Tack fina Anitha för inspirationen! Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Solrosen nådde strax över takåsen på den lilla lekstugan, och Åsa vårdade den ömt.
Den vackra blomman var favoriten i trädgården och den gav henne lite tröst i sorgen efter barnen. Tomasine och Elias hade hjälpt till att plantera solrosen och de hade älskat den lika mycket som deras mamma gjorde.
Det högg till i hjärtat av gråt varje gång Åsa inte hörde tvillingarnas glada skratt i huset eller trädgården.
Den senaste månaden hade hon gått hemma som i ett töcken och väntat på att barnen skulle komma tillbaka, hjärtat ville inte acceptera att de var borta för alltid.
”Det är ditt fel att dom försvann.” sa en giftig röst bakom henne. ”Du skulle se till dom, men inte ens det klarar du av.”
Åsa stelnade till när hon kände att Klas stod alldeles intill henne.
Hon hade inte hört att han kommit ut ur huset, som vanlig smög han som en panter.
Som av en reflex lade Åsa händerna över den putande magen där ett nytt litet liv bodde.
Solrosen nådde strax över takåsen på den lilla lekstugan, och Åsa vårdade den ömt.
Den vackra blomman var favoriten i trädgården och den gav henne lite tröst i sorgen efter barnen. Tomasine och Elias hade hjälpt till att plantera solrosen och de hade älskat den lika mycket som deras mamma gjorde.
Det högg till i hjärtat av gråt varje gång Åsa inte hörde tvillingarnas glada skratt i huset eller trädgården.
Den senaste månaden hade hon gått hemma som i ett töcken och väntat på att barnen skulle komma tillbaka, hjärtat ville inte acceptera att de var borta för alltid.
”Det är ditt fel att dom försvann.” sa en giftig röst bakom henne. ”Du skulle se till dom, men inte ens det klarar du av.”
Åsa stelnade till när hon kände att Klas stod alldeles intill henne.
Hon hade inte hört att han kommit ut ur huset, som vanlig smög han som en panter.
Som av en reflex lade Åsa händerna över den putande magen där ett nytt litet liv bodde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar