Holly ♥ Alex - del 43

*
Holly

Jag älskar alla nyanser i Alex personlighet!
Han är ett riktigt spralligt charmtroll med underbar humor. Och vissa dagar
är han en liten djuping som kan sitta försjunken i tankar hur länge som helst utan att märka vad som sker omkring honom.

På en dålig dag kan Alex explodera av ilska och dåligt humör, men det händer bara om han blir provocerad eller retad.
Jag säger alltid åt honom att han ska försöka ignorera klasskamraterna om de jävlas med honom och oftast klarar Alex det, då går han iväg, eller så sitter han kvar och ignorerar retstickorna tills de tröttnar.
Vilken triumf det är för Alex, en härlig syn!

Men ibland blir det slagsmål och då är det nästintill omöjligt att lugna ner Alex.
När han är så där upprörd brukar han (ensam) ta en lång promenad på stranden för att lätta på den ångande ilskan.
Eller så får man hålla fast honom och krama honom tills han slappnar av och blir lugn.

Alex och jag brukar ibland promenera på stranden tillsammans och då brukar han kunna öppna sig och har lätt att prata om sina känslor. (Vi kramas lite då också.)

Alex är verkligen helmysig.
Han har inget emot att jag gillar att gosa med honom, men han kan bli så bedårande generad när jag kramar och pussar (eller kittlar) honom.
Fast han förnekar förstås att han blir generad. Haha! :)

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 5

*
Trettio minuter senare låste pojken in sig i badrummet och grät efter sin mamma.
När Vendela äntligen lyckades lirka upp låset och kom in till pojken sprang Alex in i hennes famn.
"Du... om jag dricker sån där stark vuxen-dricka, får jag bo hos mamma på det där sjukhuset då...?" frågade han.

Vendela trodde hennes hjärta skulle brista.
I över en timme satt hon på badrumsgolvet med lille Alex i famnen.
Båda två grät.
"Alex, allt ska bli bra, jag lovar." viskade Vendela.
"Moster, älskar du mig?" sa Alex.

"Till månen och tillbaka." svarade Vendela och kysste pojkens mjuka, tårblanka kind.
Alex såg på sin moster.
"Månen är långt borta. Då älskar man nån super-mycket, visst?"

Vendela log och nickade.
"Ja Alex, det gör man. Jag älskar dig super-duper-mycket."
Alex suckade, en ledsen och tung suck.
"Men alla som älskar mig försvinner ju..."
Regndropps-stora tårar rann ned för hans kinder.
"Alla bara försvinner..."

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 4

*
Alex hade drabbats av en så kallad meltdown, hans känslomässiga bägare hade runnit över. Och efter den här dagens händelser växlade pojkens humör drastiskt.
För det mesta var han ganska nöjd med tillvaron och tog dagen som den kom.
men ibland kunde han skrika och gråta för ingenting flera gånger om dagen och andra dagar kunde han ligga apatisk i sin säng med oseende ögon.
Under de apatiska dagarna ville han varken äta eller dricka.
Av alla Alex känslostormar var Vendela mest rädd för apatin.
Hon blev nästan glad när han började skrika.

På nätterna, när barnen sov, grät Vendela och hon kände att hon inte kunde ta hand om Alex längre.
Den stackars lilla pojken fick inte den hjälp han behövde och han blev bara sämre.
Kanske skulle hon ringa den där kvinnan på socialkontoret som pratat om fosterhem?
Kvinnan hade sagt att det fanns en mycket bra familj åt pojken.

När Vendela berättade för Alex att han skulle få bo i en fosterfamilj hade pojken först tittat med stora blanka ögon på sin moster.
Sedan hade han suckat sorgset och sagt i kall anklagande ton:
"Moster vill inte ha mig mer. Du tycker inte om Alex."

Vendela tog pojken i famn.
"Jo Alex, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men den här familjen kan få dig att må bra igen, det kan inte jag."
Alex gled ner på golvet och lade sig raklång.
"Jag ligger här till jag blir död." sa han.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 3

*
Plötsligt kastade sig Alex ner på gräset och kved.
Vendela skulle just ta upp pojken i famnen när han började skrika igen.
Orden som nu kom ur pojkens mun fick Vendelas blod att isa sig i ådrorna.
"Jag vill döööööö!" ylade Alex. "Vill inte leva!"

Lilla Cassie kom gående mot sin moster och storebror. 2-åringen såg storögd och bekymrad ut.
"Alex lessen." sa hon med sorgsen röst.
Hon lade sig ner intill sin bror och lade en liten hand på hans kind.
"Inte gråta." sa hon ömt. "Jag här nu."
Vendela kunde inte låta bli att le.
Precis så brukade Nora säga när hon tröstade Alex och Cassie.

"Jag ska göra mig död!" sa Alex.
Cassie såg ledsen ut för att hon inte kunde trösta storebror och Vendela kände sig helt förfärad över att höra pojkens dödslängtan. Det smärtade henne att se pojken så här.
Utan att veta vad hon skulle göra reste hon sig och gick fram till barnen.
Hon tog upp Alex i famnen och den här gången gjorde inte barnet motstånd, istället var han slapp som en trasdocka. All gråt hade gjort honom helt utpumpad.
Moster Vendela slog sig ner i gräset igen och höll om Alex.
Pojken kröp ihop i hennes famn och stoppade tummen i munnen.
Cassie kröp också upp i mosters knä.
Den lilla tösen klappade sin bror på kinden och nynnade på en liten sång.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 2

*
Vendela drog ner pojken i knät igen.
"Alex, mamma Nora är ju på det där sjukhuset minns du väl? Snälla läkare hjälper henne så att hon kan sluta dricka det där som gör henne så sjuk. Minns du att vi pratade om det?"
Alex nickade.
"Men jag vill ha min mamma i alla fall!" sa han.
Nu snyftade han hjärtskärande.
"Jag vill berätta för mamma att dom andra barnen här är dumma. Dom slåss och hade sönder mitt plastsvärd."
Så det var därför han blivit så arg... tänkte Vendela.
"Jag förstår att du längtar efter din mamma, min älskling. Men hon måste vara på sjukhuset ett tag till och vi kan inte besöka henne förrän om några veckor."

"Då vill jag ha min pappa!" sa Alex.
Tårar steg i Vendelas ögon. Alex och Cassies pappa Neil hade dött bara några månader tidigare.
Alex visste vad döden innebar, att man inte kom tillbaka mer då.
Det hade han själv sagt till sin moster när fadern just hade dött.
Men ibland när pojken saknade sin far hände det att han ville att Neil skulle komma tillbaka.

Nu var den lille pojkens ansikte alldeles vått av tårar.
"Jag vill ha min pappa!"
Han grät så mycket att han höll på att tappa andan, men ville inte ta emot mosters tröst.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 1

Skriv om smärta.

Paradise, California. 1999

Vendela förstod inte riktigt vad som hände, allt gick så snabbt.
Alex hade lekt med de andra barnen på lekplatsen och verkade nöjd med tillvaron, men helt plötsligt hade 6-åringen i vredesmod rusat därifrån.
Vendela såg förskräckt hur hennes lille systerson sprang mot den stora vägen utanför parken.
Herregud... hur hade han kommit ut?
Parken var ju inhägnad med ett högt järnstaket och Alex kunde inte öppna grindarna.
Men pojken var liten för sin ålder och mycket finlemmad, kanske hade han lyckats glida ut genom staketets spjälor?

Vendela lämnade snabbt över Alex 2-åriga lillasyster Cassie till en av mammorna i parken och rusade efter Alex.
Pojken skulle precis springa över vägen när Vendela fick tag i hans arm och drog upp honom på trottoaren.
Båda två hoppade till när en stor lastbil tutade och svischade förbi.
"Alex!" flämtade Vendela. "Du får inte bara springa iväg sådär! Du skrämde moster jättemycket. Och du höll precis på att bli överkörd av den där bilen...!"
Hon försökte krama pojken, men han slet sig loss och sprang iväg igen.
Som tur var sprang han in i parken den här gången.

När Vendela kom ifatt pojken lyfte hon upp honom i famnen och höll om honom hårt.
Alex skrek och sparkade och tårarna sprutade.
"Släpp mig!" vrålade han, arg som ett litet lejon. "Jag vill inte vara här!"
Vendela satte sig ner på gräsmattan med barnet. Det var lättare att hålla fast honom då.
"Vad vill du göra då älskling?" sa Vendela och strök pojken över pannan.
"Jag vill ha min mamma!" skrek Alex. "Alla här är bara dumma!"
Pojken krånglade sig ur mosters famn och tog sig upp på fötter.
"Gör så att mamma kommer hit!" befallde han.

Holly ♥ Alex - del 42

*
Cassie

Nästa dag var jag med Alex och Holly i deras klass. Åh vad roligt det var!
Alla var så trevliga mot mig och Alex var så stolt när han presenterade mig för folk att jag nästan blev generad.
Vi hälsade på i klassen som jag ska börja i också.
En rolig grej är att jag ska ha samma klassföreståndare som Alex hade när han var 13. En jättesnäll och glad kvinna. Alex säger att hon är en mycket bra lärare.

Mina blivande klasskamrater var väldigt (och genuint) glada över att få en ny kompis i klassen.
Jag kände mig sååå välkommen!
Det skulle bli skönt att slippa mina klasskamrater hemma i Paradise - iallafall de som är taskiga.
Jag kommer så klart sakna mina vänner Finn och Mara, men dem kommer jag ju att träffa på fritiden.

En annan rolig grej var att många av tjejerna i min nya klass inte kunde ta blicken från Alex.
Brorsan får ofta höra att han är söt - och det är alltid lika kul att se hur generad han blir då. *fniss*
Holly brukar säga att han inte fattar hur fin och gullig han är.

På lunchrasten satt Alex, Holly och jag och några av deras klasskamrater ute och åt. Det var så mysigt.
När rasten var slut kom Alex och Hollys (underbara) lärare Miss Barclay ut och föreslog att klassen skulle ha lektion utomhus, eftersom det var så vackert väder. Härligt! :)

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 41

*
Cassie

Till slut lånade jag The Death and Life of Charlie St. Cloud, den boken verkar så fin och lite sorglig.
Jag gav Alex en stor god natt-kram och gick in i gästrummet där mamma och jag skulle sova i natt.

Mamma gick till badrummet och gjorde sig i ordning inför natten.
Sedan gick hon till Alex rum för att titta till honom.
Nora brukar se till att vi har det bra när vi ska sova och stoppar om oss,
även fast både Alex och jag är tonåringar nu.
Joanne och Martin brukar också stoppa om oss barn om kvällarna. 
Det är så fint av dem tycker jag. Vår familj visar verkligen att de bryr sig om och älskar sina barn.

När mamma kom tillbaka till gästrummet log hon stort.
"Din bror var nog jätte-trött, han sover redan."
Jag fnissade. Klockan var bara tio, han måste verkligen ha varit trött!

Tyst som en mus tassade jag in i Alex rum och kikade på honom.
Han sov redan djupt och såg ut att må bra.
"God natt lilla brorsan." viskade jag. "Vi ses i morgon."
Jag pussade Alex på kinden och smög tillbaka till mamma.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 40

*
Cassie

Innan jag gick och lade mig gick jag in till Alex för att kolla om han hade någon bok jag kunde låna. Jag brukar alltid ligga i sängen och läsa en stund innan jag sover, men nu hade jag glömt en bok hemma.
"Vad vill du läsa då?" frågade Alex.
"Inget läskigt i alla fall, då kommer jag inte att kunna somna."
Alex flinade.
"Okej... så du vill inte läsa om clowner med huggtänder eller hemsökta hotell?"
Jag sa att jag verkligen inte ville läsa sådana böcker just nu.
"Fegis." retades Alex.
Jag skrattade, för jag vet att han inte menade något illa. Alex kan inte vara elak mot någon.

"Ska du säga," sa jag. "var det inte du som kunde gå över till andra sidan gatan om du såg en Sankt Bernhardshund?"
Jag skrattade åt minnet. Året när Alex skulle fylla 13 år läste han Stephen King's Cujo, en berättelse om en rabiessmittad hund. Efter det undvek han gärna hundar.
"Hallå där, jag blev faktiskt jagad av en stor hund den där sommaren." sa Alex.
Jag slog handen för munnen. Hur kunde jag vara så himla dum och skämta om den upplevelsen?

"Förlåt." sa jag och kramade min storebror. "Jag glömde det. Åh Alex... nu känner jag mig jättehemsk"
Alex log och höll om mig.
"Känn dig inte hemsk Cassie. Det är hunden som ska känna sig hemsk - det är ju faktiskt jättetaskigt att jaga folk så där."
Åh vad jag älskar min fina, knasiga storebror. Han kan alltid få mig att skratta!
Nu brast vi ut i skratt båda två.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex