Skriv om att fråga "Varför?"
Sjukhusflygeln, Blue Creek Hill Orphan Asylum. Våren 2010.
Syster Otis såg på den 13-åriga flickan som satt i stolen mittemot henne.
Flickans ögon, som hade samma färg som riktigt mörk Whiskey, blickade sorgset tillbaka.
"Varför pratar du inte Caley? Vi vet att du kan, det är inga fel på dina stämband och helt stum är du inte. Du kan, bara du vill."
Caley vände sig trotsigt bort från sköterskan, och började snurra upp en av sina mörkröda skruvlockar på pekfingret. Hon släppte sedan hårlocken och studerade sina nagelband istället.
Syster Otis suckade och tog tag om Caleys smala, ärrade handleder.
"Nu måste du prata lite med oss Caley." sa hon med sirapslen röst. "Någonting har du väl att säga?"
Flickan öppnade munnen en aning.
Syster Otis lutade sig förväntasfullt framåt en aning och log mot flickan.
"Ja...? Vad vill du säga till mig, lilla Caley?"
Caley stängde munnen. Tänderna slogs lätt ihop med ett litet klickande ljud.
Flickan skakade på huvudet.
Syster Otis suckade otåligt.
"Snälla lilla Caley,
varför säger du ingenting?! Du vet ju att du inte får träffa Carrie och Charlie på fredag om du inte sköter dig!"
Tårar steg i flickans ögon. Hon blev förkrossad varje gång hon förvägrades att träffa sin storasyster och storebror - och det visste syster Otis mycket väl.
Caley slet åt sig sina händer, som syster Otis fortfarande höll, i och blängde hatfullt på kvinnan.
Den yngre sköterskan, syster Grey, log vänligt mot Caley.
"Caley, du kan ju lite ASL, kan du inte teckna något till syster Otis, visa vad du har lärt dig?"
Caley log lite mot syster Grey och nickade.
Syster Grey var den snällaste sköterskan i sjukhusflygeln. Hon och Caley kom alltid överens.
Det var Grey som en gång hade visat Caley en sida på internet om ASL - American Sign Language.
Caley hade lärt sig en del tecken och använde dem bara när hon ville prata i kod. De enda som förstod Caleys eget språk var hennes syster, bror, broderns flickvän och syster Grey.
Nu formade Caley händerna till ett tecken.
"Har du lärt dig teckenspråk lilla vän?" log syster Otis ansträngt. "Ja... det var ju ett... trevligt, alternativt kommunikationssätt."
Caley nickade och gav syster Otis ett lömskt leende. Och så tecknade hon.
Syster Grey fick mycket svårt att hålla sig för skratt och var tvungen att vända sig bort.
Otis skulle bara veta... att Caley precis kallade henne häxa...!
Caley kände sig riktigt belåten.
Så går det när man vill tvinga mig att prata.
Här kan du se tecknet för Witch (= Häxa)
*