Holly ♥ Alex - del 16

Holly

På kvällen när vi sagt god natt till alla gick vi upp till Alex rum för att krypa i säng.
När Alex bytte om till sovkläder och sedan kröp upp till mig i sängen tyckte jag att han verkade extra blyg. Jag funderade på om han tänkte på det som hänt kvällen innan och om han var lite orolig för att det skulle hända igen.
Jag såg forskande på hans ansikte.
"Vad tänker du på?"
Alex log.
"Jag tänker inte. Sånt är alldeles för ansträngande."
Han är helknasig.

Jag skrattade och drog fingrarna genom hans hår och kramade lekfullt hans nacke.
"Säg nu vad du tänker på Alex."
Han log och skakade på huvudet.
"Nope, ska sova nu."
Alex lade sig ner och blundade.

Leende strök jag honom lätt över kinden med pekfingret.
"Du, Alex... om det är nåt du funderar på skulle du väl prata med mig om det?"
Alex slog upp ögonen. Han stöttade sig på armbågen och log mot mig.
"Ja, det är klart att jag skulle. Det vet du väl?"
Jag nickade och kysste honom på kinden.
"Det visste jag."

Alex flinade.
"Ja då så, vad frågar du för du?"
Jag brottade ner honom.
"Sluta vara så kaxig, din envisa lilla unge." varnade jag.
Alex bara skrattade glatt.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 4

*
Mormor klappade Maxine på kinden.
"Vad tyckte du om ostronen förresten?"
"Eh..." stammade Maxine.
Vad skulle hon säga...?
Hon kunde ju inte erkänna att fiskarna i akvariet hade fått en ny lekkamrat...

"Vet du mormor, jag ska ärligt säga att ostron inte är min grej."
Mormor log.
"Jag förstår. Men nu har du i alla fall smakat. Duktig flicka."

"Mmmm..." mumlade Maxine.
Hon började studera den vackra linneservetten och tänkte på ostronet i akvariet.
Hon var tvungen att bita sig i underläppen för att inte börja skratta igen.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 3

*
Nu hade varmrätten serverats.
Maxine var riktigt hungrig. Hon såg ner på sin tallrik för att se vad de fick för mat.
Modet sjönk. På tallriken låg en läskigt blodig biff.
Maxine suckade tungt, men hon började ändå peta i sig lite mat.
Blodiga köttbitar ser inte så bra ut i ett akvarium..." tänkte hon.
Tanken på hennes lilla påhitt med akvariet fick henne att börja fnissa.
Fnisset växte till sig och blev till ett läskedrycks-bubblande glädjeskratt.

"Maxine, uppför dig." viskade mormor strängt. "Vad är det med dig?"
"Jag kanske blir lite konstig av ostron..." fnissade Maxine.
Mormor skakade på huvudet och såg ursäktande på värdparet och de andra gästerna.
Men de andra vid bordet bara såg på den lilla vackra flickan och log.
"Vilken uppfriskande fläkt hon är." sa middagens värd. "En underbar liten flicka."

Maxine kände sig blyg och blev lite röd om kinderna när alla vuxna såg på henne och log vänligt.
Flickan slutade tvärt att skratta och log urskuldande.
"Ursäkta. Jag ska uppföra mig nu." sa hon.
Hon började peta i sin middag igen.

"Något fel med maten raring?" frågade värdinnan vänligt.
Maxine rodnade igen.
"Jo... jag tycker inte så värst mycket om blodigt kött..." sa hon tyst.
"Men älskade lilla vän..." utbrast värden. "varför sa du inte det? Jag ska se till att kocken gör i ordning en en välstekt biff åt dig."
Den vänlige mannen gick ut i köket för att prata med kocken.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 2

*
Flickan ursäktade sig och sa hon skulle gå till badrummet för att tvätta händerna.
Måste hitta en plats där jag kan slänga det här monstret... tänkte hon och skyndade ut ut matsalen.

På väg till badrummet stannade Maxine till. Ett brett leende spreds sig i hennes lilla söta ansikte.
Hon hade nu fått syn på något som kunde rädda henne från ostronet.
Ett stort akvarium.
Maxine såg på ostronet.
"Du är ju ett blötdjur, då gillar du väl att bada?" sa hon och skrattade ett litet klingande skratt.

Innan hon släppte ner den ovälkomna förrätten i akvariet tänkte hon att hon kanske skulle smaka lite.
Hon gav ostronet en försiktig liten slick och grimaserade av vämjelse.
"Urk...! Slemmig kallsup!"

Maxine skyndade sig att släppa ner otyget i vattnet, sedan gick hon in i badrummet för att tvätta händerna.
Hon ville få bort alla spår av ostronet, för tänk om det luktade om händerna annars?
Riktigt nöjd med sig själv tvättade hon händerna och gick tillbaka till matsalen.

Skrivpuff - 27 mars 2012 - del 1

Skriv om ärlighet.

(Fristående) fortsättning på Skrivpuffen från 23 september 2011

Sun City, California. Sommaren 2007

Maxine, 13 ½ år, stirrade förfärat på det stora fatet som nu ställdes fram på bordet.
"Ta för dig lilla vän." sa värdinnan vänligt.
Maxine svalde hårt och gjorde en liten grimas. Aldrig i livet att hon ville äta de där otäcka, slemmiga sakerna.
"Mormor..." viskade flickan. "Är detta här vår middag...?"
Marguerite Logan log mot sitt barnbarn.
"Nej raring, ostronen är förrätt. Varmrätt får vi lite senare. Här, smaka på ett ostron nu."
Marguerite lade en av molluskerna på Maxines tallrik.

"Seså, smaka nu raring." sa mormor när flickan skakade på huvudet. "Det är gott."
Maxine stirrade på ostronet som mormor nu satte i hennes hand.
Hon tvivlade starkt på att det där slemmiga i sitt hårda skal kunde vara gott.
"Det ser slemmigt ut..." muttrade Maxine.

Mormor gav henne en sträng blick.
"Maxine...!" sa hon en förmanande ton.
"Jag är bara ärlig." sa Maxine surt.
Hon tänkte att hon hellre skulle vilja smaka på grodlår än detta.
Hur sjutton skulle hon slippa ifrån det här nu...?

Skrivpuff - 26 mars 2012

Skriv om att vissna.

Paradise, California. 
Våren 2011

Blommorna på graven hade vissnat, men de var ändå vackra på något vemodigt vis där de stod i en glasvas.
Alex undrade vem som hade varit på hans fars grav och lämnat denna fina bukett.
"Det är inte mamma som har varit här i alla fall." sa han fundersamt till sin bästa vän Holly som stod bredvid honom och tittade på blommorna.
"Är du säker på att det inte är Nora?" sa Holly.
Alex nickade.
"Mmmm... mamma går inte hit så ofta, hon tycker fortfarande att det känns ganska jobbigt. Och när hon kommer hit brukar hon lägga vita rosor."

Alex satte sig på hux och studerade blomstren närmare.
"Vänta lite... det här är väl Gerbera?"
Holly nickade.
Alex log.
"Cassie. Det är Cassie som har varit här! Gerbera är ju syrrans älsklingsblommor och favoritfärger."
"Åh, vilken liten raring hon är!" utbrast Holly.
Alex nickade. Han var riktigt rörd över att hans 13-åriga lillasyster hade varit här och lämnat blommor till deras far.
Och en vas av fint glas hade hon tagit med sig åt blommorna, det var så typiskt för Cassie; hon ville alltid göra så fint.
Cassie hade bara varit 1 år när pappa Neil dog, men flickan pratade alltid om honom och var noga med att hålla hans minne vid liv.

Holly såg att Alex blå ögon blev blanka. Hon log av rörelse när han snabbt gned sig i ögonen och gav Holly ett generat litet leende.
"Allergi eller nåt..." mumlade han.
Holly böjde sig ner och strök Alex över ryggen.
"Man får vara ledsen sötnos. Jag vet ju att du saknar din pappa."
Alex log blekt, försökte vara tapper.
"Så du tror inte på mig om jag skyller på pollen-allergi?"
Holly log och skakade på huvudet.
"Inte så mycket." sa hon och kramade om Alex.
Alex suckade och borrade in ansiktet i Hollys tjocka tröja.
Holly höll tröstande om honom och pussade honom ömt på håret.

Grattis Annie! 24/3 2012

*

Happy Birthday 
Annie!


Love,
Eli & Dylan

*

Holly ♥ Alex - del 15

Alex

Martin (min fosterpappa) knackade på min dörr.
"God morgon ungdomar. Det är nån nere i köket som väldigt gärna vill träffa er."
Holly log ett brett och soligt leende.
"Maxie är hemma."
Martin log och nickade.
Jag flög nästan ur sängen och rusade ner till köket.
Jag hörde Holly skratta och ropa att jag skulle ta det försiktigt i trappan. Men hon kom snabbt efter mig.
Vi såg fram emot att träffa Maxine, min älskade syster. Jag var hos henne på sjukhuset häromdagen, men att ha henne hemma var en stor lättnad och glädje.
När jag fick syn på Maxine log jag stort. Hon såg pigg och glad ut, trots att hon var så sjuk.

Hon kom fram till mig och kramade mig hårt.
"Brorsan." sa hon ömt. Det fanns massor med kärlek i hennes röst. "Skönt att se dig så glad."
"Det är bara för att du är hemma ju." sa jag.
Syrran gav mig en glittrande blick.
"Och för att Holly är här kanske." sa hon med ett menande litet flin.
Holly fick också en hård kram av Maxine.
"Du får Alex att må så bra. Du är bäst Holly."
Holly fick tårar i ögonen.
"Ni är bäst." sa hon och lade armen om Maxine och mig.

"Nu blir du så där sentimental igen..." retades jag.
Holly lindade båda armarna om min midja.
"Hallå där... det där tog du ju tillbaka igår."
"Ja, jag ljög." flinade jag.
Holly började kittla mig och jag försökte hålla mig för skratt.
Det gick sådär kan jag tala om...
Ett litet tips: retas inte med tjejer om de vet hur kittlig du är (det är livsfarligt...!) ;-)

// Alex Spencer-Clarke

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 14

*
Alex somnade före mig och jag låg länge och tittade på hans rofyllda ansikte.
Jag beundrade hans inre styrka och förmåga att klara sig igenom svårigheter och jobbiga saker i livet.
Oftast protesterar han och vill inte prata om det jobbiga alls, men när man väl får honom att göra det pratar han med lätthet om sina känslor och tankar.
Och hans charm och humor lättar alltid upp stämningen.

Nu rörde han lite på sig i sömnen och kurade ihop sig nära mig.
Jag log och höll om honom.
Och på det viset sov vi hela natten.

När Alex vaknade nästa morgon log han sömnigt mot mig.
"Hej, har du suttit där och tittat på mig hela natten?" skojade han och gäspade.
Jag skrattade och rufsade om hans hår.
"Nej knäppis, jag har faktiskt sovit lite också. Har du sovit gott?"
Alex nickade.
"Jag tror det." sa han. "Du då?"
Jag log.
"Jag har sovit väldigt bra."
Alex blå ögon glittrade charmigt.
"Och vad kan det bero på...?" sa han finurligt.
"Ja du..." sa jag. "gissa tre gånger."

Alex låtsades fundera.
"Hmmm... havsluften gör dig sömnig? Det här är en ganska skön säng? Eller så var du bara väldigt trött?"
Jag fnissade och slog honom med en kudde i huvudet.
"Gissa ordentligt nu." befallde jag.

"Vaddå, var det inga bra gissningar...?" sa Alex.
Han såg storögt på mig och låtsades bli sårad.
Han är för söt!
Skrattande drog jag in min bästis i min famn och överöste honom med pussar.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 13

*
Vi låg vakna långt in på natten och pratade.
Alex verkade känna sig bättre till mods nu och kunde se mig i ögonen utan att känna sig besvärad.
Han tuggade fundersamt på underläppen.
"Vad är det?" frågade jag. "Vad tänker du på?"
Han tvekade, men sedan sa han:
"Tack för att du inte skrattade åt mig..."
Hans ord gjorde mig lite förfärad.
Finns det verkligen folk som skrattar åt en vän i en så intim och pinsam situation?
Tanken på det gjorde mig nästan arg.

"Men baby... varför skulle jag skratta...? Om jag skrattade åt en sådan sak skulle jag ju vara jordens största skitstövel."
Alex log.
"Och det är du ju inte."
Jag log också.
"Nej, det är jag verkligen inte. Jag skulle aldrig skratta åt dig, det vet du Alex."

Alex nickade.
"Jag vet. Det är för att du är bäst." sa han och gav mig en kram.
"Awww... tack min älskling. Men det är nog mer för att jag är din bästa vän - och bästa vänner skrattar inte åt varandra."
Jag funderade på Alex tankegångar om detta...
Kanske tänkte han på att några av killarna i vår klass brukar skämta om sex, och allt vad det innebär, på ett ganska rått sätt... och det händer att vissa tjejer hänger på skämtandet.
Jag frågade Alex om det och han sa att det var precis det han hade tänkt på.
"Men Alex..." sa jag. "Dom är ju idioter, det vet du väl?"

Alex skrattade glatt.
"Ja, det har du rätt i."
Hans fingrar började leka med en slinga av mitt långa hår och han såg lite besvärad ut.
"Holly, vi kan väl prata om nåt annat nu?"
Jag nickade och drog honom intill mig.
"Ja, det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex