Skrivpuff - 16 oktober 2011 - del 2

*
Cole log.
"Det är klart att man får. Är dina systrar här?"
"Yep! Dom står där borta med pappa." sa Ricky.
Cole följde med bort till flickorna.
Maxine och Jane fick Coles autograf och stjärnans skakade hand med både dem och Martin.
"Ta hand om er tjejer," sa Cole. "och du Maxine; låt inga mobbare trycka ner dig mer."
Maxine log ett strålande leende som kunde göra solen avundsjuk.
"Tack Cole! Det ska jag inte göra!"
Cole gick tillbaka till sina kompisar och vinkade till tjejerna.
"Han är såååå söt!" sa Jane. "Och tänk att han kom hit och pratade med oss...! Han är fantastisk!"

"Han skakade hand med mig...!! Maxine. "sJag ska aldrig mer tvätta mig!"
Ricky såg allvarlig på sin fostersyster.
"Maxie, man måste tvätta händerna. I alla fall innan man äter. Alla baciller måste bort ju."
Maxine såg drömmande på sin högra hand.
"Aldrig i livet att jag tvättar handen som Cole Taylor har tagit i...!"
Martin skrattade och rufsade om i sin fosterdotters lockiga hår.
"Ska du bara tvätta vänster hand då?"
Maxine log och nickade glatt.
"Du fattar snabbt du!"
Maxine och Jane sprang fnissande in på video- och musikavdelningen.

Skrivpuff - 16 oktober 2011 - del 1

Skriv om att beundra.

Sun City, California. Sommaren 2006

Martin hade tagit med sig Jane, Maxine och Ricky till gallerian för en liten shoppingrunda.
"Jag ska köpa godis för hela min veckopeng!" sa 6-årige Ricky och såg sig om efter godisaffären.
Martin log mot sin yngste fosterson.
"Du gillar godis du."
"Yep!" sa Ricky glatt. "Det är mumsigt."
"Maxine och jag ska också köpa lite godis." sa Jane. "Och Cole Taylors senaste film."
Maxine nickade instämmande. Sedan spärrade hon upp ögonen och puffade på sin syster."
"Janie... Cole Taylor står där borta!"
Mycket riktigt, den unge film- & TV-stjärnan stod utanför en av butikerna och pratade med några kompisar.
"Oh my God...! Jag tror jag drömmer!" sa Jane andlöst.
Martin log mot sina flickor.
"Gå och be om en autograf."

Maxine stirrade på sin fosterfar.
"Du är inte klok. Jag kan väl inte hälsa på en Hollywood-stjärna när jag ser ut så här...!"
Tösen pekade på sitt öga som hade en präktig blåtira och på underläppen som hade fått flera stygn, skador Maxine fått efter ett bråk med en skolkamrat som var en riktig översittare.
"Jag tror Cole kommer tycka synd om dig för att du har blivit slagen." sa Ricky. "Jag ska fråga honom om han vill skriva autograf till er.

Innan Maxine eller Jane hann stoppa sin lillebror gick han kavat fram till Cole och sa:
"Hej, mina systrar gillar dig! Kan dom få din autograf? Min syster Maxine har blivit slagen i ansiktet av en galen mobbare. Och hon tror inte att man får prata med filmstjärnor då."

Maxine and the Bully - 7

*
Joanne gick fram till Maxine och drog in flickan famnen.
"Såja älskling... vi ska inte betala någonting till Betty och hennes familj. Du behöver inte vara ledsen mer."
"Jag är inte ledsen," sa Maxine. "jag är arg!"
Joanne torkade Maxines tårar.
"Ska vi göra klart middagen och äta lite?"
Maxine skakade på huvudet.
"Nej... jag är inte hungrig. Jag har lite ont."
Ricky klappde Maxine på armen.
"Maxie, vill du inte ens ha glass till efterrätt? Morbror Freddie ska ta med oss och köpa frozen yoghurt när vi har ätit."
Maxine såg fundersam ut. Hon kände efter hur ont hon hade.
"Jag kanske kan äta lite frozen yoghurt."

Morbror Freddie log. Han satte sig intill Maxine.
"Vilken frozen yoghurt är din favorit? Det var väl kaktus-smak med snigelsås?"
Maxine började fnissa och skakade på huvudet.
"Dummer! Choklad och jordgubb! Du kan äta kaktus med snigelsås!"
Morbror Freddie skrattade kramade sin systerdotter.
Joanne log mot sin bror.
Det var tur att Freddie var så knasig och kunde muntra upp en ledsen liten Maxine.

Maxine and the Bully - 6

*
Strax innan middag den kvällen dök Betty och hennes föräldrar upp.
De krävde att Joanne och Martin skulle betala för Bettys trasiga jeans.
"Okej," sa Martin. "Vi kan betala för er dotters byxor..."
Det blev för mycket för Maxine.
"Efter allt jag har gått igenom idag ska vi betala för hennes dumma byxor...?!"
Flickan stormade iväg mot trappan för att springa upp på sitt rum.
På vägen dit sparkade hon till Lego-tornet som hon byggt med lillebror Ricky dagen innan.
Legobitar flög åt alla håll och Ricky tjöt.
"Oh nej! Vårat torn!"

Martin kramade Ricky.
"Maxie menade inte att ha sönder tornet, hon är bara väldigt upprörd."
Maxine hade snyftande sjunkit ner på den mattbeklädda trappan.
"Stackars Maxie..." sa Ricky. "Jag går och kramar henne lite."
6-åringen sprang fram till sin fostersyster och pussade och kramade henne.
Men Maxine bara snyftade och var helt otröstlig.
Joanne tänkte att det här var precis som när Maxine var mycket liten och hyperaktiv och kollapsade efter ett av sina utbrott.

"Vad jag ville säga..." fortsatte Martin och spände blicken i Bettys föräldrar. "... var att vi visst kan betala för er dotters jeans - om ni betalar vår dotters sjukhusräkning. Stygnen på Maxines läpp och värktabletterna var inte heller så billiga."
Bettys föräldrar såg tveksamma ut.
"Nja... betalning behövs nog inte trots allt..." sa Bettys mamma. "Men en ursäkt från Maxine..."
Martin skakade på huvudet och stängde dörren.
"Vilka människor...! Hur kan dom tycka att ett par trasiga jeans är mer värda än vår unge...?"
Jane och morbror Freddie gjorde tummen upp.
"Heja pappa!" jublade Jane.

Maxine and the Bully - 5

*
Maxine försökte dölja sina blessyrer när hon kom hem. Men att smyga in i köket med handen för ögat såg nog lite misstänksamt ut, för Joanne såg med förundrad på sin fosterdotter.
"Maxie, varför håller du handen för..."
Hon avbröt sig när hon fick syn på Maxines spruckna underläpp och blodet på tröjan.
"Men älskade unge... vad har hänt...?!"
Maxine tog bort handen från högra ögat och blottade en hemsk blåtira.
"Krig på lekplatsen..." muttrade hon.

Barnens morbror Freddie stannade hemma hos Jane och Ricky medan Joanne tog med sig Maxine till sjukhuset.
Maxine var inte glad över att göra ett sjukhusbesök och hon skrek till och höll för munnen med båda händerna när läkaren sa att han måste bedöva och sy den spräckta underläppen.

Joanne strök lugnande Maxine över pannan när läkaren lade bedövning och sydde underläppen. Hon grät nästan när hon såg hur tapper hennes lilla unge var under proceduren.
Maxine försökte låta bli att gråta, men det hängde tårar i hennes mörka, täta ögonfransar.
"Vad duktig och modig du är tjejen." berömde läkaren och klappade Maxine på kinden.

När läkaren var klar gav han Maxine en röd slickepinne.
"Att mumsa på när stygnen är borta." sa han och log mot flickan.
"Tack!" sa Maxine.
Hon torkade bort tårarna med baksidan av handen, sedan tog hon slickepinnen och stoppade den i sin byxficka.
"Du får ha stygnen en vecka." sa läkaren.
Maxine putade överdrivet sorgset med underläppen och gjorde tummen ner.
Läkaren log.
"Mmmm... jag vet, inget kul. Men du klarar det."
Maxine tog på sig en tuff min och nickade.
Läkare log igen och pekade på Joanne.
"Vad säger du Maxine, tror du mamma här klarar att ta bort stygnen själv?"
"Yep!" sa Maxine. "Mamma Jo är modig - hon svimmar inte när hon ser blod eller nånting!"
Joanne och läkaren skrattade.

Grattis Emily! 18/10 2011

Happy Birthday
Emily!

*

Grattis Cole! 18/10 2011

Happy Birthday
Cole!

*

Maxine and the Bully - 4

*
Äcklad och vansinnig torkade Betty av sitt ansikte med tröjärmen.
"Du... ditt äckliga lilla avskum!"
"Kolla där borta! skrek Maxine och pekade bort mot gångvägen. "En polis!"
Betty släppte snabbt Maxine och väste:
"Du slipper undan nu, men vänta bara tills vi ses igen..."
Sedan rusade hon bort från lekparken. Hon vände sig om medan hon sprang och gav Maxine ännu en varning:
"Du är sååå död!"
Maxine såg på Holly och sina andra kompisar och log.
"Och Betty är sååå lättlurad. Tänk att hon gick på att det gick en polis där borta...!"

Vännerna skrattade beundrande.
"Heja Maxine!"
"Betty är så patetisk." sa Maxine. "Hon tror hon kan få sin vilja fram genom att skrämmas. Jag är så jäklarns trött på henne!"
Maxine skakade på huvudet, som för illustrera hur patetisk översittaren var.
Först då kände hon att hon hade rejält ont. Ögat började kännas igenmurat och det bultade i underläppen.
Den mörbultade lilla flickan stönade av smärta.

Holly skyndade fram till sin bästis och lade armen om henne.
"Åh stackars Maxine... det måste göra jätteont... Och du blöder rätt mycket... Ska jag följa med dig hem?"
Maxine nickade.
"Och du Holly, nu vet jag hur roadkill känner sig..."

Maxine and the Bully - 3

*
Betty grabbade tag i Maxines T-shirt och tryckte upp henne mot ett träd.
"Du ska betala mina jeans, din odugliga lilla fosterhemsunge."
"Kyss mig i arslet." fräste Maxine.
Några av Maxine och Hollys kompisar, som vågat sig tillbaka till lekplatsen, applåderade.
Maxine log mot sina kompisar och slet sig loss från Bettys grepp. Hennes T-shirt gick sönder lite, eftersom Betty höll så hårt, men det var det värt.
Maxine Clarke vägrade att ta skit från någon - och hon tänkte inte stå upptryckt mot det här dumma trädet längre, det gjorde ont i ryggen.
"Vad sa du till mig?" morrade Betty.
"Kyss mig i arslet." upprepade Maxine kavat.
Hennes kompisar applåderade igen.

"Be om ursäkt och lämna lekplatsen." befallde Betty.
"Dream on!" svarade Maxine.
"Okej som du vill..." sa Betty. "Men om ihåg att jag har varnat dig."
Sedan gick allt snabbt, som när man snabbspolar en videofilm.
Maxine hörde hur Holly skrek en varning, sedan kom en knytnäve farande mot Maxines ansikte och träffade ögat.

Nu vaknade den arga lilla tigerungen inom Maxine. Ingen jäklarns översittare skulle komma här och vara bossy och slå folk ostraffat!
Hon spottade Betty rätt i ansiktet.

Maxine and the Bully - 2

*
Betty hötte med knytnäven mot Maxine.
"Jag ska täppa till truten på dig din lilla trasdocka!"
"Betty... du är så pateti..."
Maxine hann aldrig säga patetisk. Betty klippte till henne rakt över munnen.
Holly skrek förfärat till.
Det var långt ifrån första gången Betty the Bully slog till någon, men Holly kunde aldrig vänja sig vid våldet - framförallt inte när hennes egen bästis var måltavla.
Maxine slickade försiktigt på sin underläpp för att känna om den hade spruckit - och det hade den.
"Nu jäklar är det krig..." morrade hon.
Hon viftade åt Holly att gå undan en bit.
"Vad ska du göra...?" frågade Holly med oro i rösten.
Hon klev av sin gunga och backade några steg.
"It's payback time." sa Maxine mellan sammanbitna tänder.

Maxine ställde upp på gungan och flög på Betty.
Översittar-tjejen tappade balansen av ren överraskning och båda flickorna föll till marken.
Maxine satt på Bettys rygg och tryckte ner hennes ansikte i sanden.
"Ät sand din jäkla översittare!"
Betty lyckades kasta av sig Maxine och reste sig upp. Hon spottade ut sand och gav Maxine en vild blick.
"Mina nya jeans är trasiga! Dom kostade 200 dollar! Jag ska döda dig din lilla skitunge!"
"Gör det då." sa Maxine. Hon reste sig och borstade lugnt sand av sina kläder. "Men du ska låta bli att jävlas med alla."

Maxine and the Bully - 1

Sun City, California. Sommaren 2006

Maxine och Holly satt på varsin bildäcks-gunga på lekplatsen och åt glass. Några av deras skolkamrater åkte inlines och rullskridskor i närheten.
Solen sken och barnen hade en riktigt lugn och trevlig eftermiddag.
Plötsligt bröts lugnet av en elak, bestämd röst.
"Du sitter på min gunga."
Barnen på inlines och rullskridskor åkte snabbt iväg, flydde som skrämda råttor.
Maxine tittade upp på flickan som nu stod framför henne.
"Åh toppen... Betty the Bully..." stönade Maxine.
Ända sedan första klass hade hon och Betty, en av skolans värsta översittare, varit svurna fiender.
"Det finns flera gungor, Betty." sa Holly.
Betty spände blicken i de mindre flickorna.
"Jag pratar inte med dig Holly, jag pratar med din ragamuffin-kompis." sa hon.
Maxine såg på Betty med en liten grimas. Hon gillade inte att bli kallad ragamuffin, som betydde "sjabbigt klätt och smutsigt barn".
Betty hade förmodligen hört sina föräldrar prata på det sättet om Maxine. En del hade starka åsikter om Maxine och hennes syskon bara för att de var fosterbarn.

"Ta en annan gunga Betty, du äger inte lekparken." sa Maxine trött.
Betty the Bully sparkade på hennes gunga.
"Kliv av."
Maxine himlade med ögonen och fortsatte att äta på sin glass.
Betty tog Holly och Maxines glassar och slängde dem i sanden.
"Är du döv, Maxine...?"
Betty uttalade namnet Maxine som om det var något slemmigt och äckligt.
"Kliv av gungan!"
"Nej, Betty..." svarade Maxine och uttalade Bettys namn i precis samma äcklade ton. "jag är inte döv, jag ignorerar dig."
Holly skrattade.
"Good one Maxie!"
Maxine log brett.
"I know, right?" sa hon glatt.
Flickorna gjorde sitt speciella handslag, som de alltid gjorde när de hade gjort något bra.

Skrivpuff - 15 oktober 2011 - del 2

*
Alex fick mycket beröm av ambulansförarna när de kom och hämtade Dolores.
"Kommer hon att klara sig?" frågade Alex.
En av ambulansförarna log.
"Ja, det kommer hon säkert att göra, tack vare dig grabben."
Pojkarna stod kvar och såg ambulansen åka iväg.
"Shit vad läskigt...!" sa Denny. "Tur att du kom på att ringa 911, Lill-räkan."
Alex bara nickade. Han var fortfarande skakad av händelsen och väldigt orolig.
"Tror ni vi kan ta lite glass?" sa Hank. "Ingen behöver ju veta något."
Med ett ilsket tiger-morr kastade sig Alex över sin större och äldre kamrat. Båda pojkarna föll till marken.
"Dolores kanske dör och du bara tänker på glass...!" vrålade Alex. "Jag borde klippa till dig!"
Johnny drog upp Alex och lade armen om den lille killen.
Alex och Johnny bråkade en del, men nu var Johnny riktigt irriterad på Hank.
"Kom Lill-räkan, vi går tillbaka till lägret. Bry dig inte om att Hank är en idiot."

Under resten av dagen ville inte Alex göra någonting med de andra pojkarna. Han satt nere vid sjön och kände sig miserabel.
Vid middagsdags kom Denny och Scott rusande.
"Wendy pratade precis med sjukhuset." meddelade Scott. "Dolores kommer att bli frisk!"
Alex for upp. Hans ansikte sken upp av lättnad och glädje.
"Är det sant? Kommer hon att bli helt bra?"
Scott och Denny nickade.
"Du räddade hennes liv Lill-räkan!" sa Denny. "Du är en hjälte!"
De äldre grabbarna kramade om lille Alex.
"Förresten har du fått paket också." sa Scott. "Det kom med bud för en stund sedan. Kom, vi måste se vad du har fått!"
Pojkarna rusade till matsalen där de andra grabbarna höll på att duka fram middag.
Vid Alex plats vid bordet låg ett paket. Alex slet upp snören och pappret.
I paketet låg en nallebjörn med ett stort mjukt hjärta på bröstet.
På ett kort som låg intill nallen stod det skrivet med snirkliga bokstäver:

Till Alex,
min fina lilla hjälte.

Med all min kärlek,
Dolores

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 15 oktober 2011 - del 1

Skriv om att undsätta.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Solen gassade över Camp Orion. Det var en ovanligt het dag, till och med för California.
"Om jag inte får glass snart så dör jag...!" flämtade Hank.
"Glassbilen är här." sa Alex. "Vi skyndar oss dit!"
Hank log ett snett leende.
"Det är för varmt för att röra sig. Gå och köp glass till mig, jag sitter här i skuggan och väntar."
Scott sparkade till Hanks fot.
"Vi är inte dina betjänter. Vill du ha glass så lyfter du på ditt lata arsle och följer med oss."
Hank reste sig surmulet från sin skuggiga plats och så skyndade pojkarna ner till glassbilen.

Den äldre damen som jobbade i glassbilen, log mot pojkarna. Men hon såg inte lika glad och pigg ut som hon brukade.
Alex såg oroligt på henne.
"Är ni sjuk?"
Dolores skakade på huvudet.
"Ingen fara lille vän... det är nog bara värmen som gör mig lite trött... Nu ska jag plocka fram lite glass åt er."
Dolores blev plötsligt ännu blekare. Hon stönade och tog sig för hjärtat.
Till pojkarnas förskräckelse föll hon ihop på marken.
"Hon har fått en hjärtattack!" skrek Alex.
Han kastade sig ner intill Dolores.
Alex höll den gamla damens hand och snyftade.
"Du får inte dö! Hör du det? Du får inte dö!"

Scott och de andra pojkarna visste inte vad de skulle ta sig till. De stod och tittade på sin lille kompis som grät intill den gamla damen.
"Ambulans..." snyftade Alex plötsligt. "Måste ringa ambulans.
Han drog upp sin mobiltelefon ur byxfickan och slog 911.
En vänlig kvinna svarade och Alex snyftade fram vad som hänt och försökte så gott han kunde förklara vägen upp till sommarlägret.
"Glassbilen!" utropade Scott. "Säg att ambulansförarna ska hålla utkik efter en tutande glassbil!"
"Ja, det kan dom inte missa!" sa Denny.
Alex talade om för kvinnan att hålla ögonen öppna efter en glassbil.
"Snälla skynda er!" grät den lille pojken. "Dolores får inte dö!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 14 oktober 2011 - del 2

*
"Vi går..." viskade Sebastian till flickorna. "Den här tjocka vitlöksdoften börjar kväva mig..."
Rose nickade.
"Vitlök!" utropade Grimston, som om han hade hört Sebastian.
Han fick ungdomarna att hoppa till igen.
"Kan inte ni rara barn gå till marknaden och skaffa mer vitlök åt mig?"
Han sträckte fram några slantar mot Sebastian.
När Sebastian inte tog emot pengarna sträckte Grimston ut sin öppna handflata mot Rose.
Men Rose skakade på huvudet och kramade Sebastians hand.
"Emily, du är en rar liten tös, du vill väl hjälpa gamle Grimston?" log kyrkvaktmästaren.
Men Emily, som fortfarande klamrade sig fast vid Sebastians midja, gömde ansiktet i sin väns skjorta för att få slippa se på Grimston.

"Snälla ni, hjälp mig." bad Grimston.
"Vi måste gå hem nu." sa Rose besvärat. "Det börjar bli sent. Adjö Mister Grimston."
Den gamle kyrkvaktmästarens grå ögon lyste av en febrig iver.
"Men... men... ni kan väl hjälpa en gammal man? Jag förbereder mig ju för jakt på Mörkrets varelser."

"Han förbereder sig snarare för en enkel resa till Bedlam..." sa Sebastian, tyst, så att bara Rose och Emily kunde höra.
Flickorna fnissade och tyckte att mentalsjukhuset var en plats där otäcke gamle Grimston hörde hemma.
Sebastian, Rose och Emily sade adjö till kyrkogårdsmästaren och skyndade sig bort från hans stuga och kyrkogården.

Skrivpuff - 14 oktober 2011 - del 1

Skriv om att förbereda.

London 1865

Sebastian, Rose och Emily gick förbi kyrkogårdsmästare Grimstons stuga.
"Hur kan man vilja bo på en kyrkogård...?" viskade lilla Emily. "Jag skulle tycka det var läskigt."
Den gamle kyrkogårdsmästaren tittade upp när han hörde ungdomarnas röster.
"Ah vackra Rose, unge herr Sebastian och lilla söta Emily. Har ni besökt din mors grav, Rose?"
Rose nickade.
"Grimston, vad ska ni med all vitlök till...?" undrade hon och pekade på flera flätor med vitlök som hängde runt stugans dörr.
"Vitlök håller Mörkrets varelser borta." svarade Grimston och började frenetiskt att tälja på en grov träpinne.
Intill honom låg färdiga tjocka pinnar, de såg farligt vassa ut.

Grimston log brett så att alla hans dåligt skötta tänder syntes när Sebastian såg frågande på pinnarna och kniven.
"Ja du unge Sebastian, detta ska bli vassa träpålar som ska förinta Mörkrets varelser. Man måste köra en påle genom hjärtat på dom."
Han högg till med pålen, som om han hade en varelse nära sig.
Sebastian och Rose hoppade till. Lilla Emily skrek förfärat till och klamrade sig fast vid Sebastian

Grimston nickade.
"Ja, dom är hemska och farliga. Men räds icke mer flicka lilla, er gamle Grimston ska beskydda er från helvetets faror."
Tack..." sa Sebastian glädjelöst.
Just nu kände han sig mer skrämd av den gamle kyrkogårdsmästaren än av Mörkets varelser, vad det nu var för något...

Skrivpuff - 13 oktober 2011 - del 2

*
Grady och Wendy klev in i stugan när de hörde pojkarnas vilda skratt.
"Oj... här går det livat till." skrattade Wendy.
Hon fick inget svar. Pojkarna var så inne i kuddkriget att de inte hörde att någon kom in i stugan.
Alex stod på den enda sängen som inte var våningsäng, studsade och hällde ut kuddfjädrar på de andra. Han var svettig i ansiktet och alldeles rosig om kinderna på grund av den kvava värmen i stugan.
Grady gick in och stoppade kuddkriget.
"Grabbar, skulle inte ni städa och sova?"
"Lite svårt att sova och städa samtidigt." sa Alex.
De äldre killarna skrattade och gav honom high-fives.
Wendy skrattade.
"Jo, det har du rätt i Alex."
Alex slutade att studsa i sängen när han hörde att Wendy var där.
Killarna hade tagit av sig sina tröjor för att det var så varmt och nu kände Alex sig blyg av att stå där i bara pyjamas-shortsen. Han hoppade ner från sängen och började leta efter sin T-shirt.

"Lugna dig Lill-räkan." skrockade Hank. "Wendy har nog sett grabbar utan kläder förut."
Alex blev ännu rödare i ansiktet.
"Och förresten har väl inte du så mycket att visa...?" retades Johnny.
"Håll truten din jäkla idiot!" fräste Alex.
Han knöt ilsket nävarna och skulle just kasta sig över Johnny när Grady fångade upp honom.
"Släpp ner mig!" sa Alex.
"Alex, nu lugnar du ner dig." sa Grady lugnande.
Han slängde försiktigt upp Alex i överslafen på en av våningsängarna och gav pojkarna en bestämd blick.
"Nu är det läggdags. Ni får städa upp här i morgon bitti."

Wendy klappade Alex på kinden.
"Du ska inte lyssna på alla dumma saker som dina kamrater säger."
Alex svarade inte. Han lade tjurigt sin kudde över huvudet.
Wendy log och strök pojken över ryggen.
"Sov gott nu lille vän."
"God natt." muttrade Alex nerifrån kudden.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 13 oktober 2011 - del 1

Skriv om att städa.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Men grabbar..." suckade Grady. "man slänger väl inte bara sina kläder på golvet så här...?"
Scott, Hank och Johnny såg på sina kläder som låg som två öar på golvet i stugan.
"Det går utmärkt." flinade Scott.
Grady skakade leende på huvudet.
"Istället för att ha kuddkrig kan ni städa upp lite här. Och hoppa i säng när ni är klara, det börjar bli sent."
Killarna gjorde honnör åt sin ledare, utropade "Ay ay kapten!" och började lydigt plocka upp sina kläder från golvet.
Denny och Alex var lite mer ordningsamma, så de hade ingenting att städa upp.
"Lill-räkan, du får godis om du städar upp mina kläder." sa Johnny.
Alex flinade.
"Glöm det." fnyste han. "Jag rör inte dina stinkande strumpor! No way!"
De äldre killarna skrattade.
Det gjorde inte Johnny. Han gick fram till Alex och tryckte upp honom mot väggen.
"Vill du att jag ska köra ner strumporna i halsen på dig?" hotade han.

Grady skyndade fram och drog undan Johnny.
"Skärp er nu. Johnny, du hjälper dina kompisar att städa. Alex och Denny, ni kan gå till sängs om ni inte har nåt att göra."
"Men det är för varmt för att sova..." sa Alex.
Grady sa god natt till grabbarna och gick ut ut stugan.
Så fort ledaren var borta startade pojkarna kuddkrig igen. Fjädrarna yrde om vildbasarna.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Maxine - Little Super Trouper

*
Sun City, California. 2000

"Aldrig mera balett! No way José!"
7-åriga Maxine sträckte ut sig på Joanne och Martins breda säng och slet av sig sina strumpor.
Martin log mot sin lilla fosterdotter.
"Var det inte roligt att dansa?"
"Jo, det var ganska roligt." sa Janie (Martin och Joannes 9-åriga biologiska dotter).
Maxine ruskade på sitt mörklockiga huvud.
"Nääää... inte kul! Man fick inte dansa som man ville...! Dom spelade inte ens Super Trouper ju..."
Joanne och Martin fick svårt att hålla sig för skratt. Maxine var familjens viljestarka lilla anarkist.
"Och deras dansfröken var jättesur och sträng." inflikade 7-årige Alex, som följt med sina fostersystrar till danslektionen idag. "Jag tror hon var en häxa faktiskt."
Martin skrattade.
"Nja... en häxa är hon inte, men hon är sträng."

Maxine såg på sina små fötter.
"Min fotar gillar inte såna där trånga skor. Dom vill vara barfota och glada."
Flickungen vickade på tårna för att visa hur glada de var när de slapp vara nedtryckta i skor.
Martin kunde inte låta bli att kittla Maxines nakna fotsulor. Barnet skrek av skratt.
"Iiiiii...! Mina fotar är jättekilliga!" pep hon.
Martin tog upp flickan i famnen och kramade henne.
"Det är läskigt att bli kittlad va?" frågade han.
Maxine nickade.
"Mmmm... och lite kul också. Killa deras fotar också!"
Maxine pekade glatt på Alex och Janie.
Alex hoppade upp i sängen och gömde sig kvickt under överkastet.
Janie och Maxine kröp in efter sin bror och började kittla honom.
"Hjälp mig!" skrattade Alex. "Två galna tjejer har fångat mig!"
"Det är härligt med ungar." skrattade Martin och kramade om sin fru. "Man har inte tråkigt en endaste sekund."

Skrivpuff - 12 oktober 2011 - del 2

*
Cassie hörde hur mamma och Darryl gick in i sitt sovrum och pratade. Ljudnivån blev högre och högre. Mamma och Darryl grälade för någonting.
Styvfaderns rytande gjorde att Cassie fick ont i magen.
Jag önskar att Alex var här...! snyftade Cassie för sig själv.
Storebror kunde alltid trösta och lugna henne. Men nu var Alex på sitt sommarläger och Cassie kunde inget göra... bara sitta här och höra Darryl skrika på mamma.

"Vad var det för snubbe jag såg dig prata med på stan idag?!"
"Darryl, lugna dig." sa Nora. "Det var Keith, som var med i Neils band."
Det var tyst i en sekund, sedan hördes ljudet av ett hårt slag, en örfil. Nora skrek till av smärta.
"Du ska lära dig att inte prata med andra män på stan!" röt Darryl. "Folk kan tro att du är en hora!"
En kraftig smäll och ljudet av tjockt glas som krossades fick Cassie att hoppa till där hon satt i sin säng.
"Min mormors gamla spegel!" skrek Nora förfärat.
Darryl sa ingenting.
Han lämnade sin gråtande sambo i hög på golvet och stormade ut ur huset.

Cassie tassade in till sin mamma och kramade om henne.
"Mamma... gör det mycket ont?"
Nora skakade på huvudet.
"Det är inte så farligt lilla gumman."
Hon ställde sig upp och lyfte upp Cassie i sängen.
"Du ska inte gå här nu Cass, du kan få glas i fötterna."
Cassie såg på det som var kvar av den trasiga gamla spegeln.

"Spara bitarna, Alex kan nog laga den när han kommer hem. Alex kan laga det mesta."
Mamma log och skakade på huvudet.
"Ja han är duktig, vår lilla Alex. Men den här spegeln går nog inte att laga mer."
Lilla Cassie suckade sorgset och sjönk gråtande ner på sängen.
"Darryl bara förstör och skriker åt dig... Det är därför Alex inte vill bo här hos oss...!"
Nora drog in sin flicka i famnen och vaggade henne. Tårarna brände innanför ögonlocken.
"Min älskling... du och din bror har varit med om så mycket... Jag önskar att jag kunde ordna ett bättre liv åt er."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista