Happy Birthday
Rebecca!
Rebecca!
*
fredag, januari 20, 2012
torsdag, januari 19, 2012
Skrivpuff - 19 januari 2012 - del 2
*
Då gick Coach Hillman emellan.
"Nu räcker det!" röt läraren. "Brent, du ska sluta att mobba dina klasskamrater! Hur många gånger ska jag behöva säga det...? Grattis, du har vunnit en biljett till rektorsexpeditionen."
Några i klassen fnissade belåtet. Det var alltid skönt att se Coach platta till idiotiska översittare.
Brent gick svärande ut från gympasalen.
"Ni andra kan hämta en boll, så vi äntligen kan sätta igång med lektionen." sa Coach Hillman.
"Ska hela klassen hämta en enda boll...?" sa Ashlee.
Nu glittrade hennes ögon av busighet.
Kyle, Max och Chris skrattade. Och de fick med sig resten av klassen.
Coach Hillman suckade.
Men till slut började han också att skratta.
"Ungar..." sa han och skakade på huvudet. "Jag går väl och hämtar en boll då."
Ashlee nickade.
"Mmmm... det tycker jag ni gör rätt i."
Klassen exploderade av skratt igen.
Coach Hillman log.
"Det är skönt att se dig glad igen Ashlee, men är du kaxig en gång till får hela klassen springa tio varv runt skolan."
"Yeah right!" fnissade Ashlee.
Klassen visste att Coach Hillman inte var så taskig. Han brukade inte straffa sina elever, såvida de inte betedde sig så illa som Brent hade gjort.
Kyle såg på Ashlee.
"Mår du bättre nu?" frågade han.
Ashlee nickade glatt.
"Självklart, du är ju här! Med dig i närheten mår jag alltid bra!" sa hon.
Sedan gav hon Kyle en kram och en puss på kinden.
Kyle log blygt och hans öron blev lite röda, som alltid när han blev väldigt generad.
Ashlee fnissade.
"Awww... Kyle! Vet du att du är super-söt?"
Kyle skakade på huvudet.
"Äh håll truten." mumlade han.
Ashlee fnissade ännu mer.
*
Då gick Coach Hillman emellan.
"Nu räcker det!" röt läraren. "Brent, du ska sluta att mobba dina klasskamrater! Hur många gånger ska jag behöva säga det...? Grattis, du har vunnit en biljett till rektorsexpeditionen."
Några i klassen fnissade belåtet. Det var alltid skönt att se Coach platta till idiotiska översittare.
Brent gick svärande ut från gympasalen.
"Ni andra kan hämta en boll, så vi äntligen kan sätta igång med lektionen." sa Coach Hillman.
"Ska hela klassen hämta en enda boll...?" sa Ashlee.
Nu glittrade hennes ögon av busighet.
Kyle, Max och Chris skrattade. Och de fick med sig resten av klassen.
Coach Hillman suckade.
Men till slut började han också att skratta.
"Ungar..." sa han och skakade på huvudet. "Jag går väl och hämtar en boll då."
Ashlee nickade.
"Mmmm... det tycker jag ni gör rätt i."
Klassen exploderade av skratt igen.
Coach Hillman log.
"Det är skönt att se dig glad igen Ashlee, men är du kaxig en gång till får hela klassen springa tio varv runt skolan."
"Yeah right!" fnissade Ashlee.
Klassen visste att Coach Hillman inte var så taskig. Han brukade inte straffa sina elever, såvida de inte betedde sig så illa som Brent hade gjort.
Kyle såg på Ashlee.
"Mår du bättre nu?" frågade han.
Ashlee nickade glatt.
"Självklart, du är ju här! Med dig i närheten mår jag alltid bra!" sa hon.
Sedan gav hon Kyle en kram och en puss på kinden.
Kyle log blygt och hans öron blev lite röda, som alltid när han blev väldigt generad.
Ashlee fnissade.
"Awww... Kyle! Vet du att du är super-söt?"
Kyle skakade på huvudet.
"Äh håll truten." mumlade han.
Ashlee fnissade ännu mer.
Skrivpuff - 19 januari 2012 - del 1
Skriv om ordning.
Blue Creek. Våren 2010
Coach Hillman såg på sina elever och suckade. Den här dagen verkade ungarna ha glömt allt vad ordning och disciplin hette. Istället för att plocka fram allt som behövdes till idrottslektionen, stod de i ett hörn av gympasalen och snackade.
Ashlee rusade in, andfådd och uppstressad.
"Förlåt Coach!" flämtade flickan.
Hon var nästan tio minuter sen, men Coach Hillman blev inte arg på henne. Han visste att hennes sena ankomst berodde på problem med OCD, tvångstankarna hade plågat flickan extra mycket den senaste tiden.
"Det är okej Ashlee." sa han. "Du har ju en bra ursäkt."
Ashlee nickade och slog skamset ner blicken.
"Tuff morgon?" sa Coach Hillman.
"Ja..." suckade Ashlee.
Ashlees bästa vänner Kyle, Max och Chris kom fram till henne.
Kyle gav henne en uppmuntrande liten kram.
"Nu måste vi komma igång." sa Coach Hillman till klassen. "Vi ska spela basket."
Brent, som var Kyle och Ashlees ärkefiende, hånskrockade.
"Basket? Lycka till." sa han och dunkade Kyle i ryggen. "Jag tror man ska vara liiiite längre än en hobbit för att kunna spela basket, men det går nog..."
Kyle bara blängde på sin fiende. Han var omåttligt trött på Brents överdrivna skämt om att han var den minsta killen i klassen.
"Lyssna inte på honom." sa Ashlee och lade armen om Kyles midja.
Brent vände sig till Ashlee.
"Du, lilla tic-freaket... har du räknat alla trappsteg nu? Och skåpen?" sa han hånfullt.
Ashlee bet ihop och blängde på sin klasskamrat.
"Håll truten." muttrade hon.
Brent bara log.
"Var det lika många trappor och skåp som igår?"
Ashlees smaragdgröna ögon började blänka av tårar.
"Hon kan inte rå för sina tics!" sa Kyle.
Brent flinade.
"Nä, är man störd så är man."
Kyle kokade av ilska.
"Du säger inte så om Ashlee!"
"Vad då? Att hon är störd?" sa Brent. "Men Kyle... din lilla tjej är ju störd."
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Brent.
*
Blue Creek. Våren 2010
Coach Hillman såg på sina elever och suckade. Den här dagen verkade ungarna ha glömt allt vad ordning och disciplin hette. Istället för att plocka fram allt som behövdes till idrottslektionen, stod de i ett hörn av gympasalen och snackade.
Ashlee rusade in, andfådd och uppstressad.
"Förlåt Coach!" flämtade flickan.
Hon var nästan tio minuter sen, men Coach Hillman blev inte arg på henne. Han visste att hennes sena ankomst berodde på problem med OCD, tvångstankarna hade plågat flickan extra mycket den senaste tiden.
"Det är okej Ashlee." sa han. "Du har ju en bra ursäkt."
Ashlee nickade och slog skamset ner blicken.
"Tuff morgon?" sa Coach Hillman.
"Ja..." suckade Ashlee.
Ashlees bästa vänner Kyle, Max och Chris kom fram till henne.
Kyle gav henne en uppmuntrande liten kram.
"Nu måste vi komma igång." sa Coach Hillman till klassen. "Vi ska spela basket."
Brent, som var Kyle och Ashlees ärkefiende, hånskrockade.
"Basket? Lycka till." sa han och dunkade Kyle i ryggen. "Jag tror man ska vara liiiite längre än en hobbit för att kunna spela basket, men det går nog..."
Kyle bara blängde på sin fiende. Han var omåttligt trött på Brents överdrivna skämt om att han var den minsta killen i klassen.
"Lyssna inte på honom." sa Ashlee och lade armen om Kyles midja.
Brent vände sig till Ashlee.
"Du, lilla tic-freaket... har du räknat alla trappsteg nu? Och skåpen?" sa han hånfullt.
Ashlee bet ihop och blängde på sin klasskamrat.
"Håll truten." muttrade hon.
Brent bara log.
"Var det lika många trappor och skåp som igår?"
Ashlees smaragdgröna ögon började blänka av tårar.
"Hon kan inte rå för sina tics!" sa Kyle.
Brent flinade.
"Nä, är man störd så är man."
Kyle kokade av ilska.
"Du säger inte så om Ashlee!"
"Vad då? Att hon är störd?" sa Brent. "Men Kyle... din lilla tjej är ju störd."
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Brent.
*tisdag, januari 17, 2012
Hello! 2
*
”Hej!” sa tjejen.
Hennes leende skulle kunna smälta ett isberg snabbare än all solvärme på Jorden.
”Hej.” sa jag
Hoppas att rösten inte skar sig.
”Håller du på att flytta in?” frågade jag.
Vilken idiot jag är! Det var väl ganska uppenbart.
”Yep!" sa tjejen. "I det stora huset med alla kartonger utanför.”
Hon log och blinkade åt mig.
Jag skrattade till.
”Sorry… dum fråga.”
”Tycker jag inte.” sa hon. ”Du kunde ju inte veta om jag bara hjälper nån att flytta, eller hur?”
”Nej, jag antar det…” sa jag.
Jag satt tyst i några sekunder och försökte komma på något smart att säga.
”Eh… välkommen till New Mexico.” fick jag fram.
Artigt och någorlunda smart.
”Tack!” sa tjejen.
Hon slog sig ner bredvid mig på trappan.
”Vad ritar du?”
Hon pekade på mitt skissblock.
Jag höll upp blocket och visade min alien-teckning.
”Wow! Cool!” sa hon. ”Du har verkligen talang!”
”Tack.” sa jag och lät som en fullkomlig fåntratt.
”Hej!” sa tjejen.
Hennes leende skulle kunna smälta ett isberg snabbare än all solvärme på Jorden.
”Hej.” sa jag
Hoppas att rösten inte skar sig.
”Håller du på att flytta in?” frågade jag.
Vilken idiot jag är! Det var väl ganska uppenbart.
”Yep!" sa tjejen. "I det stora huset med alla kartonger utanför.”
Hon log och blinkade åt mig.
Jag skrattade till.
”Sorry… dum fråga.”
”Tycker jag inte.” sa hon. ”Du kunde ju inte veta om jag bara hjälper nån att flytta, eller hur?”
”Nej, jag antar det…” sa jag.
Jag satt tyst i några sekunder och försökte komma på något smart att säga.
”Eh… välkommen till New Mexico.” fick jag fram.
Artigt och någorlunda smart.
”Tack!” sa tjejen.
Hon slog sig ner bredvid mig på trappan.
”Vad ritar du?”
Hon pekade på mitt skissblock.
Jag höll upp blocket och visade min alien-teckning.
”Wow! Cool!” sa hon. ”Du har verkligen talang!”
”Tack.” sa jag och lät som en fullkomlig fåntratt.
Hello! 1
Fortsättning på skrivpuffen från 17/5 2011
Plötsligt hörde jag musik från andra sidan gatan, I Want To Break Free, med Queen.
Jag tittade upp och såg en tjej i min egen ålder, kanske något år äldre.
Hon bar ut kartonger ur en flyttbil och sjöng glatt med till musiken.
Hmmm… jag hade aldrig sett tjejen förut.
Hon måste ha flyttat in i huset mittemot vårt, det som stått tomt så länge.
Jag kunde inte ta blicken ifrån henne.
Nej, det är inte artigt att stirra, det vet jag. Skulle själv inte vilja att någon satt och glodde på mig.
Men jag kunde inte hjälpa det. Hon var så glad och verkade vara en sådan person som inte bryr sig om vad grannarna ska tycka. I Want To Break Free var en passande låt, hon verkade fri.
Plötsligt tittade tjejen åt mitt håll och fick syn på mig.
Jäklar! Vad pinsamt… Nu trodde hon säkert att jag var en riktig knäppskalle som inte hade något bättre för mig än att sitta och glo på folk.
Jag skulle just titta bort, när hon log och vinkade glatt åt mig.
Jag log och vinkade tillbaka.
Hon ställde ner en kartong på uppfarten och kom gående mot mig.
Åh Gud… skulle jag behöva prata med henne nu…?
Jag är verkligen inte bra på att konversera med tjejer.
Har man inga kompisar är det är det överhuvudtaget ganska svårt att veta vad man ska prata om och hur man ska prata… Men jag blir extra nervös när jag ska prata med tjejer.
Plötsligt hörde jag musik från andra sidan gatan, I Want To Break Free, med Queen.
Jag tittade upp och såg en tjej i min egen ålder, kanske något år äldre.
Hon bar ut kartonger ur en flyttbil och sjöng glatt med till musiken.
Hmmm… jag hade aldrig sett tjejen förut.
Hon måste ha flyttat in i huset mittemot vårt, det som stått tomt så länge.
Jag kunde inte ta blicken ifrån henne.
Nej, det är inte artigt att stirra, det vet jag. Skulle själv inte vilja att någon satt och glodde på mig.
Men jag kunde inte hjälpa det. Hon var så glad och verkade vara en sådan person som inte bryr sig om vad grannarna ska tycka. I Want To Break Free var en passande låt, hon verkade fri.
Plötsligt tittade tjejen åt mitt håll och fick syn på mig.
Jäklar! Vad pinsamt… Nu trodde hon säkert att jag var en riktig knäppskalle som inte hade något bättre för mig än att sitta och glo på folk.
Jag skulle just titta bort, när hon log och vinkade glatt åt mig.
Jag log och vinkade tillbaka.
Hon ställde ner en kartong på uppfarten och kom gående mot mig.
Åh Gud… skulle jag behöva prata med henne nu…?
Jag är verkligen inte bra på att konversera med tjejer.
Har man inga kompisar är det är det överhuvudtaget ganska svårt att veta vad man ska prata om och hur man ska prata… Men jag blir extra nervös när jag ska prata med tjejer.
tisdag, januari 10, 2012
söndag, januari 08, 2012
Maxine's funderingar om "Mr. God"
1998
5-åriga Maxine tittade upp mot molnen på himlen.
"Jag tycker lite synd om Gud faktiskt."
Audrey såg på sin lilla dotter.
"Varför gör du det...?"
"Jo... för han måste lyssna på folk hela dagarna och det kanske blir jobbigt. Jag tror herr Gud blir trött i huvudet."
Audrey log.
"Ja, det kanske han blir. Men Herren kanske tycker om att lyssna på folk?"
Maxine nickade förstrött.
"Mmmm... kanske. Och en i min klass säger att Gud är en gammal farbror med skägg."
"Ja, många tror det." sa mamma Audrey. "Det är ofta så vi ser Gud, på bilder och målningar."
Maxine kröp upp i sin mors knä.
"Vet du... jag tror Gud har inget skägg... Han kanske fick en sån där 'raknings-maskin' av sin fru."
Audrey skrattade och kramade om sin lilla unge.
"Maxie... du är en riktig liten filosof du."
Flickan nickade glatt.
"Jaaaa! Jag är jätte-klok!"
5-åriga Maxine tittade upp mot molnen på himlen.
"Jag tycker lite synd om Gud faktiskt."
Audrey såg på sin lilla dotter.
"Varför gör du det...?"
"Jo... för han måste lyssna på folk hela dagarna och det kanske blir jobbigt. Jag tror herr Gud blir trött i huvudet."
Audrey log.
"Ja, det kanske han blir. Men Herren kanske tycker om att lyssna på folk?"
Maxine nickade förstrött.
"Mmmm... kanske. Och en i min klass säger att Gud är en gammal farbror med skägg."
"Ja, många tror det." sa mamma Audrey. "Det är ofta så vi ser Gud, på bilder och målningar."
Maxine kröp upp i sin mors knä.
"Vet du... jag tror Gud har inget skägg... Han kanske fick en sån där 'raknings-maskin' av sin fru."
Audrey skrattade och kramade om sin lilla unge.
"Maxie... du är en riktig liten filosof du."
Flickan nickade glatt.
"Jaaaa! Jag är jätte-klok!"
fredag, januari 06, 2012
Skrivpuff - 5 + 6 januari 2012 - del 5
*
När Nora kom in i Alex rum vid middagsdags låg pojken på mage i sin säng och bläddrade i en bok om grekisk mytologi.
"Hej äskling, vill du inte lägga ifrån dig boken en stund och komma ut och äta lite pizza?" frågade Nora.
Alex skakade på huvudet.
"Nej... jag har lite ont i magen." sa han.
"Stackars liten..." sa Nora bekymrat. "Ska vi ringa doktorn?"
Alex skakade på huvudet igen.
"Nej, det behövs inte. Jag vill bara vila."
Nora strök sin son över håret och pussade honom på pannan.
"Okej, men ropa om du vill ha något att äta eller dricka."
Alex nickade.
"Mmmm... det ska jag."
Det där med magont var inte helt på ljug, Alex hade känt sig lite konstig idag, men mest tackade han nej till att gå ut i köket att äta för att det skulle göra alldeles för ont att sitta.
Pojken såg ner i sin bok, på en bild av den store guden Zeus.
"Hörru Zeus," sa Alex. "om du skulle vilja kasta ner en av dina blixtar i skallen på Darryl skulle jag inte bli ett dugg arg."
Alex skrattade åt tanken på att hans styvfar skulle straffas av Zeus.
"Vad är så roligt?" ropade hans lillasyster från köket.
"Eh... en grej i den här boken!" svarade Alex.
Cassie kom in till honom med en glas Coca-Cola.
"Här får du för din stackars mage." sa hon och pussade sin storebror på kinden.
Alex log och kramade lillasyster.
"Tack Cassie."
"Vad var det som var så roligt i boken?" undrade Cassie.
Alex fnissade och viskade till henne.
Syskonen fnissade glatt tillsammans åt Zeus och blixtarna.
När Nora kom in i Alex rum vid middagsdags låg pojken på mage i sin säng och bläddrade i en bok om grekisk mytologi.
"Hej äskling, vill du inte lägga ifrån dig boken en stund och komma ut och äta lite pizza?" frågade Nora.
Alex skakade på huvudet.
"Nej... jag har lite ont i magen." sa han.
"Stackars liten..." sa Nora bekymrat. "Ska vi ringa doktorn?"
Alex skakade på huvudet igen.
"Nej, det behövs inte. Jag vill bara vila."
Nora strök sin son över håret och pussade honom på pannan.
"Okej, men ropa om du vill ha något att äta eller dricka."
Alex nickade.
"Mmmm... det ska jag."
Det där med magont var inte helt på ljug, Alex hade känt sig lite konstig idag, men mest tackade han nej till att gå ut i köket att äta för att det skulle göra alldeles för ont att sitta.
Pojken såg ner i sin bok, på en bild av den store guden Zeus.
"Hörru Zeus," sa Alex. "om du skulle vilja kasta ner en av dina blixtar i skallen på Darryl skulle jag inte bli ett dugg arg."
Alex skrattade åt tanken på att hans styvfar skulle straffas av Zeus.
"Vad är så roligt?" ropade hans lillasyster från köket.
"Eh... en grej i den här boken!" svarade Alex.
Cassie kom in till honom med en glas Coca-Cola.
"Här får du för din stackars mage." sa hon och pussade sin storebror på kinden.
Alex log och kramade lillasyster.
"Tack Cassie."
"Vad var det som var så roligt i boken?" undrade Cassie.
Alex fnissade och viskade till henne.
Syskonen fnissade glatt tillsammans åt Zeus och blixtarna.
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 5 + 6 januari 2012 - del 4
*
Alex öppnade Darryls verktygslåda ute i garaget och plockade fram en skruvmejsel.
Varför han just valde det verktyget visste han inte riktigt, men han var beslutsam att han skulle använda den till att förstöra något för sin styvfar.
Han ville göra det som hämnd, för att Darryl slitit upp honom ur badkaret kvällen innan och inte låtit honom klä på sig.
Alex tog ett stadigt grepp om skruvmejseln och punkterade ett av däcken på Darryls cykel.
Det kändes faktiskt riktigt bra att göra flera hål i gummit.
"Vad i helvete gör du din lilla skitunge...?!"
Darryl stormade ut i garaget och grep Alex om nacken.
"Jag hämnas." sa Alex sturskt och bände loss Darryls fingrar från sin nacke.
"Jag ska lära dig att man inte förstöra andras saker!" morrade Darryl.
Han spände blicken i sin styvson.
"Du är inte för stor för att få smisk. Gå in i huset."
"Glöm det!" spottade Alex ur sig.
Darryl suckade ilsket.
"Gå in nu Alex."
Alex skakade trotsigt på huvudet. Han försökte smita ut ur garaget.
Men Darryl tog tag i pojken och släpade nästan in honom i huset.
Alex öppnade Darryls verktygslåda ute i garaget och plockade fram en skruvmejsel.
Varför han just valde det verktyget visste han inte riktigt, men han var beslutsam att han skulle använda den till att förstöra något för sin styvfar.
Han ville göra det som hämnd, för att Darryl slitit upp honom ur badkaret kvällen innan och inte låtit honom klä på sig.
Alex tog ett stadigt grepp om skruvmejseln och punkterade ett av däcken på Darryls cykel.
Det kändes faktiskt riktigt bra att göra flera hål i gummit.
"Vad i helvete gör du din lilla skitunge...?!"
Darryl stormade ut i garaget och grep Alex om nacken.
"Jag hämnas." sa Alex sturskt och bände loss Darryls fingrar från sin nacke.
"Jag ska lära dig att man inte förstöra andras saker!" morrade Darryl.
Han spände blicken i sin styvson.
"Du är inte för stor för att få smisk. Gå in i huset."
"Glöm det!" spottade Alex ur sig.
Darryl suckade ilsket.
"Gå in nu Alex."
Alex skakade trotsigt på huvudet. Han försökte smita ut ur garaget.
Men Darryl tog tag i pojken och släpade nästan in honom i huset.
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 5 + 6 januari 2012 - del 3
*
Pojken drog snabbt på sig kläderna och sedan gav han sin mamma en kram.
"Tack så mycket mamma!"
Nora log och höll om sin son.
"Varsågod min lilla älskling. Var det den sweat suit du önskade dig?"
Alex nickade.
"Det var precis den! Den är jätte-cool!"
Nora tog handduken och torkade pojkens hår.
"Känns det bättre nu? Du fryser väl inte?" frågade hon.
Alex log.
"Det känns mycket bättre. Men du mamma... det var inte meningen att skrämmas förut. Jag ville bara..."
Nora tog pojkens ansikte mellan sina händer och såg honom allvarligt i ögonen.
"Älskling, du har inte gjort nåt fel. Jag blev så rädd bara."
Alex nickade.
"Jag ska inte göra så mer."
Nora höll om pojken igen och strök honom över håret.
"Ingen fara pyret. Du försökte väl slå ditt rekord?"
Alex nickade.
"Mmmm... och jag gjorde det - fast bara med några sekunder."
"Awww..." sa Nora. "du får öva mer en annan dag. Och jag lovar; jag ska inte bli rädd nästa gång."
Alex log.
"Näää... för då kommer du ju veta att jag bara tränar."
Nora log varmt och gav sin son en puss på kinden.
Pojken drog snabbt på sig kläderna och sedan gav han sin mamma en kram.
"Tack så mycket mamma!"
Nora log och höll om sin son.
"Varsågod min lilla älskling. Var det den sweat suit du önskade dig?"
Alex nickade.
"Det var precis den! Den är jätte-cool!"
Nora tog handduken och torkade pojkens hår.
"Känns det bättre nu? Du fryser väl inte?" frågade hon.
Alex log.
"Det känns mycket bättre. Men du mamma... det var inte meningen att skrämmas förut. Jag ville bara..."
Nora tog pojkens ansikte mellan sina händer och såg honom allvarligt i ögonen.
"Älskling, du har inte gjort nåt fel. Jag blev så rädd bara."
Alex nickade.
"Jag ska inte göra så mer."
Nora höll om pojken igen och strök honom över håret.
"Ingen fara pyret. Du försökte väl slå ditt rekord?"
Alex nickade.
"Mmmm... och jag gjorde det - fast bara med några sekunder."
"Awww..." sa Nora. "du får öva mer en annan dag. Och jag lovar; jag ska inte bli rädd nästa gång."
Alex log.
"Näää... för då kommer du ju veta att jag bara tränar."
Nora log varmt och gav sin son en puss på kinden.
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 5 + 6 januari 2012 - del 2
*
"Mamma... förlåt. Det var inte meningen att skrämmas..." mumlade Alex när Darryl föst in honom över tröskeln till sovrummet.
Nora tittade upp och flämtade till när hon såg sin son stå där och huttra.
"Men lilla älskling... varför har du inte klätt på dig...?"
Alex sneglade mot köket där Darryl nu stod.
Nora förstod.
Hon drog snabbt åt sig sitt täcke och svepte in Alex i det. Sedan höll hon om byltet.
"Lilla gubben, du behöver inte be om förlåtelse. Det var jag som överreagerade."
Hon pussade Alex på huvudet. Hans hår dröp fortfarande av vatten.
Cassie satt i sängen och såg uppskrämd ut. Hon var ledsen för vad Darryl hade gjort med hennes älskade bror.
"Cassie, springer du och hämtar mjukiskläder och en handduk till Alex?" bad Nora.
Den lilla flickan sprang genast mot sin brors rum och kom snabbt tillbaka med ett par svarta sweatpants och matchande svart tröja med ett vitt dödskalle-tryck i fram.
"Här Alex." sa Cassie och log.
Alex besvarade tacksamt leendet och såg på kläderna.
"Är det här mina?"
Cassie nickade glatt.
"Ja, mamma köpte dom till dig igår. Tycker du om dom?"
"Ja, det gör jag!" sa Alex.
Hans söta ansikte sken nu som en sol.
"Mamma... förlåt. Det var inte meningen att skrämmas..." mumlade Alex när Darryl föst in honom över tröskeln till sovrummet.
Nora tittade upp och flämtade till när hon såg sin son stå där och huttra.
"Men lilla älskling... varför har du inte klätt på dig...?"
Alex sneglade mot köket där Darryl nu stod.
Nora förstod.
Hon drog snabbt åt sig sitt täcke och svepte in Alex i det. Sedan höll hon om byltet.
"Lilla gubben, du behöver inte be om förlåtelse. Det var jag som överreagerade."
Hon pussade Alex på huvudet. Hans hår dröp fortfarande av vatten.
Cassie satt i sängen och såg uppskrämd ut. Hon var ledsen för vad Darryl hade gjort med hennes älskade bror.
"Cassie, springer du och hämtar mjukiskläder och en handduk till Alex?" bad Nora.
Den lilla flickan sprang genast mot sin brors rum och kom snabbt tillbaka med ett par svarta sweatpants och matchande svart tröja med ett vitt dödskalle-tryck i fram.
"Här Alex." sa Cassie och log.
Alex besvarade tacksamt leendet och såg på kläderna.
"Är det här mina?"
Cassie nickade glatt.
"Ja, mamma köpte dom till dig igår. Tycker du om dom?"
"Ja, det gör jag!" sa Alex.
Hans söta ansikte sken nu som en sol.
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 5 + 6 januari 2012 - del 1
Skriv om att hämnas + om en verktygslåda.
Paradise, California. Sommaren 2006
En kväll när Alex låg i badkaret tänkte han att han skulle utmana sig själv; testa hur länge han kunde stanna under vattnet. Så han höll andan och "dök" ner under ytan.
Nora knackade på dörren.
"Alex, vi äter middag om femton minuter."
När Nora inte fick svar från sin son blev hon lite orolig. Hon öppnade dörren och kikade in i badrummet.
"Alex...?"
Hon fick syn på pojken som låg under vattnet och skrek förskräckt till.
Darryl kom rusande för att se varför hans sambo skrek.
"Vad är det...?!"
"Det är Alex... jag tror han har drunknat!" sa Nora.
Darryl såg mot badkaret.
"Jag tar hand om det, Nora. Gå in i sovrummet så länge du."
Nora sprang gråtande in i sovrummet.
Cassie sprang efter sin mor och undrade vad som stod på.
Darryl klev in i badrummet och slet upp Alex ur badkaret.
"Vad gör du...?!" fräste Alex.
Pojken blängde på sin styvfar, chockad och arg över att bli uppryckt så där plötsligt.
"Du skrämmer livet ur din mor!" röt Darryl. "Hon trodde ju att du höll på att drunkna!"
"Det gjorde jag ju inte." sa Alex. "Skulle bara kolla hur länge jag kunde vara under vattnet."
Darryl höll hårt om pojkens överarmar och skakade honom.
"Nu går du in till din mamma och ber om ursäkt!" röt han.
Och innan Alex hann säga något knuffade Darryl honom mot sovrummet.
"Jag måste klä på mig först!" sa Alex.
"Tyst unge." sa Darryl.
Paradise, California. Sommaren 2006
En kväll när Alex låg i badkaret tänkte han att han skulle utmana sig själv; testa hur länge han kunde stanna under vattnet. Så han höll andan och "dök" ner under ytan.
Nora knackade på dörren.
"Alex, vi äter middag om femton minuter."
När Nora inte fick svar från sin son blev hon lite orolig. Hon öppnade dörren och kikade in i badrummet.
"Alex...?"
Hon fick syn på pojken som låg under vattnet och skrek förskräckt till.
Darryl kom rusande för att se varför hans sambo skrek.
"Vad är det...?!"
"Det är Alex... jag tror han har drunknat!" sa Nora.
Darryl såg mot badkaret.
"Jag tar hand om det, Nora. Gå in i sovrummet så länge du."
Nora sprang gråtande in i sovrummet.
Cassie sprang efter sin mor och undrade vad som stod på.
Darryl klev in i badrummet och slet upp Alex ur badkaret.
"Vad gör du...?!" fräste Alex.
Pojken blängde på sin styvfar, chockad och arg över att bli uppryckt så där plötsligt.
"Du skrämmer livet ur din mor!" röt Darryl. "Hon trodde ju att du höll på att drunkna!"
"Det gjorde jag ju inte." sa Alex. "Skulle bara kolla hur länge jag kunde vara under vattnet."
Darryl höll hårt om pojkens överarmar och skakade honom.
"Nu går du in till din mamma och ber om ursäkt!" röt han.
Och innan Alex hann säga något knuffade Darryl honom mot sovrummet.
"Jag måste klä på mig först!" sa Alex.
"Tyst unge." sa Darryl.
Soundtrack/Låtlista
onsdag, januari 04, 2012
Skrivpuff - 4 januari 2012 - del 3
*
"Jag vill också krama Alex!" sa Cassie bestämt.
Alex gled ur sin mammas famn och kramade sin lillasyster hårt.
Han brydde sig knappt om att säga adjö till Grady som vinkade från bilen.
Darryl tog tag i sin styvson och vred honom åt Gradys håll.
"Har du inget hyfs unge? Säg adjö och tacka för en trevlig sommar!"
Alex gjorde som Darryl sa och slet sig sedan ur sin styvfars grepp.
Cassie ryckte mjukt och lätt i Alex tröjärm.
"Alex, vi ska åka in till stan och äta hamburgare till middag idag!" sa tösen ivrigt.
"Yes!" sa Alex glatt. "Jag är super-hungrig!"
"Vi ska få dessert också!" meddelade Cassie. "Lyxigt va?"
Alex log och nickade glatt.
"Jag har saknat dig." sa Cassie och lade armen om storebror.
Alex drog sin lillasyster intill sig och kramade henne igen.
"Jag har saknat dig också Cassie." sa han.
Han såg leende på sin mamma och lillasyster - och kände att det var riktigt skönt att vara hemma igen!
"Jag vill också krama Alex!" sa Cassie bestämt.
Alex gled ur sin mammas famn och kramade sin lillasyster hårt.
Han brydde sig knappt om att säga adjö till Grady som vinkade från bilen.
Darryl tog tag i sin styvson och vred honom åt Gradys håll.
"Har du inget hyfs unge? Säg adjö och tacka för en trevlig sommar!"
Alex gjorde som Darryl sa och slet sig sedan ur sin styvfars grepp.
Cassie ryckte mjukt och lätt i Alex tröjärm.
"Alex, vi ska åka in till stan och äta hamburgare till middag idag!" sa tösen ivrigt.
"Yes!" sa Alex glatt. "Jag är super-hungrig!"
"Vi ska få dessert också!" meddelade Cassie. "Lyxigt va?"
Alex log och nickade glatt.
"Jag har saknat dig." sa Cassie och lade armen om storebror.
Alex drog sin lillasyster intill sig och kramade henne igen.
"Jag har saknat dig också Cassie." sa han.
Han såg leende på sin mamma och lillasyster - och kände att det var riktigt skönt att vara hemma igen!
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 4 januari 2012 - del 2
*
Grady lät Alex sitta i framsätet. Under hela färden hem undvek pojken att titta på mannen och han svarade bara lite mumlande på tilltal.
Lägerledaren körde hem Alex sist. Det var lite obehagligt att behöva sitta ensam i bilen med Grady, så Alex satt så långt ifrån mannen som möjligt.
"Du är väldigt tyst idag Alex." sa Grady. "Längtar du hem?"
Alex skakade på huvudet.
"Jag är nog bara lite trött." mumlade han.
Innan pojken klev ur bilen lade Grady en hand på hans nacke och kramade till lite mjukt.
När pojken vände ansiktet mot honom log Grady.
"Har du haft en bra sommar Alex?"
Alex nickade lite.
"Jag antar det." sa han.
Sedan drog han sig undan beröringen och började titta ut genom fönstret igen.
"Jag ser min mamma!" utropade pojken ivrigt en stund senare.
Han såg mamma Nora och lillasyster Cassie stå på trappan utanför deras hus.
Alex fick bråttom att komma ur bilen och ta ut sitt bagage ur bagageutrymmet. Sedan sprang han fram mot huset.
Vid trappan släppte han sina väskor och stod sedan och såg leende på sin mor och syster.
"Ja... nu är jag hemma igen..." sa han.
Nora log. Hon svepte upp sin pojke i famnen och kramade honom.
"Vad underbart att se dig igen!" sa hon och pussade honom.
"Mamma..." skrattade Alex. "jag är 12 ½..."
Nora skrattade.
"Pussas man inte då?"
Alex skakade på huvudet. Men sedan kramade han om sin mamma.
Grady lät Alex sitta i framsätet. Under hela färden hem undvek pojken att titta på mannen och han svarade bara lite mumlande på tilltal.
Lägerledaren körde hem Alex sist. Det var lite obehagligt att behöva sitta ensam i bilen med Grady, så Alex satt så långt ifrån mannen som möjligt.
"Du är väldigt tyst idag Alex." sa Grady. "Längtar du hem?"
Alex skakade på huvudet.
"Jag är nog bara lite trött." mumlade han.
Innan pojken klev ur bilen lade Grady en hand på hans nacke och kramade till lite mjukt.
När pojken vände ansiktet mot honom log Grady.
"Har du haft en bra sommar Alex?"
Alex nickade lite.
"Jag antar det." sa han.
Sedan drog han sig undan beröringen och började titta ut genom fönstret igen.
"Jag ser min mamma!" utropade pojken ivrigt en stund senare.
Han såg mamma Nora och lillasyster Cassie stå på trappan utanför deras hus.
Alex fick bråttom att komma ur bilen och ta ut sitt bagage ur bagageutrymmet. Sedan sprang han fram mot huset.
Vid trappan släppte han sina väskor och stod sedan och såg leende på sin mor och syster.
"Ja... nu är jag hemma igen..." sa han.
Nora log. Hon svepte upp sin pojke i famnen och kramade honom.
"Vad underbart att se dig igen!" sa hon och pussade honom.
"Mamma..." skrattade Alex. "jag är 12 ½..."
Nora skrattade.
"Pussas man inte då?"
Alex skakade på huvudet. Men sedan kramade han om sin mamma.
Soundtrack/Låtlista
Skrivpuff - 4 januari 2012 - del 1
Skriv om att fortsätta.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Sommaren flöt på fort och nu var det dags att lämna sommarlägret.
Alex och hans äldre kamrater kände sig ganska trötta och sega när de lastade in sitt bagage i minibussen som skulle ta dem hem till Paradise.
Minnena av gårdagen var dimmiga, men Alex visste att det var inte var något bra som hade hänt, inget han ville minnas.
När Alex gick in i stugan för att hämta sin ryggsäck uppenbarade sig Scott och de andra killarna i dörröppningen.
"Du får aldrig berätta får nån vad som hänt här." sa Scott.
Alex skakade på huvudet.
"Nej, aldrig i livet." sa han och gick ner för stugans få trappsteg.
Johnny dök upp framför honom igen och tryckte upp honom mot husvägen.
"Aj...! Vad håller du på med?!" fräste Alex.
Han försökte ta sig därifrån för att gå mot minibussen, men Johnny var både större och starkare, så Alex satt som fastnaglad mot väggen.
"Berätta inte för nån." sa Johnny lågt. "Det måste vara vår hemlighet."
Alex nickade.
"Jag vet." sa han.
Han ville inte att någon skulle få veta vad lägerledarna Grady och Wendy gjort med honom och de andra pojkarna den här sommaren.
"Ingen vuxen kommer att tro dig." sa Johnny. "Och i skolan kommer det bara spridas en massa rykten... Fattar du?"
Alex spände blicken i den äldre killen.
"Klart jag fattar, jag är inte dum! Jag skulle hellre dö än att berätta nåt begriper du väl!"
Johnny släppte taget om Alex.
"Bra. Sorry att jag tog i så, Lill-räkan. Gjorde jag illa dig?"
Alex skakade på huvudet och gick mot bilen.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Sommaren flöt på fort och nu var det dags att lämna sommarlägret.
Alex och hans äldre kamrater kände sig ganska trötta och sega när de lastade in sitt bagage i minibussen som skulle ta dem hem till Paradise.
Minnena av gårdagen var dimmiga, men Alex visste att det var inte var något bra som hade hänt, inget han ville minnas.
När Alex gick in i stugan för att hämta sin ryggsäck uppenbarade sig Scott och de andra killarna i dörröppningen.
"Du får aldrig berätta får nån vad som hänt här." sa Scott.
Alex skakade på huvudet.
"Nej, aldrig i livet." sa han och gick ner för stugans få trappsteg.
Johnny dök upp framför honom igen och tryckte upp honom mot husvägen.
"Aj...! Vad håller du på med?!" fräste Alex.
Han försökte ta sig därifrån för att gå mot minibussen, men Johnny var både större och starkare, så Alex satt som fastnaglad mot väggen.
"Berätta inte för nån." sa Johnny lågt. "Det måste vara vår hemlighet."
Alex nickade.
"Jag vet." sa han.
Han ville inte att någon skulle få veta vad lägerledarna Grady och Wendy gjort med honom och de andra pojkarna den här sommaren.
"Ingen vuxen kommer att tro dig." sa Johnny. "Och i skolan kommer det bara spridas en massa rykten... Fattar du?"
Alex spände blicken i den äldre killen.
"Klart jag fattar, jag är inte dum! Jag skulle hellre dö än att berätta nåt begriper du väl!"
Johnny släppte taget om Alex.
"Bra. Sorry att jag tog i så, Lill-räkan. Gjorde jag illa dig?"
Alex skakade på huvudet och gick mot bilen.
Soundtrack/Låtlista
tisdag, januari 03, 2012
Skrivpuff - 3 januari 2012
Skriv om en krabat.
Camp Orion. Sommaren 2006
Alex och hans sommarlägerkompisar satt utanför sin stuga och åt godis när de plötsligt fick syn på en tvättbjörn, bara en meter ifrån dem.
Den gulliga krabaten stod på bakbenen och tittade på pojkarna. Blicken var nästan hypnotiserande.
"Kolla på honom!" skrattade Alex. "Det ser ut som han vill säga 'Hey! Jag vill också ha godis!'"
De andra killarna skrattade också.
"Ja, det gör det faktiskt!" sa Scott.
Alex satte sig på huk på marken och sträckte ut en handfull M&Ms mot tvättbjörnen.
Djuret smög nästan fram till pojken - och kvickt som attan snappade den åt sig de färgglada choklad täckta jordnötterna och stoppade i sig dem.
Tvättbjörnens glupskhet och hans sätt att ta godiset från Alex fick pojkarna att skratta riktigt hjärtligt.
"Vi skulle ha haft en filmkamera nu!" sa Denny. "Det här var det bästa jag sett på länge!"
Scott nickade.
"Ja, verkligen! Men du Lill-räkan, du är galen som går så nära en tvättbjörn - dom brukar typ ha rabies och grejer."
Tvättbjörnen lade huvudet på sned och gav ifrån sig ett litet tjatter.
"Nämen Scott..." sa Alex förmanande. "nu har du förolämpat vår kompis här."
Scott skrockade.
"Du är knasig Alex! Men hur får vi iväg lille krabat här nu då...? Vi lär ju inte få vara ifred för honom nu..."
Alex såg på tvättbjörnen, lade huvudet på sned precis som djuret hade gjort och sa:
"Tyvärr killen, mumsbitarna är slut. Du får hitta käk på egen hand nu."
Och till pojkarnas stora förvåning svarade tvättbjörnen med ännu ett litet tjatter. Den såg lite ledsen ut och gav sig av.
Alex bara gapade.
"Va? Kan jag typ prata med djur nu, eller vad...?"
Scott skrattade så tårarna rann och lade armen om sin yngre kamrat.
"Lill-räkan, du äger!"
Camp Orion. Sommaren 2006
Alex och hans sommarlägerkompisar satt utanför sin stuga och åt godis när de plötsligt fick syn på en tvättbjörn, bara en meter ifrån dem.
Den gulliga krabaten stod på bakbenen och tittade på pojkarna. Blicken var nästan hypnotiserande.
"Kolla på honom!" skrattade Alex. "Det ser ut som han vill säga 'Hey! Jag vill också ha godis!'"
De andra killarna skrattade också.
"Ja, det gör det faktiskt!" sa Scott.
Alex satte sig på huk på marken och sträckte ut en handfull M&Ms mot tvättbjörnen.
Djuret smög nästan fram till pojken - och kvickt som attan snappade den åt sig de färgglada choklad täckta jordnötterna och stoppade i sig dem.
Tvättbjörnens glupskhet och hans sätt att ta godiset från Alex fick pojkarna att skratta riktigt hjärtligt.
"Vi skulle ha haft en filmkamera nu!" sa Denny. "Det här var det bästa jag sett på länge!"
Scott nickade.
"Ja, verkligen! Men du Lill-räkan, du är galen som går så nära en tvättbjörn - dom brukar typ ha rabies och grejer."
Tvättbjörnen lade huvudet på sned och gav ifrån sig ett litet tjatter.
"Nämen Scott..." sa Alex förmanande. "nu har du förolämpat vår kompis här."
Scott skrockade.
"Du är knasig Alex! Men hur får vi iväg lille krabat här nu då...? Vi lär ju inte få vara ifred för honom nu..."
Alex såg på tvättbjörnen, lade huvudet på sned precis som djuret hade gjort och sa:
"Tyvärr killen, mumsbitarna är slut. Du får hitta käk på egen hand nu."
Och till pojkarnas stora förvåning svarade tvättbjörnen med ännu ett litet tjatter. Den såg lite ledsen ut och gav sig av.
Alex bara gapade.
"Va? Kan jag typ prata med djur nu, eller vad...?"
Scott skrattade så tårarna rann och lade armen om sin yngre kamrat.
"Lill-räkan, du äger!"
Soundtrack/Låtlista
lördag, december 31, 2011
torsdag, december 29, 2011
Maxine och "violinerna"
Sun City, California. Söndag, 9 maj, 1999
"Happy Mother's Day!" sa lilla Maxine och höll stolt fram en nyplockat bukett violer till sin fostermamma.
Joanne log varmt.
"Awww... tack så mycket min lilla älskling!" sa hon och gav flickan en kram.
"Vilka fina blommor!"
Maxine, 5 ½ år, nickade och log brett.
"Jaaaa, jag visste att du tycker om violiner, så jag plockade dom till dig."
Joanne kom plötsligt att tänka på en sak.
"Maxie... plockade du blommorna i någons trädgård?"
"Jag stjälde dom inte!" sa flickan bestämt.
Hennes fostermamma log.
"Nej, det tror jag inte heller. Men fick du plocka blommorna?"
Den lilla flickans stora ögon blev blanka.
"Jag stjälde inte..." sa hon.
Underläppen började darra.
"Mrs. Bedwin sa faktiskt att jag fick plocka violiner, för att du tycker om dom mamma Jo..."
Joanne lyfte upp den lilla i famnen och gav henne en puss på kinden.
"Jag tror dig Maxine. Och jag tycker väldigt mycket om 'violiner', särskilt när dom kommer från en så underbar liten unge som du."
Martin log mot sin fru och deras lilla fosterdotter.
"Det är verkligen vackra blommor Maxie." sa han och rufsade om barnets mörka skruvlockar.
"Jag går och tackar Mrs. Bedwin för 'violinerna'."
Han gick skrattande bort till grannfrun för att förhöra sig om att Maxine fått lov att plocka blommorna.
Mrs. Bedwin sa att det hade hon visst fått.
"Hon bad så snällt och inte kunde jag neka henne blommor på Mors Dag." sa den snälla gamla kvinnan.
Hon log och lade till:
"Jag skulle kunna ta ner månen åt er rara lilla tös!"
Martin log brett.
"Vi också." skrattade han. "Maxie är verkligen en härlig liten tjej!"
"Happy Mother's Day!" sa lilla Maxine och höll stolt fram en nyplockat bukett violer till sin fostermamma.
Joanne log varmt.
"Awww... tack så mycket min lilla älskling!" sa hon och gav flickan en kram.
"Vilka fina blommor!"
Maxine, 5 ½ år, nickade och log brett.
"Jaaaa, jag visste att du tycker om violiner, så jag plockade dom till dig."
Joanne kom plötsligt att tänka på en sak.
"Maxie... plockade du blommorna i någons trädgård?"
"Jag stjälde dom inte!" sa flickan bestämt.
Hennes fostermamma log.
"Nej, det tror jag inte heller. Men fick du plocka blommorna?"
Den lilla flickans stora ögon blev blanka.
"Jag stjälde inte..." sa hon.
Underläppen började darra.
"Mrs. Bedwin sa faktiskt att jag fick plocka violiner, för att du tycker om dom mamma Jo..."
Joanne lyfte upp den lilla i famnen och gav henne en puss på kinden.
"Jag tror dig Maxine. Och jag tycker väldigt mycket om 'violiner', särskilt när dom kommer från en så underbar liten unge som du."
Martin log mot sin fru och deras lilla fosterdotter.
"Det är verkligen vackra blommor Maxie." sa han och rufsade om barnets mörka skruvlockar.
"Jag går och tackar Mrs. Bedwin för 'violinerna'."
Han gick skrattande bort till grannfrun för att förhöra sig om att Maxine fått lov att plocka blommorna.
Mrs. Bedwin sa att det hade hon visst fått.
"Hon bad så snällt och inte kunde jag neka henne blommor på Mors Dag." sa den snälla gamla kvinnan.
Hon log och lade till:
"Jag skulle kunna ta ner månen åt er rara lilla tös!"
Martin log brett.
"Vi också." skrattade han. "Maxie är verkligen en härlig liten tjej!"
onsdag, december 28, 2011
tisdag, december 27, 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)