SkrivPuff: Utmaning 2010:333 - 9 december

Skriv om att fråga.

"Eh... Cassie? Skulle du vilja..."
Finn torkade av sina nervös-svettiga handflator mot jeansen och blickade ner på sina slitna Converse-sneakers.
"Nej, du vill nog inte..." mumlade han, mer för sig själv än till den söta tjejen som nu stod framför honom. "men jag tänkte ändå fråga..."
Cassie såg på sin klasskamrat och log ett mjukt leende.
"Vad tänkte du fråga?"
"Eh... jo, skulle du vilja gå till Cineplex på lördag - med mig?"
Cassie sken upp.
"Jättegärna!"

"Vill du?" Finn lät förvånad.
"Ja. Varför skulle jag inte vilja det?"
Finn ryckte på axlarna.
"Tja... du kanske inte gillar mig och sånt."
"Jag gillar dig Finn! Det trodde jag du visste. Du är en superbra kompis!"
Finn suckade, lättad över att han kunnat fråga Cassie om bio utan att göra bort sig totalt, och såklart glad över att Cassie sagt ja.
"Åh tack! Jag menar... du är också en superbra kompis Cassie, en jättefin tjej!"
"Tack Finn." sa Cassie blygt. "Det är du med, en jättefin kille alltså."
De skrattade.

Det var två mycket lyckliga 13-åringar som med fjärilar i magen sa hej då,
och kramades lite snabbt och blygt, vid skolbussen den eftermiddagen.

När hon gick och lade sig på kvällen skrev Cassie i sin dagbok:

Torsdag, 9 december.
*
Kära dagbok,
idag frågade Finn mig om jag vill
gå på bio med honom på lördag.
Jag trodde jag skulle svimma
- så glad blev jag! :)
*
Kram,
Cassie

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:332 - 8 december

Skriv om något perfekt.
*
Perfektion enligt Cassie
8 december, 2010

I skolan går jag en kurs som heter Kreativt skrivande. Idag sa läraren att vi skulle skriva om något perfekt.
Min kompis Mara skrev om den första kyssen (något hon drömmer om att få uppleva). Finn skrev att sommarlovet är perfekt, för då slipper man skolan (ganska roligt tycker jag). Glory skrev något om att hon tänker vara perfekt när hon ska sjunga solo på julkonserten.
Hursomhelst, jag visste först inte vad jag skulle skriva om, men så sa Mara något om att min bror är den perfekta brorsan.
"Han gör så mycket roliga saker med dig och är aldrig elak mot dig! Min brorsa behandlar mig som en liten värdelös daggmask."
Så jag skrev alltså en liten text, en dikt, om min bror Alex.

Min bror 
Kan alltid få mig att le.
Hittar på roliga saker att göra om jag har tråkigt.
Beskyddar mig alltid.
Tar hand om mig när jag mår dåligt eller är rädd.
Hjälper mig alltid med alla möjliga saker.

Min bror
Är snäll och omtänksam.
Ser till att jag aldrig blir utanför eller bortglömd.
Sjunger bra.
Fotograferar bra.
Är rolig.
Är sååååå söt!

(Det var Mara som skrev det där sista - hon pratar alltid om hur söt och snygg Alex är)

Jag vet att det blev en klyschig dikt... men Alex är den perfekta brorsan i mina ögon. Jag älskar honom och skulle inte kunna leva utan honom! <3

Massor med kärlek till er alla där ute!
från Cassie Spencer, 13 år
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 8

8 December

"Varför vill inte Maxine komma ner och äta med oss?" frågade Ricky vid middagsbordet.
"Hon mår inte så bra, hon har haft en dålig dag idag." sa Martin.
Martins svärmor, som var där på besök ett par dagar, suckade.
"Jag förstår inte hur ni kan låta flickan gå till skolan nu när hon mår som hon mår!" utbrast hon.
Martin Clarke gav också ifrån sig en suck.
"Maxine ville gå till skolan! Hon vill leva ett vanligt liv. Och hon kände sig bra imorse. Vad skulle vi gjort, låst in henne och sagt 'nej, du får inte gå till skolan'?"
Maxine kom in i köket.
"Sluta prata om mig som om jag inte fanns här! Ja, jag mår uselt idag och det höll på att gå åt helvete i skolan - men det är inget ni behöver ha som familje-diskussion!"
Ricky såg storögd på sin familj.
"Varför är alla så arga...?"
Alex släppte ner sina bestick på bordet och suckade tungt.
"Vår syster är sjuk och livet suger! Därför är vi upprörda, Ricky!"
Joanne lade tröstande sin hand på Alex.
"Nu lugnar vi ner oss allihop." sa hon mjukt. "Och så vårdar vi språket."
Alex himlade sig åt det där sista, eftersom han visste att det var adresserat till honom.
"Men jag fattar ingenting..." sa Ricky förvirrat. "Vad hände?"
"Vi lämnar den här diskussionen nu." sa Martin.
"Alla får veta utom jag, för jag är bara liten. Men jag bryr mig faktiskt också om att Maxie är sjuk!" skrek Ricky.
"Så här är det Ricky: min kropp fungerar stundtals rätt så dåligt nuförtiden... och idag var det nära att jag inte hann på toa i tid..."
"Det var så här nära..."
Maxine såg på sin familj och visade med pyttelitet avstånd mellan tummen och pekfingret hur nära det varit.
"... så här jävla nära att jag... Inför hela klassen... Fattar ni hur jävla förnedrande det hade varit...!"
Maxine sjönk ner på golvet och brast ut i gråt.

Ingen sa något på flera minuter.
Till slut gick Ricky fram till Maxine, satte sig på huk intill henne på golvet och slog armarna om henne.
"Jag är också arg." nästan viskade han. "Jag är såååå arg för att du är sjuk."
Alex gick och fram till Maxine och Ricky och kramade båda två på en gång.
"Förlåt att jag skrek åt dig förut Ricky."
"Det gör inget." 10-åringen gav Alex en vänlig klapp på ryggen. "Du menade inget illa. Ibland skriker jag också när jag är arg."

Maxine drog sig ur Alex och Rickys omfamning och reste sig.
"Förlåt, men jag vill vara ifred en stund..."
Hon öppnade köksdörren och gick ut mot stranden.

Alex satt kvar på golvet och kämpade mot gråten.
Jane, Martin, Joanne och Martins svärmor satt vid bordet med ögonen blanka av tårar.
Ricky gick fram till dem och kröp upp i Martins knä.
"Pappa, kan inte du be läkarna att göra Maxie frisk igen?"
Martin kunde inte få fram ett ord.
Han bara höll sin yngste fosterson intill sig och kramade honom hårt.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 7

7 December

Maxine och Jane släpade det stora paketet, som mest liknade en inslagen klump, in till grannen.
"Vad snällt att vi får ha Rickys julkapp här." flämtade Jane. "Han är så nyfiken och går alltid och snokar efter paket innan jul."
Grannen stirrade på paketet.
"Jösses tjejer! Vad har ni köpt egentligen?!"
Maxine flinade glatt.
"En enorm flodhäst. Ricky går hela tiden och sjunger I Want a Hippopotamus for Christmas, så nu tänkte vi att han ska få en."
Grannen storskrattade.
"Det är ju underbart! Är det från den där leksaksaffären i gallerian, den som har alla jättestora gosedjur?"
"Yep!" sa Maxine.

Jane och Maxine sa hej då till grannen, som skulle få vara hippo-vakt ett par veckor, och gick mot huset där de bodde.
När de kom till sin trappa sjönk Maxine trött ner på bron. Jane satte sig bredvid sin yngre fostersyster och såg oroligt på henne.
"Hur är det? Är du dålig?"
Maxine skakade på huvudet.
"Lite trött bara." Hon log svagt. "Det är jobbigt att bära hem stora flodhästar."
Janes oro gick inte över.
"Du borde nog inte gått ut i dag Maxie, du är inte tillräckligt..."
Maxine höll avbrytande upp handen mot Jane.
"Säger du 'tillräckligt frisk' så skriker jag."
"Men Maxie..."
"Jane, jag mår fint, okej!"
Jane skakade på huvudet.
"Gå in och lägg dig en stund."
Maxine himlade med ögonen.
"Jane, sluta tjata! Jag tänker inte gå in och lägga mig. Jag mår fint! Vi ska ju slå in julklappar! Kom nu!"
Maxine reste sig - lite vingligt tyckte Jane - och gick in i huset.

Ricky kom rusande mot dem så fort de kom in.
"Har ni köpt några julklappar till mig?!"
Maxine såg frågande på sin yngste fosterbror.
"Julklappar...? Vaddå... är det jul? Det hade jag ingen aning om...!"
"Maxie! Har ni köpt nåt till mig?"
Ricky studsade upp och ner som en gummiboll på köksgolvet.
"Du kan få den här."
Maxine öppnade sin ryggsäck och tog upp en stor röd slickepinne som hon fått gratis i gallerians nya godisaffär.
"Godis!" skrek Ricky förtjust.
"Fast du måste vänta till jul med att äta den." sa Maxine.
Ricky, som precis var på väg att ta en första slick av sin nya skatt, såg storögd på Maxine.
"Va...? Måste jag vänta ända till jul...?!"
Maxine och Jane skrattade.
"Nä, jag bara skojade." sa Maxine.
"Men du måste faktiskt vänta till lördag," sa Jane. "du kan husets godisregler."
"Men jag är så sugen på den nu!" sa Ricky besviket. "Den ser ju så smaskig ut!"
"Ta tre slickar," log Jane. "vi säger inget."
Ricky sken upp och tog tre stora välsmakande slickar av klubban.
Lycklig över sin present sprang han sedan sjungande upp på sitt rum.

"Eh.... vi kanske skulle sagt åt honom att borsta tänderna..." sa Jane. "Det blir lite svårt för honom att förneka att han ätit godis efter slickarna av den där färgbomben...!"
Maxine skrockade.
"Näää, det blir kul att höra vad han har för ursäkt."
Jane skrattade.
"Girl, you're evil!"
"Yep!" skrattade Maxine glatt.
*

Luxuria (Lust / begär) - 26

*
Nikki kramade Charli.
"Känns det bättre?"
"Jag tror det... För nu iallafall."
Charli suckade.
"Men känslorna kommer väl komma ifatt mig. Jag ska till en psykolog imorgon och prata. Hon ska tydligen vara bra."
Charli log lite blekt.
"En sak är iallafall säker: jag tänker aldrig smita iväg på en fest igen!"
"Som vi sa förut; man gör skitdumma saker när man är ung! Det gjorde ju vi med." sa Nikki och log.
Cole skrockade.
"Nikki... du, Dani och jag är 22..."
Nikki log mot honom.
"Ja, lilla Cole, jag vet att vi är 22."
Cole log busigt och fortsatte lite retsamt:
"Är du inte ung nu menar du? Eller har du redan kommit i pensionärsåldern, lilla damen?"
Nikki såg menande på Dani och Charli.
Alla tre tjejerna fnissade. Sedan brottade de ner Cole.

"Vad har jag gjort nu då?" skrattade Cole.
"Du är lite för kaxig för ditt eget bästa." sa Dani.

Charlis mamma knackade på dörren och kikade in i rummet.
"Jag hör att ni har roligt här uppe, och jag vill inte vara någon glädjedödare... men några poliser från SCA är här."
"Kollegor?" sa Dani.
Charlis mamma nickade.
"De vill fråga Charli - och dig - lite om inatt."
Charli och Dani suckade precis i samma sekund. De reste sig och gick mot dörren.
"Ni kan vara med." sa Dani till Nikki och Cole.
"Ja, var det," sa Charli. "jag kan behöva ert stöd nu."
Cole gick fram till Charli och Dani och lade armen om dem.
"Klart vi är med och stöttar er. Det kan ni alltid räkna med."
"Tack älskling." log Dani och kysste honom på kinden.

Precis när Charli skulle lämna rummet och gå ner till poliserna, gav hon sin mamma en kram och en puss på kinden.
Hennes mamma såg glad, men förvånad ut.
"Vad var det där för?"
Charli log.
"Mitt sätt att säga förlåt och jag älskar dig."
*

Luxuria (Lust / begär) - 25

*
"Nej Charli." sa Nikki. Hon satte sig intill sin kusin och höll om henne. "Lyssna noga på mig nu -  ingen hatar dig! Och det som hände dig igår är inte ditt fel."
"Det är mitt fel." mumlade Dani plötsligt.
Cole och Nikki såg förundrade på henne.
"Hur är det ditt fel...?!" sa Nikki.
"Hade jag anmält honom när det hände mig så hade det här aldrig hänt..." sa Dani, rösten full av självförebråelse.
Charli satte sig upp och stirrade med rödgråtna ögon på sin kusin.
"När det hände dig...? Har du råkat ut för samma sak?"
Dani nickade.
"Det var därför jag kände igen honom när jag såg fotot av honom. Förlåt mig Charli... jag borde ha..."

Charli gick fram till Dani och tog tag om hennes axlar.
"Dani, det är inte ditt fel att det äcklet drogade och nästan våldtog mig igår! Om det inte var för dig hade jag inte varit här med er nu! Fattar du det!"
Hon kramade Dani.
"Jag hade gjort samma sak som du, Dani - jag hade inte heller anmält honom."
Nikki gick fram till Dani och Charli.
"Du skämdes ju också då Dani, tyckte att det var ditt fel. Och du ville ju inte att våra föräldrar skulle få reda på att vi smitit till den där festen..."
"Och han hotade dig ju," sa Cole. "sa att han skulle döda dig om du skvallrade. Så säg aldrig mer inte att det är ditt fel!"
Cole kramade om Dani. Sedan log han.
"Dani, jag är så glad att din farsa fick tag på äcklet!"
Charli, Dani och Nikki log också.
"Det är jag också glad för." sa Dani. "Fast egentligen var det den där hunden."
De skrattade åt hur det måste ha sett ut.
"Vilken duktig hund!" sa Charli. "Hoppas han blir belönad!"
*

Luxuria (Lust / begär) - 24

5 Juli 2009

Det var söndag eftermiddag, dagen efter den hemska upplevelsen på festen.
Dani, Nikki och Cole satt upp på Charlis rum och hörde Charli berätta om det hon varit med om.
"Jag minns inte allt... Det lilla jag kommer ihåg är liksom hopmixat och konstigt. Jag minns att vi sjöng Cherry Bomb... Och killens leende... han log typ hela tiden. Inatt drömde jag om hans jäkla leende - som den där Cheshire-katten i Alice In Wonderland."
Charli log lite åt det sista.
"Ja, jag vet, det låter helt sjukt.
"Och det var läskigt att bli så där snurrig och sluddrig... jag fattade inte varför först. Jag blev besviken när det visade sig att han var ett sånt äckel!"

Charli kastade sig på sängen och snyftade i kuddarna.
"Jag är så jävla dum!"
"Du är inte alls dum, Charl." sa Cole mjukt. "Hur skulle du kunna veta att han tänkte droga dig...?"
Charli skakade på huvudet åt sig själv.
"Jag borde ha tänkt med hjärnan! Ta emot emot dricka en främmande kille..."
Hon skrattade till glädjelöst och såg på Dani och Nikki och sedan på Cole.
"Hur många gånger har inte våra föräldrar varnat oss för sånt? Hur jävla dum får man bli!"
Charli snyftade ännu mer.
"Jag gick på en förbjuden fest och jag hade bråkat med mamma hela dagen innan när att hon sa jag inte fick gå... Och jag var nog otrevlig mot Ray också. Låter väldigt moget va?"
"Man gör knäppa saker när man är tonåring..." sa Cole.
"Det kan man verkligen säga." suckade Charli.
Sedan brast hon ut i ännu mer gråt.
"Jag skäms så jävla mycket, för allt! Alla måste hata mig nu!"
*

Födelsedags-special 7/12: Mackenzie & Justin

Grattis Mackenzie & Justin!

[Klicka på bilden för större version]

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:331 - 7 december

Skriv om att ha tid.

Eden Park, Georgia 1998.

"Pappa, kom och lek med mig."
"Inte just nu Ashlee Grace."
"Joooo! Snälla pappa!"
3-åriga Ashlee ryckte lätt i sin pappas skjortärm.
Matthew Hayden såg leende på sin lilla dockliknande dotter.
"Jag skulle gärna leka älskling, men jag har inte tid just nu."
Flickan lyfte lite förundrad på ögonbrynen.
"Tid...?"

Barnet sprang iväg på sockbeklädda små fötter och drog ner ett föremål från den gamla byrån som stod i andra änden av rummet.
Matthew såg inte riktigt vad det var. Men så sprang Ashlee tillbaka till honom och lade föremålet i hans hand.
"Detta här är tid, pappa."

Matthew såg ner på det blanka föremålet som nu låg i hans hand.
Han log.
Det var ett gammalt fickur.
*

The Clarke Family Xmas Calendar - 6

6 December

"Vad har hänt med din hand?"
Maxine pekade på Alex vänstra hand som nu var bandagerad.
"Jag klantade mig med stämjärnet." sa Alex.
"Ouch...!" grimaserade Jane. "Gör det mycket ont?"
Alex skakade på huvudet.
"Det kom blod!" sa Ricky. "Och Alex svärde."
Joanne och Martin skrattade.
"Men Alex då, 'svärde' du?" sa Joanne och rufsade om sin fostersons hår.
Ricky nickade.
"Och sen kom Sandy och hon pussade Alex där..."
Han pekade på Alex hals.
Jane och Maxine började skratta.
"Vad gjorde hon sa du?" fnissade Maxine.
Alex blängde på henne.
"Du hörde honom." sa han sammanbitet, mer generad än irriterad.
Maxine och Jane fnissade ännu mer.
"Hon pussade honom!" upprepade Ricky. "Och Alex blev alldeles röd på kinderna!"
"Tyst nu Ricky." muttrade Alex. "Och ni slutar att fnissa, så kul var det inte."
"Jo, det var skitkul!" fnissade Maxine.
Alex skakade på huvudet.

"Är Sandy kär i dig? Var det därför hon pussade dig sådär?" frågade Ricky.
"Alla tjejer är kära i Alex." fnissade Jane.
Alex suckade och reste sig från sin plats vid bordet.
"Jag går, här kan man ju inte vara..."
"Nä, stanna Alex." sa Maxine. "Vi ska inte retas mer."
Alex tvekade, men sedan satte han sig igen.

"Har du tagit dagens foto idag förresten?" frågade Martin och ställde fram middagsgrytorna på köksbordet.
Alex skakade på huvudet.
"Inte än. Har inte bestämt motiv."
Maxine gav ifrån sitt ett litet busigt fniss.
"Jag vet vad du tänker, Maxie." sa Alex leende. "Om du inte är snäll tar jag kort på dig."
"Gör det." log Maxine. "Du kan kalla bilden 'Min jobbiga syrra' eller nåt."
Alex skrattade.
"Ja, jag kanske gör det."
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:330 - 6 december

Skriv om ett verktyg.

"Helvete...!"
Alex grimaserade av smärta när han råkade sätta det smala stämjärnet i handflatan, nära tummen, istället för i träbiten han karvade i.
Ricky tittade förskräckt på sin fosterbror.
"Är du skadad? Är din hand förstörd? Måste du till sjukhuset?"
Alex log genom smärtan.
"Lugna ner dig Ricky, det här är ingenting - det blöder knappt."
Ricky tog stämjärnet och kastade iväg det.
"Dumma, elaka verktyg!" morrade han.

Killarna hörde ett litet skratt och tittade upp på granntjejen Sandy.
Hon hade stått och tittat på dem ett tag. Nu plockade hon upp stämjärnet och gick fram till killarna.
"Små pojkar borde inte få leka med så farliga verktyg." sa hon med ett leende på läpparna. "Låt mig se din hand."
Hon tog milt tag i Alex handled och undersökte handflatan.
"Aj... lilla stackare."
"Det är bara en skråma." sa Alex lugnt.
Sandy log igen och rufsade om Alex hår.
"Alex... ska du spela tuffing nu bara för att jag är här, va? 'Jag är 17 år, så jag får inte visa den äldre granntjejen att jag har ont...'?"
Alex skakade på huvudet.
"Småpojkar..." fnyste han. "Du är inte så mycket äldre än mej."
"Sexton månader äldre faktiskt." log Sandy. "Men du... du bör göra rent det där såret och sätta på ett plåster."
"Mmmm..." mumlade Alex.
Han studerade sin hand. Det var lite rött och irriterat runt såret.
Han grimaserade av smärta igen.
"Awww... lilla stackare..." sa Sandy. "Blir det bättre om du får en puss?"
Hon lutade sig närmare Alex och började kyssa honom på halsen.
Alex skruvade nervöst och generat på sig.
Rickys ögon blev stora som tefat.
"Men... varför pussar du Alex på halsen, det är ju handen han har ont i?"
Sandy skrattade.
Kul med pinsamma småbrorsor... tänkte Alex.
Han drog sig undan från Sandy och reste sig snabbt upp.
"Eh... jag borde nog..."
Rösten bröts och han harklade sig.
"Jag ska sätta ett plåster på det här."
Han skyndade sig in.
"Vet du? Du är alldeles röd i ansiktet!" ropade Ricky efter honom.
*

Födelsedags-special 6/12: Leni

Grattis Leni!

[Klicka på bilden för större version]

*

The Clarke Family Xmas Calendar - 5

5 December

Alex och Cassie satt på en brygga nere vid hamnen. Solen värmde skönt. Det var toppen att bo i California, för man behövde inte stå ut med kyla och slaskig snö.
"Önskar du dig verkligen ingenting i julklapp?" frågade Cassie.
Alex log.
"Men Cassie... jag har ju redan fått min julklapp av er."
Han pekade menade på sin nya kamera som hängde runt hans hals.
"Jo, men det var ju mamma, Martin och Joanne som betalade den." sa Cassie. "Jag vill ge dig nåt eget, som bara är från mig."
"Du är rar du Cassie. Men vill du inte spara alla dina veckopengar då?"
"Brorsan, så här ligger det till: jag tänker köpa en julklapp till dig vare sig du vill eller inte! Vad önskar du dig?"
Alex skrattade åt sin lillasysters envishet.
"Vad önskar du dig själv?"
Cassie log och skakade på huvudet.
"Nej Alex... du är ju hopplös! Nu pratar vi om vad du önskar dig!"
Hon blev allvarlig och tog Alex hand i sin.
"Jag vet att du önskar dig flera saker som man inte kan köpa... Till exempel att Maxie blir frisk, och att mamma gör slut med Darryl..."
Alex nickade.
"Mmmm..."
"Men du önskar dig väl nåt man kan köpa också...?" undrade Cassie.
Alex funderade.
"Glass." sa han till slut.
Cassie rynkade förbryllat pannan och såg oförstående på sin storebror.
"Glass...? Vill du ha glass... i julklapp...?!"
Alex skrattade.
"Nope, jag vill ha glass nu, till frukost."
Cassie himlade sig och fnissade.
"Du är ju knäpp! Glass till frukost?"
"Ja, det är gott!" sa Alex glatt.
"Åh Alex... säg nu vad du vill ha till jul, annars knuffar jag ner dig i vattnet!"
Alex skrattade glatt.
"Okej, då önskar jag väl mig fotoalbum och lite såna grejer, nu när jag har börjat fotografera."
"Yes! Perfekt!" jublade Cassie. "Då vet jag precis vad jag ska köpa! Var det så svårt att säga vad du önskar dig?"
Hon petade retsamt Alex i sidan och fnissade när han skruvade kittligt på sig.

Alex kramade sin syster.
"Vad vill du ha då?"
"Jag sparar till en liten kamera." sa Cassie. "Ingen jätteavancerad... men det vore kul att gå ut och fotografera med dig nån gång."
Alex log.
"Det vore verkligen super-kul, Cassie. Nåt mer?"
Cassie skakade på huvudet.
"Nej... bara smågrejer, du vet sånt jag håller på med; pussel, rit- och skiss-grejer och sånt."
"Okej, jag kan ta med en gammal penna från skolan." flinade Alex. "Gör det nåt om nån har tuggat på den lite?"
Cassie fnissade.
"Alex... du är världens knasigaste storebror... Men jag älskar dig!"
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:329 - 5 december

Skriv om att blanda.

"Är det verkligen bra att blanda olika värktabletter...?" frågade Cassie.
Darryl blängde på sin flickväns dotter. Ibland kunde 13-åringar vara så jävla jobbiga, trodde de visste allt.
"Jag vet vad jag gör." snäste Darryl.
Han tryckte i sig en Aspirin och svalde ner den torrt, efter den tog han en annan huvudvärkstablett.
Alex stirrade på mannen som han vägrade kalla sin styvfar. Hur många piller hade han tryckt i sig nu egentligen...?

Darryl blängde på grabben också.
"Inte ett ord." väste han. "Jag tar hur många piller jag vill - jag är bakis."
"Det menar du inte?" flinade Alex. "Men du... jag har hört att rå äggula är bra mot baksmälla."
Darryl såg lite klentroget på grabben, men han gick fram till kylskåpet och tog fram två ägg, knäckte dem i ett högt glas och drack.
"Åh fy fan...! Är det nåt mer ni vill att jag ska pina i mig? Tabasco? Peppar?"

Det var mycket frestande att säga ja, men Alex visste att det var oklokt att utmana ödet med Darryl, så han skakade på huvudet och sa:
"Nope."
Cassie skakade också på huvudet.
"Ge er iväg då skitungar," suckade Darryl. "för jag orkar inte se er mer idag."

Alex och hans lillasyster sprang ut i den soliga söndagsmorgonen, nästan dubbelvikta av skratt.
*

Luxuria (Lust / begär) - 23

*
Dani satt och tänkte på om det var hon som hade legat här nu istället och hur hennes pappa skulle ha reagerat då.
Det hade varit nära en gång.
Väldigt nära.
Hade inte Nikki, Cole och Angel Mancini varit där den gången så…

Nej! Hon ville inte tänka på det där mer!
Dani mådde illa när minnena kom över henne. Hon skakade undan dem och fokuserade på Charli.

Snart hördes en ambulans tjutande sirener.
Dani pussade Charli på pannan.
”Nu är dom här. Hjälpen. Nu blir allt bra hjärtat.”
*

Luxuria (Lust / begär) - 22

*
Marco Danelli hittade den blonde nästan meddetsamma när han sprungit ut i trädgården.
Han hörde en stor svart hund, en Rottweiler, morra och såg att hunden vaktade ett bylte som låg på gräsmattan.
Marco kunde inte låta bli att le när han såg att det som låg på marken var den blonde killen.

En man kom springande från grann-trädgården. Han tog tag om hundens halsband och drog bort den från fångsten.
”Han springer iväg ibland…” flämtade hundägaren. ”Jag är hemskt ledsen.”
”Ska du inte vara.” sa Marco och höll upp sitt polis-ID. ”Din hund har just fångat ett kräk som drogar småflickor.”
”Åhhh…. Det var som fan!” sa hundägaren.
”Duktig vovve!” sa Marco Danelli.
”Vaff vaff!” sa hunden stolt och viftade på svansen.
*

Luxuria (Lust / begär) - 21

*
Jonathans mamma svepte ömt och noggrant in Charli i ett överkast.
Sedan lyfte hon telefonen som stod på sängbordet.
”Jag ringer en ambulans.”
Marco Danelli gav kvinnan en hastig kram och tackade henne för all hjälp.
Sedan rusade han ut för att få tag på Charlis förövare.

Dani satte sig på sängen och höll om Charli.
Det var som att krama en trasdocka. Otäckt.
”Ambulansen kommer vilken sekund som helst.” sa Jonathans mamma. ”Sjukhuset ligger nära.
”Tack.” nästan viskade Dani.
*

Luxuria (Lust / begär) - 20

*
Samtidigt som hon kramade om Dani, kastade Jonathans mamma en orolig blick på Charli.
”Mister Danelli, hur är det med flickan?”
”Hon lever,” sa Marco Danelli. ”men jag tror hon är drogad.”
”Herregud… stackars flicka…”

Marco Danelli var svart i ögonen av ilska och hat.
”När jag får tag på den som gjorde det ska jag…”
Han avbröt sig och såg sig om i rummet. Funderade på något han inte tänkt på förrän nu.
Var befann sig fanskapet?

Som om Dani läst sin fars tankar, knäppte hon med fingrarna för att få hans uppmärksamhet och pekade mot det öppna fönstret.
”Har han hoppat ut?” utbrast Jonathans mamma. ”Då kommer han inte långt… han måste ha skadat sig, det är en bra bit ner.”
Dani drog sig ur den vänliga kvinnans famn och gjorde en ansats att springa ut efter äcklet som gjort så här med hennes kusin.
Marco stoppade henne.
”Nej Dani, jag tar honom. Stanna här med Charli.”
*

Luxuria (Lust / begär) - 19

*
Marco Danelli suckade uppgivet.
Livet hade varit fan så mycket enklare när han bara kunde ta upp sin lilla unge i knät och sätta på ett plåster på ett skrubbsår, pussa och krama eller kittla henne så att hon blev på bra humör igen.
Nu kände Marco att han inte kunde göra någonting.
Dani var en tuff tjej som klarade mycket, det visste han ju, men det gjorde inte att det var lätt att se henne så här.

Jonathans mamma kom in i rummet, som var hennes och makens sovrum, och stängde dörren.
”Vi behöver inga åskådare.” sa hon.
Marco Danelli nickade och log tacksamt.

När Jonathans mamma fick syn på Dani som stod vid väggen skakade av en faslig mix av chock, ilska och gråt, gick hon dit och höll hon om henne.
*

Luxuria (Lust / begär) - 18

*
Marco och Dani rusade fram till Charli som låg i sängen. Medvetslös.
Flickan var naken, sånär som på trosorna, och blödde från sin spräckta underläpp och från näsan. Runt halsen syntes blåmärken efter någons händer.
”Helvete!” morrade Marco Danelli.
Han kände på sin brorsdotters puls.

Dani stod nu lutad mot väggen och bet på naglarna. Hon skakade.
”Det är okej, älskling.” sa Marco.
Han sträckte ut armen för att svepa in Dani i sin famn, men Dani stod kvar.
Hon skakade på huvudet.
”Jag är okej pappa.” sa hon mekaniskt.

Marco kände sig skakad. Inte bara för det som hänt Charli, utan också för att han aldrig sett Dani så här uppriven.
Förbannad och irriterad kunde hon bli så att det slog gnistor om det, men det här var något helt annat.
*

Luxuria (Lust / begär) - 17

*
Musiken hade tystnat i huset och fler SCA-agenter hade anlänt för att gripa några ungdomar för narkotikainnehav.
Plötsligt hördes panik- och smärtfyllda skrik från ett av rummen.
Dani rusade dit.
”CHARLI!” ropade hon genom den låsta dörren.
Hon fick inget svar.

”Jag kan hämta något att öppna med!” sa Jonathans pappa, ägaren till huset.
”Backa undan.” sa Marco Danelli till alla stod stod i närheten.
Han föste mjukt undan sin dotter, som såg ut att krevera för att hon inte fick upp dörren.
Sedan tog Marco Danelli sats och sparkade upp den vitlackerade trädörren.
Den flög upp med våldsam kraft.
*