Skriv om att veta för mycket.
Paris, Juni 1832
Inspektör Belette* haffade den lilla flickan i samma sekund som hon klev ut från Café Coeur Rouge.
Flickans bomullsklänning var blå, vit och röd. Precis som flaggan som vajade på en av husväggarna en bit därifrån.
"Du är visst en sann liten patriot du." kommenterade Belette.
Soleil såg storögd på den store polisinspektören.
"Patriote...? Vad betyder det, Monsieur?" frågade Soleil oskyldigt.
"Du är nog ingen dumbom." sa Belette och log lite mot flickan. "Du vet nog vad jag pratar om."
Soleil skakade på huvudet och försökte slita sig ur polisinspektörens grepp, men då tog han bara ett hårdare grepp om hennes arm.
"Du umgås mycket med ungdomarna därinne. Vad brukar de prata om?" lirkade Belette.
"Litteratur, Monsieur." svarade Soleil i en nästan drömmande ton. ”Molière och Voltaire.”
Sedan fnissade hon till.
”Molière och Voltaire! Hörde ni, inspektör’n, jag rimmade nästan. Molière och Voltaire… Gillar ni poesi?”
Belette suckade. Det skulle vara lättare att pressa vin ur en sten än att få ur den här trasungen uppgifter om den annalkande revolutionen som han hört folk viska så mycket om på Paris gator.
"Nu berättar du vad du vet om studenternas lilla revolution!" sa Belette skarpt.
Åh vilken nedrig snokare inspektören är! tänkte Soleil.
"Släpp mig din elaka vessla, annars skriker jag!" fräste hon.
Hon tänkte inte låta sig skrämmas av en stor drummel till inspektör.
Inspektör Belette blev mörk i ögonen. Ingen liten lortig trasunge skulle komma och vara uppnosig mot honom ostraffat.
Han skulle minsann se till att den lilla toviga saken spärrades in!
Det var en enkel sak. Han hade spärrat in gatungar förr. Pas de problème.
(*Belette = vessla)
Paris, Juni 1832
Inspektör Belette* haffade den lilla flickan i samma sekund som hon klev ut från Café Coeur Rouge.
Flickans bomullsklänning var blå, vit och röd. Precis som flaggan som vajade på en av husväggarna en bit därifrån.
"Du är visst en sann liten patriot du." kommenterade Belette.
Soleil såg storögd på den store polisinspektören.
"Patriote...? Vad betyder det, Monsieur?" frågade Soleil oskyldigt.
"Du är nog ingen dumbom." sa Belette och log lite mot flickan. "Du vet nog vad jag pratar om."
Soleil skakade på huvudet och försökte slita sig ur polisinspektörens grepp, men då tog han bara ett hårdare grepp om hennes arm.
"Du umgås mycket med ungdomarna därinne. Vad brukar de prata om?" lirkade Belette.
"Litteratur, Monsieur." svarade Soleil i en nästan drömmande ton. ”Molière och Voltaire.”
Sedan fnissade hon till.
”Molière och Voltaire! Hörde ni, inspektör’n, jag rimmade nästan. Molière och Voltaire… Gillar ni poesi?”
Belette suckade. Det skulle vara lättare att pressa vin ur en sten än att få ur den här trasungen uppgifter om den annalkande revolutionen som han hört folk viska så mycket om på Paris gator.
"Nu berättar du vad du vet om studenternas lilla revolution!" sa Belette skarpt.
Åh vilken nedrig snokare inspektören är! tänkte Soleil.
"Släpp mig din elaka vessla, annars skriker jag!" fräste hon.
Hon tänkte inte låta sig skrämmas av en stor drummel till inspektör.
Inspektör Belette blev mörk i ögonen. Ingen liten lortig trasunge skulle komma och vara uppnosig mot honom ostraffat.
Han skulle minsann se till att den lilla toviga saken spärrades in!
Det var en enkel sak. Han hade spärrat in gatungar förr. Pas de problème.
(*Belette = vessla)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar