SkrivPuff: Utmaning 2010:312 - 16 november

Skriv om ett tilltag.

"Hmmm...? Jo, nu vet jag! Ett tilltag kanske är
det här som man håller i på spaden."

Noel, 6 (håller upp en spade och pekar på handtaget)



"Min farmor brukar använda ordet tilltag
om någon har gjort nåt lite dumt,
så ordet kanske betyder 'dumt påhitt', eller något liknande?"

Emilia, 12



"Jag frågade mamma vad tilltag betyder och hon sa 'påhitt'.
Jag tycker påhitt är ett mycket bättre ord, det är mer förklarande:
Påhitt - något man hittar på liksom.

Tony, 12

*

Crystal Lake - 6

*
Joanne såg på Rebecca.
"En dum fråga kanske... men varför får inte Ryan bli kall?"
"Han har bara en njure." sa Rebecca.
Joanne slog sig i pannan.
"Ja visst ja, vad dum jag är! Han blev jättesjuk när han var liten va?"
Rebecca nickade.
"Det är därför vi blir lite oroliga och överbeskyddande ibland."
"Det är inte så konstigt." sa Joanne. "Klart man blir orolig när han har varit så sjuk."
"Mmmm," höll Rebecca med. "men ibland glömmer man bort det, för nu är han så livlig och har massor med energi."
"Ja, det har han verkligen." instämde Joanne och log. "Din lillebror är verkligen helt underbar."
Rebecca log stolt.
"Jag är nog lite partisk, men Ryan är verkligen en underbar lillebror."
*

Crystal Lake - 5

*
Sunshine och Maureen gick upp till de andra vid lägerelden.
"Kom så får jag känna på dig." sa Maggie. Hon slog armarna om Sunshine. "Men älskade barn... du är ju kall som en isglass. Gå in och ta på dig något varmt."
Sunshine nickade och gick in.
"Ryan, jag tycker att du också borde komma upp nu!" ropade Maggie.
Sedan sa hon till David och Kate:
"Sunny var iskall."
"Lyssna på Maggie!" ropade David. "Kom nu, du får inte bli nerkyld!"
Ryan gick upp till de andra.
"Jag är inte nerkyld." sa han.
Maureen kände på honom.
"Du är en isglass."
"Bra," flinade Ryan. "jag gillar isglass."
David såg lite oroligt på sin son.
"Ryan, gå in och ta på dig varma kläder du med."
Ryan suckade lite.
"Vad vuxna tjatar."
"Jag menar allvar Ryan." sa David. "Du får inte bli kall."
"Jag vet pappa. Jag ska ta på mig nåt varmt."
David reste sig och kramade om Ryan.
"Jag vill inte vara tjatig och jobbig, men vi är bara oroliga. Vi vill inte ju att du ska bli sjuk igen."
"Jag vet det, pappa. Ni är inte jobbiga."
Ryan kramade sin pappa.

David log och föste in Ryan i huset.
"In och klä på dig nu din lilla isbjörn."
Ryan skrattade och sprang in.
*

Crystal Lake - 4

*
"Maureen, ska inte du bada?" ropade Ryan när han och Sunshine hade varit i vattnet en stund.
"Nej tack!" ropade Maureen tillbaka. "Jag gillar inte isbad!"
Ryan skrattade.
"Så kallt är det inte!"
Maureen gick ner till stranden och kände försiktigt på vattnet med handen. Hon ryste.
"Hur kan ni bada i det här...?! Till och med ni måste tycka att det är iskallt?"
Sunshine nickade.
"Jo, det var lite väl kallt faktiskt. Jag går upp nu."
Frusen gick hon upp ur sjön.
Rebecca sprang ner till stranden med två stora badlakan. Hon gav det ena till Sunshine.
Sedan såg hon på sin lillebror som var kvar i vattnet.
"Ry, kom upp du också. Du har varit i ganska länge nu."
"Ja, kom nu Ry." sa Sunshine. "Du kommer att vara genomfrusen snart."
"En minut till bara." sa Ryan.
Rebecca skrattade.
"Gud vad envis du är! Upp nu brorsan, annars kommer det väl isbjörnar och tror att du är deras kompis."
Ryan skrattade och stänkte vatten på henne.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:310 - 14 november

Skriv om drag.

”Ingen ger sig, så vi drar och drar och sliter… Grrrr!
Och oj... till slut står vi bara där
med var sitt stackars hund-öra i handen…
Vovven ser rätt sorglig ut utan öron.”

- Noel, 6 år, om hans och tvillingbrorsan Melwins
dragkamp om en gose-hund.

*

14 november 2010: Grattis Emilia!

*

Grattis på namnsdagen Emilia! :)

önskar Tony & Dante

*

Crystal Lake - 3

*
"Såg ni några björnar?" frågade Maggie när Ryan, Sunshine och Maureen kom tillbaka till stugan lite senare.
Ryan nickade.
"Mmmm, det gjorde vi."
"Vad du ljuger." skrattade Rebecca.
"Nej, vi såg en björn!" sa Ryan.
Sedan log han och lade till:
"Det var en sten. Som såg ut som en björn."
"Du har alltid haft livlig fantasi du Ryan." skrattade David och rufsade om sin sons hår.
"På tal om björnar," sa Maureen. "jag är hungrig som en."
"Då passar det ju bra att vi precis ska grilla lite korv." log Maggie.
"Vem vill tända lägerelden?" frågade David och skramlade med en ask tändstickor.
"Jag." sa Ryan.
Han tog tändsstickasken ur sin fars hand.

"Undrar om det är kallt i vattnet..." sa Ryan fundersamt när de hade ätit. Han såg ut över den lilla sjön.
"Den där sjön är alltid iskall." sa Rebecca med en rysning.
Ryan log.
"Nån som vill bada lite sen?"
"Aldrig i livet." sa Rebecca.
"Fegis." retades Ryan.
Rebecca log mot sin lillebror och petade honom i sidan.
"Jag tycker du ska känna på vattnet innan du är kaxig, brorsan."
Ryan sprang mot vattnet och sparkade av sig skorna.
"Jag har aldrig varit rädd för vatten!" ropade han.
"Han tänker väl inte bada...?" frågade Joanne.
Rebecca såg på sin kompis och nickade.
"Du känner väl Ryan?" flinade hon. "Den ungen älskar ju vatten."
"Jo," sa Joanne. "men den där sjön är ju som en bytta full med isvatten."

Ryan såg upp mot de andra som satt vid den varma elden.
"Kom nu fegisar!"
"Du ska få för fegis!" ropade Sunshine. Hon sprang ner till vattnet.
"Dom är galna båda två." sa Maureen.
*

Crystal Lake - 2

*
"Vi ska inte pussa dig." lovade Maureen när de kom fram till Ryan.
"Puh, vilken tur." sa Ryan. Men han log.
"Fast du vill ha en liten puss, erkänn?" retades Maureen.
Ryan skakade på huvudet.
"No way!"
Maureen och Sunshine fnissade.
"Du är verkligen rädd för pussar du." retades Maureen.
Ryan skakade på huvudet.
"Äh det är jag inte. Kom nu, jag vill gå vidare."
Han drog med sig Sunshine och Maureen.

"Wow! Kolla!"
Ryan stannade till och pekade på stort gammalt träd som fallit och stack ut över en klippkant.
"Går du ut på den slår jag ihäl dig." varnade Maureen.
Ryan såg på Maureen.
"Jag hatar höga höjder." påminde han henne. "Och det är typ miljoner meter ner där."
"Jag vet..." Maureen höll om Ryan. "Jag bara blev lite rädd eftersom du brukar klättra på allt annat."
Ryan gav henne en road blick.
"På allt? Nu överdriver du väl ändå lite?"
"Nej." skrattade Maureen. "Du klättrar på allt; ert veranda-räcke, statyer, träd, tak."
Ryan log.
"Okej, jag kanske klättrar lite ibland."
"Lite ibland...?" sa Sunshine och Maureen samtidigt.
"Alltid och överallt faktiskt, Little Monkey Boy." fnissade Sunshine.
"Ska du säga." flinade Ryan och såg på Sunshine. "Vem klättrade upp på taket vid skolan förra veckan...?"
Sunshine log.
"Okej, det kanske var jag."
"Ha!" sa Ryan triumferande.
"Men det var bara för att Clark slängde upp en frisbee där och han ville inte klättra upp själv." sa Sunshine.
"Ja visst..." flinade Ryan. "Skyll på Clark du bara."
Sunshine log och gav Ryan en puss på kinden.
Ryan rodnade.
"Ni skulle ju inte pussas." mumlade han.
"Vi ljög." flinade Maureen och så gav hon också Ryan en puss.
"Ni är ju hopplösa..." suckade Ryan.
Men han log brett.
*

Crystal Lake - 1

*
David, Kate och Maggie hade tagit med sig Ryan, Maureen, Sunshine, Rebecca och Rebeccas kompis Joanne till en stuga i bergen på några dagars semester.
"Jag har inte varit här på flera år, jag hade nästa glömt hur vackert det är här uppe!" utbrast Rebecca när de kom upp till stugan.
"Jag vet, dom här träden är verkligen super-vackra!" sa Ryan överdrivet hänförd.
Sunshine och Maureen fnissade.
"Ryan, du är så knasig." sa Maureen. "Jag håller med Rebecca; det är verkligen vackert här."
"Jag sa ju att träden är vackra," flinade Ryan. "alla... tallar... eller vad det nu är."
Rebecca lade armen om sin lillebror.
"Om du inte är snäll får du sova ute inatt."
"Ja!" sa Ryan. "Får jag det?"
"Nej, då kanske det kommer en björn och äter upp dig." sa Sunshine.
Ryan skrattade.
"Björnar måste också få mat."
"Ja, men dom får inte äta vår söta Ryan." sa Maureen.
Ryan suckade.
"Hey, jag är inte..."
"Jo, du är visst söt." sa Maureen och kramade Ryan.
Ryan gled generad ur hennes kram.
"Tjejer..." mumlade han. "ska bara kramas hela tiden..."
Maureen flinade.
"Ska vi pussa dig istället då?"
"Aldrig i livet." sa Ryan. "Nu går jag på upptäcksfärd."
Han sprang iväg.
"Akta så du inte träffar en björn." skojade David.
"Dom pussas åtminstone inte!" ropade Ryan tillbaka.
De andra skrattade.
"Vänta Ry, vi följer med!" sa Maureen.
Hon och Sunshine skyndade efter Ryan.
*

Gästblogg 13/11 2010: Leni

*
Lördag kväll.
Familjen sitter och tittar på TV.
Melwin (om Tomas Di Leva): Titta, den pojken har en fin klänning.
Noel: Näää, det är ingen klänning - det är nog en sån här... natt-skjorta.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:309 - 13 november

Skriv om en fördel.

Colette, 8 år: Det finns på en båt. Där framme på båten heter för.

Emilia, 12 år: Ibland får den andra 6:an i våran skola gå och äta lunch före oss (för att det inte ska bli så trångt i matsalen tror jag).
Det är ju en klar fördel för dom, men en nackdel för våran klass - för det händer att vi får kall mat när vi får vänta längre. Det är inte kul.

Tony, 12 år: En gång var det en som sa till oss att det är en fördel att vara barn, för vi kan bara leka och behöver inte tänka på allvarliga saker.
Alltså… den gubben visste inte så mycket… vi barn har ju också allvarliga saker att tänka på ibland, även om det inte är räkningar och tvätt och sånt.

Lova, 8 år: Min storebror Lars får vara uppe längre än mej på kvällarna. Han säger att det är en fördel han har för att han är äldre, men jag blir lite sur.
Det är inte kul att gå lägga sig klockan åtta...

Melwin, 6 år: En del med en för på kanske…?

Noel, 6 år: Vuxna pratar mycket om såna här fördelar,
men jag vet inte riktigt vad det är är nåt…

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:307 - 11 november

Skriv om ett oväder.

Ashlee Grace (då 3 år) förklarar oväder och åska:

”Molnen är arga
dom krockar med sina huvuden
och gör arga ljud”

*

Acedia (Lättja)

2005

14-åriga Charli såg på den saliga röran av kläder, serietidningar och leksaker på golvet i sin lillebrors sida av rummet de delade hemma hos mamma.
”Skulle inte du städa?” frågade Charli.
10-årige Ray låg på sin säng och läste i en serietidning.
”Har inte lust.” sa han.
Charli suckade.
”Bara så du vet; det ser ut som en jäkla soptipp här inne.”
”Vad bra då.” sa Ray likgiltigt.
”Vet du vad Acedia är?” frågade Charli.
Ray rynkade förvirrat pannan.
”Nej…”
”Det betyder lättja - en av de sju dödssynderna. Fattar du, Ray? Det är en dödssynd att vara lat.”
Ray såg på sin syster.
”Så jag hamnar typ i helvetet om jag inte städar mitt rum?” frågade han klentroget.
Charli nickade.
”Mmmm… eller så får du stryk av mig. Jag bor här inne också och jag orkar inte se den här röran längre.”
Ray suckade trött.
”Städa då, om du nu inte orkar se röran.”
Han fortsatte att läsa.
Charli slet seriemagasinet ur händerna på honom.
”Hördu ditt lilla kryp, städa nu innan jag sliter inälvorna ur kroppen på dig och ger dig dom till middag!”
Hon knuffade Ray ur sängen.
”Mamma!” skrek Ray. ”Charli slåss!”
Charli flinade.
”Mamma är inte hemma, hon är och handlar med mormor. Städa nu.”
Ray kastade sig över Charli.
”Städa själv!” vrålade han. ”Jag orkar inte!”

Syskonen slogs och brottades i Rays röra ända tills deras mamma och mormor kom hem.
”Charli, du ska inte ge dig på din lillebror!” skällde mamma. ”Och du Ray ska städa, jag har sagt åt dig i tre dagar nu!”
”Jag orkar inte…” gnällde Ray.
”Då orkar du inte spela dator-spel heller.” sa mamma.
Rays ögon blev stora av förfäran.
"Va...?!"
”Det blir ingen dator eller TV för din del så länge det ser ut så här.”
”Men mamma... det är inget roligt att städa...!” gnällde Ray.
”Nej, men du ska göra det nu.” sa mamma argt. ”Charli, du kommer med ner och hjälper till med middagen.”
”Skönt, då slipper jag vara i den här svinstian.” sa Charli glatt.
”Det är ingen svinstia!” sa Ray stött.
Charli flinade och lät som en gris.
Ray slängde en serietidning på henne.
”Tack.” log Charli. ”Jag har velat läsa den här.”
Hon tog serietidningen med sig och gick mot trappan.
”Ge tillbaka min tidning!” vrålade Ray.
”Städa upp i din svinstia!” ropade Charli tillbaka.
Hon gick ner till köket och lämnade sin lillebror med ett rum som verkligen behövde städas.



Acedia är Latin för Lättja - en av de sju Dödsynderna
*

Hushabye Mountain - del 6

*
När Chloe skulle sova den kvällen ville hon att Eden skulle sjunga Hushabye Mountain som vaggvisa. Eden sjöng för sin yngsta lillasyster, med tårarna rinnande ner för kinderna.
Chloe lade armarna om Edens hals.
”Jag tycker också den är sorglig. Men du sjunger jättefint. Jag älskar dig Eden.”
Chloe pussade Eden på munnen och kramade henne hårt.

När Chloe somnat såg Jordan allvarligt på Eden.
”Varför är du så ledsen idag? Har någon gjort något med dig?”
Eden lade fingret över läpparna och gjorde en gest ut mot hallen, där mamma stod och pratade med en av prästernas fruar.
”Jag ska berätta för dig en dag. Men bara för dig, Jordan. Ingen annan får veta.”
Det var som om Jordan ändå förstod. Hon gav Eden en hård kram.

”Jag vill inte bo här.” viskade Jordan.
”Inte jag heller.” viskade Eden tillbaka. Hon kramade sin lillasyster.


Ute bredde nattmörkret ut sig och stora snöflingor föll över Riverdale och bergen.
Eve såg på sina flickor där de låg tätt intill varandra i den stora sängen.
Eden, Jordan och Chloe såg verkligen ut som små änglar, vackra och oskyldiga.

A gentle breeze from Hushabye Mountain
Softly blows o'er lullaby bay.
It fills the sails of boats that are waiting
Waiting to sail your worries away.
*
It isn't far to Hushabye Mountain
And your boat waits down by the key.
The winds of night so softly are sighing.
Soon they will fly your troubles to sea.
*
So close your eyes on Hushabye Mountain.
Wave good-bye to cares of the day.
And watch your boat from Hushabye Mountain
Sail far away from lullaby bay.


- Hushabye Mountain

Ljusets Barn: Eden, Jordan & Chloe - Låtlista/Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/dakotadiamond/playlist/17Kco6bc9LfaA5D1vyDFcU
*

Hushabye Mountain - del 5

*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”

Eden knep ihop munnen och vägrade svara.

”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”


En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.

Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.

Eden snyftade högt.
 Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.

Eve såg förskräckt på sin dotter.

”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”

Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.

Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*

Hushabye Mountain - del 4

*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.

Han sprang efter.

När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.


I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.

”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”

”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”

Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.

”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”

Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.

Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.

*

Hushabye Mountain - del 3

*
Eden lämnade inte sin plats vid fönstret.

”Eden, är du ledsen idag, på din födelsedag?”

Flickan nickade.

”Det är ingen rolig dag.” sa hon.
Mannen stoppade ner handen i sin kavajficka och drog upp en svart liten sammetsask. Han räckte den till Eden.
”En liten födelsedagspresent till dig, min flicka.”

Min flicka… Eden avskydde när han kallade henne det.
Hon var inte hans flicka, han ägde henne inte!


Eden tog inte emot sammetsasken. Mannen öppnade den och höll upp en tunn kedja med ett guldkors på.
”Vackert, eller hur?”

Eden nickade.
Mannen satte på Eden halsbandet.

”Så fint det är på dig. Se så, ska du inte byta till din fina klänning nu?”

Eden skakade på huvudet.

Mannen suckade.

”Eden… vad du trilskas idag. Är det så här du ska vara nu när du är tonåring?”

Han skrockade lite och strök med handen över flickans rygg. Ryggraden kändes tydligt under den tunna lilla skjortan.

Eden skruvade på sig för att undkomma beröringen. Men hon visste att hon var fast nu. 

Han drog henne intill sig och smekte den vita huden på hennes mage. Hans andedräkt var varm och tung mot hennes hals.

”Du ska få en present till.” viskade han i hennes öra. ”En speciell trettonårs-present.”

Eden kände en otvivelaktig utbuktning genom tyget av hans byxor.

”Nej…” viskade hon vädjande.
Rösten var grötig och stora tårar föll ner för hennes bleka kinder.

*

Hushabye Mountain - del 2

*
Jordan och Chloe tittade på sin syster. De såg lika modfällda ut som Eden kände sig.

11-åriga Jordan slätade till sin nystrukna klänning, det fick inte bli några veck på den, på högtider skulle man vara extra fin.

7-åriga Chloe hade just klivit ur badbaljan och fick nu sitt ljusa hår borstat av mamma. Chloe gnällde lite när mamma började reda ut en tova.

”Förlåt.” sa mamma mjukt och kysste den lilla flickans mjölkvita kind. ”Jag är snart klar med det här.
"
Eve borstade försiktigt sin yngsta dotters hår och hjälpte henne sedan att klä på sig sina finkläder.

”Gå och ta på er stövlar och kappa.” sa mamma till Jordan och Chloe. ”Ni måste snart gå till kyrkan.”

Jordan och Chloe skulle vara med i barnkören idag. 
Det var meningen att Eden också skulle vara med, men Eden var ledsen och besviken för att de inte skulle fira jul med mormor och vägrade därför vara med och fira jul i år.

En av männen i församlingen kom in i rummet.

”Byt om till din klänning nu Eden.” beordrade han. ”De andra barnen väntar på er.”
Jordan och Chloe skyndade ut i farstun för att ta på sig ytterkläder, men Eden stod trotsigt kvar vid fönstret.

”Gå med Jordan och Chloe du Eve, jag ska prata lite med Eden.”

Eve tog med sig flickorna och gick ut i den gnistrande snön.
Hand i hand gick de bort till kyrkan.
*

Hushabye Mountain - del 1

*
Riverdale 2005

Eden stod vid fönstret och genom mormors lilla kikare såg hon längtansfullt upp mot bergen.
Hon avgudade den vackra naturen och de oändliga vidderna. Man kunde känna sig fri där uppe och den mjuka vinden som strök över ansiktet blåste bort alla bekymmer. 

I somras hade Fader tagit med sig Eden, hennes två systrar Jordan och Chloe och några andra barn från församlingen upp till bergen. 

Det hade varit en av de lyckligaste dagarna i Edens liv. Hon, Jordan och Chloe hade fått springa fritt över den stora ängen och känt det mjuka gräset kittla deras bara fötter. Att springa fort över gräset i vinden hade nästan varit som att flyga.


Eden, Jordan och Chloe hade plockat vildblommor till mormor. Hon hade blivit väldigt glad åt buketten, de fick stå länge i mormors fina glasvas på köksbordet så att alla som besökte mormor kunde se blomstren.

Nu var sommaren över för länge sedan. Nu var det vinter, julafton och Edens födelsedag. 

Men det var ingen lycklig dag för ett barn som Eden. Nu skulle de dröja innan de fick springa fritt över bergen igen. Fader tyckte inte man skulle ha det alltför nöjsamt, det var en synd.
Eden tog blicken från de snöklädda bergen och satte ner kikaren på fönsterbrädan.
Hon suckade tungt.

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:304 - 8 november

Skriv om något begagnat.

”Vad gör ni...?!” Ashlee såg med rynkad näsa och en lite äcklad grimas på sin lillebror och hans kompis Adam.
”Vaddå…?” sa Kevin. ”Vi tuggar bubbelgum.”
”Jo det ser jag,” sa Ashlee. ”men du tuggar ju på samma bit som Adam nyss tuggade på!”
”Jaaa…” sa Kevin, helt oförstående över den äcklade och förfärade tonen i sin systers röst. ”Vi hade bara ett kvar - så vi tuggar i fem minuter var.”
Ashlee stönade.
”Men Kevin… fattar du inte hur äckligt det är!”
De 8-åriga pojkarna skakade på huvudet.
”Bubbelgum är gott.” sa Adam.
Ashlee himlade sig.
”Ja, det tycker jag också, men som alla normala människor föredrar jag obegagnat bubbelgum.”
Kyle fnissade.
Ashlee såg på sin bäste vän.
”Vad skrattar du åt?”
”Du och jag brukade också dela bubbelgum när vi var i deras ålder.” log Kyle.
Ashlee höll för munnen på Kyle.
”Sssssh… Kyle! Jag förmanar min lillebror här, då ska inte du berätta en massa dumheter.”
Kyle bara skrattade.
”Jo, gör det!” sa Kevin glatt. ”Berätta massor med dumheter om Ashie!”
”Jag gör aldrig dumheter.” sa Ashlee oskyldigt.
”Nej, inte alls.” fnissade Kyle.
Ashlee gav honom en låtsas-arg blick.
”Hallå där, jag är en oskyldig liten ängel.”
Hon fladdrade med sina långa ögonfransar.
”Inte igår...” sa Kevin. ”… när du tappade pappas vigselring i avloppet i badrummet.”
”Oooops…” sa Kyle. ”Det var inte så bra.”
Ashlee lade armen om sin lillebror.
”Kevin, om du kan låta bli att berättar om ringen säger inte jag till mamma och pappa att du äter begagnat bubbelgum.”
Kevin höjde på ett ögonbryn.
”Mutar du mig?”
Ashlee nickade.
”Yep!”
”Okej, jag säger inget.” sa Kevin. ”Men då måste du köpa godis åt mig på fredag.”
”Deal.” sa Ashlee. Sedan flinade hon. ”Det finns säkert nåt på marken du kan få.”
Adam stirrade på Kevins storasyster.
"Kev... menar hon allvar...?!"
Kevin fnissade.
"Jo du... man vet aldrig." sa han lurigt. Sedan såg han på Ashlee och blinkade.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:302 - 6 november

Skriv om en installation.

”Fan jävla skitsladdar!”
Fred kände en lätt knackning på axeln och såg in i lilla Elles bruna ögon.
”Vad vill du?” suckade han.
”Vad gör du?” frågade barnet nyfiket.
Fred suckade igen.
”Jag försöker få ordning på den här jävla sladd-röran som din mamma har ställt till med.”
Elle gav honom en allvarlig blick.
”Du svär mycket. Det är inte så trevligt faktiskt.”
”Elle, stör inte Fred nu när han ska installera sladdar till datorn!” ropade Louella från köket.
”Jag stör honom inte, mamma. Jag bara vill veta vad han gör.”
Fred log ett ansträngt leende.
”Lilla, rara Elle… kan inte du gå in på ditt rum och leka?”
”Jo, det kan jag. Men jag vill inte.” Elle log ett stort leende. ”Jag ska äta frukost, sen ska jag gå ut och leka med Kevin och Blake.”
”Skönt.” mumlade Fred.
Barn var något Fred hade svårt att hantera, särskilt den här lilla ungen. Visst hon var jäkligt dock-söt och så, men hon var ju så irriterande smart!
Fred kände sig ofta överkörd av Elle när det gällde kunskap och sätt att uttrycka sig. Hur fasen kunde hon veta allt hon visste…? Hon var ju inte ens åtta år!
”Gå ut och lek i sandlådan eller vad småbarn nu gör, så jag blir av med dig en stund.” muttrade Fred.

Elle fnös. Sandlåda…? Bli av med…? Det var det fräckaste!
”Jag tycker inte så värst mycket om dig heller ska jag tala om.” sa Elle och spände blicken i Fred. ”Du svär och är sur hela tiden. Min mamma gillar glada människor faktiskt.”
Fred morrade.
”Ungjävel.”
”Vet du, Fred...” sa Elle. ”om man svär har man lite dåligt ordförråd. Fundera på det du.”
Elle gav sin mors nye pojkvän ett bländade leende och gick mot köket för att äta frukost.
*