Abraham Lincoln High School, maj 1971
Miss Coleman såg på sina elever. De jobbade flitigt med sina uppsatser.
Förutom två av pojkarna.
"Ryan och Clark, för tredje gången: nu får ni sluta viska och fnissa, koncentera er på era uppsatser lite istället, annars måste jag sära på er två."
"Vi ska skärpa oss, Miss Coleman." lovade Ryan.
Men i nästa sekund brast killarna ut i skratt igen.
Miss Coleman kunde inte låta bli att le åt dem.
"Har ni fått skrattsjukan idag igen, pojkar?"
Ryan nickade.
"Mmmm... den är obotlig."
"Jag kan bota dig, Ryan - med en puss." sa Sheila, i en kärleksfullt retsam ton och blinkade åt Ryan.
Hon visste ju hur generad och blyg Ryan alltid blev när hon eller någon annan tjej pussade honom.
"Åh jag vill ha en puss!" utropade Clark. "Plantera en här, mylady."
Han pekade på sin kind.
Sheila skakade på huvudet.
"Bra försök Clark." sa Ryan.
Clark såg på Sheila med en överdrivet besviken min.
Miss Coleman såg på sina elever. De jobbade flitigt med sina uppsatser.
Förutom två av pojkarna.
"Ryan och Clark, för tredje gången: nu får ni sluta viska och fnissa, koncentera er på era uppsatser lite istället, annars måste jag sära på er två."
"Vi ska skärpa oss, Miss Coleman." lovade Ryan.
Men i nästa sekund brast killarna ut i skratt igen.
Miss Coleman kunde inte låta bli att le åt dem.
"Har ni fått skrattsjukan idag igen, pojkar?"
Ryan nickade.
"Mmmm... den är obotlig."
"Jag kan bota dig, Ryan - med en puss." sa Sheila, i en kärleksfullt retsam ton och blinkade åt Ryan.
Hon visste ju hur generad och blyg Ryan alltid blev när hon eller någon annan tjej pussade honom.
"Åh jag vill ha en puss!" utropade Clark. "Plantera en här, mylady."
Han pekade på sin kind.
Sheila skakade på huvudet.
"Bra försök Clark." sa Ryan.
Clark såg på Sheila med en överdrivet besviken min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar