Skrivpuff - 10 september 2011

Skriv om att vara blyg.

Griffith Observatory, Los Angeles. Våren 2011

Cassie såg med andlös beundran på den vita byggnaden med kupoltak. Observatoriebyggnaden, dess omgivningar och utsikten över Los Angeles var magnifik.
Och det var extra spännande för Cassie att vara här, eftersom en scen i en av hennes favoritfilmer, Rebel Without a Cause med James Dean, hade spelats in vid observatoriet.
"Wow! Det är så vackert här!" sa Cassie. "Och tänk att jag står på samma plats som James Dean har stått på!"
"Det är väldigt coolt!" sa Finn, Cassies bästa vän. "Och vet du nåt annat som är vackert?"
Cassie skakade på huvudet.
"Nej... vad då?"
Finn log. Han ställde sig närmare Cassie och höll hennes hand.
"Du Cassie. Du är vacker."
Cassie rodnade och började nervöst fingra på sitt halsband.

"Awww! Dom är så söta!" utbrast Holly.
Alex log mot sin bästa vän och nickade. Sedan tittade han på sin 13-åriga lillasyster och log ännu mer.
"Dom är jättegulliga. Sött när de blir så blyga."
Holly log och lade armen om Alex midja.
"Du är också söt och jättegullig."
Alex skakade på huvudet.
"Nääää... jag är inte söt..." mumlade han.
Hans kinder blev lite varma och han tittade ner på sina skor.
"Sötnos, vem är blyg nu?" skrattade Holly och grävde retsamt in sina fingrar i midjan på Alex.
Alex skrattade och skruvade kittligt på sig.
"Eh... nu går vi in," sa han och pekade bort mot observatoriebyggnaden. "innan det blir regn."
Holly skrattade och gav Alex en mjuk dask i baken.
"Knasboll, det är strålande solsken! Du försöker bara undvika ämnet."
Alex flinade okynnigt.
"Jag undviker inte ämnet - jag försöker få dig att glömma bort det."
Holly kramade honom.
"Åh Alex, du är fin du."
Cassie såg bort mot sin storebror och log ett strålande leende.
"Din storebror är lite blyg idag." meddelade Holly.
Cassie fnissade och nickade glatt.

Griffith Observatory

Skrivpuff - 9 september 2011

Skriv om att vara arrogant.

Paradise, California. Våren 2011

"Hej Cassie. Vad kan jag hjälpa dig med?"
Skolsköterskan gestikulerade åt mig att att slå mig ner i en stol.
Jag satte mig. Finn, min bäste kompis, satte sig på armstödet.
"Jag undrar om jag kan få en Aspirin?" sa jag. "Jag har huvudvärk."
"Har du huvudvärk lilla gumman...? Ja, du ser lite blek ut. Har du problem hemma?"
Jag skakade på huvudet.
"Nej," sa jag svagt. "jag har problem med min huvudvärk."
Skolsköterskan gav mig en obehagligt granskande blick.
"Är det jobbigt hemma?"
Finn himlade sig.
"Hon har huvudvärk."
Skolsköterskan reste sig och tog fram något från en hylla.
Men det hon gav mig var inte en huvudvärkstablett, utan ett pappersark.
"Här står lite om bra kost. Det är viktigt att du får i dig näring. Du ser lite mager ut, Cassie."
Finn hoppade ner från stolens armstöd. Gummisulorna på hans sneakers gnisslade mot linoleumgolvet.
Han tog min hand och drog ut mig ur mottagningen.
Listan med kostråd knycklade han ihop till en boll och kastade i papperskorgen.

När min bror Alex kom och hämtade mig lite senare hade min huvudvärk blivit lite värre.
Det var nog för att jag grät.
Alex kramade mig och frågade oroligt vad som hänt.
Finn berättade allt.
Alex knöt nävarna, som han alltid gör när han blir arg.
"Lyssna inte på henne Cassie." sa han och pekade på skolsköterskans dörr. "Hon är en idiotisk, arrogant kärring. Du duger precis som du är Cassiebear."
Jag höll om storebror och blötte ner hans T-shirt med mina tårar.

Alex gav mig en liten Pet-flaska med Cola och en Aspirin. Sedan gick vi och åt lunch på Sea Breeze Diner i Sun City.
Jag mådde snabbt bättre.
Alex och Finn är världens finaste killar! De kan alltid trösta mig.
I love u guys! <3

När vi kom hem gick jag in på min Facebook.
Jag log ett stort leende. Finn skickat ett meddelande till mig.

Till Cassie, världens vackraste tjej! 
Du är alltid så snäll och aldrig arrogant.
Lyssna på den här låten - påminner mig om dig.
<3 Finn


Jag klickade på länken och lyssnade på den här fina låten:

Suddenly I See - KT Tunstall

You can see 
she's a beautiful girl
She's a beautiful girl
And everything around her 
is a silver pool of light
The people who surround her 
feel the benefit of it
It makes you calm
She holds you captivated 
in her palm

Suddenly I See - KT Tunstall

Soundtrack of my life - Maxine

"Mitt liv i låtar". Mina karaktärer får berätta lite om sitt liv och varje år illustreras av en låt.

Soundtrack of my life - Maxine

1993 - 25 september föddes jag. Min biologiska mamma Audrey har berättat att hon hörde en radio spela musik där hon låg på sjukhuset.
Låten som spelades precis när jag kom ut var
(I Can't Help) Falling In Love With You - UB40.
Det kändes så rätt, sa mamma.
Då ja... *eye-roll*
Men det är en fin sång.

1994 - Jag var 1 år och hade redan blivit en riktig pratkvarn.
Mamma spelade mycket musik hemma, oftast sjöng hon själv, men det spelades mycket skivor också. Och en dag började jag sjunga med och dansa till I Got You Babe - Sonny & Cher.
Jag dansade och shakade min lilla blöjbak och ylade: "Goooo babe!"
Det skulle tydligen betyda "I Got You Babe" LOL

1995 - 2 år. Mamma Audrey & hennes pojkvän spelade ofta Life On Mars? av David Bowie, eller som jag sa: "Wowie"

1996 - 3 år. "Play Misser Tambouween Man, mama"
Jag älskade Mr. Tambourine Man (brukade somna till den på natten):

1997 - 4 år. En natt hade jag en hemsk mardröm och hade fått öroninflammation och var helt otröstlig.
Min älskade barnvakt satt hos mig hela natten, försökte trösta.
Och hon blev inte ens arg när jag spottade ut det äckliga penicillinet.
Hon sjöng Cat Stevens Moonshadow för mig.

1998 - 5 år. Det här året kom jag till världens bästa föräldrar Joanne & Martin.
De gav mig gränslös kärlek, trygghet och regler.
Kärlek vid första ögonkastet.
Polisen och socialen tog hand om mig på en fredag. Och fredagen efter kom jag till familjen Clarke.
Så Friday I'm In Love av The Cure passar väldigt bra.

1999 - 6 år. Jag fick inte göra bara som jag ville för Jo & Martin - men gudarna ska veta att jag testade gränser...!
Holy cow, vilket jobbigt barn jag måste ha varit...! Fattar inte hur folk stod ut med mig...
Men som sagt: Jo & Martin gav mig kärlek, trygghet och regler.
Jag fick mycket frihet också. Frihet med gränser.
"Morbror" Frederick lärde mig I Want To Break Free av Queen.

2000 - 7 år gammal och vildast i stan LOL
Janie (då 8 år) och jag dansade jämt till Super Trouper av ABBA
Martin brukar fortfarande skoja om det och säga det passade bra att vi var en blondin (Janie) och en brunett (jag).
Vi tvingade Uncle Frederick & Alex att vara med också - vi behövde ju en Björn & Benny också ju! LOL
Jag sa alltid åt Alex att han "måste sjunga med basröst", hans röst var ju så ljus och klar. Haha! Stackars lilla brorsan.
Jag var en riktigt liten BLT = Bossy Little Thing.

2001 - 8 år. Vild, hyper och Disney-freak.
Folk kallade mig Disney Princess. Jag ville vara kaxiga Meg (från Hercules).
Jag brukade alltid citera henne: "It's been a real slice." LOL

2002 - 9 år. Jag började kunna äta "sockriga grejer" utan att bli extremt hyper.
Yay me! LOL ;)
Jag älskade Sugar, Sugar med The Archies.

2003 - 10 år. I skolan skulle vi spela en pjäs. Det blev Alice In Wonderland. Jag fick huvudrollen.
Några stönade och sa: "Åh nej... ska hyper-ungen spela Alice...?!"
(ja, jag vet, folk är dumma i huvudet ibland...)
Men jag hade jättekul och mina lärare och min familj var stolta.
Jag fick sjunga i pjäsen också, bland annat fina Will You Won't You Join The Dance.

2004-2005 - 11-12 år. Man kan nästan tro att The Wild One av Suzi Quatro handlar om mig...! LOL
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra orden "Maxine, lugna ner dig".
Hade jag fått en cent för varje gång skulle jag varit väldigt rik nu...

Relationen mellan min biologiska mor och mig har aldrig varit den bästa... men när jag var 11-12 år tröttnade jag rejält på att bli sviken av henne.
Jag visade det tydligt, bland annat genom att rymma från henne när vi var i Florida, jag var 11 då.
(jag var inte alltid helt smart...)
Väl hemma hos Jo & Martin skrek jag åt mamma Audrey att jag inte vill ha med henne att göra mer.
"Nu slipper du ju ditt misstag, som du kallade mig en gång!"
Jag vägrade att åka till mamma mer.
Det var hennes tur att få känna sig övergiven och sviken nu.
Jag hör hemma här, i California, där det finns folk som inte ser mig som "ett misstag".

What's In It For Me är en en låt som också hör till mitt soundrack.

2006 - 13 år. Ett turbulent år.
Alex var med om fruktansvärda saker. Han bar på en mörk hemlighet som vi inte skulle få reda på förrän 5 år senare...
Jag blev sjuk på hösten och hade en äcklig lärare som tafsade på småtjejer.

Alex och pratade om det här nyligen. Han sa:
"Tänk om Gud kunde leva nere hos oss på Jorden lite... undrar om han 
- eller vad Gud nu är - skulle fatta att vi människor inte alltid har det så lätt."

Ja... What if God was One Of Us....
Kloka lilla brorsan... <3
Ja, jag kallar honom alltid lillebror - jag är ju faktiskt hela 9 dagar äldre... LOL ;-)

2007 - 14 år. Min bästis Holly sa en dag till mig:
"Maxie, hur står du ut med allt...? Alla som säger idiotiska saker om dig för att du är fosterbarn och lite vild... och din sjukdom..?"
Jag svarade att jag så klart blir arg och ledsen, men ibland försöker jag ignorera skiten.
I Don't Think About It
Fokuserar istället på alla som finns där för mig.
Holly såg länge på mig och sa:
"Min lilla Maxie, du är inte 14... du är en en liten 'old soul'"
Holly, vad fin & poetisk du är! :) <3

2008 - 15 år. Det är alltid cool att hitta låtar med sitt eget namn i.
Det finns två som jag gillar mycket:
Me And Maxine av Sammy Kershaw och Maxine av The Photos.

2009 - 16 år. Under min tid på sjukhus har jag sett mycket på film.
En dag när mina syskon kom på besök såg vi hela High School Musical-trilogin.
(Mmmm, vi Clarkes gillar Disney LOL)
Brorsan (Alex) och kände igen oss mycket i Troys låt Scream. Ibland känner man att man bara måste släppa ut ett riktigt skrik och lätta på en massa känslor.
Gudarna ska veta att jag har skrikit mycket i mitt liv. (Fråga min familj bara... LOL)

Alex, fina lilla brorsan, du måste bli bättre på det... håll inte grejer inom dig... <3

2010 - 17 år. Jag har alltid varit besvärlig, jobbig, hyper, missförstådd...
Folk har alltid velat sätta stämplar och diagnoser...
Och jag vet, jag kan vara a pain in the butt....
Men jag som jag sa när jag var 7:
"I'm just Maxine! I'm a hyper-tiger-baby!"
Tack alla som låter mig vara "bara Maxine" - Just A Girl
Min familj - The Awesome Clarkes: Mamma Jo, Pappa Martin, Janie (my big sis), Alex, Ricky
Cassie (lil sis)
Min bästa vän Holly
Dr. Craven
Miss Barclay - bästa läraren ever!
I <3 u!

Your hyper-tiger-baby
Maxie

2011 - 18 år. Mitt liv har stundtals varit ganska tufft. Men min brorsa Alex har haft det ännu tuffare... Han (och lillasyster Cassie) har varit med om så mycket...
Men Alex är så stark! Inget kan knäcka honom.
Alex, baby: Kick Ass!!
Love ya bro!! <3

♫ Soundtrack of my life - Maxine ★

Lyssna gärna på min låtlista på Spotify!
Love,
Maxine <3


(och undrar ni något om mig, så är det bara att fråga)

*

Alex hemlighet (del 18)

Miller Hotel, New York City. Oktober 1998

"Pappa, jag skulle vilja bo här alltid!"
5-årige Alex kravlade upp ur hotellets stora inomhuspool.
Neil Spencer log mot sin lille son.
"Skulle du inte sakna mamma och Cassie då?"
Alex strök några våta hårslingor ur ögonen.
"Joooo... jag bara menar att jag skulle vilja bo vid en pool."
Neil skrattade.
"Ja lilla gubben, det är härligt med pool."
Alex sprang fram till sin pappa som satt i en solstol av trä och läste i ett häfte med sångtexter.
"Men du badar ju inte pappa..."
Den lille pojken drog i sin pappas arm.
"Kom och simma med mig!" bad han.
"Ledsen Alex, pappa måste öva lite text till i kväll."

Alex lomade besviken tillbaka till poolen.
"Pappa, jag kan dyka! Kolla!"
Men Neil tittade inte upp från sina sångtexter.
"Pappaaaa, jag kan dyka!" upprepade Alex.
"Jag tittar om en stund älskling!" svarade Neil. "Jag lovar."
Alex gick tillbaka till pappa och kröp upp i hans knä.
"Oj..." sa Alex. "Jag är ju alldeles blöt."
Neil log.
"Det gör inget lilla gubben."
Neil drog pojken intill sig och kramade honom.
Alex gosade in sig hos sin pappa.
"Jag vill läsa sångtext med dig pappa."

"Då gör vi det." sa Neil.
Han höll häftet så att Alex också kunde se.
"Jag kan alla dina sånger jag." sa Alex stolt.
Neil log och kysste Alex på huvudet.
"Ja, du är min fina pojke du. Och du kan allt."
Alex såg med sina stora blå ögon på sin far.
"Näää... inte allt."
"Joho då." sa Neil. "Du kan göra vad du vill, bara du vill. Glöm aldrig det, min unge. Och glöm aldrig att följa dina drömmar."
"Drömmar...?"
"Ja, drömmar om framtiden. Vad du vill bli och göra i livet."
Alex nickade.
"Jahaaa...! Jag ska bli rockstjärna och så kanske jag ska jobba i fotoaffär."
Neil log brett och kramade sin lille son länge.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 8 september 2011 - del 2

*
Alex sprang tillbaka till lägret och låste in sig i stugan han delade med Scott och de andra grabbarna.
Med ilskans vilda frenesi rev Alex ner lakan, kuddar och filtar från alla sängar och kastade ner allt på golvet.
Sedan sparkade han till papplådan som pojkarna förvarade allt sitt godis i.
M&M-påsar, Twizzlers och tuggummin flög över trägolvet.
"Jävla skit-pappa!" vrålade Alex.
Pappa Neil hade dött av en överdos på ett hotellrum när Alex bara var fem år.
Alex tänkte inte så ofta på sin far, men ibland slet sorgen och ilskan över faderns död upp stora sår i den lilla pojkens känsliga själ.
"Varför var du tvungen att lämna mig?!" skrek Alex ut i luften. "Jag hatar dig!"
Pojken rasade ihop i högen av sängkläder på golvet och grät ut sin smärta.

"Pappa... hur kunde du lämna oss?" snyftade Alex när det värsta ilskan gått över. "Vi behövde ju dig... vi var så små... Cassie var ju bara en liten baby..."
Alex glömde aldrig den där kvällen när pappa Neil hade lämnat honom ensam på deras hotellrum och gick in i polarnas rum för att festa.
Och så morgonen därpå...
"Jag trodde du sov..." viskade Alex. "Men du ville inte vakna... och jag var så rädd..."
Stora tårar rann nu ner för pojkens kinder.

Alex blev arg för han grät, hatade det. Och han hatade att Scott hade gjort så att smärtan kom fram.
Han såg på sitt uppskrapade knä. Han tryckte hårt på skadan med tummen.
Det gjorde ont, jävligt ont.
Men den andra smärtan, den som gjorde ännu ondare, tonade bort.
Det var en lättnad, så Alex pressade ännu hårdare.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 8 september 2011 - del 1

Skriv om inflytande.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Alex såg skeptiskt på den slarvigt hemrullade cigaretten som de äldre kamraterna Scott och Hank turades om att röka.
"Röker ni 'gräs'...?"
Scott nickade.
"Vill du smaka?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää, jag gillar inte knark."
"Men det här är ingenting," sa Hank. "det är inte som dom tunga drogerna."
Alex himlade med ögonen.
"Det är dumt att ta droger."
"Fan, vilken mes du är!" fnös Hank.
Alex knöt nävarna. Men sedan räknade han tyst till tio och behärskade sig.
"Jag är iallafall inte dum i huvudet." kontrade han.
Scott dunkade Alex broderligt i ryggen.
"Det är lugnt räkan, du bestämmer själv. Och bry sig inte om Hank, han vet inte att din farsa knarkade ihjäl sig..."

Alex knöt nävarna igen och den här gången kunde han inte behärska sig.
"Snacka inte om min farsa!" vrålade han.
Scott höjde avväpnande händerna.
"Ta det lugnt räkan... Jag menade inte att göra dig ledsen."
"Jag är inte ledsen!" fräste Alex.
"Okej..." sa Scott.
Han lade armen om sin yngre kamrats axlar.
"Du är en cool kille, Alex. Och det är bra att du inte låter gräs-rökande puckon som oss ha dåligt inflytande på dig."
Alex vände sig bort. Han ville inte visa att han faktiskt var ledsen.
Han kände tårarna bränna i halsen och bakom ögonlocken.

Pojken reste sig och sprang bort från den lilla stranden.
Han halkade på klipphällen och skrapade upp ena knät.
"Gick det bra räkan?" ropade Scott.
Alex svarade inte.
Han tog sig svärande på fötter och fortsatte att springa.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

"Just Maxine"

Sun City, California. Hösten 2000

7-åriga Maxine snodde runt på stolen och såg sig om i det lilla rummet.
Det var ett tråkigt rum, där fanns inga roliga färgglada böcker eller leksaker, bara ett trist skrivbord och en stor brun bokhylla full med pärmar och böcker med titlar Maxine inte förstod.
Flickungen gav ifrån sig en hög och dramatisk suck.
"Varför är vi i detta här fula rummet?"
Joanne smekte sin fosterdotters mjuka kind.
"Vi ska prata med en tant, en doktor, som ska hjälpa dig att förstå varför du känner dig så arg ibland."
"Mmmm... och hyperaktiv." sa Maxine. "Jag är hyperaktiv ju. Det är därför vi inte äter så mycket sockriga grejer hemma ju."
"Ja," sa Martin. "och tanten vi ska träffa ska hjälpa oss."

Maxine suckade.
"Men hon kommer ju aldrig, den dära doktor-tanten... vi har väntat i trettielva timmar ju...!"
"Hon kommer strax." sa Martin lugnt och log mot Maxine.
Maxine gled ner från stolen.
"Jag vill inte träffa nån jäklarns doktor-tant!" proklamerade hon. "Jag vill gå hem och äta lunch, för jag är super-hungrig faktiskt."
Flickungen gick mot dörren och sträckte sig upp mot dörrhandtaget. Med viss möda fick hon upp dörren.
Hon såg med sina stora glittriga ögon på sina fosterföräldrar och meddelade:
"Jag går hem nu. Hälsa tanten att jag har inga fel. Jag är bara Maxine."
Med de orden gick barnet ut i korridorren.

Alla som gick förbi log mot den bedårande lilla flickan.
Det var en stolt liten tös, som på morgonen glatt hade klätt sig själv,
i en starkt rosa tyllkjol, gula leggings, ljusrosa T-shirt och gula Converse-skor.
Allting toppades av en färgglad virkad mössa ovanpå flickans mjuka lockar.
Maxine hälsade glatt på alla.
"Hej! Jag heter Maxine. Jag är en hyper-tiger-unge!"

Just A Girl 

by No Doubt 

Klicka på bilden (skivomslaget) 

för att lyssna på låten (Spotify)

formspring.me

Ställ frågor till mig eller mina karaktärer :)
http://formspring.me/writingcorner

Who's the best teacher you ever had?

Kyle answers: Mrs. Rice is a great teacher! :)

Ask us anything

Skrivpuff - 7 september 2011 - del 2

*
Folk i parken stirrade av skräck och förvåning när de såg en shoppingvagn med en liten pojke i komma infarande i parken.
"Stanna nån gång då idiot-vagn!" skrek Alex.
Han blev bönhörd. Shoppingvagnens hjul stannades av en sten och Alex kastades ur.
Som tur var hade en uppblåsbar hoppborg ställts upp i parken. Hoppborgen var nu tom på barn och blev en perfekt landningsplats för Alex.
Hoprullad som en liten kattunge studsade han ner i hoppborgens mjuka golv.

Grady, Wendy och Alex kamrater kom rusande mot hoppborgen.
"Herregud...! Alex..." skrek Wendy. "Är du okej!"
Alex ställde sig vingligt upp och strök några hårslingor ur ansiktet.
Pojkens ansikte lystes upp av ett soligt, brett leende.
"Det här var skitkul! Kan vi göra om det?"
Hans kamrater skrattade.

Grady lyfte ner Alex och kramade om pojken.
"Fan vad du skrämde oss! Ni är galna."
"Det var kul!" sa Alex.
Hank log snett.
"Erkänn att du var lite rädd."
Alex log brett och skakade på huvudet.
"Inte jag inte."

Grady log och gav Alex en mjuk dask i baken.
"Tokiga unge. Nu går vi till posten och sen åker vi tillbaka till lägret."
"Vi skulle ju gå och äta mjukglass." sa Scott.
"Glöm det." sa Grady. "Ni dödar nästan er kompis och tror att ni ska få mjukglass..."
Alex funderade en stund.
"Men kan vi inte få mjukglass för att jag inte dog då...?"

Grady och Wendy började gapskratta.
"Det är klart att vi ska fira att Alex klarade sig." sa Wendy.
Hon stack fingrarna i Alex sidor och fick pojken att skruva på sig och nästan kikna av skratt.
"Inte kittlas!" sa han generat.
Grady log och lyfte upp Alex på sina axlar.
"Kom nu skitungar så går vi och äter den där mjukglassen."
Alex blickade ner på sina äldre kamrater.
"Tur att jag inte dog va?" sa han med ett litet flin på läpparna.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 7 september 2011 - del 1

Skriv om att satsa.

Sanford, California. Sommaren 2006

Grady och Wendy hade tagit med sig pojkarna till en liten stad nära sommarlägret. De skulle handla lite mat och göra ett ärende på postkontoret.
Pojkarna blev uttråkade redan i mataffären, så de gick ut på parkeringen för att vänta på ledarna.
De hittade en övergiven shoppingvagn och började fundera på vad de kunde hitta på för skoj med den.
Hank såg på Alex och flinade.
"Lill-räkan, vill du ta en åktur?"
Alex såg upp på sin äldre kamrat.
"Åktur? I den där?"
Hank himlade med ögonen.
"Nä, i min nya limousine. Ja, i shoppingvagnen. Men du kanske är för feg...?"
"Jag är inte feg!" sa Alex. "Jag vill ta en åktur."
"Awesome!" jublade Scott.
De äldre pojkarna lyfte upp Alex i shoppingvagnen och började skjuta den framför sig. De gick fortare och fortare och till slut började de att springa.

I samma sekund som Grady och Wendy kom ut ur mataffären såg de shoppingvagnen med lille Alex i fara i väg mot ett backkrön.
Pojkarna hade släppt vagnen när den hade som högst fart.
Grady rusade mot den, men han hade inte en chans att hinna ifatt. Shoppingvagnen for ner för backen i full karriär.
"Vad tänkte ni på...?!" skrek Wendy. "Han kan ju slå ihjäl sig!"
"Vi tänkte inte att det skulle gå så fort..." mumlade Hank skamset.
"Ni tänkte inte alls!" röt Grady.
Ledaren sprang efter vagnen för att se hur det gick för Alex.

Alex höll sig fast så hårt i shoppingvagnens galler att knogarna vitnade.
"Ur vägen!" skrek han till några förbipasserande. "Den här grejen har inga bromsar!"
Den lille killen började bli rädd nu. Tänk om vagnen skulle köra in i en husvägg, eller en bil... Eller några människor...
"Det här var nog en dum idé..." sa Alex högt för sig själv.
Han skrek förskräckt till och slog armarna för ansiktet när vagnen närmade sig den stora röda brandbilen som stod utanför parken.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Sunflower Children

A sunflower is reaching towards the sun
It's shiny and yellow
In a meadow children are having fun
we're feeling happy and mellow

Some people think sunflowers are weeds
They think the same about us
They couldn't care less about our needs
People put us down and make such a fuss

Don't cut the beautiful sunflowers down!
You don't have to love us, but let us grow
Don't let your mean words make us drown
Show respect, and let us go with the flow

Yes, some people think of us as a sunflower
But we don't care, Sunflower Children got the power!

Written by
Cassie, Alex & Maxine

Skrivpuff - 6 september 2011 - del 2

*
"Mamma... gråt inte." sa Cassie ömt.
"Jag gråter för att jag är så rörd." förklarade Nora. "Jag har världens finaste barn."
Nora höll Cassie tätt intill sig.
"Jag borde ta bättre hand om er bara..."
Cassie höll sin mammas ansikte mellan sina händer och såg henne djupt i ögonen.
"Mamma, Alex tycker att du bekymrar dig för mycket."

Nora log. Sedan började hon att skratta.
"Åh mina fina älsklingar! Vad skulle jag ta mig till utan er två...?"
"Jag vet inte..." fnissade Cassie. "Du skulle nog sakna oss mycket va?"
Nora log och torkade sina tårar.
"Ja, det skulle jag. Jag skulle inte klara mig en minut utan er."

Cassies blick föll plötsligt på den halvfulla Vodka-flaskan som stod på diskbänken.
"Moster Vendela säger att jag borde bo hos henne istället för hos dig..."
Den lilla flickans blå ögon fylldes med tårar och underläppen darrade.
"Men jag vill inte bo hos moster Vendela! Jag vill vara med dig! Och jag vill att Alex ska bo här också!"

Noras ögon fylldes också med tårar.
Hon såg bort mot spritflaskan och sedan såg hon på sin dotter.
"Jag ska sluta Cassie, jag lovar. En dag ska vi bo tillsammans alla tre; du, Alex och jag."
Hon höll hårt om sin lilla flicka.
"Alex är rädd att du inte kan sluta..." sa Cassie lågt. "Han säger att sprit får för stor makt över människor..."
"Åh Gud... mina små älsklingar..." snyftade Nora. "Hur kunde jag få så kloka barn...? Jag förtjänar inte er."
Cassie såg med stora förskräckta ögon på sin mamma.
"Du får inte säga så där hemska saker! Du förtjänar oss visst!"
Den lilla flickan dolde ansiktet i händerna och storgrät.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 6 september 2011 - del 1

Skriv om att bekymra sig.

Paradise, California. Sommaren 2006

"Vad är det mamma? Varför är du ledsen?"
Cassie Spencer såg lite oroligt på sin mamma.
"Jag är lite bekymrad för Alex, han var så arg på mig igår." sa Nora.
Hon suckade.
"Jag skulle så gärna vilja säga att jag älskar honom och fråga hur han mår..."
"Men ring honom då." sa Cassie.
Nora skakade på huvudet.
"Han kommer inte att vilja prata, han sa igår att han hatar mig."
Cassie kröp upp i sin mammas famn.
"Men mamma... du vet ju hur Alex är... även om han blir arg ibland och säger att han hatar dig, så älskar han dig ändå vet du."
Nora såg på sin lilla flicka. 8 ½ år och så klok.
"Ja du har nog rätt älskling." sa Nora och kramade om Cassie.
Cassie nickade. Hon hoppade ner från Noras knä och sprang fram till telefonen på väggen.
Hon slog ett telefonnummer som stod nerklottrat på en lapp.
"Hej, det här är Cassie Spencer. Är Alex där?"

Efter en stund hörde Cassie sin storebrors röst i andra änden.
"Hej Cassie! Hur mår du?"
"Bra." sa Cassie. "Fast jag saknar dig."
"Och jag dig." sa Alex.
Cassie såg bort mot sin mamma.
"Du Alex... mamma är lite bekymrad för dig..."
"Säg att hon inte behöver vara det." sa Alex lugnt. "Jag mår bra och är inte så arg längre."
Cassie log.
"Vad bra! Ska jag ge mamma en kram från dig?"
"Ja, gör det." sa Alex. "Och bekymra er inte för mig hela tiden, jag har det bra här."
"Okej brorsan. Jag älskar dig. Kom hem snart."
Alex skrattade till.
"Cass... jag har två veckor kvar. Krama mamma från mig nu. Jag måste gå nu."
"Okej. Hej då Alex."
"Hej då Cassie. Och du, jag älskar dig också."

Cassie lade leende på luren och kröp upp i mammas famn igen.
"Här kommer en kram till dig från Alex."
Cassie gav Nora en lång kram.
Nora brast i gråt.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Sommarlista 2011

Hittade ännu en kul lista ;)

Vilka länder besökte du?
Sverige

Vilket datum från sommaren 2011 kommer du alltid att minnas?
9 augusti. En barndomskompis mamma dog den dagen :'(

Bästa köpet?
Lite snygga kläder

Vad spenderade du mest pengar på?
Godis *lol*
(nej, jag minns inte... spenderade inte så mycket pengar i sommar)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Trevliga stunder med goda vänner

Hur tillbringade du din midsommarafton?
Jag har dåligt minne nu märker jag, för jag kommer inte ihåg...
Men jag är ändå inget fan av Midsommar

Favoritprogram?
CSI, Criminal Minds, Cold Case, Sommarpratarna, Doobidoo mfl

Vilken är den bästa boken du läst i sommar?
The Death and Life of Charlie St. Cloud

Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
En lite tjockare plånbok, kanske en resa till USA
och en "friskare" fot & knä...

Sommarens sötaste?
Min kusins 3 små barn (på min kusins bröllop)

Sommarens största kärlek?
Familjen & vänner <3

Sommarens bästa?
Semester på västkusten