inte låta bli att skratta åt Ashlees iver.
Ashlee såg glatt på oss.
”Ska vi rocka så att taket lyfter sig imorgon eller inte?”
Hon studsade nästan av iver.
Och det smittade av sig på mig. Nu kände jag att det skulle bli en kul fest.
”Let’s rock!” sa jag glatt.
”Yay!” jublade Ashlee igen och kramade mig.
*
Nästa morgon insåg vi att det var torsdag - bara en dag kvar tills vi skulle sjunga på farmors fest…! Och vi som inte hade övat alls, ooops...!
”Vi får improvisera.” sa Ashlee lugnt. ”Vi tar nån låt vi kan bra och vi har ju hela dagen på oss att repa.”
”Och imorgon kanske vi också hinner repa lite.” fortsatte hon när jag suckade.
Hon log och lade armen om mig.
”Det går bra, Kyle! Du kan sjunga, vad du än säger så kan sjunger du bra!”
Jag suckade igen, men den här gången log jag.
”Okej, jag sjunger väl då.”
”Yay!” jublade Ashlee lyckligt.
”Men jag tänker inte sjunga ensam!” tillade jag.
Ashlee log.
”Nejdå, vi sjunger allihop.”
”Med allihop menar du…?” började Darla.
”Allihop i detta här rummet.” log Ashlee.
”Ska jag också sjunga?” frågade Darla.
Jag nickade.
”Ja, det ska du.”
Darla skrattade och gav mig en kram.
”Okej,” sa hon. ”men jag varnar er… jag sjunger inte bra…”
”Gör du visst!” sa Ashlee. ”Alla ni sjunger jättebra!”
Darla, Coral och jag kunde inte låta bli att skratta åt Ashlees iver.
Ashlee såg glatt på oss.
”Ska vi rocka så att taket lyfter sig imorgon eller inte?”
Hon studsade nästan av iver.
Och det smittade av sig på mig. Nu kände jag att det skulle bli en kul fest.
”Let’s rock!” sa jag glatt.
”Yay!” jublade Ashlee igen och kramade mig.
*
torsdag, oktober 14, 2010
Huset som Gud glömde - 49
*
Ashlees glada bus-humör fick Kyle att glömma sin ångest inför hemresan för ett tag.
Han kunde slappna av och tänkte bara på att ha roligt och trevligt med Ashlee, Coral och Darla.
Ashlee visste nog inte om det själv, men hon hade en otrolig förmåga att få folk att må bra och känna sig glada. Hennes glädje smittade alltid av sig.
”Visst är Kyle söt när han rodnar?” fnissade Ashlee.
”Lägg av…” skrattade Kyle generat.
”Det är du faktiskt, Kyle.” log Darla.
Kyle skakade på huvudet.
”Jo.” sa Ashlee. ”Vi bestämmer.”
Darla och Coral skrattade.
”Jaha.” sa Kyle. Hans fingrar lekte med Ashlees skruvlockar. ”Och då kanske jag bestämmer att du är söt!”
Ashlee skakade på huvudet. Hon såg lite generad ut.
”Jo, det bestämmer jag visst.” log Kyle.
Coral och Darla fnissade.
Kyle hade omedvetet erkänt att han tyckte att Ashlee var söt, något han annars var för blyg för att göra.
Kyle såg på sin syster och Darla.
”Vad fnissar ni åt…?”
”De fnissar för att du tycker att jag är söt.” fnissade Ashlee.
”Men det har du aldrig erkänt förut.” fnissade Darla.”
”Men jag tycker ju att… att du är… söt.” mumlade Kyle generat.
”Awww Kyle… du är det gulligaste som finns!” sa Ashlee.
Hon gav honom en puss.
Kyle såg om möjligt ännu mer generad ut.
*
Ashlees glada bus-humör fick Kyle att glömma sin ångest inför hemresan för ett tag.
Han kunde slappna av och tänkte bara på att ha roligt och trevligt med Ashlee, Coral och Darla.
Ashlee visste nog inte om det själv, men hon hade en otrolig förmåga att få folk att må bra och känna sig glada. Hennes glädje smittade alltid av sig.
”Visst är Kyle söt när han rodnar?” fnissade Ashlee.
”Lägg av…” skrattade Kyle generat.
”Det är du faktiskt, Kyle.” log Darla.
Kyle skakade på huvudet.
”Jo.” sa Ashlee. ”Vi bestämmer.”
Darla och Coral skrattade.
”Jaha.” sa Kyle. Hans fingrar lekte med Ashlees skruvlockar. ”Och då kanske jag bestämmer att du är söt!”
Ashlee skakade på huvudet. Hon såg lite generad ut.
”Jo, det bestämmer jag visst.” log Kyle.
Coral och Darla fnissade.
Kyle hade omedvetet erkänt att han tyckte att Ashlee var söt, något han annars var för blyg för att göra.
Kyle såg på sin syster och Darla.
”Vad fnissar ni åt…?”
”De fnissar för att du tycker att jag är söt.” fnissade Ashlee.
”Men det har du aldrig erkänt förut.” fnissade Darla.”
”Men jag tycker ju att… att du är… söt.” mumlade Kyle generat.
”Awww Kyle… du är det gulligaste som finns!” sa Ashlee.
Hon gav honom en puss.
Kyle såg om möjligt ännu mer generad ut.
*
Huset som Gud glömde - 48
Kyle
När vi gick och la oss på kvällen slog det mig att vi inte hade många dagar kvar här nu… vi skulle åka hem på söndag eftermiddag - om bara fyra dagar.
Jag fick lite ont i magen när jag tänkte på det.
”Vad är det?” frågade Ashlee.
”Inget…” ljög jag. ”Tycker bara det är lite tråkigt att vi ska åka hem redan på söndag.”
”Jag vet.” sa Ashlee. ”Det är superkul här!”
Ashlee kramade om mig.
”Men du… se inte så sorgsen ut, vi har ett par roliga dagar kvar. Eller hur?”
Hon log.
Jag log tillbaka och nickade.
Ashlee pussade mig på kinden. Sedan flinade hon.
”Vet du att du är söt när du rodnar, Kyle?”
Jag räckte ut tungan åt henne.
”Du är det!” sa Ashlee glatt. "Super-söt!"
Hon petade mig i sidan.
Jag log och brottade ner henne i sängen.
”Dina öron är röda!” fnissade Ashlee.
”Akta så att jag inte kittlar dig, lilla Ashlee.” varnade jag.
Ashlee bara skrattade.
”Dina öron är röda iallafall - och du är faktiskt super-söt!”
*
När vi gick och la oss på kvällen slog det mig att vi inte hade många dagar kvar här nu… vi skulle åka hem på söndag eftermiddag - om bara fyra dagar.
Jag fick lite ont i magen när jag tänkte på det.
”Vad är det?” frågade Ashlee.
”Inget…” ljög jag. ”Tycker bara det är lite tråkigt att vi ska åka hem redan på söndag.”
”Jag vet.” sa Ashlee. ”Det är superkul här!”
Ashlee kramade om mig.
”Men du… se inte så sorgsen ut, vi har ett par roliga dagar kvar. Eller hur?”
Hon log.
Jag log tillbaka och nickade.
Ashlee pussade mig på kinden. Sedan flinade hon.
”Vet du att du är söt när du rodnar, Kyle?”
Jag räckte ut tungan åt henne.
”Du är det!” sa Ashlee glatt. "Super-söt!"
Hon petade mig i sidan.
Jag log och brottade ner henne i sängen.
”Dina öron är röda!” fnissade Ashlee.
”Akta så att jag inte kittlar dig, lilla Ashlee.” varnade jag.
Ashlee bara skrattade.
”Dina öron är röda iallafall - och du är faktiskt super-söt!”
*
Huset som Gud glömde - 47
Coral
”Det tycker jag också.” sa jag.
”Jag vet inte…” sa Kyle. ”På julafton får vi ju tårta.”
”Tårta…?” skrattade Darla.
Kyle flinade mot oss.
”Det är jättebra att ha en syrra som fyller år på julafton.”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Knasboll.”
Kyle lade armen om mig.
”Var snäll syrran, annars får du ingen tårta när du fyller år nästa gång.”
Jag flinade.
”Du ska få för tårta…”
Jag gav Ashlee och Darla en menande, lurig blick.
De hajade direkt och vi tre brottade ner Kyle.
”Tjejer är så jobbiga…” fnissade Kyle.
”Yep!” sa Ashlee glatt. ”Och du älskar oss!”
*
”Det tycker jag också.” sa jag.
”Jag vet inte…” sa Kyle. ”På julafton får vi ju tårta.”
”Tårta…?” skrattade Darla.
Kyle flinade mot oss.
”Det är jättebra att ha en syrra som fyller år på julafton.”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Knasboll.”
Kyle lade armen om mig.
”Var snäll syrran, annars får du ingen tårta när du fyller år nästa gång.”
Jag flinade.
”Du ska få för tårta…”
Jag gav Ashlee och Darla en menande, lurig blick.
De hajade direkt och vi tre brottade ner Kyle.
”Tjejer är så jobbiga…” fnissade Kyle.
”Yep!” sa Ashlee glatt. ”Och du älskar oss!”
*
Huset som Gud glömde - 46
Coral
Efter middagen skyndade vi oss upp på vinden för att välja böcker.
Kyle såg på en av böckerna, sedan räckte han den till Ashlee.
”Ashie, ta den här, du gillar ju Les Misérables.”
Ashlee såg ut som om hon vunnit på lotto.
Hon tog boken och bläddrade lite i den. Sedan flämtade hon till.
”Det här är en förstautgåva…! Det kan jag inte ta emot… dom är värda jättemycket.”
”Jag vill att du ska ha den.” sa Kyle.
”Ta den du, Ash.” instämde jag. ”Det finns en annan utgåva här, den kan Kyle och jag ta.”
”Men… vill inte ni ta förstautgåvan då?” frågade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Du har ju önskat dig den jättelänge.” Han log mot Ashlee. ”och den kommer att matcha din förstautgåva av Ringaren i Notre Dame.”
Ashlee kramade Kyle och sedan mig.
”Tack så mycket!” sa hon lyckligt.
Efter en stund tillade hon:
”Det här är bättre än julafton.”
*
Efter middagen skyndade vi oss upp på vinden för att välja böcker.
Kyle såg på en av böckerna, sedan räckte han den till Ashlee.
”Ashie, ta den här, du gillar ju Les Misérables.”
Ashlee såg ut som om hon vunnit på lotto.
Hon tog boken och bläddrade lite i den. Sedan flämtade hon till.
”Det här är en förstautgåva…! Det kan jag inte ta emot… dom är värda jättemycket.”
”Jag vill att du ska ha den.” sa Kyle.
”Ta den du, Ash.” instämde jag. ”Det finns en annan utgåva här, den kan Kyle och jag ta.”
”Men… vill inte ni ta förstautgåvan då?” frågade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Du har ju önskat dig den jättelänge.” Han log mot Ashlee. ”och den kommer att matcha din förstautgåva av Ringaren i Notre Dame.”
Ashlee kramade Kyle och sedan mig.
”Tack så mycket!” sa hon lyckligt.
Efter en stund tillade hon:
”Det här är bättre än julafton.”
*
Huset som Gud glömde - 45
Coral
”Hittade ni något spännande på vinden?” frågade farfar när vi åt middag senare på kvällen.
Kyle nickade.
”Alla gamla böcker.”
”Går det bra om vi lånar några av dem?” frågade jag.
Farmor och farfar såg leende på varandra. Sedan log farmor mot oss:
”Om det är några böcker ni vill ha är det bara att ta dem.”
”Va? Får vi dem…?!” utbrast Kyle.
”Ja, de ligger bara där uppe och samlar damm.” sa farmor. ”De gör bättre nytta hos er. Ta så många ni vill.”
Hon såg på Ashlee och Darla.
”Ni också, om ni gillar böcker är det bara att ta för sig.”
”Tack så mycket!” sa jag, Kyle, Ashlee och Darla unisont.
Sedan började vi skratta åt att vi var så synkroniserade.
”Är ni alltid så här synkade?” undrade Mandy.
”Yep!” sa vi unisont.
Vi brast i skratt igen.
*
”Hittade ni något spännande på vinden?” frågade farfar när vi åt middag senare på kvällen.
Kyle nickade.
”Alla gamla böcker.”
”Går det bra om vi lånar några av dem?” frågade jag.
Farmor och farfar såg leende på varandra. Sedan log farmor mot oss:
”Om det är några böcker ni vill ha är det bara att ta dem.”
”Va? Får vi dem…?!” utbrast Kyle.
”Ja, de ligger bara där uppe och samlar damm.” sa farmor. ”De gör bättre nytta hos er. Ta så många ni vill.”
Hon såg på Ashlee och Darla.
”Ni också, om ni gillar böcker är det bara att ta för sig.”
”Tack så mycket!” sa jag, Kyle, Ashlee och Darla unisont.
Sedan började vi skratta åt att vi var så synkroniserade.
”Är ni alltid så här synkade?” undrade Mandy.
”Yep!” sa vi unisont.
Vi brast i skratt igen.
*
onsdag, oktober 13, 2010
Huset som Gud glömde - 44
Kyle
Vi såg inga spöken, däremot såg vi ett skelett. Dödskallen grinade mot oss.
Ashlee gick fram och skakade hand med benranglet.
”Goddag, hur står det till?” frågade hon.
Hon pratade med benranglet lite till, sedan vände hon sig till oss andra.
”Äh, han svarar ju inte… ohyfsad typ.”
Farfar skrattade och gick mot trappan.
”Nu ska jag låta er utforska stället. Vi ses till middagen.”
Vinden såg mer ut som ett stort rum än en vind. Det var väldigt rent och dammfritt överallt.
Det är nog farmor som ser till att vinden hålls ren - hon avskyr damm och smuts.
I ett hörn stod ett stort gammalt klädskåp av mörkt trä. Ashlee gick fram och studerade det med stort intresse.
”Undrar om det här är vägen till Narnia.” flinade hon.
”Vi får väl se.” sa jag och öppnade klädskåpsdörrarna.
Därinne hängde flera tjocka, mjuka, bruna pälskappor - precis som i Narnia!
Det var en lite magisk känsla faktiskt. Vi stod länge och tittade in i skåpet.
”Titta här, en skattkista.” sa Coral plötsligt.
Hon satt vi en stor kista, en sådan man kan se i sjörövarfilmer.
”Wow! Först Narnia-garderoben och nu Kapten Sparrows skattkista!” skojade Darla.
Vi öppnade kistan.
Den innehöll inte guld eller juveler, men en slags skatt var det.
”Wow! Vad många böcker…!” flämtade Coral.
Kistan var nästan proppfull av böcker.
”Wow!” utbrast Ashlee. "Massor med klassiker!"
”Vi måste fråga om vi kan få låna några av dem!” sa jag.
Coral nickade hänfört.
"Ni älskar verkligen böcker, va?" skrattade Darla.
Jag nickade.
"Böcker är sååå coolt!" sa Ashlee.
*
Vi såg inga spöken, däremot såg vi ett skelett. Dödskallen grinade mot oss.
Ashlee gick fram och skakade hand med benranglet.
”Goddag, hur står det till?” frågade hon.
Hon pratade med benranglet lite till, sedan vände hon sig till oss andra.
”Äh, han svarar ju inte… ohyfsad typ.”
Farfar skrattade och gick mot trappan.
”Nu ska jag låta er utforska stället. Vi ses till middagen.”
Vinden såg mer ut som ett stort rum än en vind. Det var väldigt rent och dammfritt överallt.
Det är nog farmor som ser till att vinden hålls ren - hon avskyr damm och smuts.
I ett hörn stod ett stort gammalt klädskåp av mörkt trä. Ashlee gick fram och studerade det med stort intresse.
”Undrar om det här är vägen till Narnia.” flinade hon.
”Vi får väl se.” sa jag och öppnade klädskåpsdörrarna.
Därinne hängde flera tjocka, mjuka, bruna pälskappor - precis som i Narnia!
Det var en lite magisk känsla faktiskt. Vi stod länge och tittade in i skåpet.
”Titta här, en skattkista.” sa Coral plötsligt.
Hon satt vi en stor kista, en sådan man kan se i sjörövarfilmer.
”Wow! Först Narnia-garderoben och nu Kapten Sparrows skattkista!” skojade Darla.
Vi öppnade kistan.
Den innehöll inte guld eller juveler, men en slags skatt var det.
”Wow! Vad många böcker…!” flämtade Coral.
Kistan var nästan proppfull av böcker.
”Wow!” utbrast Ashlee. "Massor med klassiker!"
”Vi måste fråga om vi kan få låna några av dem!” sa jag.
Coral nickade hänfört.
"Ni älskar verkligen böcker, va?" skrattade Darla.
Jag nickade.
"Böcker är sååå coolt!" sa Ashlee.
*
Huset som Gud glömde - 43
Coral
Det var sen eftermiddag och vi hade två timmar innan middagen.
Ute ösregnade det, så Darla, Kyle, Ashlee och jag gick upp på övervåningen för att hitta på något att göra.
”Vart leder den där dörren?”
Kyle pekade intresserat och nyfiket på en dörr i andra änden av vår korridor.
”Den leder till vinden.” svarade farfar. Han gick fram till dörren och öppnade den med en dramatisk gest.
Vi fick syn på en vanlig trappa som ledde upp i ett mörkt utrymme.
”Spännande…” sa Ashlee, nästan andäktigt.
Farfar log mot henne. Sedan såg han på Kyle och mig och berättade:
”Er pappa ville ha vinden som rum när han var liten. Han blev väldigt sur när han inte fick det.”
Bra humör har nog aldrig varit vår fars grej… tänkte jag bittert.
”Får vi gå upp på vinden?” frågade Kyle ivrigt.
Farfar log och nickade.
”Självklart. Jag går med er upp och tänder lampan, så att ni ser något där uppe. Spökena tillexempel.”
Vi skrattade åt farfars härliga humor och så gick vi upp på vinden.
*
Det var sen eftermiddag och vi hade två timmar innan middagen.
Ute ösregnade det, så Darla, Kyle, Ashlee och jag gick upp på övervåningen för att hitta på något att göra.
”Vart leder den där dörren?”
Kyle pekade intresserat och nyfiket på en dörr i andra änden av vår korridor.
”Den leder till vinden.” svarade farfar. Han gick fram till dörren och öppnade den med en dramatisk gest.
Vi fick syn på en vanlig trappa som ledde upp i ett mörkt utrymme.
”Spännande…” sa Ashlee, nästan andäktigt.
Farfar log mot henne. Sedan såg han på Kyle och mig och berättade:
”Er pappa ville ha vinden som rum när han var liten. Han blev väldigt sur när han inte fick det.”
Bra humör har nog aldrig varit vår fars grej… tänkte jag bittert.
”Får vi gå upp på vinden?” frågade Kyle ivrigt.
Farfar log och nickade.
”Självklart. Jag går med er upp och tänder lampan, så att ni ser något där uppe. Spökena tillexempel.”
Vi skrattade åt farfars härliga humor och så gick vi upp på vinden.
*
tisdag, oktober 12, 2010
Huset som Gud glömde - 42
Kyle
Hela dagen var grå och regnig, så vi gick omkring inomhus och fotograferade coola saker.
Mandy tittade på mig nästan hela tiden och såg ganska sur ut varje gång Ashlee kom nära mig eller rörde vid mig.
Jag fattar inte varför…
”Hon gillar dig, sötnos.” viskade Darla till mig.
Jag gav Darla en förundrad blick.
”Gillar hon mig? Varför då?”
Darla skrattade.
”Ja, varför gillar hon dig Kyle…?” sa Darla och låtsades fundera.
Hon log och rufsade om mitt hår.
”Kanske för att du är den finaste, sötaste och snällaste killen i hela världen…?”
”Är jag ju inte.” mumlade jag.
Ashlee lindade armarna runt min midja och kramade mig hårt.
”Jo, det är du visst! Finast i hela universum är du!”
Hon gav mig ett strålande leende.
Jag kände mig väldigt generad, fast glad också.
Mandy såg ännu surare ut.
*
Hela dagen var grå och regnig, så vi gick omkring inomhus och fotograferade coola saker.
Mandy tittade på mig nästan hela tiden och såg ganska sur ut varje gång Ashlee kom nära mig eller rörde vid mig.
Jag fattar inte varför…
”Hon gillar dig, sötnos.” viskade Darla till mig.
Jag gav Darla en förundrad blick.
”Gillar hon mig? Varför då?”
Darla skrattade.
”Ja, varför gillar hon dig Kyle…?” sa Darla och låtsades fundera.
Hon log och rufsade om mitt hår.
”Kanske för att du är den finaste, sötaste och snällaste killen i hela världen…?”
”Är jag ju inte.” mumlade jag.
Ashlee lindade armarna runt min midja och kramade mig hårt.
”Jo, det är du visst! Finast i hela universum är du!”
Hon gav mig ett strålande leende.
Jag kände mig väldigt generad, fast glad också.
Mandy såg ännu surare ut.
*
Huset som Gud glömde - 41
Darla
Nästa morgon knackade Mandy O’Connor, prästdottern, på vår dörr och frågade om vi ville hitta på något.
”Vi ska fotografera lite idag,” sa Coral. ”följ med om du vill.”
Det ville Mandy.
”Jag måste verkligen hitta på något att göra.” suckade hon. ”Tycker inte ni också att det är så jäkla tråkigt här?”
”Jag tycker det är coolt här!” sa Ashlee glatt.
”Coolt…?” Mandy såg på Ashlee med rynkade ögonbryn, som om hon tyckte att Ashlee var en småunge som inte fattar vad som var kul eller vad som var tråkigt.
Förmodligen tror Mandy att Ashlee är mycket yngre än vad hon ser ut att vara.
Många gör det misstaget. Det är nästan ingen som tror på att Ashlee ska fylla 15 år i höst, för hon ser så liten och tunn ut.
”Ja, det är super-coolt här!” sa Ashlee. ”Eller hur Kyle?”
Men precis när Kyle skulle svara började Ashlee kittla honom, så han kunde bara fnissa till svar.
”Hjälp mig!” pep han. ”Ta bort den här lilla galningen!”
Ashlee skrattade och brottade ner honom i sängen.
Kyle vred sig ur hennes grepp och brottade ner Ashlee istället. Sedan satte han sig på hennes ben.
"Nu ligger du risigt till, pixie girl." fnissade han.
"Kyle... inte kittlas..." pep Ashlee.
"Jo, det tänker jag visst göra!" sa Kyle glatt.
Kyle älskar när han får chansen att kittla Ashlee; han hinner nästan aldrig göra det, eftersom Ashlee är snabbare med att göra det med honom.
Och jag vet att Kyle gillar att Ashlee är en av de få personer som är lika super-kittlig som han själv är. (Fast det erkänner de förstås aldrig att de är).
De är för söta, de där två!
Mandys uppsyn mulnade lite.
Coral och jag såg på varandra och log lite menande.
Mandy var svartsjuk på Ashlee och Kyle, det hade vi märkt tydligt de här dagarna.
Kyle och Ashlee verkade inte bry sig om Mandy alls nu. De var upptagna med att busa med varandra.
”Jag går och hämtar min kamera.” muttrade Mandy och klampade ut.
Hon gav dörren i liten lätt, men ilsken spark.
Ashlee tittade upp.
”Oj, då…” fnissade hon. ”Var det nåt vi sa?”
Sedan fnissade hon ännu mer.
*
Nästa morgon knackade Mandy O’Connor, prästdottern, på vår dörr och frågade om vi ville hitta på något.
”Vi ska fotografera lite idag,” sa Coral. ”följ med om du vill.”
Det ville Mandy.
”Jag måste verkligen hitta på något att göra.” suckade hon. ”Tycker inte ni också att det är så jäkla tråkigt här?”
”Jag tycker det är coolt här!” sa Ashlee glatt.
”Coolt…?” Mandy såg på Ashlee med rynkade ögonbryn, som om hon tyckte att Ashlee var en småunge som inte fattar vad som var kul eller vad som var tråkigt.
Förmodligen tror Mandy att Ashlee är mycket yngre än vad hon ser ut att vara.
Många gör det misstaget. Det är nästan ingen som tror på att Ashlee ska fylla 15 år i höst, för hon ser så liten och tunn ut.
”Ja, det är super-coolt här!” sa Ashlee. ”Eller hur Kyle?”
Men precis när Kyle skulle svara började Ashlee kittla honom, så han kunde bara fnissa till svar.
”Hjälp mig!” pep han. ”Ta bort den här lilla galningen!”
Ashlee skrattade och brottade ner honom i sängen.
Kyle vred sig ur hennes grepp och brottade ner Ashlee istället. Sedan satte han sig på hennes ben.
"Nu ligger du risigt till, pixie girl." fnissade han.
"Kyle... inte kittlas..." pep Ashlee.
"Jo, det tänker jag visst göra!" sa Kyle glatt.
Kyle älskar när han får chansen att kittla Ashlee; han hinner nästan aldrig göra det, eftersom Ashlee är snabbare med att göra det med honom.
Och jag vet att Kyle gillar att Ashlee är en av de få personer som är lika super-kittlig som han själv är. (Fast det erkänner de förstås aldrig att de är).
De är för söta, de där två!
Mandys uppsyn mulnade lite.
Coral och jag såg på varandra och log lite menande.
Mandy var svartsjuk på Ashlee och Kyle, det hade vi märkt tydligt de här dagarna.
Kyle och Ashlee verkade inte bry sig om Mandy alls nu. De var upptagna med att busa med varandra.
”Jag går och hämtar min kamera.” muttrade Mandy och klampade ut.
Hon gav dörren i liten lätt, men ilsken spark.
Ashlee tittade upp.
”Oj, då…” fnissade hon. ”Var det nåt vi sa?”
Sedan fnissade hon ännu mer.
*
måndag, oktober 11, 2010
Huset som Gud glömde - 40
Coral
Jag sa godnatt till farmor och gick upp.
Jag smög försiktigt in i rummet. I ljuset från den lilla korridoren utanför såg jag att Darla och Ashlee sov.
Men Kyle var vaken.
Jag tassade tyst fram till honom.
”Är du okej?” viskade jag.
Kyle nickade.
”Är du okej…?” frågade han. ”Kunde du inte sova?”
”Jag var lite törstig bara.” sa jag. ”Farmor och jag drack lite choklad.”
”Socker-chock mitt i natten? Låter bra.” Kyle log och gäspade trött.
Jag log och rufsade om hans hår.
Sedan gick bort till sovrumsdörren för att stänga den. Dörren var gammal och lite trög, så jag råkade stänga igen den lite för hårt.
Yay me.
Ashlee rörde lite på sig i sömnen, men hon vaknade som tur var inte.
I månskenet såg jag att hon flätade in sina fingrar i Kyles hår, som hon ofta gör när de sover ihop, och hon fortsatte att sova djupt.
Kyle log och lade sig tillrätta nära Ashlee. Snart skulle han också somna.
Jag vet att Kyle känner sig väldigt trygg med Ashlee nära sig på natten, och det får mig att må så himla bra!
Och de ser såååå gulliga ut ihop!
Tänk om Kyle alltid fick känna sig trygg...!
Jag suckade. Lite för tungt kanske - för Kyle tittade upp igen.
”Jag är okej.” försäkrade jag. ”Sov du.”
”Mmm.” sa Kyle. ”God natt, Cor.”
”God natt Kyle.”
Jag kröp ner i sängen och försökte somna.
*
Jag sa godnatt till farmor och gick upp.
Jag smög försiktigt in i rummet. I ljuset från den lilla korridoren utanför såg jag att Darla och Ashlee sov.
Men Kyle var vaken.
Jag tassade tyst fram till honom.
”Är du okej?” viskade jag.
Kyle nickade.
”Är du okej…?” frågade han. ”Kunde du inte sova?”
”Jag var lite törstig bara.” sa jag. ”Farmor och jag drack lite choklad.”
”Socker-chock mitt i natten? Låter bra.” Kyle log och gäspade trött.
Jag log och rufsade om hans hår.
Sedan gick bort till sovrumsdörren för att stänga den. Dörren var gammal och lite trög, så jag råkade stänga igen den lite för hårt.
Yay me.
Ashlee rörde lite på sig i sömnen, men hon vaknade som tur var inte.
I månskenet såg jag att hon flätade in sina fingrar i Kyles hår, som hon ofta gör när de sover ihop, och hon fortsatte att sova djupt.
Kyle log och lade sig tillrätta nära Ashlee. Snart skulle han också somna.
Jag vet att Kyle känner sig väldigt trygg med Ashlee nära sig på natten, och det får mig att må så himla bra!
Och de ser såååå gulliga ut ihop!
Tänk om Kyle alltid fick känna sig trygg...!
Jag suckade. Lite för tungt kanske - för Kyle tittade upp igen.
”Jag är okej.” försäkrade jag. ”Sov du.”
”Mmm.” sa Kyle. ”God natt, Cor.”
”God natt Kyle.”
Jag kröp ner i sängen och försökte somna.
*
Huset som Gud glömde - 39
Coral
Vi sa inte så mycket till varandra, men det var ändå mysigt att sitta med farmor i köket och dricka choklad.
Jag hade nästan glömt samtalet jag råkat tjuvlyssna på. Jag påmindes om det igen när jag skulle gå upp på rummet.
Farmor lade sin hand på min.
”Coral, bry dig inte om det du hörde förut. Gertrude säger så mycket dumt ibland.”
Jag rodnade av skam.
”Jag menade inte att… det var inte meningen att tjuvlyssna…” stammade jag.
Farmor log igen.
”Självklart inte, Coral. Det vet jag. Tänk inte mer på det nu.”
Fast det gjorde jag. Inte på att jag tjuvlyssnat... nej, jag tänkte mer på det gammelfaster Gertrude sagt om mamma och Kyle.
Jag gillar inte alls att hon pratar om min lillebror på det sättet!
Det låter mycket som illvilligt skvaller...
men... jag kan inte låta bli att undra: hur mycket av det är sant egentligen...?
*
Vi sa inte så mycket till varandra, men det var ändå mysigt att sitta med farmor i köket och dricka choklad.
Jag hade nästan glömt samtalet jag råkat tjuvlyssna på. Jag påmindes om det igen när jag skulle gå upp på rummet.
Farmor lade sin hand på min.
”Coral, bry dig inte om det du hörde förut. Gertrude säger så mycket dumt ibland.”
Jag rodnade av skam.
”Jag menade inte att… det var inte meningen att tjuvlyssna…” stammade jag.
Farmor log igen.
”Självklart inte, Coral. Det vet jag. Tänk inte mer på det nu.”
Fast det gjorde jag. Inte på att jag tjuvlyssnat... nej, jag tänkte mer på det gammelfaster Gertrude sagt om mamma och Kyle.
Jag gillar inte alls att hon pratar om min lillebror på det sättet!
Det låter mycket som illvilligt skvaller...
men... jag kan inte låta bli att undra: hur mycket av det är sant egentligen...?
*
Huset som Gud glömde - 38
Coral
I nästa sekund kom farmor ut från salongen.
”Coral…? Vad gör du uppe?”
”Jag… jag skulle gå till köket och dricka vatten, men jag tror jag gick vilse…” stammade jag.
(Gick vilse…! Första pris för kassa ursäkter går till Coral Joy Collins...!)
Farmor såg på stolen jag krockat med. Hon ställde den på plats och sedan såg hon på mig igen.
”Du gjorde dig väl inte illa?”
Jag skakade på huvudet.
”Nej då.” sa jag, fast jag var helt säker på att ett stort blåmärke snart skulle växa fram och vittna om min kolossala klantighet.
Farmor verkade inte bli arg för jag var uppe mitt i natten. Istället gick hon med mig ut i köket och gjorde varm choklad.
”Varm choklad brukar hjälpa mig att sova gott på natten ibland när jag inte kan sova.” berättade farmor.
”Mig med!” sa jag.
Farmor log lite.
”Verkligen? Det kanske du har ärvt efter mig då.”
Jag log och nickade.
*
I nästa sekund kom farmor ut från salongen.
”Coral…? Vad gör du uppe?”
”Jag… jag skulle gå till köket och dricka vatten, men jag tror jag gick vilse…” stammade jag.
(Gick vilse…! Första pris för kassa ursäkter går till Coral Joy Collins...!)
Farmor såg på stolen jag krockat med. Hon ställde den på plats och sedan såg hon på mig igen.
”Du gjorde dig väl inte illa?”
Jag skakade på huvudet.
”Nej då.” sa jag, fast jag var helt säker på att ett stort blåmärke snart skulle växa fram och vittna om min kolossala klantighet.
Farmor verkade inte bli arg för jag var uppe mitt i natten. Istället gick hon med mig ut i köket och gjorde varm choklad.
”Varm choklad brukar hjälpa mig att sova gott på natten ibland när jag inte kan sova.” berättade farmor.
”Mig med!” sa jag.
Farmor log lite.
”Verkligen? Det kanske du har ärvt efter mig då.”
Jag log och nickade.
*
lördag, oktober 09, 2010
fredag, oktober 08, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)