Skrivpuff - 26 mars 2012

Skriv om att vissna.

Paradise, California. 
Våren 2011

Blommorna på graven hade vissnat, men de var ändå vackra på något vemodigt vis där de stod i en glasvas.
Alex undrade vem som hade varit på hans fars grav och lämnat denna fina bukett.
"Det är inte mamma som har varit här i alla fall." sa han fundersamt till sin bästa vän Holly som stod bredvid honom och tittade på blommorna.
"Är du säker på att det inte är Nora?" sa Holly.
Alex nickade.
"Mmmm... mamma går inte hit så ofta, hon tycker fortfarande att det känns ganska jobbigt. Och när hon kommer hit brukar hon lägga vita rosor."

Alex satte sig på hux och studerade blomstren närmare.
"Vänta lite... det här är väl Gerbera?"
Holly nickade.
Alex log.
"Cassie. Det är Cassie som har varit här! Gerbera är ju syrrans älsklingsblommor och favoritfärger."
"Åh, vilken liten raring hon är!" utbrast Holly.
Alex nickade. Han var riktigt rörd över att hans 13-åriga lillasyster hade varit här och lämnat blommor till deras far.
Och en vas av fint glas hade hon tagit med sig åt blommorna, det var så typiskt för Cassie; hon ville alltid göra så fint.
Cassie hade bara varit 1 år när pappa Neil dog, men flickan pratade alltid om honom och var noga med att hålla hans minne vid liv.

Holly såg att Alex blå ögon blev blanka. Hon log av rörelse när han snabbt gned sig i ögonen och gav Holly ett generat litet leende.
"Allergi eller nåt..." mumlade han.
Holly böjde sig ner och strök Alex över ryggen.
"Man får vara ledsen sötnos. Jag vet ju att du saknar din pappa."
Alex log blekt, försökte vara tapper.
"Så du tror inte på mig om jag skyller på pollen-allergi?"
Holly log och skakade på huvudet.
"Inte så mycket." sa hon och kramade om Alex.
Alex suckade och borrade in ansiktet i Hollys tjocka tröja.
Holly höll tröstande om honom och pussade honom ömt på håret.

Grattis Annie! 24/3 2012

*

Happy Birthday 
Annie!


Love,
Eli & Dylan

*

Holly ♥ Alex - del 15

Alex

Martin (min fosterpappa) knackade på min dörr.
"God morgon ungdomar. Det är nån nere i köket som väldigt gärna vill träffa er."
Holly log ett brett och soligt leende.
"Maxie är hemma."
Martin log och nickade.
Jag flög nästan ur sängen och rusade ner till köket.
Jag hörde Holly skratta och ropa att jag skulle ta det försiktigt i trappan. Men hon kom snabbt efter mig.
Vi såg fram emot att träffa Maxine, min älskade syster. Jag var hos henne på sjukhuset häromdagen, men att ha henne hemma var en stor lättnad och glädje.
När jag fick syn på Maxine log jag stort. Hon såg pigg och glad ut, trots att hon var så sjuk.

Hon kom fram till mig och kramade mig hårt.
"Brorsan." sa hon ömt. Det fanns massor med kärlek i hennes röst. "Skönt att se dig så glad."
"Det är bara för att du är hemma ju." sa jag.
Syrran gav mig en glittrande blick.
"Och för att Holly är här kanske." sa hon med ett menande litet flin.
Holly fick också en hård kram av Maxine.
"Du får Alex att må så bra. Du är bäst Holly."
Holly fick tårar i ögonen.
"Ni är bäst." sa hon och lade armen om Maxine och mig.

"Nu blir du så där sentimental igen..." retades jag.
Holly lindade båda armarna om min midja.
"Hallå där... det där tog du ju tillbaka igår."
"Ja, jag ljög." flinade jag.
Holly började kittla mig och jag försökte hålla mig för skratt.
Det gick sådär kan jag tala om...
Ett litet tips: retas inte med tjejer om de vet hur kittlig du är (det är livsfarligt...!) ;-)

// Alex Spencer-Clarke

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 14

*
Alex somnade före mig och jag låg länge och tittade på hans rofyllda ansikte.
Jag beundrade hans inre styrka och förmåga att klara sig igenom svårigheter och jobbiga saker i livet.
Oftast protesterar han och vill inte prata om det jobbiga alls, men när man väl får honom att göra det pratar han med lätthet om sina känslor och tankar.
Och hans charm och humor lättar alltid upp stämningen.

Nu rörde han lite på sig i sömnen och kurade ihop sig nära mig.
Jag log och höll om honom.
Och på det viset sov vi hela natten.

När Alex vaknade nästa morgon log han sömnigt mot mig.
"Hej, har du suttit där och tittat på mig hela natten?" skojade han och gäspade.
Jag skrattade och rufsade om hans hår.
"Nej knäppis, jag har faktiskt sovit lite också. Har du sovit gott?"
Alex nickade.
"Jag tror det." sa han. "Du då?"
Jag log.
"Jag har sovit väldigt bra."
Alex blå ögon glittrade charmigt.
"Och vad kan det bero på...?" sa han finurligt.
"Ja du..." sa jag. "gissa tre gånger."

Alex låtsades fundera.
"Hmmm... havsluften gör dig sömnig? Det här är en ganska skön säng? Eller så var du bara väldigt trött?"
Jag fnissade och slog honom med en kudde i huvudet.
"Gissa ordentligt nu." befallde jag.

"Vaddå, var det inga bra gissningar...?" sa Alex.
Han såg storögt på mig och låtsades bli sårad.
Han är för söt!
Skrattande drog jag in min bästis i min famn och överöste honom med pussar.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 13

*
Vi låg vakna långt in på natten och pratade.
Alex verkade känna sig bättre till mods nu och kunde se mig i ögonen utan att känna sig besvärad.
Han tuggade fundersamt på underläppen.
"Vad är det?" frågade jag. "Vad tänker du på?"
Han tvekade, men sedan sa han:
"Tack för att du inte skrattade åt mig..."
Hans ord gjorde mig lite förfärad.
Finns det verkligen folk som skrattar åt en vän i en så intim och pinsam situation?
Tanken på det gjorde mig nästan arg.

"Men baby... varför skulle jag skratta...? Om jag skrattade åt en sådan sak skulle jag ju vara jordens största skitstövel."
Alex log.
"Och det är du ju inte."
Jag log också.
"Nej, det är jag verkligen inte. Jag skulle aldrig skratta åt dig, det vet du Alex."

Alex nickade.
"Jag vet. Det är för att du är bäst." sa han och gav mig en kram.
"Awww... tack min älskling. Men det är nog mer för att jag är din bästa vän - och bästa vänner skrattar inte åt varandra."
Jag funderade på Alex tankegångar om detta...
Kanske tänkte han på att några av killarna i vår klass brukar skämta om sex, och allt vad det innebär, på ett ganska rått sätt... och det händer att vissa tjejer hänger på skämtandet.
Jag frågade Alex om det och han sa att det var precis det han hade tänkt på.
"Men Alex..." sa jag. "Dom är ju idioter, det vet du väl?"

Alex skrattade glatt.
"Ja, det har du rätt i."
Hans fingrar började leka med en slinga av mitt långa hår och han såg lite besvärad ut.
"Holly, vi kan väl prata om nåt annat nu?"
Jag nickade och drog honom intill mig.
"Ja, det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 12

*
"Mår du bättre nu Alex?" frågade jag.
Han nickade.
"Lite bättre. Tack för att du är så cool inför sånt här, och det är så lätt att prata med dig om allt."
Jag pussade honom på kinden.
"Det är lätt att prata med dig också baby." sa jag.
Jag funderade på en sak en stund, sedan delade jag min tanke med Alex.
"Men du Alex... du får säga till om du inte vill att jag ska sova i din säng i natt. Om det känns jobbigt nu menar jag."

Alex tittade på mig som om jag var en alien från yttre rymden.
"Jag vill att du ska sova hos mig." sa han.
Hans röst var mjuk och lite bestämd.
"När du är här sover jag faktiskt bättre." förklarade han. "Jag ligger inte och grubblar eller drömmer konstiga saker då."
"Drömmer du mycket mardrömmar?" frågade jag.
Alex nickade.
"Ganska mycket. Mest när jag är orolig för Maxine. Och drömmarna började bli värre när alla minnen från sommarlägret rördes upp..."

Nu såg Alex allvarligt på mig.
"Men som sagt; när du sover här så känns det bättre."
Ett litet sött leende lekte i hans mungipa när han tillade:
"Du är väl typ magisk eller nåt Holly."
Jag log och gav honom en puss.
"Du är för söt Alex!"
Lite blygt lade Alex armarna om min hals och kramade mig hårt.
Jag besvarade ömhetsbetygelsen och höll om honom länge.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 11

*
Jag ville så gärna krama om Alex, men tänkte att han kanske inte skulle känna sig så bekväm med beröring just nu.
Kanske det här hade rört upp en massa jobbiga minnen?
Alex familj och jag hade nyligen fått reda på att Alex blev utsatt för övergrepp när han var på ett sommarläger när han var 12 ½ år.
Alex är ju en väldigt känslig liten själ och jag märkte att han verkligen mådde dåligt av den här situationen.

Men till slut kände jag ändå att jag bara måste trösta Alex.
"Kom hit baby." sa jag mjukt och så höll jag om honom.
Alex lutade kinden mot min axel och suckade tungt.
När jag strök honom över håret och försiktigt över ryggen slappnade han av och sjönk in i min famn.
"Fan vad pinsamt...!" sa han och skrattade glädjelöst.

Jag tog hans ansikte mellan mina händer och såg in i hans ögon.
"Alex, det är helt normalt och naturligt och du kunde inte rå för det. Sånt här händer killar hela tiden."
Alex suckade. Sedan log han lite.
"Jag skulle vilja spöa den person som uppfann puberteten." muttrade han.
Nu kunde jag inte låta bli att skratta.
"Ja du... samma här." sa jag.
Sedan gav jag honom en kram.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex