Holly ♥ Alex - del 20

*
Alex verkade också lite paff över den passionerade kyssen.
Han harklade sig generat och gjorde sitt bästa för att inte tappa sin coola och kaxiga fasad.
Vi ville ju inte avsluta vår lilla uppvisning än.
"Brukar du kyssa främmande killar?" frågade Alex.
Jag nickade.
"Mmmm.. .särskilt söta små rebeller som du." sa jag och rufsade om i hans hår. "Gör du aldrig några galna grejer?"
Alex funderade. Sedan nickade han.
"Hela tiden."

Som om det varit en stickreplick började pubens jukebox spela Dead Ringer For Love av Meatlof och Cher.
Alex tog sig vigt upp på bardisken och vinkade åt mig att komma upp till honom.
Ja, vad sjutton... den här kvällen var ju redan helt galen, så jag klev upp på disken.
Tillsammans sjöng vi med i låten.
Alex var riktigt duktig, han har ärvt sin fars rockstjärne-gener.

"Alex Spencer-Clarke, du är ju helt crazy...!" skrattade jag när låten var slut.
"Ska du säga!" skrattade Alex.
Jag kramade honom.
"Min söta lilla rebell, du är helt underbar!"

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 19

*
Men jag log mot den store, arge killen och skakade lugnt på huvudet.
"Nej tack, det behövs inte. Jag klarar nog av den här lill-räkan själv." sa jag kaxigt.
Jag gav Alex ett finurligt leende.
Lill-räkan har länge varit hans smeknamn, eftersom han alltid har varit mycket mindre än alla killar i skolan, till och med en del tjejer i vår skola är längre än han.
Alex lade armarna i kors över bröstet och log kaxigt mot mig.
"Tycker du jag ska bli rädd för dig eller?" sa han så stöddigt han kunde.

"Du borde bli jäkligt rädd, Lill-räkan."
Jag gled ner från barstolen och ställde mig framför honom.
Sedan tog jag tag i den uppknäppta skjortan som han bar över sin T-shirt och drog nonom intill mig.
Innan Alex hann säga något kysste jag honom.
Det var ingen vanlig liten lätt puss, utan en sådan där riktig filmkyss.

Folk drog efter andan.
De var tydligt chockade över vårt beteende, Alex arroganta stil och sedan att jag kysste honom - de trodde ju att verkligen att vi inte hade träffats förut.
En man utbrast förfärat:
"Det är typiskt ungar att bara kasta sig på varandra, utan att veta vad riktig kärlek är."
Han fick medhåll från många.
"Ja, och dom känner ju inte ens varandra...!" utbrast någon.

"De skulle bara veta Alex och Holly har känt varandra hur länge som helst...!" fnissade Cassie.
Libby skrattade.
"Ja, eller hur!"

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 18

*
Tack vare att jag skulle spela en aning irriterad på grabben lyckades jag nu
hålla mig för skratt, men Cassie fnissade så mycket att hon knappt kunde
dricka sin läsk och Libby var tvungen att titta åt ett annat håll, för hon höll på att skratta ihjäl sig.
Våra kompisar vid det runda bordet såg också riktigt muntra ut.

Libby viskade åt Cassie att lägga sig i skådespelet.
Cassie tyckte allt var jättespännande.
Hon gav Alex en isblick.
Jag hade verkligen ingen aning om att Cassie kunde se så kylig ut, hon är ju annars den snällaste och mjukaste tjejen som finns.
Både Cassie och Alex förtjänar en Oscar för sina skådespelarinsatser, tänkte jag imponerat.
Båda två spelade nu sina totalt raka motsatser, med bravur!

"Du grabben, kan du gå och vara stöddig nån annanstans." sa Cassie.
"Får du vara ute så här sent?" kontrade Alex i nedlåtande ton. "Ska du inte vara hemma och leka med dina små gosedjur eller nåt nu?"
Cassie räckte ut tungan åt Alex.

En stor kille som också satt vid bardisken reste sig och gick fram till oss.
"Stör den här killen er?" frågade han och pekade med tummen på Alex. "Ska jag ta hand om honom?"
Cassie bet nervöst på en tumnagel.
Det syntes tydligt att hon var orolig för att den store killen skulle göra något med hennes bror, spöa upp honom eller något sådant.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 17

Holly

Tidigt på söndagskvällen åkte Alex, jag och några av våra klasskompisar, samt Alex 13-åriga lillasyster Cassie till en liten lugn och mysig restaurang i grannstaden Delphi.
Vi hade bestämt oss för att skämta lite med folk - eller rättare sagt chocka.
Den största delen av vår plan hade vi redan gjort upp på bussen till Delphi, men lite skulle vi improvisera, typ repliker och sånt.
Det här skulle bli så spännande.

Innan vi beställde mat satte Libby, Cassie och jag oss på varsin barstol och beställde läsk.
Våra vänner satte sig vid ett av de runda borden i närheten så att de skulle kunna titta på det lilla skådespelet från första parkett.
Alex ställde sig nära mig och log charmigt mot oss. Hans ögon glittrade av busighet.
"Hej tjejer, går ni hit ofta?" frågade han.
Jag fick väldigt svårt att hålla mig för skratt.
Vi brukar nämligen prata om att just den raggningsrepliken är en av de sämsta.
Jag log.
"Jo, då det händer att vi hänger här ibland." svarade jag. "Du själv då snygging?"

Alex ryckte lite på axlarna och och såg mystiskt cool ut.
"Gjorde det ont förresten?" frågade han.
"Vilket då?" undrade jag.
Han log igen.
"När du föll ner från himlen."

Jäkla Alex... han kan verkligen få mig full i skratt vid fel tillfälle.
Jag såg honom i ögonen och suckade, låtsades vara riktig trött på hans typ nu.
"Du grabben, har du inget bättre för dig än att stöta på främmande tjejer vid en bar?"
Alex flinade och lutade sig nonchalant mot bardisken.
"Nja... göra läxor på en söndag är skit-tråkigt... och råna spritbutiker är sååå ute."
Han är inte klok!

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 16

Holly

På kvällen när vi sagt god natt till alla gick vi upp till Alex rum för att krypa i säng.
När Alex bytte om till sovkläder och sedan kröp upp till mig i sängen tyckte jag att han verkade extra blyg. Jag funderade på om han tänkte på det som hänt kvällen innan och om han var lite orolig för att det skulle hända igen.
Jag såg forskande på hans ansikte.
"Vad tänker du på?"
Alex log.
"Jag tänker inte. Sånt är alldeles för ansträngande."
Han är helknasig.

Jag skrattade och drog fingrarna genom hans hår och kramade lekfullt hans nacke.
"Säg nu vad du tänker på Alex."
Han log och skakade på huvudet.
"Nope, ska sova nu."
Alex lade sig ner och blundade.

Leende strök jag honom lätt över kinden med pekfingret.
"Du, Alex... om det är nåt du funderar på skulle du väl prata med mig om det?"
Alex slog upp ögonen. Han stöttade sig på armbågen och log mot mig.
"Ja, det är klart att jag skulle. Det vet du väl?"
Jag nickade och kysste honom på kinden.
"Det visste jag."

Alex flinade.
"Ja då så, vad frågar du för du?"
Jag brottade ner honom.
"Sluta vara så kaxig, din envisa lilla unge." varnade jag.
Alex bara skrattade glatt.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 4

*
Mormor klappade Maxine på kinden.
"Vad tyckte du om ostronen förresten?"
"Eh..." stammade Maxine.
Vad skulle hon säga...?
Hon kunde ju inte erkänna att fiskarna i akvariet hade fått en ny lekkamrat...

"Vet du mormor, jag ska ärligt säga att ostron inte är min grej."
Mormor log.
"Jag förstår. Men nu har du i alla fall smakat. Duktig flicka."

"Mmmm..." mumlade Maxine.
Hon började studera den vackra linneservetten och tänkte på ostronet i akvariet.
Hon var tvungen att bita sig i underläppen för att inte börja skratta igen.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 3

*
Nu hade varmrätten serverats.
Maxine var riktigt hungrig. Hon såg ner på sin tallrik för att se vad de fick för mat.
Modet sjönk. På tallriken låg en läskigt blodig biff.
Maxine suckade tungt, men hon började ändå peta i sig lite mat.
Blodiga köttbitar ser inte så bra ut i ett akvarium..." tänkte hon.
Tanken på hennes lilla påhitt med akvariet fick henne att börja fnissa.
Fnisset växte till sig och blev till ett läskedrycks-bubblande glädjeskratt.

"Maxine, uppför dig." viskade mormor strängt. "Vad är det med dig?"
"Jag kanske blir lite konstig av ostron..." fnissade Maxine.
Mormor skakade på huvudet och såg ursäktande på värdparet och de andra gästerna.
Men de andra vid bordet bara såg på den lilla vackra flickan och log.
"Vilken uppfriskande fläkt hon är." sa middagens värd. "En underbar liten flicka."

Maxine kände sig blyg och blev lite röd om kinderna när alla vuxna såg på henne och log vänligt.
Flickan slutade tvärt att skratta och log urskuldande.
"Ursäkta. Jag ska uppföra mig nu." sa hon.
Hon började peta i sin middag igen.

"Något fel med maten raring?" frågade värdinnan vänligt.
Maxine rodnade igen.
"Jo... jag tycker inte så värst mycket om blodigt kött..." sa hon tyst.
"Men älskade lilla vän..." utbrast värden. "varför sa du inte det? Jag ska se till att kocken gör i ordning en en välstekt biff åt dig."
Den vänlige mannen gick ut i köket för att prata med kocken.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 2

*
Flickan ursäktade sig och sa hon skulle gå till badrummet för att tvätta händerna.
Måste hitta en plats där jag kan slänga det här monstret... tänkte hon och skyndade ut ut matsalen.

På väg till badrummet stannade Maxine till. Ett brett leende spreds sig i hennes lilla söta ansikte.
Hon hade nu fått syn på något som kunde rädda henne från ostronet.
Ett stort akvarium.
Maxine såg på ostronet.
"Du är ju ett blötdjur, då gillar du väl att bada?" sa hon och skrattade ett litet klingande skratt.

Innan hon släppte ner den ovälkomna förrätten i akvariet tänkte hon att hon kanske skulle smaka lite.
Hon gav ostronet en försiktig liten slick och grimaserade av vämjelse.
"Urk...! Slemmig kallsup!"

Maxine skyndade sig att släppa ner otyget i vattnet, sedan gick hon in i badrummet för att tvätta händerna.
Hon ville få bort alla spår av ostronet, för tänk om det luktade om händerna annars?
Riktigt nöjd med sig själv tvättade hon händerna och gick tillbaka till matsalen.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 1

Skriv om ärlighet.

(Fristående) fortsättning på Skrivpuffen från 23 september 2011

Sun City, California. Sommaren 2007

Maxine, 13 ½ år, stirrade förfärat på det stora fatet som nu ställdes fram på bordet.
"Ta för dig lilla vän." sa värdinnan vänligt.
Maxine svalde hårt och gjorde en liten grimas. Aldrig i livet att hon ville äta de där otäcka, slemmiga sakerna.
"Mormor..." viskade flickan. "Är detta här vår middag...?"
Marguerite Logan log mot sitt barnbarn.
"Nej raring, ostronen är förrätt. Varmrätt får vi lite senare. Här, smaka på ett ostron nu."
Marguerite lade en av molluskerna på Maxines tallrik.

"Seså, smaka nu raring." sa mormor när flickan skakade på huvudet. "Det är gott."
Maxine stirrade på ostronet som mormor nu satte i hennes hand.
Hon tvivlade starkt på att det där slemmiga i sitt hårda skal kunde vara gott.
"Det ser slemmigt ut..." muttrade Maxine.

Mormor gav henne en sträng blick.
"Maxine...!" sa hon en förmanande ton.
"Jag är bara ärlig." sa Maxine surt.
Hon tänkte att hon hellre skulle vilja smaka på grodlår än detta.
Hur sjutton skulle hon slippa ifrån det här nu...?