Skrivpuff - 8 April 2017

*
Brysk

En dag i handelsboden
av Pyret

Idag var det fullt med folk i handelsboden, men väldigt få av dem handlade. De stod mest och språkade om väder och nyheterna som stod att läsa på tidningens löpsedel. Varför de betedde sig så här just idag har jag ingen aning om.
”Ursäkta mig, står ni i kö?” försökte jag, för jag ville vara inte vara oartig och tränga mig fram.
Det var dock ingen som hörde mig. Inte många av de vuxna lade märke till tre barn som försökte ta sig fram till disken, för att faktiskt köpa något.
Jo, det är orättvist, men en del vuxna anser att de själva är viktigast medan små barn inte är värda mer än en lus.

En gubbe trampade Boman på foten, men du ska inte tro att han bad om ursäkt.
Han brydde sig inte ens om att Alice ropade ”Snorgubbe!” efter honom. 
Nej då, han bara stövlade ut ur butiken - utan att ens betala tidningen som han bar hopvikt i sin stora näve.
Tänkte han stjäla den, eller fick han handla på krita tro…?
Nåväl, det där fick jag fundera på senare. Nu skulle jag koncentrera mig på att inte bli nertrampad av alla stora drumlar.

När det äntligen var min vår tur var det en tant som trängde sig och nästan föste undan oss barn vid disken.
”Vad tar ni er till, kvinna?!” utbrast Alice. ”Det är faktiskt Pyrets tur.”
Tanten blängde på oss.
”Små barn ska synas, men inte höras.” fnös hon. ”Nu är det min tur att handla här, lilla du.”
Vilken fräckhet!
Det tyckte nog handlaren också, ty gjorde han sin stämma hörd:
”Åh nej, försök inte fru Augustsson. Nu är det lilla Pyret som ska handla, ni får snällt vänta på er tur.”

Medan handlaren plockade fram alla varor jag skulle ha kunde jag inte låta bli att plira triumferande på fru Augustsson.
”Bryska tanter ska synas, men inte höras. Det är bäst för alla.”
Nu bröt höga skrattsalvor ut i handelsboden.
Jag log blygt (men lite stolt också) mot alla som skrattade åt min triumf. Tänk att alla stora som ignorerat mig förut tyckte att lilla jag gjorde något bra och skojigt.
Fast jag hade inte menat att vara så rolig. Jag hade mest velat tvåla till fru Augustsson.

Handlaren packade ner mina varor i min korg och sedan gav han Alice, Boman och mig varsin Sockerdricka, som plåster på såren för att vi fått vänta så länge.
Han är en snäll man han.