En dålig fredag... del 9

*
Klockan var tre på eftermiddagen. Idrottsläraren hade just haft ett 30 minuter långt samtal med Brent och Jerry.
Grabbarna hade slingrat sig, kommit med undanflykter och skyllt ifrån sig.
Idrottslärarens irritation hade växt mer och mer och tillslut hade han känt sig tvungen att ryta åt Jerry och Brent, talade om att deras beteende var rent för jävligt och oförlåtligt. Sedan hade han skickat dem till rektorn.
Nu gick han ut i korridoren och sade åt Kyle och Ashlee att komma in till honom.
Han såg tydligt att Ashlees kroppshållning var väldigt defensiv. Hon var alldeles spänd och hon knöt händerna om och om igen.
"Ta det lugnt Ashlee." sa idrottsläraren lugnt. "Jag ska inte skälla på er, jag vill bara höra er sida om allt som har hänt idag."
"Jag vill inte prata om det." mumlade Kyle.
"Ni vet ju vad som har hänt." sa Ashlee truligt.
Idrottsläraren kunde inte låta bli att le.
"Ja, jag vet vad som hände i morse, i omklädningsrummen. Men nu vill jag veta vad som hände uppe vid skåpen förut."
"Brent och Jerry betedde sig som skitstövlar." sa Ashlee.
"Det vet jag." log läraren. "Vad sa dom då?"
"Dom kallade Ashlee psycho." sa Kyle.
"Och dom pratade en massa skit." sa Ashlee.
"Okej..." sa läraren. Han såg på Kyle. "Och sen tryckte Jerry upp dig mot skåpen?"
Kyle tittade ner i golvet.
"Faktiskt så... tryckte jag upp Jerry mot skåpen först. Jag blev så arg när han snackade skit om Ashlee."
"Men sen tryckte Jerry upp Kyle mot skåpen - och han slog honom i magen!" sa Ashlee.
"Bra, då vet jag vad som hände." sa idrottsläraren. "Tack för att ni berättade. Nu vill jag att ni tar det lugnt i fortsättningen. Jerry och Brent är inte att leka med när dom blir uppretade - och dom är lite större än vad ni är."
Han log lite mot Kyle och Ashlee.
"Är vi överens om att ni ska ta det lugnt och vara försiktiga?"
Kyle och Ashlee nickade.
"Ja, Sir." svarade de.
Ashlee såg allvarligt på läraren.
"Vad händer med oss nu?"
"Ja... ni ska skynda er till nästa lektion, ni får inte komma försent."
Ashlee höjde på ögonbrynen.
"Är det allt...?" frågade hon klentroget.
Idrottsläraren skrattade.
"Ja, det är allt. Ni kan gå nu. Och glöm inte vad jag har sagt: var lite försiktiga i fortsättningen. Det är både för er skull och för betygens. Ni är båda skötsamma ungar med bra betyg. Låt det fortsätta så, okej?"
Kyle och Ashlee nickade igen och lämnade idrottslärarens kontor.
*

En dålig fredag... del 8

*
Jerry vände sig mot Ashlee och såg på henne med en ondskefull blick som skulle passa på en tecknad filmskurk.
"Ashlee, berätta vad som hände med din syster."
En mörk skugga drogs över Ashlees ansikte.
Hon bet ihop tänderna och började plocka ut böcker ur sitt skåp.
"Kom igen nu då, berätta." hetsade Jerry.
"Låt henne vara!" vrålade Kyle.
Innan någon riktigt hann fatta vad som hände, rusade Kyle mot Jerry och tryckte upp honom mot skåpen.
Det var en ganska imponerande syn att se Kyle, som knappt var 1.60, trycka upp den mycket längre och kraftigare Jerry mot ett skåp.
Adrenalin och ilska forsade genom Kyles ganska magra kropp.
Jerry började skratta.
"Och vad ska du göra nu hade du tänkt dig? Tror du att du rår på mig...?"
Jerry tog tag i Kyles armar och svängde runt, så att det nu var Kyle som stod upptryckt mot skåpen.g
"Du är en liten loser, Kyle. Du rår aldrig på mig. Det är lika bra att du lär dig det."
"Ge dig på nån i din egen storlek!" sa Ashlee, som tycktes ha hämtat sig en aning.
"Det är inte lika roligt förstår du lilla psycho-tjejen." sa Jerry.
"Sluta kalla henne psycho!" skrek Kyle.
Jerry boxade till honom i magen. Sedan satte han upp en arm mot Kyles hals.
Kyle kippade efter luft. Men Jerry släppte honom ändå inte.
Då fick Ashlee nog.
Hon rusade fram mot Jerry, flög upp på hans rygg och höll armarna i ett hårt strypgrepp om hans hals.
"Vad i helvete håller ni på med?!"
Det blev alldeles tyst när idrottsläraren kom springande mot dem.
"Jerry! Släpp Kyle! NU!"
Jerry släppte Kyle som sjönk ner på golvet och flämtade.
Max och Chris skyndade fram till honom.
"Är du okej?" frågade Chris.
Kyle nickade.
"Ashlee Grace Hayden! Gå ner därifrån!" sa idrottsläraren.
Ashlee hängde fortfarande runt Jerrys hals. När hon inte lydde gick läraren fram och lyfte ner henne.
"Vad fan är det med er idag?" ville han veta.
"Fråga dom!" skrek Ashlee vilt och pekade på Brent och Jerry.
"Lugna dig, Ashlee." sa idrottsläraren. "Jag frågar er allihop. Varför ser det ut som om ni håller på att slå ihjäl varandra?"
"Jerry och Brent höll på att trakassera Kyle och Ashlee." sa Max. "Och då måste ju dom försvara sig."
Idrottsläraren suckade.
"Jerry och Brent, ni följer med till mitt kontor nu. Jag vill prata med er om det som hände efter idrotten idag. Ashlee och Kyle, er vill jag prata med senare."
Ashlee öppnade munnen för att protestera, men idrottsläraren höjde avvärjande ena handen.
"Vi pratar sedan, Ashlee." sa han lugnt.
Han log mot henne för att visa att han inte var arg på henne.
Kyle reste sig darrigt upp från golvet.
Ashlee gick fram och lade armen om hans midja. Kyle lade sin arm om hennes axlar.
"Är det bara jag som tycker att detta här är en skitdag?" mumlade Ashlee.
Kyle log.
"Nä, det är nog många som håller med dig."
*

En dålig fredag... del 7

*
På lunchrasten kom Brent och Jerry fram till Kyle vid skåpen.
"Visst var vårt lilla skämt kul?" flinade Brent.
Kyle svarade inte.
"Låt honom vara." sa Ashlee.
"Låt honom vara." härmade Brent. "Ingen frågade dig vad tycker, ditt lilla psycho."
Brent vände sig till några av tjejerna i klassen.
"Var det inte kul att få lite besök i omklädningsrummet, tjejer?"
"Du är en idiot, Brent." sa Shirley. "Bry dig inte om dom, Kyle."
Shirley strök Kyle över kinden.
"Men gud så gulligt." flinade Brent.
Shirley bara blängde på honom.
"Har ni ingen humor?" sa Jerry.
"Kan du ta ut skallen ur röven och tänka som en normal människa?" fräste Ashlee.
"Men lilla psycho, vad du tar i." flinade Jerry.
"Sluta kalla henne psycho!" sa Kyle.
Jerry lade armen om Kyle.
"Kyle, så här är det; din lilla älskling här är ett litet psycho."
"Håll käften!" sa Kyle. "Och släpp mig!"
Jerry släppte inte Kyle. Han grepp om Kyles ena axel hårdnade.
"Ashlee bara förstör saker förstår du, Kyle," fortsatte han. "hon kastar ägg på hus på Halloween och såna saker."
"Man är inget psycho för det." sa Max.
"Nä, men har ni frågat henne vad som hände med hennes syster...? Va?"
"Det ska du skita i." sa Kyle. "Och rör mig inte har jag sagt!"
Kyle slet sig ur Jerrys grepp.
"Passa dig, din lilla skit." väste Jerry.
*

En dålig fredag... del 6

*
"Hur är det med dig då, gubben?" frågade Darla. "Du ser lite nere ut själv."
Kyle suckade djupt.
"Det gick skitdåligt på gympan och så tror jag att jag har gjort bort mig totalt - för alltid..."
"Vad hände?" frågade Coral.
Kyle tvekade, men sedan berättade han:
"Jerry och Brent snodde mina kläder när vi skulle byta om efter gympan och sen knuffade de in mig i tjejernas omklädningsrum."
Värmen steg på hans kinder.
"Fy fan vilka idioter dom är!" sa Darla med het ilska i rösten.
Kyle sjönk ihop och gömde ansiktet i armarna.
"Det är så jävla pinsamt! Jag kommer aldrig kunna se tjejerna i ögonen igen...!"
"Det var ju inte ditt fel!" sa Coral.
"Fan ta Brent och Jerry!" sa Darla ilsket. "De borde åka på rejält med spö!"
Hon ställde sig framför Kyle och lade armarna om honom.
"Hur reagerade tjejerna då?" frågade hon.
Kyle tittade upp.
"Dom tog det coolt. Någon av dom gav mig till och med en handduk. Och dom är skitsura på Brent och Jerry."
Kyle sjönk ihop igen.
"Men det är ändå så jäkla pinsamt...! Jag ville bara sjunka ner i ett hål och aldrig komma upp!"
"Hur fick du tillbaka dina kläder då?" frågade Darla.
"Max och Ashlee hittade dom. Jerry sa att dom var tvungna att betala för att få tillbaka kläderna, men då sparkade Ashlee honom på smalbenet och Max slet åt sig kläderna."
"Heja Ashlee!" sa Coral.
Kyle log lite.
"Mmm... men hon ligger ganska illa till nu." sa han bekymrat. "Ni vet, ingen gör så mot Jerry eller Brent ostraffat..."
"Gör dom nåt allvarligt mot Ashlee så lär de bli relegerade för resten av livet." sa Darla.
Hon såg mjukt på Kyle.
"Lilla raringen... du ser ut att behöva en kram till."
Hon drog in Kyle i sin famn.
"Kan inte den här jävla dagen ta slut snart...?" suckade Kyle.
"Mmm... det vore skönt." instämde Coral.
*

En dålig fredag... del 5

*
Coral satt på en bänk i korridoren utanför toaletterna när Darla kom skyndande.
Hon tittade upp på Darla.
"Så du bestämde dig också för ett F i biologi?" sa hon och log ett snett litet leende.
Darla småskrattade och slog sig ner bredvid Coral på den väggfasta träsoffan.
"Ja, jag tyckte du var viktigare. Förresten kan nog inte Wheeler ge oss F, då går vi till rektorn och klagar. Och du kan ju inte rå för att du mår dåligt."
"Wheeler njuter av av tortera sina elever." sa Coral bittert.
"Mmm, det tror jag också." sa Darla. Hon såg forskande på Coral. "Mår du bättre nu, gumman?"
Coral nickade.
"Lite."
"Ska jag gå och köpa en Cola åt dig?"
"Ja tack." sa Coral.
Darla gick bort till läskautomaten och köpte två burkar Coca-Cola. Hon räckte den ena till Coral.
Coral tog några små klunkar av den kalla bubbliga drycken och såg tacksamt på Darla.
"Tack för att du kom ut hit. Känns bra att inte vara ensam nu."
Darla kramade om henne.
Kyle kom gående i korridoren.
Han stannade till när han fick syn på sin syster och Darla.
"Vad gör ni här? Vad har hänt?" frågade han oroligt.
"Vi har rymt från biologin." sa Darla. "Coral blev lite dålig..."
Kyle satte sig intill sin syster och lade armen om henne.
"Är du okej...?"
Coral nickade.
"Mmm, jag mådde lite illa bara, men jag känner mig bättre nu."
"Säkert?" frågade Kyle oroligt.
"Ja, det är säkert." försäkrade Coral.
Hon gav sin bror en liten kram.
*

En dålig fredag... del 4

*
Biologi. Inte ett av Corals favoritämnen, särskilt inte idag; klassen skulle få dissekera ett organ och det var bland det värsta Coral visste.
"Det är såna här dagar man får lust att skolka." sa Darla. Hon avskydde också att dissekera.
"Dissekera som är så mysigt!" skojade en av killarna i klassen. "Vad hoppas ni på? Groda, orm...?"
"Snälla Brian, sluta..." sa Coral. Hon var nu alldeles vit i ansiktet.
Brian såg bekymrat på henne.
"Förlåt, Coral, jag tänkte inte på att du är lite känslig när det gäller sånt här. Är du okej?"
"Jag är okej." sa Coral.
Men hon såg inte okej ut. Darla såg oroligt på sin bästa vän.
"Ska vi fråga om du får slippa dissekera idag?"
Coral skakade på huvudet.
"Nej, Mister Wheeler skulle aldrig tillåta det. Han tycker att alla ska vara med."
Mr. Wheeler låste upp biologisalen och släppte in klassen.
"Para ihop er två och två." sa Mr. Wheeler när han ställt sig vid katedern. "Idag ska vi dissekera som ni vet. Idag blir det..."
Han gjorde en dramatisk paus. Sedan utbrast han triumferande:
"Hjärta!"
Coral blev bara vitare och vitare i ansiktet.
"Mister Wheeler, kan jag få slippa...?" frågade hon försiktigt.
"Ja visst." sa Mr. Wheeler. Sedan log han försmädligt. "Om du vill ha underkänt i biologi."
Han placerade ett hjärta på varje bänk. När han kom till Coral och Darla stirrade Coral på hjärtat i två sekunder, sedan slog hon handen för munnen och rusade ut ur klassrummet.
"Stackarn..." sa Brian. "Hon borde ha fått slippa."
Han fick medhåll från klasskamraterna.
Darla reste sig och gick mot dörren.
"Och vart ska Miss Montgomery ta vägen?" frågade Mr. Wheeler.
"Jag ska se hur det är med Coral." svarade Darla.
"Hon klarar sig nog." sa Mr. Wheeler. "Sätt dig ner nu om du inte vill ha underkänt."
"Hon borde få ett A för att hon är en omtänksam vän som bryr sig om hur Coral mår!" utbrast Brian.
Darla log tacksamt mot honom, sedan gick hon ut ur klassrummet.
"Det blir kvarsittning i eftermiddag, Miss Montgomery!" skrek Mr. Wheeler efter henne.
"Jag ska låtsas att jag bryr mig!" svarade Darla.
Klassen skrattade och applåderade henne.
*

En dålig fredag... del 3

*
"Men hur jävla svårt kan det vara att ta emot en boll!" skrek Brent.
Det var idrottslektion och klassen spelade volleyboll.
"Ta emot bollen när den kommer, Kyle!" ropade idrottsläraren hurtigt. "Den bits inte!"
"Jag... jag är lite trött bara." sa Kyle.
"Lite trött...?" frustade Jerry. "Du är helt jävla borta! Är du så jävla IQ-befriad att du inte ens kan kasta boll?!"
"Håll käften Jerry!" skrek Ashlee.
"Lägg dig inte i det här, din lilla räka!" fräste Jerry.
"Nu tar vi det lugnt!" hojtade idrottsläraren. "Brent, du kastar lite snällare - och Kyle, fokusera lite på spelet!"
Brent gick nära Kyle och låtsades kasta bollen mot hans ansikte.
Kyle ryckte till och tog ett steg bakåt.
"Kolla på spaz boy!" hånskrattade Brent. "Han håller ju på att pinka på sig av rädsla! Är bollen farlig? Är lille Kyle rädd för bollen?"
Flera av klasskamraterna skrattade.
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Brent, men idrottsläraren sprang fram och stoppade honom.
"Lugna ner dig, Kyle! Brent, du slutar retas, annars får du spendera resten av dagen hos rektorn och på kvarsittningen!"
"Oooh vad rädd jag blir..." sa Brent.
Idrottsläraren gav honom en hård blick.
"Jag varnar dig Brent. Ett ord till..."
"Fan jag skämtar ju bara lite." mumlade Brent.
"Brent, du måste vara snäll, så att inte spaz boy börjar gråta..." flinade Jerry.
Jerry och Brents lilla gäng skrattade.
"Super-idioterna har fredagsmöte..." mumlade Ashlee.
Kyle nickade.
Jerry blängde på  Ashlee.
"Sa du nåt, mini-räkan?"
"Inget som angår dig." svarade Ashlee skarpt.
"Tur för dig det." sa Jerry hotfullt.
Ashlee svarade med att sträcka upp ett långfinger.
"Ashlee och Jerry -  nu räcker det!" sa idrottsläraren argt. "Plocka undan här nu - det gäller er allihop! Och gå sedan och duscha!"
Klassen städade snabbt undan volleybollnät och bollar och skyndade sedan till omklädningsrummen.
"Uppför er nu!" ropade idrottsläraren efter dem.
*

En dålig fredag... del 2

*
"Syns de?" frågade Coral.
"Blåmärkena?" frågade Kyle.
Coral nickade.
"Nej, dom är så svaga nu och du har sminkat över dom bra."
"Bra." sa Coral. "Då kan jag äntligen gå tillbaka till skolan. Jag orkar inte stanna här en minut till!"
Kyle log.
"Alla har saknat dig. Dom blir glada att se dig nu."
"Det blir skönt att leva lite normalt igen." sa Coral.

"Ska ni ha skjuts till skolan?" frågade fadern när Coral och Kyle var på väg ut några minuter senare.
"Nej tack." sa Coral. "Vi tar bussen."
"Berätta pingvin-historien i plugget!" föreslog Lenny glatt.
"Mmm... när grisar flyger." muttrade Coral.
Kyle skrattade.
De skyndade sig ut till bussen.
"Ljuva frihet!" suckade Coral lättad när de kom ut i januarikylan.
Sedan hälsade hon på grannbarnens snögubbe.
"Godmorgon, Mr. Frosty, vackert väder vi har idag, inte sant?"
Kyle skrattade och skakade på huvudet.
"Jag tar tillbaka att du är normal, syrran."
Coral kastade en snöboll på honom.

"Det här kanske blir en bra dag ändå." sa Kyle när de ställde sig vid busshållplatsen.
Men i nästa sekund tog han tillbaka påståendet.
"Åh nej..." stönade han. "Här kommer Jerry och Brent...!"
Jerry och Brent gick i samma klass som Kyle. De hade som hobby att göra livet surt för Kyle och hans kompisar.
"Nämen titta Brent, här står ju spaz boy!"
"Vad trevligt." flinade Brent. "Och lilla Rödluvan." Han nickade menande på Corals kopparröda lockar.
"Och vargens arsle." hördes en välbekant röst.
Kyle vände sig om mot Ashlee och log mot henne. Han skrattade tyst för sig själv åt Ashlees lilla skämt.
Brent uppskattade inte att bli kallad för en varg-bakdel. Han tog hotande ett steg närmare Ashlee.
"Tigger du stryk, din lilla..."
"Brent! Sluta bråka och masa dig ombord på bussen!"
Brent och Jerry blängde surmulet och tillplattade på den store busschauffören. De gick på bussen och satte sig längst bak.
Coral, Kyle och Ashlee klev också på bussen.
"God morgon Mr. Tenson!" hälsade Ashlee glatt.
Busschauffören log mot den svarthåriga flickan och hälsade tillbaka:
"Godmorgon, Miss Hayden. Härligt med fredag, va?"
"Toppen!" strålade Ashlee och gjorde tummen upp.
"De där två är väl inte för mycket trubbel för er?" frågade busschauffören och sneglade bak mot Jerry och Brent.
"Vi klarar av dom." försäkrade Ashlee.
"Säg till mig annars." sa busschauffören.
"Det ska vi göra." sa Ashlee och gjorde en liten honnör. "Tack Mr. T!"
*

En dålig fredag...

*
Lenny och Stan satt redan vid frukostbordet när Coral och Kyle kom ut i köket på fredagsmorgonen. Fadern och Nancy stod vid spisen och gjorde pannkakor. Eller rättare sagt; fadern gjorde pannkakor, Nancy stod tryckt tätt intill honom och slingrade sina armar om honom.
"Godmorgon ungar!" sa Lenny när Coral och Kyle satte sig vid bordet. "Här går det hett till!"
Han nickade mot fadern och Nancy.
Coral och Kyle såg ogillade på dem.
"När kommer Lizzie tillbaka?" dristade sig Coral att fråga.
"Hon kommer inte tillbaka." svarade fadern. "Inte än på ett tag i alla fall."
"Va?" sa Coral.
"Jag pratade med Lizzie igår." sa fadern. "Hon ska stanna hos sin mamma ett tag till. Morsan är tydligen väldigt sjuk och klarar sig inte själv."
"Jag är inte hungrig längre." Coral reste sig från sin stol.
"Sätt dig ner." sa fadern. "I det här huset äter vi frukost tillsammans."
Han ställde fram ett stort fat med pannkakor på bordet.
"Ät nu. Och ni två slutar tjura."
Det sista var adresserat till Coral och Kyle som såg bedrövade ut.
"Oroa er inte, jag finns ju här nu." Nancy lade armarna om Kyle.
Kyle skruvade besvärat på sig.
Lenny bestämde sig för att lätta upp stämningen lite.
"Vill nu höra en kul grej som hände en polare till mig? Har ni hört den? Om pingvinen?"
"Bara två hundra gånger." mumlade Coral.
Lenny skrattade.
"Jag drar den igen ifall ni har glömt den. En polare till mig kommer till en bensinstation..."
Kyle och Coral utväxlade blickar.
Kyle suckade trött.
Varför gick jag upp idag...? tänkte Coral.
*

Middagsbjudning - del 6

*
"Vilken dag!" stönade Kyle när han kröp ner i sin säng.
Coral stod vid sin säng och borstade sitt långa hår.
"Ja, skönt att den är över." sa hon. "En minut till och jag hade blivit galen...!"
Hon såg fundersam ut en stund, sedan såg hon på sin bror.
"Är det bara jag som tycker att Nancy är lite... hur ska jag säga... klängig...?"
"Nej, det tycker jag med." sa Kyle.
Han skakade av sig den obehagliga känslan.
Coral satte sig på Kyles säng.
Kyle stödde sig på armbågen och såg på sin syster.
"Och Lenny är lika jobbig som vanligt." suckade han. "Stan är faktiskt den ende som är normal här i det där gänget."
"Mmm..." instämde Coral.
Kyle log okynnigt mot sin syster.
"Och du är också ganska normal, syrran."
"Tack för den komplimangen!" skrattade Coral.
"Varsågod." skrattade Kyle.
Coral skrattade och skakade på huvudet.
"Fast bara lite normal." fortsatte Kyle.
"Jag ska ge dig för normal!"
"Nej... snälla...! Jag ska inte retas mer." fnissade Kyle.
Men Coral bara log och började kittla honom.
"Nej sluta!" skrek Kyle.
Han försökte skrattande komma undan.
"Tar du tillbaka då?" fnissade Coral.
"Ja, jag tar tillbaka!" lovade Kyle. "Du är normal."
"Tack, det var bara det jag ville veta."
Coral gav sin bror en kram. Sedan gick hon bort till sin säng.

"Coral," viskade Kyle en stund senare när de släckt sina sänglampor. "jag är glad att du är min syster."
"Trots att jag bråkar med dig?" fnissade Coral.
Kyle småskrattade.
"Ja. Jag tycker om dig ändå."
"Och jag är glad att du är min bror, Kyle."




Fortsättningen (En dålig fredag...) finns här
*

Middagsbjudning - del 5

*
"Blåser man upp dom själv?" skrockade Lenny när han såg madrasserna.
"Ja. Sätt igång, Lenny." sa Nancy.
"Jag ska nog gå och lägga mig snart." ursäktade sig Kyle. "Skola i morgon."
"Nej, nu har vi gäster." sa fadern. "Då behöver man inte gå och lägga sig tidigt."
"Kom och sitt här och snacka lite med oss." sa Nancy.
Hon drog ner Kyle intill sig i soffan.
"Har du nån flickvän då Kyle?" frågade Nancy.
"Nej." sa Kyle.
"Det har jag svårt att tro!" sa Nancy. "Du som är så söt!"
Hon smekte Kyle över håret.
"Den där lilla mörkhåriga tjejen du brukar umgås med då?" flinade fadern.
"Så det finns en tjej!" sa Nancy förtjust.
"De är bara kompisar." sa Coral snabbt. Hon såg hur generad Kyle var.
Kyle log tacksamt mot sin syster.
"Kompisar?" frustade Lenny. "Ja, ja, det brukar heta så. Vad heter lilla flickvännen då?"
"Hon är inte min flickvän." sa Kyle och rodnade.
"Du rodnar ju raring!" skrattade Nancy. "Då är det kärlek."
"Jag går och lägger mig." sa Kyle.
Han gjorde en ansats att resa sig ur soffan men Nancy höll kvar honom.
"Först måste du berätta om tjejen."
Kyle skakade på huvudet.
"Om vi kittlar dig lite då?" sa Nancy. "Då måste du berätta."
"Nej!" sa Kyle nervöst och generat.
Han gjorde sig fri ur Nancys grepp och reste sig.
"Jag måste verkligen sova nu."
Kyle och Coral sade snabbt godnatt och skyndade sig in på sitt rum.
*

Middagsbjudning - del 4

*
Det snöade och blåste nästan upp till storm under kvällen.
Fadern sade åt Kyle och Coral att gå ut i garaget och hämta uppblåsbara madrasser till gästerna.
"De ser ut som sovsäckarna i sina fodral, så ta inte fel." påminde fadern dem.
Av någon obegriplig anledning fann Lenny detta påstående hysteriskt kul. Han skrattade högt.

"Det blir kul att ha Lenny i vardagsrummet hela natten." sa Kyle när han och Coral plockade ner madrass-rullarna från en hylla. "Och dom kommer säkert stanna länge i morgon. Det kommer inte vara lugnt en sekund."
Coral fnissade.
"Jippi." sa hon och himlade sig.
Kyle log, men sedan blev han allvarlig igen.
"Men tack vare gästerna lämnar Han oss ifred..."
"Mmm..." sa Coral. Hon suckade tungt och såg ut att tänka på något.
Kyle kunde nästan vad hon tänkte på: Faderns underliga beteende när Nancy frågade vad som hänt med Corals ansikte.
Det hade varit obehagligt att se fadern låtsas vara upprörd över det som hänt Coral på Nyårsafton, när det var han själv som hade åsamkat sin dotter skadorna i ansiktet!
Kyle fick ont i magen när han tänkte på det - och på vad fadern kan ha gjort mer med Coral i Det Hemliga Rummet på Nyårsnatten.

Coral puffade försiktigt till honom.
"Nu går vi in." sa hon.
Kyle log och nickade.
Han tog två av de hoprullade madrasserna Coral höll i famnen och så lämnade de garaget.
*

Middagsbjudning - del 3

*
Under middagen satt Nancy och tittade på Corals ansikte, på blåmärkena som nu var gulbleka.
"Vad har hänt med dig, raring?"
"Hon blev överfallen och nästan våldtagen på Nyårsafton." svarade fadern.
"Åh Herregud!" utbrast Nancy. "Så fruktansvärt!"
"Mmm..." sa fadern. "Kan ni tänka er att nåt sjukt svin tänkte våldta min lilla flicka?"
"Har de fått fast honom?" frågade Nancy.
"Får jag gå ifrån bordet?" frågade Coral. "Jag mår inte så bra..."
"Förlåt mig Coral, jag skulle inte ha tagit upp ämnet." sa Nancy bekymrat. "Är du okej raring?"
"Nej, jag mår inte så bra." upprepade Coral.
"Gå du." sa fadern.
Coral lämnade köket.
Kyle reste sig för att se hur det var med Coral. Men fadern tryckte milt ner honom på stolen igen.
"Hon klarar sig, Kyle. Alla behöver inte rusa från bordet. Nu äter vi lite dessert."

"Har dom fått fast han som överföll Coral?" frågade Stan efter någon minuts tystnad.
Kyle nickade.
"Polisen i Mudwater tog honom i måndags."
"Vilken tur!" sa Nancy.
"Jag hoppas den jäveln får lida i fängelset!" sa Stan.
"Det får han säkert göra." sa Robert. "Coral, kom hit och ät dessert med oss nu!"
"Låt henne vara," sa Nancy. "hon kanske inte mår så bra."
Men Coral kom ut i köket igen och satte sig på sin plats.
"Jag är okej." sa hon sturskt.
"Mina ungar är starka." sa fadern. "Dom knäcker man inte så lätt! Eller hur, ungar?"
"Nej..." mumlade både Coral och Kyle.
"Förlåt Coral," sa Nancy igen. "jag skulle inte ha frågat om..."
"Jag vill inte prata om det mer." avbröt Coral.
"Nej, nu ska vi ha trevligt." sa fadern. "Nu tar vi fram Nancys goda chokladtårta!"
"Bäst i hela stan!" sa Lenny hungrigt.
Kyle såg på Coral.
"Är du okej?" viskade han oroligt.
Coral nickade och klappade sin brors hand.
*

Middagsbjudning - del 2

*
Lenny, Stan och Nancy anlände en halvtimme senare.
Lenny hördes mest - som vanligt.
"Rob! Din gamle skithög! Hur har du det nuförtiden?"
Nancy såg på Coral och Kyle och log.
"Lenny är inte full, han är alltid sån."
"Jo, vi vet det." mumlade Coral.
Lenny skrockade.
"Kul ungar du har Rob!"
Fadern log.
"Så, hur trivs ni här i Blue Creek då?" frågade Stan.
"Vi trivs bra." sa fadern. "Mycket bra. Bra skola och ungarna har massor med kompisar."
"Tjejer då?" flinade Lenny och såg på Kyle.
"Ja, du är väl väldigt poplär bland tjejerna?" sa Nancy. "Med ditt utseende står väl tjejerna i kö?"
"Nej... jag vet inte..." mumlade Kyle.
Han skruvade generat på sig.
"Du har så vackra barn, Robert." sa Nancy.
"Ja, vem fan har de fått sitt utseende ifrån egentligen?" skrockade Lenny. Han dunkade Robert i ryggen. "Inte fan är det från dig iallafall!"
"Coral är lik Joy." sa fadern. "Kyle vet jag inte riktigt..."
"Brevbärar'n kanske?" frustade Lenny.
Nancy boxade till Lenny på armen.
"Lenny, skärp dig." fnissade hon.
Sedan såg hon på Kyle och strök honom över håret.
"Kyle, du blir sötare och sötare för varje dag som går."
"Tack..." mumlade Kyle generat.
"Var jävligt glad att du inte ser ut som han!" Lenny pekade på Robert och skrattade.
Kyle och Coral såg på varandra och himlade sig.

Fadern slog ihop händerna.

"Vad säger ni mitt herrskap, ska vi gå ut i köket och äta?"

"Har du gjort maten, Rob?" frågade Lenny. "Går den att äta?"

Lenny såg på Coral och blinkade åt henne.

"Det är du som har lagat maten, va?" flinade han.

Coral skakade på huvudet. Hon var redan trött på Lenny.

"Farsgubben din kan väl inte laga mat?" sa Lenny.

"Jo du, jag har mina ljusa stunder." sa Robert.
*

Middagsbjudning

*
"Ta på er något fint, vi ska ha några vänner på middag i kväll."
Kyle och Coral såg förundrade på sin far.
"Vi brukar aldrig ha middagar." slank det ur Kyle.
Han fick nästan lust att bita av sig tungan.
Men fadern såg inte alls arg ut, han log bara.
"Nej, det brukar vi inte." skrockade han. "Men i kväll kommer några av mina gamla polare från Stillwater hit. Kommer ni ihåg dem?"
Både Kyle och Coral skakade osäkert på huvudet.
"Jo," sa fadern. "nog minns ni väl dem? Nancy, Stan och Lenny?"
"Jaha, jo, dem minns vi." sa Kyle.
Coral nickade instämmande.
"Där ser ni!" sa fadern. "Tänk vad ni minns bara ni tänker lite!"

"Inte så lätt att komma ihåg alla hans idiotkompisar..." mumlade Kyle när han och Coral gick mot sitt rum.
"Precis." sa Coral och himlade sig. "En kväll med Lenny blir kul... undrar om han fortfarande skrattar åt sina egna skämt."
"Han måste det." sa Kyle. "Det är ju ingen annan som skrattar."
Kyle och Coral såg på varandra och brast ut i skratt.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 4

*
Onsdag, 6 januari, 1971

Maureen, Sheila, Sunshine och Ryan var på väg uppför trappan till familjen McKenzies veranda.
Sheila gjorde en perfekt imitation av Macy som fick de andra att skratta högt:
"Jag tycker vi ska göra Gone With the Wind... och jag ska spela huvudrollen... nej vänta, alla roller - för jag är myyycket bättre skådespelare än alla andra här!"
Maggie och Kate satt på verandan. De skrattade också åt Sheilas imitation.
"Vem härmar du nu, Sheila?" frågade Maggie.
"Men hallå... det är väl glasklart!" utbrast Sheila. "Macy såklart! Divan som tror hon kan bestämma allt och som vill ha alla stora roller!"
"Om hon inte får en stor roll snart blir hon väl galen." sa Ryan.
"Mmm, men om hon får en stor roll kommer hon att bli malligare än vanligt." suckade Sheila.
Sedan såg hon på Ryan och log.
"Så, Ry... hur är det att spela mot Jill då...?"
"Bra." sa Ryan coolt.
"Hon är väldigt lycklig över att du är hennes Romeo." sa Maureen.
"Ska ni prata om... det här hela veckan...?" undrade Ryan.
"Yep!" sa Sunshine.
"Tack för det." sa Ryan.
Tjejerna fnissade.
"Han är en jättebra Romeo!" sa Maureen till Maggie och Kate.
"Det ska bli så kul att se er uppträda på fredag!" sa Kate.
"Vem har sagt att ni får komma och titta?" sa Ryan kaxigt.
Han slog sig ner mellan Kate och Maggie i träsoffan.
"Bry er inte om honom." sa Maureen. "Han är lite generad för kyss-scenerna bara. Han och Jill är såååå söta som Romeo och Julia!"
Ryan räckte ut tungan åt Maureen.
Maureen bara skrattade åt hur generad Ryan blev så fort de pratade om kyss-scenerna.
"Vi ska vara så snälla så när vi sitter i publiken." sa Kate.
"Ja, vi ska bara busvissla lite." sa Maggie och log ett busigt leende mot Ryan. "Det är väl okej, Ryan?"
Hon petade Ryan i sidan.
Ryan fnissade och skruvade kittligt på sig.
"Nä, ni får sitta längst bak och så låtsas jag att jag inte känner er."
"Du ska inte vara så kaxig, lilla trollunge." skrattade Kate och började kittla sin son.
Ryan kiknade av skratt
"Hjälp mig!" pep han.
"Sällan, pysen." sa Maureen leende. "Vi älskar att höra ditt skratt."
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 3

*
Onsdag, 6 januari, 1971

"Vill du öva på kyssen igen?" frågade Jill under repetitionen på onsdagseftermiddagen.
"Eh... jag tror vi kan den nu." sa Ryan.
"Var inte ledsen, Jill," flinade Sheila. "ni får ju kyssas flera gånger till - vi har ju några repetioner kvar."
Jill log mot Sheila och sedan mot Ryan.
"Vilken tur vi har va, Ryan?" sa hon glatt.
"Mmm..." mumlade Ryan och hoppades att han inte rodnade.

"Ni är så duktiga allihop!" sa Miss Wallace stolt när dagens rep var över. "Och så proffsiga!"
Clark log brett och bugade sig åt alla håll.
"Ah, man tackar ödmjukast."
"Du var bara med i kören... fåntratt!" fräste Macy.
"Miss W sa faktiskt allihop!" sa Joe.
"Just det!" sa Clark.
"Du var jätteduktig Clark." sa Sunshine och klappade Clark på huvudet.
"Äntligen en som förstår sig på en stor artist och hans talang!" utbrast Clark dramatiskt. "Sunny, Mylady, tillåt mig kyssa er hand!"
"En annan dag kanske." sa Sunshine.
Macy himlade sig, som om Clark och Joe var det dummaste hon någonsin träffat (och det var ju precis vad hon tyckte).
Hon gick fram till Miss Wallace.
"Miss Wallace, nästa vecka tycker jag att vi kan göra Gone With the Wind." sa hon.
"Ska du vara den som är borta med vinden då?" flinade Joe.
Klassen fnissade, men tystnade snabbt när Miss Wallace gav dem ett strängt ögonkast.
"Nej, vi ska göra något helt annat än Gone With the Wind nästa vecka." sa Miss Wallace.
"Vaddå?" frågade Macy.
"Det får ni höra på måndag." sa Miss Wallace och log hemligt. "Nu säger jag tack för idag. Vi ses i morgon!"
"Tack för idag!" sa hela klassen i perfekt harmoni.
Hela gruppen skyndade ut ur aulan.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 2

*
Tisdag, 5 januari, 1971

Miss Wallace gick fram till svarta tavlan och skrev upp vilka låtar de skulle sjunga i denna veckas show:

Stupid Cupid  (Jill & Ryan)
My Boy Lollipop  (Jill)
She's A Lady  (Ryan)
Then He Kissed Me  (Jill) 
All Shook Up  (Ryan)
Knock Three Times  (Jill & Ryan + kören)

"Vilka scener blir det?" frågade Jill.

"Balkongscenen och scenen i kryptan där de dör."

Jill såg på Ryan och log. Ryan log tillbaka.
Sedan började han fundera på något.
"Vad tänker du på?" frågade Sunshine.
"Är inte balkongscenen en kyss-scen...?" sa Ryan.
"Jo, dödsscenen också." sa Jill. Hon lät väldigt nöjd.
Ryan kände hur hans kinder blev varma.
Maureen började fnissa.
"Förlåt att jag skrattar, men Ryan, du är för söt!"
"Det är jag inte alls." sa Ryan truligt. "Och förresten kan jag inte kyssas."
Nu blev även hans öron lite röda.
"Det kan du väl visst!" sa Sheila.
"Vi får öva." sa Jill.
"Nu...?" frågade Ryan.
Jill bara log. Hon satte sig tätt intill Ryan, lade en hand om hans nacke och kysste hon honom.
Ryan tvekade i några sekunder, men sedan besvarade han kyssen.
Ingen i klassen sa någonting, de satt bara och tittade på Jill och Ryan, nästan hänförda av kyssen.
När kyssen var avslutad drog Maureen in Ryan i sin famn.
"Jag visste väl det, Ryan! Du blir en perfekt Romeo!"
"Ja, verkligen!" sa Sheila. "Ni såg jättesöta ut!"
"Du är ju visst bra på att kyssas." sa Jill.
Ryan var nu så blyg och generad att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han började pilla med sina skosnören.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 1

*
Tisdag, 5 januari, 1971


"Den här terminen tänkte jag att ni ska få sätta upp en liten mini-show varje fredag." berättade Miss Wallace för sina musik- och drama-elever på tisdagsmorgonen. "Ni spelar upp en eller två scener ur en pjäs eller musikal och sjunger några låtar som passar till."
Klassen började genast prata om vilken kul idé det var.
"Är ni redo att spela upp den första showen redan nu på fredag?" frågade  Miss Wallace. "Vi repeterar varje dag."
"Vi är alltid redo, mylady!" ropade Clark.
"Det är bra det." log  Miss Wallace. "Den här veckan ska vi ta oss an Romeo och Julia."
Macy sträckte på sig och log ett bländande leende. Det märktes väldigt tydligt att hon ställt in sig på att spela Julia.
"Vem ska spela Romeo och Julia?" frågade hon.
"Jag tänkte att Jill ska spela Julia." sa Miss Wallace. "Om du vill det, Jill?"
Jill nickade lyckligt.
Macy tappade hakan och gav ifrån sig sitt speciella indignerade läte.
"Ska hon spela Julia?"
"Ja, Jill ska spela Julia." svarade Miss Wallace lugnt. "Har du nåt problem med det, Macy?"
Macy svarade inte. Hon bara blängde surmulet på Jill.
"Miss Wallace! Jag erbjuder mig gärna att spela Romeo!" sa Clark.
Klassen skrattade. De visste att Clark bara fånade sig.
"Tack för erbjudandet, Clark." log Miss Wallace. "Men jag tror nog att Ryan får bli vår Romeo."
Ryan stirrade på sin lärare.
"Jag...?!"
"Jaaa, det är väl du som är Ryan?" fnissade Sheila och petade honom i sidan.
"Ryan, du blir en perfekt Romeo!" sa Jill.
"Det tror jag med!" sa Maureen.
*

Max's backswing - del 4

*
Fadern kom hem halv fem den eftermiddagen. Han stannande till när han såg Kyles plåster.
"Vad har hänt med dig?"
"En liten olycka med en golf-klubba bara." svarade Kyle.
"Aj då. Stygn?"
Kyle nickade.
Fadern slog sig ner mittemot sin son vid köksbordet.
"Sydde dom med eller utan bedövning?"
"Med." svarade Kyle.
Fadern nickade.
"Med... Hmm... Har jag berättat om den gången jag fick sy trettio stygn i armen, utan bedövning?"
"Vi var ju med när det hände." sa Coral.
Fadern skrattade till.
"Ja visst jävlar! Ni stod ju här i köket och såg livrädda ut! Små som fan var ni! Hur gamla var ni?"
"Sju och sex tror jag." sa Coral.
"Han är tuff, er gamla farsa va?" skrockade fadern. Han såg på Kyle. "Dom sydde väl ordentligt? Inget slarv?"
Kyle skakade på huvudet.
"Nej Sir, inget slarv."
"Bra. Bra. Min son ska inte ha några skitstygn inte!"
Fadern gick fram till Kyle.
"Får man se på stygnen?"
Han började fingra på plåstret.
Kyle drog undan huvudet.
"Gör det ont grabben?" frågade fadern.
Kyle reste sig från stolen.
"Jag är lite trött, jag går och vilar." sa han till Coral.
Coral reste sig också och gick med sin bror in på deras rum.
"Kyle! Om du har hjärnskakning får du inte sova, gubben!" ropade fadern. "Du får för fan inte hamna i koma!"

"Vad är det med honom idag...?" stönade Coral när de kommit in på rummet och stängt dörren.
"Han har kanske tagit en återställare...?" trodde Kyle.
"Mmm..." sa Coral tankfullt. "eller så har han inte nyktrat till än."
"Konstig är han i alla fall." sa Kyle. "Och obehaglig."
"Någon som känner för cheeseburgers och fries till middag?" ropade fadern från köket. "Ungar, är ni hungriga?"
"Ja, Sir!" ropade Kyle och Coral.
"Stanna här då, så åker jag och köper käk! Ses om en stund!"
"Ibland tror jag att han har blivit bortförd och mixtrad med av aliens..." mumlade Kyle.
Coral nickade instämmande och log lite.
Kyle suckade.
"De kan väl behålla honom nästa gång."
*

Max's backswing - del 3

*
Kyle insisterade på att följa med till skolan efter sjukhusbesöket.
Han försäkrade att han mådde bra, men efter bara en liten stund kände han sig lite darrig och yr, så hans lärare Miss Benton skjutsade hem honom.
"Stanna hemma och vila i morgon, Kyle." sa Miss Benton när de var framme. "Du kan ha fått hjärnskakning."
"Okej." sa Kyle trött. "Tack för skjutsen."
Miss Benton log mot honom.
"Det var så lite. Ta hand om dig nu."

"Vad har hänt med dig?" frågade Coral förskräckt när Kyle kom in i köket och hon fick se den stora vita plåsterlappen strax ovanför hans högra öga.
"Det är ingen fara." sa Kyle. "Max lekte lite oförsiktigt med en golfklubba bara."
"Har du hjärnskakning?" frågade Coral. "Du vet att du inte får sova då, va."
Kyle höjde avvärjande ena handen och log mot sin syster.
"Ta det lugnt. Jag mår bra, okej?"
Coral gav honom samma klentrogna blick som Ashlee givit honom.
"Har du ont? Mår du illa? Är du yr?"
Kyle började skratta.
"Det är inte kul, jag är orolig!" sa Coral.
"Ja, det gör ganska ont och jag blev lite yr förut, men annars är det okej! Sluta oroa dig så mycket."
Nu log Coral.
"Jag kan inte sluta oroa mig, det är mitt jobb som storasyster."
Kyle log och gick fram till Coral och kramade henne.
*