Colette 8, om sommarlovet

Colette, 8 ½: "På sommarlovet har vi åkt bil mycket - långt bort
- och vi har fått se roliga saker. Vi har ätit glass varenda dag!
Mjukglass med strössel på.

Tony, 13: (ler) Lyxigt! Du gillar mjukglass va?

Colette: (lyckligt) Jaaaa! Det är mumsigt! Och du, Tony, vi har
badat nästan överallt ju! På äventyrsbad och i sjöar."

Tony: "Ja, vi har badat i många sjöar i sommar."

Colette: "Jaaaa, det har vi. Sjöarna heter roliga saker, som Vänern
och Fryken och sånt.

Colette funderar en stund.

Colette: "Fast... Titicacasjön har jag inte badat i - den ligger
alldeles för långt bort."

Lago Titicaca
Foto: Renato Caniatti

1400!!!

1400 posts! :)

(1401 med denna)

Skrivpuff - 24 augusti 2011

Skriv om välstånd.

Våren 1998

Maxine, 4 ½, hade fått en roll i en musikvideo. Det lilla lockhåriga barnet,
som liknade en renässansängel, var perfekt i videon. Sången sjöngs av Maxines mamma Audrey och handlade om änglar.
Flickungen verkade trivas som fisken i vattnet och följde glatt regissörens instruktioner.
Hon improviserade en del, skuttade omkring i sina fina änglavingar och sjöng en snutt av låten.
Detta var något som video-skaparna fann mycket bedårande, så de lät improvisationerna och Maxines sång vara med i videon.

Men på kvällen, när de hade filmat i flera timmar, började Maxine tröttna.
Hon var sömnig och hungrig. Och hon och var ganska trött på vingarna
och de gammaldags puffiga underbyxorna, det var inte så bekvämt längre.
Hon satte sig bestämt ner i gräset och vägrade resa sig.
Audrey satte sig på huk framför Maxine.
"Vad är det älskling? Är det inte kul att spela in musikvideo?"
"Joooo..." sa Maxine dröjande. "Fast min mage vill ha mat."
Barnet klappade sig på sin nakna mage.
"Vi ska åka och äta om en stund." sa Audrey. "Men du Maxie, du har varit super-duktig idag - alla älskar dig."
"Mmmm..." sa Maxine. "Fast nu vill jag inte göra detta här mera."
"Men lilla raring... vi är strax klara. Och du kommer att få lite egna pengar."
Maxine gick och hämtade sina jeans och drog upp en skrynklig 1-dollarsedel ur fickan.
"Se! Jag är redan rik."

Audrey log.
"Du är fin du." sa hon och satte Maxine i sitt knä.
"Mamma... jag ska säga dig en sak," sa Maxine. "Jag vill inte vara ängel mera."
En ensam liten tår glittrade på hennes persikomjuka kind.
"Åh älskling..." sa Audrey. Hon pussade bort tåren. "Vad vill du vara då?"
"Jag vill vara tiger!" utropade Maxine. "Grrrrr...!"
Hon morrade sött och krökte sina små fingrar till klor.

Audrey skrattade.
"Åh du är min allra sötaste, finaste tiger!"
Audrey överöste sin lilla flicka med pussar.
"Är du kanske en ängla-tiger?" frågade hon sedan.
Maxine skakade på huvudet så att de mörka lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nope, nope, nope. Jag är en Maxine-tiger!"

Alex hemlighet (del 9)

*
Alex hade suttit i trappan till övervåningen och sett och hört allt.
Nu gick han ner till Martin.
Martin lade armen och pojken och log.
"Nu är det lugn och ro i huset igen."
"Du sköter alltid allt så bra." sa Alex med beundran i rösten.
Martin kramade om honom.
"Tack grabben. Hur är det med dig då? Vill du gå upp och sova? Eller vill du hellre snacka, eller se på TV?"
Alex funderade.
"TV." sa han bestämt.
Martin log.
"Okej, TV. Vad sägs om filmen som börjar strax, tre timmar långt kostymdrama."
Han blinkade åt pojken.
Alex skrattade.
"Nej tack, jag vill inte sova sa jag ju."
Martin skrattade och rufsade om pojkens hår.
"Nähä, inte det? Då får det väl bli nattens rysare då."
Alex log och nickade.
Martin plockade fram läsk och godis och så gick de in i vardagsrummet och slog sig ner i soffan.

En timme senare kom Joanne och Jane hem.
De gick in till grabbarna i vardagsrummet.
Martin satt och såg på filmen, men Alex hade somnat.
Joanne kysste sin man och sedan strök hon Alex över håret.
Alex vaknade till och kikade upp på sin fostermor med endast ett öga öppet.

Joanne och Jane log åt honom.
"Hej älskling." sa Joanne. "Ska du gå upp och sova istället?"
"Jag sov inte." sa pojken. "Jag kollar på filmen."
Jane skrattade.
"Du måste lära mig hur man ser på film med stängda ögon."
Alex satte sig upp och såg nyvaket på sin fostersyster.
"Janie... jag sov inte."
Jane log.
"Lilla brorsan, du är för söt!" skrattade hon.
Hon sträckte sig fram över Alex och kittlade honom under armen.
Alex gav ifrån sig ett litet pip.
"Hey! Man får inte göra så!" fnissade han.

Jane skrattade och kramade honom.
"Jo lillbrorsan, det får man. Och du, Alex... du såg super-söt ut när du sov."
Alex skakade på huvudet och räckte ut tungan åt Jane.
"Jag går upp och sover." muttrade han.
Martin log och rufsade om hans hår.
"God natt grabben."
"God natt." sa Alex och gäspede.
"Jag går med upp och tittar till de andra älsklingarna." sa Joanne.
Hon lade armen om Alex och så gick de upp för att se om Maxine, Ricky och Cassie sov lugnt och tryggt.

"Har ni haft en bra kväll?" frågade Joanne när Alex kröp ner i sin säng.
"Man kan säga att den var intressant." sa Alex.
Joanne såg frågande på honom.
"Intressant?"
"Martin kan berätta." sa Alex med en gäspning.
"Okej." sa Joanne och log.
Hon stoppade om Alex och klappade honom på kinden.
"Sov gott lilla gubben."
"Mmmm..." sa Alex sömning.
Redan när Joanne var på väg ner höll han på att somna.

Alex hemlighet-serien

Alex hemlighet (del 8)

*
Sent på lördagskvällen bankade det på köksdörren hos familjen Clarke.
Martin hade just tittat till Maxine. Nu såg han på den digitala klockan på Maxines skrivbord.
De grönt lysande siffrorna berättade att klockan var 23:15.
Vem kommer hit så här sent...? tänkte Martin och hoppades att bankningarna inte skulle väcka Ricky och Maxine.
Han sprang ner för att öppna dörren.
Alex och Cassie kom ut från vardagsrummet och såg oroligt på Martin.
"Vem är det?" frågade Alex när Martin kikade ut genom fönstret vid dörren.
Martin suckade.
"Det är Darryl. Ska jag öppna?"
Alex nickade.
"Ja, det är bäst. Innan han stör hela grannskapet. Han är förmodligen full eller bakis."
Darryl var det sistnämnda. Efter två dagars drickande såg han långt ifrån fräsch ut.

"Jag ska hämta mina ungar." sa Darryl och klev in i köket.
Cassie klamrade sig fast vid Martin.
"Ingen fara hjärtat." sa Martin lugnande och lade armen om flickans axlar. "Darryl ska inte ta med sig er."
"Det är inte dina ungar!" röt Darryl.
"Inte dina heller." sa Martin lugnt. "Alex och Cassie ska vara här i helgen, så du kan lugnt åka hem igen."
Darryl stängde dörren och lutade sig tungt mot den.
"Nora längtar efter sina ungar."
Darryl såg på Cassie.
"Prinsessan, du vill väl åka hem till mamma?"
"Hon är ju inte hemma ikväll." sa Cassie. "Hon är hos moster Vendela tills imorgon eftermiddag."

Martin vände sig till Alex och Cassie.
"Gå upp och gör er redo för natten ni."
"Jag lägger mig och läser en stund." sa Cassie.
Martin log.
"Gör det du älskling." sa han och gav Cassie en kram.
Sedan viskade han till Alex:
"Jag kommer upp när det har lugnat ner sig här."
Alex log och nickade. Han och Cassie skyndade sig upp.

Martin gav Darryl en bestämd blick.
"Darryl, nu får du gå härifrån. Barnen behöver lugn och ro, dom har det jobbigt just nu."
"Jag går inte förrän jag får med mig ungarna!" röt Darryl.
"Darryl, jag har två ungar som ligger däruppe och sover. En av dom är väldigt sjuk och behöver verkligen få sova, så dämpa dig. Och Alex och Cassie ska inte följa med dig. Jag skjutsar hem Cassie till Nora imorgon."
Darryl blev mörk av ilska i ansiktet.
"Du ska inte tala om för mig att jag ska dämpa mig!"
Martin svarade inte.
Han gick fram till telefonen och ringde ett samtal.

Fem minuter senare kom en manlig polis som familjen Clarke var vän med.
Han tog med sig ut i bilen och skjutsade hem honom till huset i Paradise.

Alex hemlighet-serien

Alex hemlighet (del 7)

*
Darryl satt på puben med sina polare och drack öl.
Han beklagade sig över sin sambos "små skitungar".
"Nora bara daltar med dom och låter dom bete sig precis hur som helst. Dom är bara uppkäftiga och visar ingen respekt."
"Ja, Cassie är väl okej, " tillade Darryl. "men grabben kan verkligen vara en riktig liten pina."
En av polarna rynkade på ögonbrynen.
"Det där låter inte som Alex och Cassie."
"Tro mig, dom kan vara en handfull... Fan vad tonåringar är jobbiga!"
Darryl suckade över hur jobbiga tonåringar var och tog en djup klunk öl.
"Tur att grabben bor hos sin fosterfamilj större delen av tiden."

"Men det kan inte vara lätt för ungarna heller." sa polaren. "Deras farsa dog när dom var pyttesmå... och så Noras problem och fosterhem - och så en styvfarsa på det."
Darryl såg bistert på sin polare.
"Jo jo... men du ska höra vad grabben kallar mig...! Allt från idiot till fuckface."

Polaren började till Darryls förtret att gapskratta.
"Förlåt Darryl..." frustade han. "Men Alex är en jävligt skön grabb! Fuckface!"
Polaren ramlade nästan av sin barstol, så mycket skrattade han.
"Fuckface...! Det är humor!"

Darryl tyckte inte att det var humor. Han blängde på polaren och gick bort till dart-tavlan.
Polaren kom skrattande efter.
"Hörru fuckface, få se om du kan spöa mig i pilkastning nu då."
"Det vet du att jag gör." sa Darryl bistert. "Och när jag har vunnit får du bjuda på en öl."
"Vad fan, jag bjuder på två öl." sa polaren. "Det var längesen jag garvade så här mycket."
Darryl suckade trött.
"Du, Alex är inte rolig. Han är en liten uppkäftig skitunge som behöver uppfostras."
Polaren dunkade Darryl i ryggen.
"Såja, ta det lugnt nu, fuckface."

Alex hemlighet-serien

Alex hemlighet (del 6)

*
Det var fredag kväll. Alex, Cassie och Maxine satt uppkrupna i soffan och såg på TV. Alla tre var trötta.
Alex och Cassie var sega efter en extra tidig morgon (när Cassie bodde hos Joanne och Martin hade hon ju längre att åka till skolan.) och båda hade haft en lång skoldag. Och Maxine var helt slut efter sin senaste sjukhusvistelse med tuff behandling.
Ricky, Alex och Maxines 10-årige fosterbror, kom in i rummet.
"Vad kollar ni på?"
"TV." svarade Alex förstrött.
Han satt mest och tänkte på måndagen - dagen för rättegången - och hade lite svårt att koncentrera sig på annat.
Flera gånger i skolan hade han idag fått höra: "Alex, försök att fokusera lite."

Ingen i skolan visste om Alex hemlighet, och Alex ville ha det så. Han ville inte att någon skulle veta.
Han hade förstås berättat för sin och Maxines bästa vän Holly. För Holly kunde man berätta allt för, vad det än gällde.
Holly hade idag märkt att Alex inte mådde riktigt bra, så hon hade tagit honom åt sidan och frågat vad som hade hänt.
Alex följde med Holly hem efter skolan en stund och där berättade han kortfattat vad han varit med om.
Holly hade självfallet blivit både ledsen, arg och riktigt förfärad.
Hon hade kramat om Alex länge.
"Om du behöver prata ut, tveka inte att hojta på mig." hade hon sagt. "Och du Alex, du är så stark som orkar berätta allt det här för mig."
Alex bara kramade Holly. Det var skönt att det var så lätt att prata med henne.


"Ja, men vad är det på TV:n då?" sa Ricky, lite road över sin brors frånvarande svar.
"Va...?" sa Alex.
Ricky suckade och pekade ivrigt på TV:n.
"Den där lådan - den heter TV. Vad tittar ni på?"
"Jaså jaha..." mumlade Alex.
Han kastade en blick på TV-skärmen.
"Reklam."
"Kollar ni på reklam...?" sa Ricky uttråkad. "Ja, det är ju jättekul."
Han tryckte sig ner i soffan mellan Alex och Cassie och tog lite godis från en skål på bordet.
Cassie och Maxine fnissade.

Alex hemlighet-serien

Romance on Mermaid Beach (del 6)

*
Cole såg på Charli som såg lite moloken ut.
"Du Charl, du kan ju sitta på min surfbräda, så behöver du inte simma ut."
Charli sken upp.
"Ja, vad kul!"
Ivrigt drog Charli av sig sin solklänning och sparkade av sig sina sandaler.
Hon kontrollerade att den nya bikinin satt som den skulle och sprang glatt ner i vattnet.
"Vilken bra idé!" sa Charli när hon klättrade upp på surfbrädan.
Cole log åt Charlis glädje och iver.
Nikki lindade armarna om hans hals.
"Du är fin du. Vilken jättebra idé."
Cole log igen.
"Vi gjorde alltid så här när jag var liten - pappa och jag."
"Det minns jag." sa Nikki. "En gång satt vi båda två på brädan och Will simmade med oss framför sig."
Nikki skrattade åt minnet.
"Och du försökte alltid stå upp på brädan - och påstod att du faktiskt surfade."
Dani och Charli fnissade.
Cole log och lade fingret över Nikkis läppar.
"Ssssh... inte berätta pinsamma barndomsminnen."
Nikki fnissade.
"Sött - inte pinsamt." sa hon och gav Cole en puss.

"Det ser verkligen ut som dom är kära..." sa en av tjejkompisarna som stod på stranden och såg Nikki och Cole kramas.
"Cole och Nik?" sa en annan av tjejerna. "Nah... dom håller på så där hela tiden, men dom är bara kompisar."
Tjejkompis nummer ett gav ifrån sig ett litet mjukt skrockande.
"Ja, säkert, det där tror du väl inte på själv...?"
Hon såg länge på Nikki och Cole.
Om dom två bara är "kompisar" är jag Julia Roberts...

Romance on Mermaid Beach (del 5)

*
"Du får slänga i Cole senare istället." sa Charli till Dani när de stod på bryggan och tittade på de surfande killarna.
Dani log och nickade.
"Det kan du lita på."
"Jag tycker lite synd om Cole..." skrattade en av tjejkompisarna.
"Inte då," sa Dani. Han gillar att bada."
"'Han gillar att bada'..." fnissade Charli. "Bra argument."
Dani nickade glatt.
"Tack, det tyckte jag också."

Cole simmade fram till bryggan.
"Är ni rädda för vatten eller?" log han. "Ska ni stå där hela dagen?"
Nikki log. Hon sparkade av sig skorna och drog av sig sina jeansshorts och T-shirt (bikinin hade hon på under) och så hoppade hon i vattnet.
"Vad pratar ni om då?" frågade Cole.
"Det vill du inte veta." fnissade Nikki.
Cole skrattade.
"Har ni hemlisar på gång eller?"
Nikki skakade på huvudet.
"My lips are sealed."
Cole drog Nikki intill sig.
"Lite kan du väl berätta?"
"Glöm det." log Nikki.
Cole lade huvudet på sned.
"Please, please pretty please, with a cherry on top."
Nikki skrattade.
"Ledsen älskling, den där charmen kanske funkade när du var fem... men den biter inte på mig längre."
Hon klappade Cole på kinden.

Dani satte sig på bryggan och dinglade med benen över det turkosblå vattnet.
"Nikki är omutbar." sa hon leende.
Cole stänkte vatten på henne.
"D, vågar du vara lika tuff här nere i vattnet."
"Vill du verkligen veta det?" skrattade Dani.
Cole skrattade och nickade.
"Då så." sa Dani.
Hon hade också badkläder under sin T-shirt och shorts, så hon kastade av sig kläderna och hoppade i vattnet, nära Cole och Nikki.
"Simtävling till bojen?" sa hon utmanande och pekade på på den röda bojen flera meter bort.
"Jag antar utmaningen." sa Cole.
"Jag med." sa Nikki. "Charl, är du med?"
Charli, som fortfarande stod uppe på bryggan, skakade på huvudet.
"Nä... jag står här och hejar på er." log hon. "Jag och sjölejonen."
Charli pekade ut mot bojen, där sjölejon brukade ligga och vila sig.

"Vill du verkligen inte följa med?" sa Dani.
"Det är roligare om du också är med Charl." sa Nikki.
Charli bet sig fundersamt i läppen. Sedan skakade hon på huvudet.
Hon ville hemskt gärna följa med, men hon var inte lika bra på att simma som sina kusiner, så hon vågade inte simma så långt som ut till bojen.
Charli kunde inte hjälpa det, men hon kände sig lite avundsjuk på Cole, Dani och Nikki.
Hon suckade.

Brombergs poesiantologi

*
Sådär ja, nu har jag skickat in några bidrag till en kul tävling
- Brombergs poesiantologi :)
*

Skrivpuff - 23 augusti 2011 - del 2

*
Nora reste sig från sin stol och drog bort Alex från Darryl. Hon höll om pojken.
"Alex och Cassie är det bästa som har hänt mig."
Alex suckade.
"Bevisa det. Lämna honom."
Han hade sagt det så många gånger förr. Till ingen nytta; han visste att mamma förmodligen aldrig skulle lämna Darryl.
Alex vinkade till sig sin lillasyster.
Cassie sprang fram till Alex och höll om honom.
"Gå och packa lite grejer Cass. Vi åker till Jo och Martin." sa Alex. "Där är det lite lugnare."
Hos Alex fosterföräldrar kunde barnen alltid känna sig trygga.

"Ni har skola imorgon." sa Darryl.
"Ingen frågade dig om din åsikt fuckface." sa Alex.
"En vacker dag kommer det gå illa för dig grabben." sa skräckfilms-clown-grinet.
"Story of my life." muttrade pojken bittert.
Han tog upp sin iPhone och ringde hem till Jo och Martin för att meddela fosterföräldrarna att han och Cassie var på väg.

Darryl kunde inte låta bli att ge Alex en liten retsam dask i bakhuvudet.
Varför måste han vara så elak mot Alex hela tiden...? tänkte Cassie.
Darryl hade nog trott att Alex skulle explodera, men Alex såg bara lugnt på sin styvfar och räckte upp ett långfinger.
Sedan gick han och Cassie in på sina rum för att packa.
Darryl öppnade och knöt nävarna. Det riktigt kliade i fingrarna av lust att uppfostra den uppnosige lille snorungen.

Hela Alex hemlighet-serien

Skrivpuff - 23 augusti 2011 - del 1

Skriv om att reklamera.

Darryl slog av kapsylen på ölflaskan mot köksbordet och tog en djup klunk. Han grimaserade.
"Fy fan, den här ölen var inte god. Man borde reklamera den."
"Det är ganska mycket man borde reklamera." mumlade Alex utan att titta upp från sin middagstallrik.
Han sneglade menande på Darryl.
Nora gav sin son en förmanande blick.
Darryl ställde ner ölflaskan med en smäll och spände blicken i Alex.
"Vågar du upprepa det där?"
"Jag är inte rädd för dig, Darryl - även om du önskar det." svarade Alex.
Darryl log hånfullt mot pojken.
Cassie och Alex tänkte att det där grinet skulle passa bra på en skräckfilms-clown.
"Ska vi gå undan och prata lite, du och jag?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää, jag äter."
Darryl slog ner pojkens tallrik från bordet. Mat och bestick spreds ut på golvet.
Sedan slet han upp Alex från stolen, tog tag om hans axlar och skakade honom.

"Darryl!" skrek Nora.
"Din lilla skitunge måste lära sig att han inte kan få säga vad som faller honom in!" fräste Darryl.
Han spände blicken i Alex.
"Du tror att du är jävligt rolig va?"
"Nä, jag var fullkomligt allvarlig." sa Alex.
"Jag är så jävla trött på att du alltid får göra som du vill för din mamma! Ingen uppfostran alls har du."
Darryl blängde på Cassie och sedan vände han sig mot Alex igen.
"Ni är jävligt bortskämda, din syster och du."
Alex slet sig loss ur Darryls grepp.
"Dra härifrån då, så slipper du oss."
Skräckfilms-clown-grinet återvände till Darryls ansikte.
"Din mamma klarar sig inte utan mig. Det är nämligen jag som betalar det mesta här i huset."
"Hon klarar sig." sa Alex sammanbitet. "Mamma skulle faktiskt klara sig bättre utan dig och ditt humör."
Darryl hån-skrockade.
"Mitt humör? Och det kommer från ungen som kreverar bara man tittar på honom...!"
Snabb som en kobra grep Darryl om Alex nacke och kramade hårt.
"Vad krävs för att du ska lära dig att inte vara så kaxig?"
"Skit på dig." svarade Alex.
Darryl suckade och såg på sin sambo.
"Nora, dom här ungarna borde du ha reklamerat redan på sjukhuset."

Limerick: Grodhopp

*

Det var en kille från Floda

som svalde en levande groda

Det stod nu klart

att äta groda ej var smart

Ty han skulle springa ett lopp

men gjorde istället konstiga hopp

Cassie's Limerick

Till Finn från Cassie

I know a guy from Paradise
who is sweet and very nice
I love when he holds my hand
When we walk in the sand
Together we're sweeter than sugar & spice


<3 Cassie Spencer, 13

Alex hemlighet - Spotify playlist

Klicka på bilden för att komma till Spotify-spellistan! :)
(och bilden kan du klicka på, om du vill se en större version)

Alex hemlighet - soundtrack

Hej mina fina "fans"!
Jag håller på att göra Spotify-låtlista till min story Alex hemlighet 
(+ de skrivpuffar som hör till den "serien").

Om du vet någon låt som du tycker passar till berättelsen: 
hojta gärna till i kommentarsrutan! :)

Romance on Mermaid Beach (del 4)

*
"Jag måste hänga med grabbarna lite." sa Cole. "Ni tjejer är ju galna."
"Du älskar det." sa Charli.
"Galna tjejer...?" skrattade Cole. "Okej, lite då."
Dani och Nikki skrattade.
"Vad ska ni tuffingar hitta på då?" frågade Nikki och såg på killarna.
Killarna funderade en stund. Sedan sa de unisont:
"Surfa!"
"Ja, självklart." log Nikki. "Dum fråga."
Cole nickade.
"Hallå där!" skrattade Nikki. "Du ska inte hålla med!"
Cole och de andra killarna sprang skrattade vidare neråt stranden för att hämta sina surf-grejer.

"Det måste vara skönt för Cole att vara här," sa en av tjejkompisarna. "på ett ställe utan skvallerpress och paparazzi. Han kan liksom göra vad han vill utan att nån har ögonen på honom hela tiden."
"Mmmm," sa Nikki. "han tycker att det är jätteskönt att kunna röra sig så här fritt och obevakat."

Tjejerna hörde en busvissling och tittade bort mot killarna.
"Sitt inte där och lata er!" ropade Cole. "Hoppa i vattnet istället!"
"Han ska få för vatten..." sa Dani.
Tjejerna sprang skrattande fram till killarna.

Gästblogg 22 augusti: Leni

*
Jag måste dela med mig av ett litet sött minne. Det hände för ett par år sedan, när Melwin var 4 år.
Av någon anledning började lillkillen prata om julen - i augusti....!

Melwin: På jul kommer Tomten och hälsa på oss. Imojjon.

Jag: Nääää, julen är inte imorgon. I december är det jul.

Melwin: Aaaaa, en annan vecka.

Mamma Malena: Ja, om fyra månader. Och så är det nån här som fyller år innan jul.

Melwin (glatt): Aaaaa! Min Neni!

Den lilla sötnosen gav mig en stor kram.

Melwin: Neni, då du ska få en 'tor paket av mig! Och kattpinne.

(Kattpinne = Glasspinne)

Leni: Awww, vad snäll du är Melwin.

Melwin nickar stolt.

Melwin: Aaaaa, jag snäll. Och nu jag vill äta en kattpinne.

Lilla broren springer in i köket och börjar botanisera i frysen.


Haha! Min syskon är roliga! 
You gotta love them! :D <3

PUSS & KRAM
Leni

Skrivpuff - 22 augusti 2011 - del 2

*
"Alex! Alex! Vakna!"
Cassies mjuka, försiktiga röst hördes genom Alex ångest.
Alex tittade sakta upp och blinkade mot sänglampans ljus.
Lillasyster satt uppkrupen i hans säng och skakade honom försiktigt.
När Cassie såg att Alex var vaken strök hon några hårslingor ur hans tårdränkta ansikte och sedan höll hon tröstande om honom.
"Lilla storebrorsan... du hade en mardröm."
"Det känns som hela livet är en mardröm just nu..." mumlade Alex, knappt hörbart.
Cassie kramade honom hårdare.
"Åh Alex... jag önskar jag kunde göra nåt för att ta bort det onda..."

Alex kramade sin älskade lillasyster.
"Åh Cass, det gör du redan. Du tog mig ur den hemska drömmen."
"Vill du prata om den?" frågade Cassie.
Alex skakade på huvudet.
"Okej." sa Cassie. "Då sitter jag bara här hos dig och tröstar dig."
"Jag är ledsen att jag väckte dig Cassie." mumlade Alex.
Cassie kramade sin storebror ännu hårdare.
"Var inte det. Jag är glad att du kom ur drömmen."

"Väckte jag mamma och Darryl?" frågade Alex.
Cassie skakade på huvudet.
"Nej, dom har inte kommit hem än. Dom skulle bli sena."
Cassie höll om Alex och strök honom över håret, precis som mamma brukade göra när hon tröstade dem.
"Nu behöver du inte vara rädd mer i natt. Jag ska ta hand om dig."
Alex svalde en klump i halsen.
"Tack för att du finns Cassie."
Cassie blev blankögd. Hon gav sin storebror en liten moderlig puss på kinden.
"Tack för att du finns."

Skrivpuff - 22 augusti 2011 - del 1

Skriv om en hiss.

Alex stirrade på en kladdig fläck på hissgolvet. Det påminde mycket om intorkad läsk.
Förmodligen nån unge som har spillt ut sin Coke eller nåt... tänkte Alex.
Hissen stannade på en våning och det hördes ett pling som talade om att dörrarna öppnades.
Alex höjde blicken och såg på den som steg in i hissen och när han såg vem det var blev han torr i munnen och alldeles kallsvettig.
Mannen som nu stod framför honom var mannen som utsatt honom för Det Avskyvärda för fem år sedan.
Hissdörrarna stängdes och hissen började åka.
Alex svettvåta händer kramade tyget på sina jeansben av ren nervositet. Allt började snurra och det kändes som han höll på att kvävas.

"Alex... tänk att jag skulle träffa dig igen efter alla år."
Mannen log och tryckte på stopp-knappen. Sedan tog han ett steg närmare Alex.
Pojken tog ett steg bakåt, men stoppades av hissväggen.
Mannen började fingra på Alex bälte och översta byxknappen.
Alex flämtade som en liten rädd hare som vet att den inte kan undkomma sin jägare.
"Var inte rädd." sa mannen med bedrägligt len honungsröst. "Jag ska inte göra dig illa. Jag ska göra det skönt för dig."
Precis så sa han alltid... tänkte Alex.
Han visste att han borde göra motstånd. Skrika. Starta hissen. Vad som helst!
Men rädslan naglade fast honom i golvet. Han var oförmögen att röra sig.

Mannen satte sig på knä framför Alex och knäppte upp pojkens byxor.
Då skrek Alex. Han samlade ihop all sin lungkapacitet och skrek ut sin ångest.
"Neeeeeeej!"

Romance on Mermaid Beach (del 3)

*
"Har du hämtat dig från tortyren?" frågade Nikki när hela gänget satt nere vid lägerelden på stranden den kvällen.
Cole skakade på huvudet.
Nikki skrattade och kramade hans nacke.
"Förlåter du oss då?"
Cole skakade på huvudet igen.
"Nä, aldrig." sa han och putade truligt med munnen.
"Du är för söt Cole!" fnissade Nikki.

En av tjejkompisarna från ön satt och såg länge på Cole och Nikki.
"Hur länge har ni varit ihop nu?"
Nikki och Cole såg på varandra och log lite menande.
De fick ofta frågan om de var ett par. Och i pressen omskrevs de ibland som America's Sweethearts.
Nikki skakade på huvudet.
"Vi är inte ihop. Men vi har varit bästisar sedan vi var 2 år, så vi står varandra väldigt nära."
Cole nickade instämmande.
"Men ni håller ju alltid på att kramas och pussas mycket och så..." sa tjejkompisen.
"Jo, men det kan ju kompisar också göra." sa Charli. "Jag kramar alltid mina kompisar mycket."
"Och jag kramar Cole mycket också." tillade hon.

Dani nickade instämmande.
"Jag med! Eller hur Cole?"
Cole flinade glatt mot Dani.
"Nja... du kittlas mest..."
Sedan skrattade han och lade armen om Dani.
"Nej, jag skojar bara. Vi står varandra nära allihop. Nikki, Dani och jag har ju växt upp tillsammans! Och sen kom lilla Charli till familjen."
Charli log och kurade ihop sig nära Cole.
"Ni verkar ha det så mysigt hela tiden." sa tjejkompisen lite avundsjukt.
"Det har vi." sa Nikki glatt.

"När hamnade vi i en romantisk komedi...?" sa en av killkompisarna.
Cole och de andra grabbarna skrattade.
"Tjejer kan ju bli lite sentimentala ibland." flinade Cole och sneglade lite retsamt på tjejerna.
Nikki brottade ner honom.
"Jag skämtade!" skrattade Cole.