*
Jimmy kände en hand stryka honom över pannan och kinden. Han ryckte till och gav ifrån sig ett förskräckt litet ljud.
"Lugn, honey." hördes en lugn kvinnlig röst. "Du är trygg här."
Jimmy öppnade ögonen för att se vem rösten i hans dröm tillhörde.
Men instället för att stirra in i fängelsehålans mörker, som han trott att han skulle göra, blinkade han förvånat mot mjukt solljus.
"Var är jag...?" frågade han förvirrat.
Dr. Anna Fleming log mot pojken och strök honom över kinden igen.
"Sjukhusflygeln. Du har legat här i flera dagar. Du har haft mycket hög feber... jag var lite orolig att du inte skulle vakna."
Jimmy kände på de mjuka vita lakanen. De kändes så rena och sköna. Sängen var också skön.
"Det är en dröm..." mumlade han halvhögt för sig själv. "Bara en dröm."
"Nej, raring, det är inte en dröm." försäkrade Dr. Fleming. "Du är räddad och fri från den där helveteshålan nu."
Jimmy kramade blygt läkarens hand.
"Tack." sa han svagt. "Jag hade antingen dött eller blivit galen där nere..."
Pojkens vackra ögon blev lite blanka, men han torkade dem snabbt med ärmen på den vita sjukhusskjortan.
Gesten och tårarna gjorde Dr. Fleming rörd. Hon log.
"Nu ska du bara vila så att du blir frisk och stark igen."
Jimmy nickade. Och nu log han också.
"Tack." sa han igen.
Jimmy kände en hand stryka honom över pannan och kinden. Han ryckte till och gav ifrån sig ett förskräckt litet ljud.
"Lugn, honey." hördes en lugn kvinnlig röst. "Du är trygg här."
Jimmy öppnade ögonen för att se vem rösten i hans dröm tillhörde.
Men instället för att stirra in i fängelsehålans mörker, som han trott att han skulle göra, blinkade han förvånat mot mjukt solljus.
"Var är jag...?" frågade han förvirrat.
Dr. Anna Fleming log mot pojken och strök honom över kinden igen.
"Sjukhusflygeln. Du har legat här i flera dagar. Du har haft mycket hög feber... jag var lite orolig att du inte skulle vakna."
Jimmy kände på de mjuka vita lakanen. De kändes så rena och sköna. Sängen var också skön.
"Det är en dröm..." mumlade han halvhögt för sig själv. "Bara en dröm."
"Nej, raring, det är inte en dröm." försäkrade Dr. Fleming. "Du är räddad och fri från den där helveteshålan nu."
Jimmy kramade blygt läkarens hand.
"Tack." sa han svagt. "Jag hade antingen dött eller blivit galen där nere..."
Pojkens vackra ögon blev lite blanka, men han torkade dem snabbt med ärmen på den vita sjukhusskjortan.
Gesten och tårarna gjorde Dr. Fleming rörd. Hon log.
"Nu ska du bara vila så att du blir frisk och stark igen."
Jimmy nickade. Och nu log han också.
"Tack." sa han igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar