Skriv om välstånd.
Våren 1998
Maxine, 4 ½, hade fått en roll i en musikvideo. Det lilla lockhåriga barnet,
som liknade en renässansängel, var perfekt i videon. Sången sjöngs av Maxines mamma Audrey och handlade om änglar.
Flickungen verkade trivas som fisken i vattnet och följde glatt regissörens instruktioner.
Hon improviserade en del, skuttade omkring i sina fina änglavingar och sjöng en snutt av låten.
Detta var något som video-skaparna fann mycket bedårande, så de lät improvisationerna och Maxines sång vara med i videon.
Men på kvällen, när de hade filmat i flera timmar, började Maxine tröttna.
Hon var sömnig och hungrig. Och hon och var ganska trött på vingarna
och de gammaldags puffiga underbyxorna, det var inte så bekvämt längre.
Hon satte sig bestämt ner i gräset och vägrade resa sig.
Audrey satte sig på huk framför Maxine.
"Vad är det älskling? Är det inte kul att spela in musikvideo?"
"Joooo..." sa Maxine dröjande. "Fast min mage vill ha mat."
Barnet klappade sig på sin nakna mage.
"Vi ska åka och äta om en stund." sa Audrey. "Men du Maxie, du har varit super-duktig idag - alla älskar dig."
"Mmmm..." sa Maxine. "Fast nu vill jag inte göra detta här mera."
"Men lilla raring... vi är strax klara. Och du kommer att få lite egna pengar."
Maxine gick och hämtade sina jeans och drog upp en skrynklig 1-dollarsedel ur fickan.
"Se! Jag är redan rik."
Audrey log.
"Du är fin du." sa hon och satte Maxine i sitt knä.
"Mamma... jag ska säga dig en sak," sa Maxine. "Jag vill inte vara ängel mera."
En ensam liten tår glittrade på hennes persikomjuka kind.
"Åh älskling..." sa Audrey. Hon pussade bort tåren. "Vad vill du vara då?"
"Jag vill vara tiger!" utropade Maxine. "Grrrrr...!"
Hon morrade sött och krökte sina små fingrar till klor.
Audrey skrattade.
"Åh du är min allra sötaste, finaste tiger!"
Audrey överöste sin lilla flicka med pussar.
"Är du kanske en ängla-tiger?" frågade hon sedan.
Maxine skakade på huvudet så att de mörka lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nope, nope, nope. Jag är en Maxine-tiger!"
Våren 1998
Maxine, 4 ½, hade fått en roll i en musikvideo. Det lilla lockhåriga barnet,
som liknade en renässansängel, var perfekt i videon. Sången sjöngs av Maxines mamma Audrey och handlade om änglar.
Flickungen verkade trivas som fisken i vattnet och följde glatt regissörens instruktioner.
Hon improviserade en del, skuttade omkring i sina fina änglavingar och sjöng en snutt av låten.
Detta var något som video-skaparna fann mycket bedårande, så de lät improvisationerna och Maxines sång vara med i videon.
Men på kvällen, när de hade filmat i flera timmar, började Maxine tröttna.
Hon var sömnig och hungrig. Och hon och var ganska trött på vingarna
och de gammaldags puffiga underbyxorna, det var inte så bekvämt längre.
Hon satte sig bestämt ner i gräset och vägrade resa sig.
Audrey satte sig på huk framför Maxine.
"Vad är det älskling? Är det inte kul att spela in musikvideo?"
"Joooo..." sa Maxine dröjande. "Fast min mage vill ha mat."
Barnet klappade sig på sin nakna mage.
"Vi ska åka och äta om en stund." sa Audrey. "Men du Maxie, du har varit super-duktig idag - alla älskar dig."
"Mmmm..." sa Maxine. "Fast nu vill jag inte göra detta här mera."
"Men lilla raring... vi är strax klara. Och du kommer att få lite egna pengar."
Maxine gick och hämtade sina jeans och drog upp en skrynklig 1-dollarsedel ur fickan.
"Se! Jag är redan rik."
Audrey log.
"Du är fin du." sa hon och satte Maxine i sitt knä.
"Mamma... jag ska säga dig en sak," sa Maxine. "Jag vill inte vara ängel mera."
En ensam liten tår glittrade på hennes persikomjuka kind.
"Åh älskling..." sa Audrey. Hon pussade bort tåren. "Vad vill du vara då?"
"Jag vill vara tiger!" utropade Maxine. "Grrrrr...!"
Hon morrade sött och krökte sina små fingrar till klor.
Audrey skrattade.
"Åh du är min allra sötaste, finaste tiger!"
Audrey överöste sin lilla flicka med pussar.
"Är du kanske en ängla-tiger?" frågade hon sedan.
Maxine skakade på huvudet så att de mörka lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nope, nope, nope. Jag är en Maxine-tiger!"