SkrivPuff: Utmaning 2011:125 - 8 maj - 1

Skriv om värk.

Blue Creek. Maj 2010

Väckarklockans skrällande borrade sig obönhörligt in i mitt värkande huvud.
 Måste köpa en tystare klocka.
Det kändes som mitt huvud satt fast i ett skruvstäd som pressades ihop allt hårdare.
Rummet snurrade när jag satte mig upp i sängen och ett hett illamående sköjde över mig.
Jag blundade och pressande fingertopparna mot mina värkande tinningar.

Kyle var redan påklädd. Han höll på att bädda sin säng, men han stannade upp och såg oroligt på mig.
"Det är bara migrän..." stönade jag trött.
"Det är inte så 'bara'," tyckte Kyle. "lägg dig ner igen Coral."
Lillebror gick ut i badrummet och kom tillbaka med mina starka värktabletter och ett glas med vatten.
Jag tvingade i mig en tablett.
"Ska jag köpa Pepsi åt dig efter skolan?" frågade Kyle.
Underbaraste lillebror! Han vet precis vad jag behöver när jag har migrän.
"Tack Kyle." sa jag. "Du är världens bästa lillebror, vet du det?"
"Det vet jag väl inte direkt om jag är... men jag vill inte att du ska må dåligt och jag vill hjälpa dig, bara jag kan."
Jag log mot honom.

Kyle fixade noga till rullgardinen, så att inget solsken kom in i vårt rum.
Sedan fortsatte han att bädda sin säng med den militäriska precision som pappa (av någon underlig, obegriplig anledning) krävde av honom.
Varje morgon kom pappa in här och inspekterade. Om sängen var "felbäddad" fick Kyle (i bästa fall) bädda om.
"Det där duger bra." sa jag.
"Jag hoppas det..." sa Kyle tveksamt.
Snart skulle pappa komma in och inspektera hans bäddning.
Jag visste att Kyles hela inre värkte av oro.
Min lillebror satte sig på min säng när pappa kom in till oss.
Kyle började bita på en tumnagel, som han brukar när han är nervös.
Jag tog hans hand och kramade den.

SkrivPuff: Utmaning 2011:124 - 7 maj

Skriv om generositet.

Igår (fredag) var vi inne i stan efter skolan. Jag såg en farbror som var fattig och inte hade nånstans att bo. Han hade bara en gitarr som han spelade på. Jag la en 5-krona till honom i gitarrens fodral.
Farbrorn fick tårar i ögonen och han kallade mig ängel.
Och han ville spela en sång till mig. Han spelade jättefint och sjöng en sång som går så här:

Du är det finaste jag vet
du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna
som vindarna, som vågorna,
som fåglarna
som blommorna på marken.

Fin va? Man gråter ju nästan, så vackert är det!
Han som har skrivit låten hette Björn (han är tyvärr död) och han ser snäll ut. Mamma och pappa har skivor med hans musik. Vi lyssnade när vi kom hem.


Tony, min storebror, sa att jag var generös mot farbrorn. Det betyder att man har ett gott hjärta och ger saker.
Det var väl snällt sagt av Tony?
Jag tycker den snälla farbrorn också var generös och såååå snäll. Och han sa tack så mycket för slanten. Fast så värst mycket pengar gav jag ju honom inte... En liten 5-krona bara...
Men jag var den som gav honom pengar först... innan var gitarrfodralet tomt. Kanske var det därför han blev så glad?
Farbrorn gjorde mig glad iallafall, han sjöng jättefint!
Han borde få spela in en skiva. Då kunde han bli popstjärna och få massor med pengar och ett fint hem! Det vill jag att han ska få.



PUSS o KRAM 
Colette, 8 ½ år

Noel och Melwins kalas-dag

Berättat av Melwin & Noel, skrivet av storasyster Leni.

Melwin:
Vi vaknade tidigt på lördag för vi skulle ha kalas. När man ska ha kalas är man jätteglad.
Vi väckte Linus. Han blev inte jätteglad. Han vill inte gå upp klockan 7 på lördag.
Stora barn gillar om att sova mycket. Linus är 15. Det heter tonåring.

Noel:
Brorsorna (Linus & Melwin) och jag åkte till badhuset med vårans pappa.
Mamma gjorde hemmet kalas-festligt under tiden, då kunde hon jobba i lugn och ro.
Det är nämligen inte så lätt att göra det när man har små barn hemma. Melwin och jag är lite busiga.

Melwin:
Vet ni, mamma hade gjort två jättestora pirat-tårtor till oss. Varsin tårta!!
Det stod GRATTIS MELWIN på min och GRATTIS NOEL på Noels.
Alla barnen sa wow! Och det var god tårta.
Vi drickte hallonsoda, det är läsk som är röd och smakar hallon med bubblor i.
Vi fick många paket av vårans kompisar. Såpbubblor, böcker, Star Wars-figurer, CDs med musik, tuschpennor och ritpapper, godis, burkar med slime, badleksaker som vi kan ha på stranden.
Mycket va!

Noel:
Vi hade fiskdamm. Fast man får godis, inte en läskig fisk (det trodde Melwin när han var liten).

Kalaset var jättekul men man blir helt slut... :P
Idag har vi lekt med alla nya leksaker och vi har ätit pannkakstårta som Leni & Ceci gjorde.
Ikväll ska vi sova tidigt. Imorgon är det måndag, då ska vi till skolan och lära oss lite kunskap.

PUSS & KRAM från
Noel och Melwin

Tvillingarna bus fyller 7

6 maj 2011

*
Grattis på 7-årsdagen Noel & Melwin!

Puss & kram 
till våra favvo-tvillingar 

från familjen

SkrivPuff: Utmaning 2011:124 - 6 maj

Skriv om lojalitet.

Änggårdens Skola. Lunchtid

Emilia lyfte plastglaset till munnen och skulle just ta en klunk av sin mjölk när hon hörde fniss och viskningar från klasskamraterna.
Emilia såg misstänksamt ner i glaset.
Vad hade de gjort den här gången? Hällt i salt? Spottat? Eller både och?
Mickan log ett bedrägligt leende.
"Ska du inte dricka, Emilia? Gillar du inte mjölk?"
Emilia suckade och ställde ner glaset på bordet med en liten smäll.
Hon var så trött på Mickan och de andras små äckliga skämt.
I sin förra skola hade Emilia blivit mobbad sedan första klass, så hon var van vid elaka ord och skämt på hennes bekostnad, men nu tänkte hon inte låta någon trycka ner henne mer.
"Mjölk som är så gott." sa Mickan.
"Extra god idag." flinade Lisa.
Olof flinade och producerade en rejäl spottloska och nickade menande mot Emilias mjölkglas.
Det knöt sig i magen på Emilia. Matlusten försvann.

En kille från 9A kom fram till deras bord. Han spände blicken i Mickan, Lisa och Olof.
"Vad händer? Är ni jävliga mot Emilia nu igen?"
"Dom har spottat i hennes mjölk." sa Tony, Emilias andra bästis.
"Fy fan, vad vidriga ni är!" sa killen i 9A. "Ni borde fan få dricka upp den där sörjan själva, så får ni se hur kul det är."
"Bra idé!" sa Dante glatt.
Han sköt fram glaset mot Olof, Mickan och Lisa.
"Drick då." uppmanade han. "Mmmm... mumsig mjölk."
"Men... vi vill inte dricka nån annans spott...!" gnällde Mickan. "Det är ju äckligt!"
"Men Emilia skulle göra det, tycker ni ju." sa Tony.
Killen i 9A gav Emilias mobbare en hotfull blick.
"Drick nu innan jag häller ner äckelsörjan i halsen på er!"
Mickan tog snabbt glaset och förde det till munnen. Hon smuttade försiktigt på mjölken.
"Ta en ordentlig klunk du." sa Dante. "Det är nyttigt för dig. Och då pratar jag inte om proteiner och grejer..."
Mickan var gråtfärdig när hon tog en stor klunk och svalde.
Sedan upprepades samma procedur med Lisa och Olof.
"Mmmm... slemmigt men mättande." skrattade Dante skadeglatt.
"Du tycker det här är riktigt kul va?" sa Mickan kvidande.
Dante log.
"All smärta är lustig utom min egen." sa han med överdriven fransk brytning.
Emilia och Tony skrattade åt citatet från den animerade filmen Flushed Away.

Emilia gick bort till mjölkautomaten och fyllde på ett nytt glas åt sig.
Hon såg bort mot bordet och log mot Tony, Dante och killen i 9A.
Killarna log tillbaka.
Emilia ville ge dem en stor kram för att de alltid var så roliga, snälla och lojala mot henne.
Sådana här fina vänner växer inte på träd, det är en sak som är säker, tänkte Emilia.

SkrivPuff: Utmaning 2011:123 - 5 maj

Skriv om en etsning.

Silver Beach, Sun City, California.
30 December 2010

"Vad gör Mr. Rollins?"
10-årige Ricky pekade på grannen som satt på sin trappa och pysslade med en sten lika stor som en fotboll och något slags verktyg Ricky aldrig hade sett förut.
"Skriver han på sten?"
Mr. Rollins såg upp och log mot barnen Clarke.
"Hej på er! Ja, jag skriver i stenen. Det kallar gravyr. Just den här stenen ska vara en adress-sten."
Han höll upp stenen där han hade skrivit ett nummer och namnet på gatan där de bodde.
"Wow vad coolt!" sa Ricky.
"Jobbar du med det här, Mr. Rollins?" frågade Alex.
Grannen nickade.
"Ja det här är mitt jobb. Jag gör gravyr på gravstenar också."
"Då kanske du kan göra gravyren till min gravsten." sa Maxine.
Grannen visste inte vad han skulle svara. Tanken på att behöva göra en gravsten till flickan borrade ett elakt svart sorghål i hans själ.

Alex sparkade till en övergiven tennisboll som låg på marken och gav sin fostersyster en ilsken blick.
"Maxie, du lovade att inte prata om det där mer!"
"Men nu pratade jag inte om begravning, utan om min gravsten." sa Maxine lugnt.
"Ja, det är ju mycket bättre..." fräste Alex.
"Förlåt... jag ska inte ta upp det mer." sa Maxine gav Alex en kram.
"Så sa du förra gången du började prata om det här också..." mumlade Alex.
Sorgen och smärtan i blicken han nu gav sin syster etsade sig fast i Maxine.

SkrivPuff: Utmaning 2011:122 - 4 maj

Skriv om något spännande.

Ocean Beach. Maj 1971

Ryan log finurligt mot sin familj.
"Mina damer och herrar, se nu när jag kastar upp den här pannkakan i luften och fångar den i stekpannan - med den ostekta sidan neråt."
Rebecca såg leende på sin lillebror.
"Det ska bli riktigt spännade att se. Klättar du upp i taket och plockar ner pannkakan om den fastnar där uppe, Ryan?"
Ryan låtsades bli förnärmad och putade truligt med underläppen.
"Jag kastar aldrig pannkakor i taket, Rebecca. Det är bara pappa som gör såna dumheter."
David skrattade.
"Tack min son, det där värmde."
"Det var så lite så." flinade Ryan.
Han flippade upp pannkakan i luften.

Familjen såg hur den flög upp en bit och sedan landade fint i stekpannan - med den ostekta sidan neråt.
"Jag är världens bästa pannkaks-makare!" sa Ryan glatt.
"Bravo lilla gubben!" skrattade David. "Betyder det här att du har tagit över mitt spännande jobb som frukost-kock här i huset?"
Ryan log och skakade på huvudet.
"Näää... tror inte det pappa, det är roligt när du kastar pannkakor i taket."

SkrivPuff: Utmaning 2011:121 - 3 maj

Skriv om att gissa.

"Cody, gissa vad vi ska göra i sommar."
Mamma såg riktigt ivrig ut och innan jag hann börja gissa, lade hon en broschyr på köksbordet.
Jag plockade upp broschyren och bläddrade i den. Där fanns fullt med bilder av ett enormt skinande vitt kryssningsfartyg och turkost kristallklart vatten och vackra stränder.
Caribbean Dream Cruise stod det på framsidan.
"Ska vi på kryssning... till Karibien?" frågade jag.
"Hur kunde du gissa det?" skrattade mamma.
Jag log.
"Det är ju hur coolt som helst! Men... har vi råd?"
Mamma log.
"Pappa har åkt för att boka biljetterna nu."
"Men har vi råd?" upprepade jag. "Kryssningar är väl jättedyra?"
Jag gissade att mamma och pappa hade sparat ganska länge för att vi äntligen skulle kunna åka på den här drömkryssningen.

Mamma svarade inte på min fråga. Jag såg hur en slöja av smärta skuggade hennes annars så glada ansikte.
Hon gick fram till mig om kramade om mig.
"Oh Cody... min fina älskling..."
Hon lade sin hand över mitt hjärta, som om hon ville känna att det slog.
Jag visste att hon hade tårar i ögonen.
"Det blir en rolig resa det här, tror du inte det Cody?" frågade hon och pussade mig på huvudet.
"Jo, det tror jag." svarade jag. "Det ska bli kul."
Jag svalde en klump i halsen när jag gissade mig till mammas tankar om den här resan.
Det kanske skulle bli den sista resan min familj och jag gjorde tillsammans.

SkrivPuff: Utmaning 2011:120 - 2 maj

En bild att skriva till.

Sun City, California. 2002

"Pappa! Titta på mig!"
Maxine hade klättrat upp på tornet av träbackar och stod nu på toppen, bredbent och med armarna rakt ut, för att hålla balansen.
Åh Herregud...!" flämtade Martin. Han trodde nästan att hjärtat skulle stanna när han såg sin fosterdotter där uppe. "Maxine, kom genast ner därifrån!"
"Wow! Vilken utsikt, jag ser jättelångt!" jublade 9-åringen.
"Jag förstår det älskling," sa Martin. "men kom ner nu innan du ramlar."
Maxine klättrade försiktigt ner på marken.
"Se, nu är jag nere." sa hon och tittade upp på sin fosterfar. "Det var väl inte så farligt."
"Jo," sa Martin. "du kunde ha ramlat ner och då hade du slagit dig rejält."
Maxine log brett.
"Men nu gjorde jag inte det."

När hela familjen satt ute på Sea Breeze Diners veranda för att äta lunch, berättade Maxine för sin fostermamma Joanne och sina fostersyskon om det spännande tornet.
"Jag stod jättehögt upp."
Maxine ställde sig på en av de ryggstödslösa träbänkarna vid ett av borden för att visa.
"Sitt ner Maxine." sa Joanne. "Bänken ska man sitta på när man äter."
"Hoppa ner nu lilla gumman." sa Martin.
Han skulle just gå fram och hjälpa Maxine ner, när träbänken välte och kastade Maxine framåt.
Den lilla flickan landade med ansiktet ner mot verandagolvet.
Joanne rusade fram och lyfte upp henne.
Maxines lilla ansikte var uppskrapat från hakan till näsan och hon hade bitit sig hårt i underläppen. Hennes nakna knän hade också fått en ordentlig törn.
Maxine grät tyst, med stora tårar rinnande nedför kinderna.

Senare på dagen åkte Joanne och Martin till tandläkaren med Maxine, för att se om flickans nya framtänder tagit skada av fallet.
Tänderna var oskadda, men tandköttet vid framtänderna var alldeles blått.
"Va, har jag ett blåmärke på tandköttet...?" frågade Maxine förvånad när tandläkaren gav henne en spegel att kika i.
"Mmmm," sa tandläkaren. "dina tänder kan ha tryckts upp i tandköttet en bit."
Maxine grimaserade.
"Bläää... äckligt!"
Tandläkaren log och nickade.
"Men du hade tur flicka lilla," sa han och strök Maxine över kinden. "det kunde ha gått riktigt illa. I fortsättningen får du låta bli att klättra på saker."
Maxine såg ner på sina knän som hade fått stora skrubbsår.
"Mmmm... det tror jag också..." mumlade hon.
Sedan tittade hon upp på tandläkaren.
"Får jag klistermärken nu?"
Det fick hon.

Maxine bar sina klistermärken i ett fast grepp när de gick till bilen.
"Vilken dag, va...?" sa flickan.
"Ja, det kan man verkligen säga." suckade Martin.

Ocean Beach Memories #13

Storasyster Rebecca minns:

När Ryan var riktigt liten hade han väldigt lockigt hår, stora mjuka skruvlockar (sååå söt!).
En dag när han var 2 år var mamma och jag på stan med Ryan. Då kom en dam fram till oss och sa:
"Men Gud vilken söt liten flicka!" 
(Till Ryan! Haha)
Ryan gav damen en bestämd blick och sa:
"'Usäkta' mej, jag inte flicka, jag är Ryan!"

Han är rolig, min lilla bror!
Och han brukar ha svar på tal, häromdagen var det någon som frågade honom:
"Är du säker på att du är fjorton år..? Du är ju så liten."
En ganska okänslig fråga, tycker jag...
Men Ryan tar det alltid så bra när någon påpekar att han är liten för sin ålder.
Nu log han sitt urcharmiga leende och svarade:
"Fjorton och ett halvt. Och jag kanske har krympt i tvätten."


Personen som ställt frågan blev ganska mållös... Haha!
Och Ryan tyckte frågan Är du säker på att du är fjorton år..? var en ganska dum fråga.
"Jag tror faktiskt att jag vet hur gammal jag är..." sa Ryan till mig senare.


Ryan är verkligen en underbar lillebror. You gotta love him!

// Rebecca

SkrivPuff: Utmaning 2011:119 - 1 maj

Skriv om en brytningstid.

Dorian, 8: Det kanske är när man bryter typ ett ben eller nåt?
Fast snälla ni, gör inte det, det är inget bra... och gör nog ont.


Tony, (snart) 13: Låter nästan som om man bryter tiden i små bitar, delar upp den liksom.


Noel, 7: Kanske man bryter sönder saker...? Näää... det är ju dumt...
Mina stora syskon vet nog, dom är är rätt så klyftiga.

SkrivPuff: Utmaning 2011:118 - 30 april

Skriv om eld.

Blue Creek. Maj 2010

"Oj då..." sa Elle.
Hon såg storögd på lågorna som slog upp ur brödrosten.
"Vad fan ska jag göra...?!" skrek mamma Louellas pojkvän Freddy.
"Ta fram brandsläckaren." sa Elle.
Freddy letade febrilt efter brandsläkaren.
"Var i helvete är den då?"
Elle rynkade på ögonbrynen.
"Svär inte, elden släcks inte bättre för det. Brandsläckaren står där inne."
Elle pekade på en skåpsdörr.
Freddy baxade ut brandsläckaren ur skåpet och sprutade ut en sky av vitt pulver över brödrosten.
Elle fnissade.
"Vi får nog köpa en ny brödrost."
Freddy blängde på den lilla ungen.
"Tror du det?" sa han sarkastiskt.
Elle nickade glatt.
"Och vet du Freddy... du ska nog inte göra frukost mer."
Freddy gav henne en ilsken blick.
"Ut härifrån."
"Detta här är mitt kök mer än ditt." sa Elle och fnyste. "Och förresten ska du inte vara sur på mig. Det var faktiskt du som eldade upp brödrosten - inte jag."
Elle räckte ut tungan åt moderns pojkvän.
Sedan tog hon fram en sked och en skål ur diskmaskinen och sin special-mjölk ut kylen. Hon klättrade sedan upp på diskbänken och plockade fram flingor.
Sedan hoppade hon ner på golvet och satte sig till bords med sin frukost.

Freddy satte sig mittemot flickan och började läsa morgontidningen.
"Ska inte du äta nåt?" frågade Elle.
Freddy såg på den uppbrända brödrosten och suckade.
Elle sköt fram flingpaketet mot honom.
"Här. Man måste äta frukost faktiskt, annars blir man hungrig i magen hela dagen."
När Freddy inte gjorde någon ansats att ta paketet, gick Elle till diskmaskinen och tog fram en skål och sked.
Hon ställde dem framför Freddy och hällde upp lite flingor åt honom.

Freddy såg med lite road blick på den lilla speciella ungen.
"Ät då." sa Elle.
Hon klappade Freddy i ryggen.
"Du kanske inte blir så himla sur om du får lite frukost i magen."
Ett litet leende ryckte i Freddys mungipor.
Han hällde upp lite flingor och mjölk och började äta.
"Är jag sur?" frågade han.
Elle nickade med eftertryck.
"Nästan hela tiden faktiskt. Och du... man får inte prata med mat i munnen, det är lite otrevligt."
Freddy svalde ner flingorna.
"Jag ska försöka vara lite trevligare emot dig, Elle."
Elle log ett soligt leende.
"Det gör du rätt i."

SkrivPuff: Utmaning 2011:117 - 29 april

Skriv om sötma.

London 1865

"Tycker du om min nya parfym?" frågade Rose. "White Musk."
Hon vände sig från sin spegelbild och såg leende på Sebastian.
Sebastian log och nickade.
"Den är annorlunda." svarade han.
Han brukade inte gilla parfym, den blommiga doften var så falsk och kunde bli kvävande.
Men den här parfymen hade en helt annan sötma, sammetslen och ren på något vis.
Sebastian tyckte kanske om den mest för att doften tillhörde Rose. Hon var så vacker och hade en sådan fin, naturlig skönhet.
"Min favoritdoft." sa Rose.
Sebastian log.
"Fast du behöver inte massa kosmetika," sa han. "du är så vacker ändå."
Sebastian insåg att han tänkt högt och rodnade lite.
Rose log ett strålande leende.
"Åh Sebastian... vad rar du är!"
Rose reste sig från sin stol vid sminkbordet och gav Sebastian en lång kram.
Han doftade tvål och frisk luft. Så rent och äkta.
"Rosie, jag är bara ärlig; du är vacker..." mumlade Sebastian och rodnade på nytt.
Rose strök honom mjukt över kinden.
"Du är fin du."
Sebastian log blygt och skakade på huvudet.
Rose tyckte så mycket om Sebastian och hans mjuka sätt och blyghet. Han var verkligen en riktigt söt raring.
"Jo, Sebastian, du är visst fin." skrattade Rose.
Hon kysste honom på kinden. Sedan tog hon hans hand och kramade den.
"Du, det är vackert väder. Ska vi ta en promenad i parken?"
Sebastian log och nickade.
"Gärna."
Ungdomarna lämnade teatern och gick ut i det strålande solskenet.
Rose höll fortfarande Sebastians hand när de gick in i Hyde Park.

SkrivPuff: Utmaning 2011:116 - 28 april

Skriv om avsmak.

Paris. Juni 1832.

Jules Deveraux såg med avsmak på den store polisinspektören.
Belette var inte alls omtyckt av folket. Han trodde han var något bara för att råkade ha lite mer makt än andra.
Han snokade ofta runt bland studenterna som brukade umgås på caféet. Och han skrämde ju slag på lilla Soleil och lille Bastien, hotade med att ta dem till barnhemmet de rymt ifrån.
Dagens heta diskussion om revolution hade avtagit så fort Inspecteur Belette hade stuckit in sitt fula tryne genom dörren till Café Coeur Rouge.
François började sjunga Sur le pont d'Avignon med Soleil och Bastien istället och de fick hela caféet att sjunga med i den oskyldiga lilla sången.
Jules log när lilla Soleil sjöng versen om de modiga soldaterna lite högre än de andra verserna.
"Det går muntert till här idag." sa Inspecteur Belette.
Jules log ett falskt leende.
Det skulle bli ännu mer muntert om somliga kunde sluta förpesta tillvaron för hederligt folk, tänkte han och  återgick till målningen han höll på med.

Gästerna på caféet tittade nyfiket på vad den unge konstnären målade - och de fick sig ett riktigt gott skratt.
På Jules målarduk glirade en vessla i polisuniform mot dem.
"Vackert Jules!" frustade en en man.
Han höjde sin ölsejdel i en vördnadsfull skål.
"Très bon, mon ami!"
Soleil fnissade när hon såg målningen. Hon kikade upp på Inspecteur Belette och såg sedan på målningen av polis-vesslan igen.
"Väldigt bra Jules." berömde hon. "Mycket portättlikt."




Belette = vessla

Sur le pont d'Avignon

Vikarien på Abe Lincoln High - 9

*
"Men Sir..." sa Clark osäkert. "Morgonsamlingen är ju inför hela skolan..."
Mr. Bottom log ett lite elakt flin.
"Mmmm, just det. Det blir väl skoj?"
Clark svalde.
"Nej..." gnydde han.
Clark började känna sig riktigt nervös.
Han kunde inte riktigt trohetseden till den Amerikanska flaggan och morgonen därpå skulle han recitera den inför hela skolan.
"Vad ska jag ta mig till...?" viskade han.
"Det går bra Clark." sa Ryan lugnande.
"Farsan säger att det är skamligt för en amerikan att inte kunna The Pledge of Allegiance..." sa Clark.
Han suckade.

"Du får plugga tills du kan den." sa Sheila.
"Vi hjälper dig." sa Ryan. "I morgon kommer du slå alla med häpnad."
"Bra att du har drömmar och visioner, Ryan..." suckade Clark.
Ryan log mot sin kompis.
"Du brukar aldrig tvivla på dig själv, Clark. Det ska du inte göra nu heller."
"Lyssna på Ryan." sa Maureen. "Clark, du kan klara allt, bara du vill."
Mr. Bottom harklade sig.
"Får jag fortsätta lektionen nu?"
"Låt inte oss hindra." sa Joe.

Vikarien på Abe Lincoln High - 8

*
"Tänk att Mr. Bottom har stått ut med oss i en hel vecka nu." sa Ryan nästkommande måndag.
"Ja, helt otroligt att han har stått ut med dig Ryan." skrattade Sheila och rufsade om i Ryans hår. "Du som är så bråkig."
Ryan gjorde en liten grimas mot Sheila.
Sheila kramade honom.
"Hur kan han vara så sur hela tiden?" sa Clark. "Här träffar han trevliga unga människor som oss, och han bara tjurar..."
Clark började göra en perfekt imitation av Mr. Bottom. Han gick överdrivet omkring, alldeles spikrak i ryggen och gjorde sura miner.
Klasskamraterna nästan skrek av skratt.
Ända tills de såg vikarien komma gående i andra änden av korridoren.
"Clark..." började Sunshine varnande.
"Mr. B är i antågande." sa Maureen.
Men Clark var så inne i sin Mr. Bottom-imitation att han inte hörde klasskamraternas varningar.

Vikarien bara stirrade på Clark. Sedan gick han, utan ett ord, in i klassrummet.
Klassen gick in och satte sig vid sina bänkar.
"Vi försökte varna dig." sa Maureen.
Clark bara ryckte på axlarna.
"Äsch... det var ju bara lite skoj..."
"Så du gillar att ha skoj du?" frågade Mr. Bottom.
"Ja, Sir," sa Clark. "Det gör livet lättare."
Mr. Bottom log ett halvt leende.
"Eftersom du gillar att stå i centrum ska du få leda The Pledge of Allegiance i aulan, på morgonsamlingen i morgon."

Det gick ett sus genom klassen.
"Aj, aj, aj... vilket straff..." viskade Arthur.
"Jag är så glad att jag inte är Clark just nu..." sa Ryan.

Kolla!

Troys senaste ord är "Kolla". Han säger det nästan hela tiden...
"Kolla, en röd bil!"
"Kolla, en stor vovve!"
"Kolla, Dori åker rullskor!" (= Dorian åker rullskridskor/inlines)

Och så dagens:
"Kolla mamma, vad Troy gör! Jag duktig!"

Mmmm... jätteduktigt att dra ut allt papper från två stycken toarullar... Suck...
Hela badrumsgolvet är nu fullt av extra mjukt Lambi... och min lille telning är mäkta stolt.

Dorians kommentar: "Oj mamma... nu har du att göra."

Det menar du inte...

Isolde var mest bekymrad över att hennes lillebror har "slösat på dyrt toapapper".

Är de inte rara, de små liven?

Message from Coral

*LMAO*
Kyle is having a conversation with the 3-year-old neighbor girl, Lindsay:

LINDSAY: Pretty flower!

KYLE: Yeah.

Lindsay gives the flower to Kyle.

LINDSAY: Say thank you.

KYLE (smiles): Thank you Lindsay.

LINDSAY: What's her name?

KYLE: Um.... I think it's a Anemone...

LINDSAY: No silly! Her name is Betty!

KYLE (laughs) Okay... if you say so...

LINDSAY: I says so.

Pause...

LINDSAY: Little boy, I is hungry.

(Okay, I found it really hilarious that a 3-year old is calling my brother 'Little boy' *lol*
Maybe she can see he is younger and smaller than her own brothers...)

KYLE: Maybe your Mom can give you something to eat, Lindsay.

LINDSAY: Yeah, she can. You and Cori can eat with us.

KYLE: Thanks Linds, maybe some other day. Cori and I already have dinner plans.

LINDSAY: Tomorrow then. Or Lindsay be very sad.

KYLE: Awww... we don't want you to be sad. Maybe we can eat with you tomorrow.

LINDSAY: Yaaaay! Now I is happy girl!

Lindsay hugs and kisses Kyle.

LINDSAY: Little boy, I likes you.

(Hmmm... Lindsay's first crush maybe...? *lol*)

Love,
Coral

27 april 1971: Grattis Maureen

*

Happy Birthday 

Maureen!

*

Message from Maureen

*
Sunny & I are sitting here laughing at Ryan & Sheila... Their little conversations are so funny sometimes!

RYAN: Why do girls like me...? I don't get it...

SHEILA: Gee, I don't know Ry... could your sweetness have something to do with it?

RYAN (shrugs): I dunno...

SHEILA: And your cuteness...?

RYAN (blushes a little): But I'm not...

SHEILA: ... cute? Ryan McKenzie, have you ever looked yourself in a mirror?!

RYAN: Yeah... but...

SUNNY (giggles): You are super cute Ryan! And you are the sweetest guy on this planet!
That's why Jill and Anne, and the other girls at school like you so much.

SHIELA: Ryan, girls tell you all the time how cute you are! When is it gonna sink in?!

RYAN (smiles - the sweetest smile): I don't know. Never...?

SHEILA (laughs): I love you Ryan!

Ryan blushes.

SHEILA: You want a kiss?

RYAN (shy smile): No thanks.

SHEILA: You know I'm gonna give you a kiss anyway, right?

RYAN (nods): Uh-huh...

Alphabet Poem by Cassie

*
A - Alex (best brother ever!)
B - Beach & Butterflies
C - Cassidy (my "real" name, Cassie is just my nickname)
D - Dancing
E - Elephants
F - Finn (one of my best friends)
G - Glitter
H - Holidays
I - Ice cream
J - Joanne & Janie
K - Kit-Kats
L - Lemon Lime soda
M - Maxine & Martin
N - Nora (Mom)
O - Orangutans
P - Pretty outfits
Q - Quests
R - Ricky
S - Singing
T- Tickling ( we always tickle Alex... very nice, huh? *LOL* ;-) )
U - Urchin (sea urchin)
V - Velociraptor (dinosaurs are cool)
W - Waterfalls
X - X-Files (cool show, but Alex has to sit with me - I'm too much of a chicken to watch it on my own...)
Y - Yesterday (Beatles song)
Z - Zoo