Skriv om ett samband & om att trotsa.
”Men lilla rara Cecilie… du skulle ju rita den
Svenska flaggan.” säger fröken.
”Ja, det vet jag, men jag gillar rött och vitt bättre.” svarar jag med min underliga Dansk-Svenska accent, som var så stark på den tiden, när jag var 8 år.
Jag fortsatte att fylla i rött på min flagga.
Fröken suckar, lite så där trött som vuxna kan göra när barn inte riktigt gör som skolfröknar har planerat.
”Jag tycker vi kan måla blommor till avslutningen istället.” säger Leni, min bästis. ”Blommor är mera somrigare än flaggor.”
Ny trött suck från fröken.
”Ja, ja, rita blommor då.”
Fröken går bort till katedern och mumlar i ogillande ton att Leni och jag alltid ska hålla ihop. Och vi uppfattar ordet ’trotsiga’.
”Fröken!” ropar Leni glatt. ”Ceci och jag är alltid trotsiga ihop!”
”Ja!” instämmer jag. ”Vi är ett samband!”
Fröken var nog glad att hon bara skulle ha oss i klassen ett år till.
När vi började mellanstadiet skulle en annan stackars lärare få sucka över det trotsiga sambandet Leni Simonsson och Ceci Olsen.
