Skrattsjukan - del 2

Fredag eftermiddag.


Ashlee och Kyle var inte de enda som hade drabbats av skrattsjukan. Det visade sig att även Elle och Kevin var fulla av fniss när Ashlee, Coral, Kyle, Max och Darla hämtade dem från skolan på eftermiddagen.
"Ni också...?" sa Max. "Man kan ju tro att ni har fått skrattpiller och lustgas till lunch eller nåt!"
"Jaaaa!" fnissade Elle. "Två portioner!"
Alla skrattade.
Kevin var även på lite retsamt humör. Han såg på sin syster och Kyle som gick bredvid varandra.
"Ni är kära i varann va? Ska ni hem och pussas nu?"
Ashlee puttade ner Kevin i en snöhög.
Kevin sjönk ner i den djupa snön.
"Hjälp! Jag kommer inte upp!" fnissade han.
"Vad synd." sa Ashlee med ett snett litet leende. "Då får du ligga där, så hämtar vi dig på måndag. Hej då!"
Hon vinkade till Kevin och gick iväg med snabba steg.
"Näää, Ash! Hjälp mig!"
"Nä, det blir så lugnt och skönt hemma om du ligger kvar där." flinade Ashlee.
Men sedan gick hon bort till Kevin och drog upp honom.
*

Skrattsjukan

Fredag morgon.


"Nu ska vi prata lite om litteratur." sa engelskläraren Miss Kramer. "Jag tänkte att ni skulle få läsa..."
Miss Kramer avbröt sig och såg på Ashlee och Kyle som tycktes ha drabbats av ett fnissanfall.
"Vad är det som är så roligt?" frågade hon.
"Jag vet inte...!" fnissade Ashlee.
"Det är skrattsjukan." sa Max. "Mycket allvarlig åkomma."
"Förlåt," sa Kyle och försökte behärska sig. "vi ska vara tysta nu."
Julie Carver blängde surt på Ashlee och Kyle.
"Kan ni vara tysta! Miss Kramer försöker hålla lektion här!"
Miss Kramer log mot dem.
"Så farligt är det inte Julie. Jo, jag tänkte att ni ska börja läsa Charles Dickens Oliver Twist på måndag."
Ashlee och Kyle började skratta igen.
"Men vad är det som är så roligt...?!" utbrast Max.
"Jag har ingen aning." skrattade Kyle.
Max skrattade.
"Ni är ju knäppa!"
"Jag vet!" fnissade Kyle.
"Men var tysta nu!" fräste Julie ilsket. "Miss Kramer ska prata om Charles Dickens!"
"Mmm... vi ska försöka." svarade Ashlee, men utan att riktigt mena det.
Hon petade Kyle i sidan och sa med låtsas-sträng röst:.
"Tyst nu Kyle, Miss Kramer ska prata om 'Darles Chickens'!"
Nu kunde varken klasskamraterna eller Miss Kramer hålla sig för skratt längre. Julie var den enda som inte skrattade.
"Visst är det underbart att man kan vara så här glad en fredagsmorgon?" skrattade Max. Han såg glatt på Kyle och Ashlee. "Kan inte ni få skrattsjukan oftare? Snälla?"
Ashlee slängde ett suddgummi på honom.
*

Karaktärernas anslagstavlor: Maureen

Maureen's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)

*

Karaktärernas anslagstavlor: Sunny

Sunny's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)

Karaktärernas anslagstavlor: Ryan

Ryan's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)
*

Ode To Snow

*

Snowflakes in the air. 
Light and happy dance. 
I catch 'em on my tounge. 
Then we skip away
my snow angel friend 
and me

Poem by Elle

*

"Vilken bitchig mamma..." del 3

*
När de satt i bilen och var på väg hem sa Kevin:
"Vilken bitchig mamma..."
Han såg lite skamset på de andra.
"Jag vet att jag inte får säga bitch... men hon var det."
Matthew Hayden log.
"Idag låtsas jag att jag inte hörde din svordom, Kevin. Damen var verkligen bitchig."
"Vi har tur som har dig och mamma som föräldrar." sa Kevin, med mycket värme i rösten. "Ni skulle aldrig nånsin skrika åt oss så där!"
"Verkligen inte." sa Matthew Hayden. "Jag älskar och respekterar mina barn."
Kevin såg på sin syster.
"Ash, visst har vi världens bästa föräldrar."
Ashlee nickade.
"Vi har verkligen tur, Kevin."
*

"Vilken bitchig mamma..." del 2

*
Pojken fann sig i att han inte fick köpa godis, men han höll i en serietidning han ville köpa.
"Fast det fattas lite pengar, mamma. Får jag låna av dig?" frågade han försiktigt.
"Det fattar du väl att du inte kan köpa en massa grejer när du inte har tillräckligt med pengar!" röt mamman. "Är du en idiot?"
Nu kunde in Matthew Hayden hålla sig längre. Han gav kvinnan en hård blick.
"I den här stan kallar vi inte våra barn idioter."
Kvinnan blängde surt på honom.
Matthew Hayden ignorearde henne. Istället såg han på grabben.
"Hur mycket fattas det?"
"Sjuttiofem cent..." mumlade pojken.
Matthew grävde i sin ficka. Han fick upp en en-dollarsedel och gav den till pojken.
"Här har du, grabben."
Pojkens ögon blev stora som tefat.
"Får jag den?"
Matthew log och nickade.
"Köp du din tidning."
Pojken strålade av lycka.
"Åh... tack så mycker Sir! Mamma, jag fick en hel dollar! Var inte det jättesnällt?"
Mamman bara fnyste.

När de gick mot parkeringen blängde pojkens mamma åter på Matthew Hayden. Han svarade med att le ljuvt mot henne.
Elle räckte ut tungan åt pojkens dumma mamma.
"Det är bra, Elle!" sa Ashlee och Coral.
*

"Vilken bitchig mamma..."

*
Ashlee, Kevin, Elle, Coral och Kyle var i Blue Creeks supermarket med Ashlee och Kevins pappa.
Plötsligt hörde de en mamma skrika på sin lille son, som var 8-9 år. Kvinnans röst hördes i hela affären.
Kevin och Elle stirrade storögda på kvinnan.
"Stackars barn..." mumlade Mr. Hayden.
"Jag hatar föräldrar som skriker på sina barn." sa Kevin.
"Det gör jag med." Matthew Hayden gav sin son en liten kram.

När de stod vid kassorna för att betala, såg de pojken och hans arga mamma i kön intill.
Hon fortsatte att gapa på sin son.
"Varför valde du de där onyttiga flingorna?!"
"Lägg tillbaka godiset! Inget godis på en vardag, det vet du!"
Elle såg nu ännu mer storögd på kvinnan.
"Oj då..." sa hon. "Damen vill verkligen göra sin åsikt hörd."
Ashlee, Coral, Kyle och Matthew Hayden och folk omkring dem log mot den lilla flickans något vuxna formulering.
"Ja, det kan man säga..." sa Kyle.
Han chockad och bedrövad över att en förälder kunde förnedra sin son på det sättet, inför alla människor.
*

Best of Noel & Melwin XI

*
Mamma storhandlar med twinsen.

Melwin: Mamma, jag vill få tomater.
Mamma: Vi har tomater.
Melwin tittar ner i shoppingvagnen.
Melwin: Näää... vi har inga tomater...
Mamma (ler): Jag menar hemma, gubben. Vi köpte tomater igår.
Noel: Igår...?! Meh! Vi vill ju ha färska tomater!

***

Noel & Melwin tittar på Lilla O (Olivia), 17 månader, som leker i sandlådan.

Melwin: Livia är bäbis.
Leni: Mmmm.
Noel: Det är liksom lite läskigt när dom är så där små.
Leni: Varför då?
Noel: Jo, för om man bär henne kan man tappa henne - och då går hon ju sönder...!

***

Lilla O (pekar): Titta!
Noel: Vad ska jag titta på, Lilla O?
Lilla O: Titta!
Noel: Vaddå?
Lilla O: Titta!
Noel (vänder sig mot mig): Asså... Leni, ser hon nåt som jag inte ser...?

*

Födelsedags-special 14/2: Linus

*

Grattis Linus!

(Klicka på bilden för större storlek)

*

Ocean Beach Memories #5 - del 5

*
När Maggie och Maureen gick började Ryan gråta.
"Marie inte gå!"
"Maureen kommer tillbaka imorgon." tröstade David. "Då får ni leka hela dagen."
"Ja." sa Ryan. "Det vill jag."
Den lille pojken log. Sedan gnuggade han sig sömnigt i ögonen och gäspade lite.
"Oj, vad du är trött." sa David och log mot sin lille son. "Det får bli ett snabbt bad och sen får vi bädda ner dig i din säng."

När Ryan badat och fått på sig pyjamas somnade han i samma stund som David lade ner honom i sängen.
Rebecca var lite besviken över att hennes lillebror somnat så fort.
"Nu hann jag ju inte säga godnatt." mumlade hon.
David strök henne över håret.
"Du kan ge honom en liten puss fast han sover, älskling."
Rebecca sken upp. Hon gav Ryan en mjuk puss på kinden.
"Sov gott, fina lilla bror."
Rebecca gav Ryan hans napp.
"Han brukar bli lessen utan den." förklarade hon.
David log varmt. Han lyfte upp sin dotter.
"Vet du att du är världens bästa storasyster?"
Rebecca log stolt.
*

Ocean Beach Memories #5 - del 4

*
"Ryan, lilla gubben, ät inte med fingrarna," förmanade Kate. "du har en sked där."
"Neeej..." 2-åringen log pillemariskt och kastade ner sin sked på golvet.
Sedan fortsatte han förnöjt att äta fiskbitar från soppan med fingarna.
"Du har soppa i hela ansiktet." påpekade Rebecca.
"Mmm..." sa Ryan. "Gott."
"Det var nog en bra idé att låta honom bada efter maten istället." sa David till Kate med ett litet skratt.
Kate log och nickade instämmande. Hon hämtade en ny sked och satte den i Ryans lilla näve.
"Ät med skeden nu."
Ryan åt lydigt och ordentlig med skeden.
"Vilken duktig pojke du är!" berömde Rebecca.

När Ryan tyckte att han ätit klart, ställde han sig upp i sin barnstol och sträckte sig mot Kate; ett tecken på att han ville gå ner.
"Mätt." sa Ryan.
Kate torkade Ryan runt munnen och lyfte sedan ned honom från den höga stolen.
David reste sig och tog upp Ryan i famnen.
"Nu ska vi gå upp och ordna ett bad åt dig, grabben."
"Bada!" jublade Ryan, rätt i örat på sin pappa.
"Han älskar att bada." fnissade Rebecca. "Han brukar blöta ner hela badrummet."
"Det brukar Maureen också göra." sa Maggie.
"Vatten är roligt." sa 3-åriga Maureen glatt. "Jag skvätter vatten på mamma!"
"Ja, det brukar du göra, din lilla busunge." skrattade Maggie. "Vi måste nog börja ta på oss regnställ och gummistövlar när våra ungar badar."
"Det var en bra idé!" skrattade David.
"Mamma, jag vill också bada." sa Maureen.
"Ja, det ska du få." sa Maggie. "Vi ska gå hem, så du får bada och sedan sova."
"Ryan ska inte sova!" sa Ryan bestämt och ruskade intensivt på huvudet.
"Ska du vara uppe och busa hela natten?" sa Maggie.
"Jaaa!" sa Ryan. "Marie och Ryan ska busa!"
"Du och Maureen får busa imorgon." sa Kate. "Nu är klockan mycket."
"Hej då Ryan." Maureen vinkade till sin lille kompis.
"Krama Marie!" Ryan gled ur Davids famn, sprang fram till Maureen och kramade henne.
"Vad söta dom är! Det här måste jag föreviga!"
Kate skyndade sig att hämta kameran, som tur var stod den i närheten.
Hon knäppte några bilder på Ryan och Maureen.
Sedan sade Maggie och Maureen hej då och god natt och gjorde sig redo att gå hem.
*

Ocean Beach Memories #5 - del 3

*
Rebecca och Kate behövde inte laga gummistövel till middag; David och George hade fått flera stora fiskar.
"Nu får vi äta fisk i flera veckor." log David.
Rebecca spärrade upp ögonen.
"Inte varje dag väl...?"
"Jo," log David. "varje dag. Till frukost också."
Rebecca fnissade.
"Pappaaa... du bara skojar hela tiden."
David lyfte upp henne i famnen.
"Fy pappa, du luktar fisk!"
Rebecca gled ur hans famn.
David skrattade.
"Det gör nog din bror också, han ville prompt krama varenda fisk vi tog upp i båten."
"Kramade du fiskarna Ryan?" frågade Rebecca fnissande.
Ryan nickade.
"Mmm, Ryan krama fisk."
Rebecca satte sig på huk framför sin lillbror och sniffade i luften.
"Ja, du luktar som en fisk. Fy! Ryan, nu måste du bada."
Ryan sken upp som en liten sol.
"Ja! Bada! Ryan fisk!"
"Kommer han prata om fiskar varje dag nu...?" sa Rebecca med en liten suck.
Kate log.
"Nej, det tror jag inte. Imorgon hittar han säkert någonting han blir tokig i."
"Bra," sa Rebecca. "för fisk är inte särskilt kul, tycker jag."
"På tal om fisk..." sa David och flinade mot Rebecca. "Jag tänkte göra en fisksoppa till middag."
Rebecca gav Kate en finurlig blick.
"Nä, mamma och jag ska laga gammal gummistövel, visst mamma?"
Kate skrattade.
"Ja, det ska vi."
David såg roat och lite oförstående på sin fru och dotter.
"Gammal gummistövel...?"
"Jaaaa," sa Rebecca. "har du aldrig hört talas om den rätten?"
David såg på Ryan.
"Grabben, har du hört talas om maträtten gammal gummistövel?"
Ryan log med hela ansiktet och nickade, precis som om han förstod vad hans pappa pratade för tokigheter.
"Jaaa!" sa han glatt.
*

Best of Noel & Melwin X

*
Mamma: Melwin och Noel, vill ni ha semla?
Noel: Ja! Med mycket grädde och marsipan-gegga!
Linus: Du menar mandelmassa?
Noel: Aaaa, mycket mandelmassa tack!
Melwin: Jag också vill ha mycket mandelmatta-gegga!
Noel: Och sånt där vitt på toppen - mjöl.
Mamma (skrattar lite): Det är florsocker.
Noel: Aha... Men iallafall vill jag ha massor med sånt vitt.
Melwin: Jag med vill ha mycket vit mjöl-socker!
(Tvillingarna & Linus äter sina semlor. Plötsligt slutar tvillingarna att äta och studerar mig)
Noel: Får Leni ingen semla?!
Mamma: Hon tycker inte om semlor.
Noel: Meh! Då kan du väl ge henne godis istället! Något gott kan hon väl få!
Melwin: Jaaa! Mycket godis till Leni!

***

Melwin, Noel, Colette & Tony pratar om vad de vill bli när de är stora.
Tony: Jag ska nog bli polis eller lärare.
Noel: Jag med! Polis.
Colette: Jag vill bli en som skriver böcker, eller ritar och målar eller nåt. Jag tycker om kam'ror också.
Tony: Aha! Du vill bli författare eller konstnär eller fotograf, typ! Vad coolt!
Melwin: Jag ska bli 'piderman!
Noel: Man kan inte bli Spiderman, det är liksom inget yrke...
Melwin: Meh!! O'ättvist! Du får ju bli "pilis"!

***

Matsals-diktatorn - del 2

*
Eva reste sig hastigt och gick mot lunchvakten.
"Du kan ju inte tvinga barn att äta mat! Det är barnmisshandel!"
Colette hulkade och kräktes på golvet.
"Men älskade barn!" Eva höll den lilla flickan intill sig.
En pojke i Colettes klass sprang fram till bordet där Tony satt.
"Tony, lunchtanten tvingar din syster att äta ärtsoppa!"
Tonys blick blev vild.
Han rusade upp från sin plats och sprang fram mot sin lillasyster.
Hans blick sköt blixtar mot lunchvakten.
"Tvinga inte min syster att äta mat, jävla kärring! Hon blir sjuk av soppa! Du fattar ingenting!"
Tony tog Colettes sopptallrik och kastade den på lunchvakten.
Tonys lärare kom springande. Han lade en lugnande hand på Tonys axel.
"Lugn nu Tony." sa han vänligt. "Berätta nu vad som händer här."
"Colette blev tvingad att äta ärtsoppan, som hon avskyr." förklarade Eva.
Hon såg med en hatisk blick på lunchvakten.
Tonys lärare såg också ilsket på lunchvakten.
"Du kan ju inte tvinga barn att äta upp maten!" sa han med hård och hatiskt ton. "Vi går och pratar här utanför."
Lunchvakten och Tonys lärare gick ut ur matsalen.

"Det finns en anledning till att Colette inte klarar av att äta ärtsoppa." sa Tonys lärare. "Familjen hon bodde i förut tvingade i henne mat, på ett väldigt vidrigt sätt."
"Det visste inte jag." sa lunchvakten.
"All personal på den här skolan vet vad Colette och Tony Hasselgren har gått igenom!" röt Tonys lärare. "Och all lunchpersonal har fått veta vad de inte klarar av att äta! Fy fan, det du håller på med är barnmisshandel! Om jag hade befogenhet skulle jag ge dig sparken!"
Tony kom ut till dem.
"Lasse, får jag fråga en sak?"
"Självklart Tony."
"Jo... Colette ska få åka hem, eftersom hon blev sjuk. Får jag följa med?"
Lasse såg in i pojkens blanka ögon.
"Självklart får du det grabben. Kommer mamma eller pappa och hämtar?"
"Eva ska ringa mamma."
"Vad bra." sa Lasse. "Ni kan få gå och leka med datorn i vårat klassrum medans ni väntar."
Tony sken upp.
"Tack Lasse! Du är verkligen bästa läraren i hela världen!"
*

Matsals-diktatorn

Änggårdens Skola. Lunchtid.

"Colette, tycker du inte om soppa?" frågade Eva, som var vikarie i Colettes klass.
Colette, som satt och petade i soppan, skakade på huvudet.
"Nej, jag hatar ärtsoppa." sa Colette tyst. "Jag kan inte äta det."
"Då kan du få gå bort och slänga den." sa Eva. "Du kan äta dina pannkakor bara."
Colette log mot vikarien som var så snäll. Hon tog sin tallrik och gick bort till slaskhinkarna där de slängde mat.
En lärare som brukade vara lunchvakt såg på Colette och sedan på den djupa tallriken med soppa.
"Du får inte slänga så mycket mat." sa hon strängt.
Colette skakade i hela sin lilla kropp när hon såg upp på den stränga lärarinnan.
"Jo, Eva sa att jag fick det. Jag kan inte äta ärtsoppa."
"Du får äta lite." sa lunchvakten. Hon ledde tillbaka Colette till bordet.
"Vad nu då?" sa Eva förvånat. "Slängde du inte maten gumman?"
Colette skakade på huvudet och satte sig på sin stol.
"Jag fick inte."
Lunchvakten såg bister ut.
"Ungarna här slänger alldeles för mycket mat."
"Men Colette avskyr ärtsoppa!" sa en av Colettes klasskamrater.
"Ja, jag jag kan inte äta ärtsoppa!" sa Colette. Hennes röst lät tjock.
"Man måste äta lite." sa lunchvakten. "Det är inget att diskutera!"
Colettes ögon fylldes med tårar. Men hon tvingade i sig två skedar soppa, bara för att undvika bråk.
Hon kved och fick svåra kväljningar. Nu rann stora tårar nedför hennes bleka kinder.
*

Ocean Beach Memories #5 - del 2

*
Kate och Rebecca följde med David och Ryan ner till bryggan för att vinka av dem när farfar George kom med båten.
David tog på Ryan en flytväst. Ryan tittade intresserat på.
"Ryan, nu måste du sitta still i båten och inte busa." förmanade Kate.
"Jag är snäll pojke." sa Ryan.
"Ja, det är du." sa Kate. Hon log mot sin lille pojke. "Får mamma en puss?"
Ryan skakade på huvudet.
"Nä, Ryan ska fiska nu. Hej då."
Kate, David och Rebecca skrattade.
"Han har visst bråttom att komma ut på havet." skrattade George och lyfte ner sin sonson i båten. "Ska du inte följa med Rebecca?"
Rebecca skakade på huvudet.
"Nej, jag tycker inte om att fiska. Jag ska hjälpa mamma att framkalla fotografier."
"Vad trevligt." sa farfar George.
Rebecca nickade glatt.
"Åka båååt!" ropade Ryan otåligt. "Kom pappa!"
"Oj, bäst att vi åker." skrattade David. Han pussade Kate och Rebecca, sedan klev han ner i båten.

Kate och Rebecca såg efter dem när de åkte iväg.
"Tänk om dom inte får nån fisk...!" fnissade Rebecca.
"Vem vet, dom kanske bara får en gammal gummistövel." skojade Kate.
Rebecca skrattade.
"Då får vi laga gummistövel till middag!"
*

Ocean Beach Memories #5

Ocean Beach. Maj 1958.

"Ska du åka och fiska med farfar nu, pappa?" frågade Rebecca.
"Ja, vi kommer hem senare i eftermiddag."
Ryan, 2 ½ år, kom springande.
"Pappaaa! Ryan vill också ha fisk!"
"Vill du ha fisk?" frågade David. "Menar du att du vill följa med?"
"Jaaa!" sa 2-åringen glatt. "Vill åka båt och titta på fisk!"
David skrattade och lyfte upp sin lille son i famnen.
"Okej, du får följa med. Men först ska vi hämta skor och lite varmare kläder åt dig."
"Sen ska vi åka båt!" sa Ryan.
"Ja, sedan ska vi åka båt." bekräftade David. "Med farfar."
Ryan nickade.
"Ja. Farfar. Och fisk."
"Ryan gillar verkligen fisk." fnissade Rebecca.
"Tycker du om att äta fisk, grabben?" sa David.
Ryan nickade igen.
"Jag hoppas ni får mycket fisk, så att vi får middag ikväll." sa Kate och log mot sin man.
"Vem vet..." sa David och log. Han tog på Ryan en tjock tröja och gummistövlar. "Ryan kanske blir vår lilla lyckomaskot."
"Ja, det bli han nog." sa Rebecca förtjust.
*

Dumma simskola...!

*
"Jag behöver ingen simskola har jag sagt! Jag kan simma!"
Elle stampade ilsket med sin lilla fot mot badhusets kakelgolv.
Hon stod vid den djupa delen av stora bassängen tillsammans med Kyle, Coral, Max, Darla och Ashlee -  och hon totalvägrade att lyda sin simlärare.
"Elle, nu kommer du hit innan jag tappar tålamodet!" ropade simläraren.
"Pedagogisk kvinna den där." sa Ashlee.
Darla, Kyle, Coral och Max skrattade.
"Kolla på mig nu! Cannonball!" jublade Elle.
Hon hoppade i vattnet med benen uppdragna mot bröstkorgen.
Sedan simmade hon som om hon aldrig sysslat med annat.
"Kolla på ungen!" utropade Max. "Hon simmar ju bättre än en sjöjungfru!"
"Elle Jenlin! Kom genast upp ur poolen!" ropade simläraren argt. "Du får inte vara där!"
Simläraren såg på Kyle och Max som stod närmast poolkanten.
"Hoppa i och hämta henne då!"
"Jag drunkar inte!" ropade Elle lugnande. "Jag simmar ju!"
För att inte simläraren skulle explodera av ilska hoppade Kyle i vattnet och lyfte upp Elle ur vattnet.
Sedan hoppade han själv upp och satte sig på kanten.
Elle kramade honom.
"Se, det är ingen fara! Kyle är min hjälte! Han räddar mig om jag är i fara!"
"Det är bra. Tack Kyle!" sa simläraren. "Men Elle, du kommer hit bort nu!"
Elle himlade med ögonen.
"Mycket väsen för ingenting."
"Det är bäst att du går dit," sa Kyle. "innan hon förvandlas till en arg jättebläckfisk eller nåt. Ser ut som det är väldigt nära."
Han log och blinkade åt Elle.
Elle fnissade och skyndade bort mot barnbassängen.

"När jag ropar på dig så kommer du hit." förmande simläraren. "Vi har ansvar för dig när du är här."
"Dumma simskola!" sa Elle. "Jag behöver inte vara här!"
"Du är bara sju år, Elle. Alla barn under tio år här i Blue Creek ska lära sig att simma." sa simläraren lugnt och sakligt.
"Men jag kan ju simma! Det såg ni väl själv!"
"Ja, hon kan ju simma." sa Kevin. Han lade armen om Elle. "Jag vill inte heller vara på simskola idag. Kom så går vi bort till Ashlee och dom andra."
Elle och Kevin gick bort till Ashlee, Kyle, Coral, Max och Darla.
"Imorgon måste ni vara med på simskolan!" ropade simläraren efter dem.
"Äh, det är lugnt, fröken fisk!" ropade Ashlee. "Jag kan simma!"
Kevin och Elle kollapsade av skratt.
*

300 ängsliga sekunder...

*
Coral satt på toalettlocket i ett av båsen på badhuset. Hjärtat bultade obehagligt hårt medan hon stirrade på strecken som började framträda på plastbiten hon höll i handen.
Om ett plus dök upp skulle det hon befarade vara sant.
Hon försökte önska fram ett minus-tecken, trots att hon visste hur lönlöst det var. Hon hade ju ingen makt att ändra på någontig.
Tankarna for runt som höstlöv i storm i huvudet på henne.
En tanke som malde extra mycket var hur hon skulle kunna berätta för Kyle om plus-tecknet visade sig...
Skulle hon överhuvudtaget kunna berätta för lillebror? Hur skulle han ta ett sådant besked?

Coral ryckte till när det knackade på dörren till det låsta båset.
Darlas röst hördes genom dörren.
"Cor, är du okej?"
"Ja, allt är bra." sa Coral och försökte låta så normal som möjligt. "Jag kommer snart."
"Okej." sa Darla. "Jag går ut till bassängerna."
"Okej. Vi ses där om en stund."
Coral hörde hur Darla lämnade tjejtoaletten.

Fem minuter hade gått. Hjärtat vill inte sluta bulta och magen knöt sig. Men hon måste få veta!
Coral drog ett djupt, darrigt andetag och tittade åter ner på testet.
När hon såg resultatet började hon gråta.
Men det var lättnadens tårar som rann nedför kinderna.

 -

Aldrig hade hon tyckt så mycket om ett minus-tecken som nu!
Hon tittade på testet om och om igen, ville försäkra sig om att hon sett rätt.
När hon verkligen insett att hon gjort det, lindade hon in testet i toalettpapper, klev ur båset och slängde testet i papperskorgen.
Sedan tvättade hon händerna och sköljde ansiktet med kallt vatten.
Hjärtat bultade fortfarande lite hårt, men nu kändes det inte så obehagligt längre.
Coral log inombords när hon gick ut till bassängerna och mötte Kyle, Darla, Ashlee och Max.
*