En lat sommardag - Del 2

***
Ryan, som hunnit en bra bit bort, vände sig om och tittade om tjejerna kommit någon vart än.
Det hade de inte.
”Kom igen nu sölkorvar!” ropade han.
”Nä, vi orkar inte springa - det är för varmt!” sa Sheila.
”Ha!” sa Ryan. ”Det kommer börja växa mossa på er snart om ni bara ska sitta där!”
”Jag ska ge dig för mossa!”
Maureen började springa efter honom.
Sheila satt kvar. Hon skakade på huvudet år Ryan och Maureen.
”Springa i den här värmen… ni är galna.” ropade hon åt dem.
”Latmask!” svarade Ryan.
”Kom hit pysen, så får du en puss!” skrattade Sheila.
”Aldrig i livet!” svarade Ryan.
Nu sprang även Sheila ifatt Ryan.
Båda tjejerna slog armarna om honom.
”Vad ska vi göra med dig, sötnos?” sa Maureen.
”Ska vi pussa honom, kittla honom eller slänga honom i vattnet?” sa Sheila.
”Vi gör alla tre sakerna!” sa Maureen.
”Nej!” sa Ryan.
Han drog sig kvickt ur tjejernas grepp.
”Jag har en bättre idé: jag slänger er i vattnet istället!”
Han drog med sig Maureen och sprang mot vattnet.
De föll skrattande ner i vågorna.
”Sheila, hoppa i du med!” ropade Maureen.
”Ni är galna,” skrattade Sheila. ”men vad sjutton…”
Hon rusade också ner i vågorna.
***

En lat sommardag - Del 1

***
”Tänk att det bara är tre veckor kvar av sommarlovet…” suckade Maureen.”Då får får vi göra nåt kul av dom här veckorna.” sa Ryan.
”Inga fler äventyr bara.” sa Sheila.
”Jo, jag tänkte att vi skulle jaga lite fler banditer!” flinade Ryan.
Sheila skrattade och rufsade om hans hår.
”Inga fler äventyr och inga fler banditer, okej…?”
”Finns det nåt kul kvar då?” frågade Ryan.
”Skurken på Calypso Island var inte särskilt rolig.” sa Sheila.
”Nä, men lite spännande var det.” tyckte Ryan.
”Nej Ryan, jag håller med Sheila.” sa Maureen.
Hon strök med fingrarna över ärret i Ryans panna - ärret han fått när bankrånaren på Calypso Island slog till honom med sin pistol.
”Vad deppiga ni blev nu då...” sa Ryan.
Han reste sig och sprang iväg längs strandkanten.
”Kom, nu hittar vi på nåt!” ropade han till Maureen och Sheila.
”Vad får grabben all sin energi ifrån?!” sa Sheila.
”Jag har ingen aning.” skrattade Maureen.
”Det vore kul om det smittade av sig lite.” tyckte Sheila.
***

Ett skummande 4th of July - Del 3

***
”Jag tycker att tvättmedel i fontänen var en rolig idé.” sa Ryan när de gick hemåt.
David lade armen om sin son.
”Få nu inga idéer, grabben.”
”Jag vet en grabb som gjorde så här för flera år sedan.” sa Ryans farfar George.
Ryan såg på David.
”Hällde du tvättmedel i fontänen, pappa?”
”Vet jag inget om...” sa David oskyldigt.
Ryan, Sunshine och Maureen skrattade.
”Mamma, du är gift med en vandal!” sa Ryan.
”Då ska jag bara tala om att din mor inte heller är så oskyldig.” sa David. Han log.
”Vad gjorde hon?” ville Ryan veta.
”Hon och några andra tjejer satte tomteluva på Poseidon en jul.”
”Skyldig.” skrattade Kate.
”Ja, det där glömmer jag aldrig.” sa Maggie.
Ryan såg på Maggie.
”Var du också med?”
Maggie log.
”Jajamensan. Om det hittades på bus, var jag med.”
”Sätta tomteluva på Poseidon låter kul.” sa Maureen.
”Ja, det kanske vi ska göra till jul!” sa Ryan.
”Poseidon blir nog fin i tomteluva.” trodde Sunshine.
”Vad gör ni om nån kommer på er då?” frågade David med ett leende.
”Då skyller vi på att våra föräldrar är dåliga föredömen!” sa Ryan i självklar ton.
De vuxna skrattade.
”Jag visste väl att de förr eller senare skulle använda vårt förflutna emot oss” sa David.
”Självklart!” sa Ryan. ”Har ni gjort nåt mer kul bus?”
”Inget som vi berättar för er.” log Maggie.
”Nu blir vi ju bara ännu mer nyfikna fattar du väl...!” sa Ryan.
Maggie skrattade och rufsade om hans hår.
"Jag kan tänka mig det."
”Någonting mer kan ni väl berätta?” bad Maureen.
”Om ni berättar vad ni hittar på för bus.” sa Maggie.
”Vi, hitta på bus?” sa Ryan. ”Inte vi inte, vi är oskyldiga som små lamm.”
”Och det vill du att vi ska tro på?” skrattade Kate.
Ryan nickade och log. Ögonen glittrade.
”Mmm, det vill jag. Lite i alla fall.”
***

Ett skummande 4th of July - Del 2

***
Mitt på torget stod en fontän, där på en pelare tronade havsguden Poseidon. Vatten sprutade ner i fontänen. Och nedanför, runt havsguden honom fanns nereiderna, därbland Poseidons hustru Amfitrite. Havsgudens lille son Triton red på en fisk på fontänens kant och sprutade vatten ut ett horn.
Nu fanns även något som inte brukade finnas i fontänen - Clark och Joes lilla surpris: ett högt berg av tvättmedelsskum tornade upp sig.
Folk var mycket roade av den skummande fontänen.
Polismästare Norton var inte road. Han var högröd i ansiktet.
”Vem har gjort det här?” röt han.
Han såg på alla stadens ungdomar i publiken.
”Vem?!”
Det blev tyst bland invånarna i Delphi.
”Om ingen erkänner får varenda unge här straffarbete i sommar!”
Alla visste att polismästaren kunde göra löfte av sitt hot.
Clark gick upp på scenen och gick fram till mikrofonen som borgmästaren skulle tala i senare.
”Det var jag.” sa han skamset. ”Förlåt. Det var menat som ett litet skämt.”
Joe hoppade också upp på scenen.
”Nej, jag är Spartacus!” ropade han.
Alla som kände till historien om Spartacus skrattade.
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila följde Joes exempel.
Och fler följde dem. Snart var scenen nästan full av ungdomar från deras klass.
Nu visste inte polismästaren vem han skulle bestraffa.
Miss Coleman log mot sina elever. Hon hade läst om Spartacus för dem under vårterminen.
Borgmästaren började skratta. Han gick fram till mikrofonen.
”Är det inte härligt att ungarna här i vår stad ställer upp så här för varandra?”
Publiken applåderade och jublade.
***

Ett skummande 4th of July - Del 1

***
Det var en solig 4 juli-morgon i Delphi.
Stjärnbaneret vajade stolt på alla flaggstänger på torget vid Waverly Avenue.
En scen riggades upp och kläddes med röd-vit-blått flaggväv.
Senare på dagen skulle stadens borgmästare komma på besök.
Maureen Ryan, Sunshine och Sheila var redan ute och tittade på förberedelserna.
Deras klasskompisar Joe och Clark kom gående över torget, med var sitt stort paket tvättmedel i famnen.
”Vad ska ni göra med allt tvättmedel?” frågade Maureen.
Hon förstod att de inte skulle ha en tvättdag. Joe och Clark visste nog inte ens hur man hanterade en tvättmaskin.
Clark flinade förnöjt.
”Vänta så ska ni få se.”
”En liten överraskning för borgmästar’n.” flinade Joe.
”Det har kan aldrig sluta väl.” sa Maureen till Ryan, Sunshine och Sheila.
”Vi drar, så vi inte hamnar i trubbel.” sa Sheila.
De gick hem till Ocean Beach för att äta frukost.
Joe och Clark vinkade glatt till dem.
”Ni kommer gilla vår lilla surpris!” ropade Joe.
***

Gula (Frosseri)

***
2004

Vinnie Danelli ställde fram kvällens middag åt sina barn, 13-åriga Charli och 9-årige Ray.
”Vad mycket käk!” utbrast Ray.
Efter skilsmässan från barnens mor ett år tidigare fick Vinnie bara träffa sina barn en gång i månaden, så när den efterlängtade helgen kom ville han skämma bort dem ordentligt.
Nu hade han lagat så många av deras favoriträtter han hade kommit på.
”Det blir pasta och pizza och sen blir det pannkakor med glass till dessert.”
Ray fnissade.
”Glass börjar inte på P!”
”Pistachio.” föreslog Vinnie.
”Päron!” sa Ray.
”Fast choklad är godare.” tyckte Charli.
”Vad sägs om alla sorter som finns!” sa Vinnie.
Han ropade på en av sina hushållerskor.
”Åk till Baskin-Robbins och köp glass - en av varje sort!”
Hushållerskan gjorde stora ögon.
”En av varje…? Trettioen sorters glass…?”
”De har fler nu, men trettioen räcker.” sa Vinnie. ”Nu ska vi ha fest!”
”Jaaa! Fest!” jublade Ray och Charli.

När barnen hämtades av sin mor och mormor på söndagen berättade Ray om helgens fest.
”Vi fick massor med god mat, glass och godis. Och läsk!”
Mormodern gav barnen en djup, allvarlig blick.
”Frosseri. Det är en dödssynd, det vet ni va.”
Ray såg förskräckt ut. Han tog sin mormors ord på stort allvar.
Det såg ut som om han ångrade att han satt i sig så mycket godsaker.
Men Charli tog det kallt. Hon bara log.
”Synd eller inte, man måste få frossa lite emellanåt.” sa hon med en nonchalant axelryckning.
”Hon pratar precis som sin far.” sa mormodern med mycket ogillande ton. ”Om hon tar efter hans livsvanor kommer det gå illa.”
Rasande klev Charli ur bilen.
”Han vet åtminstone hur man har roligt här i livet!” skrek hon. ”Jag stannar här.”
Hon sprang mot sin fars stora hus igen.
Vinnie Danelli stod på trappan.
”Vad händer?” frågade han.
”Jag vill bo här hos dig.” sa Charli. ”Det är mycket roligare här.”
Vinnie kramade om sin dotter.
”Det går din mor aldrig med på prinsessan.”
Charli såg ner mot sin mors bil.
Ray, mamma och mormor stod nu utanför bilen och såg upp mot huset.
”Mormor bara pratar skit om dig hela tiden.” snyftade Charli.
”Sånt ska du inte bry dig om.” sa Vinnie lugnt.
”De kan dra åt helvete.” sa Charli.
Hon skrek:
”Hör ni det! Jag stannar här i Villa Di Lusso1! Jag är trött på ert skitsnack!”
Hennes mor rusade upp mot huset.
”Charli Isabella Danelli, om du inte kommer med oss nu får du aldrig träffa din far igen!”
Hon slet åt sig Charli och drog med sig henne nedför stentrappan.
”Pappa är bra mycket bättre än du!” skrek Charli.
Smack! Örfilen brände som eld på Charlis kind.
Charli slet sig fri.
Lite för hastigt. Hon föll ner i gruset.
Tårar av raseri och smärta rann nedför hennes kinder.
Hon såg hatiskt på sin mor och väste:
”Vaffanculo!”

Gula är Latin för Frosseri - en av de sju Dödsynderna
1 Villa Di Lusso = ”Villa Lyx”

Karaktärerna om sina liv/livsstilar: Kate

***
Här svarar mina karaktärer på 

vanliga frågor de får om sina liv & livsstilar

KATE:
Många frågar hur det kommer sig att Ryan är 1 år yngre än alla andra i sin klass. Det är för att han hoppade över en klass.
Allt började i första klass. Ryans lärare tyckte att han inte lyssnade på lektionerna, trodde bara han satt och drömde.
Men en dag var det en vikarie som kom på att han inte alls bara ”satt och drömde” - han hade redan gjort klart sina uppgifter.
Vikarien frågade då om han tyckte det var tråkigt att bli klar så fort.
Då svarade Ryan:
”Nä, inte så värst, då kan jag sitta för mig själv och filosofera lite.”

REBECCA tillägger:
Lillbrorsan är nästan 2 år yngre än flera av sina klasskamrater, eftersom många i vår stad är födda tidigt på året (januari-mars) och Ryan fyller inte förrän i november.
Jag tror Ryan är lite som en maskot för dem, för han är yngst och minst, hihi.

***

Karaktärerna om sina liv/livsstilar: Leni

***
Här svarar mina karaktärer på 
vanliga frågor de får om sina liv & livsstilar

LENI:
Jag får ofta frågan ”Hur känns det att ha en så stor rörig familj?”
Rörigt. Ha ha!
Nej då, det är kul. Jag behöver aldrig känna mig ensam.
Ibland kan det förstås vara skönt att få vara i fred, men det är lite svårt när man har 3 livliga småbrorsor hos morsan och en liten plutt till lillsyrra hos farsan.
(Linus, 13 år, är förstås inte så livlig längre - men tvillingarna, 5 år… yikes…! Och Lilla O, 14 månader, sitter inte stilla nån längre stund precis)

Många syskon = liv i luckan. Rörigt, men också kul.
Några av mina polare som är ensambarn brukar säga att de skulle vilja ha syskon.
Ceci & Peter: jag tänkte ha en auktion på eBay…
Hahaha!
***

Godispåsar & fisrumpor - del 2

***
"Middag!" ropade Malena.
Melwin och Noel rusade in i stugan.
Leni och Cecilie kom lugnt efter dem.
"Mamma! Mamma!" ropade Melwin. "Vet du, Martin togde min godispåse!"
Malena såg på sina små söner.
"Vad är det du säger? Tog Martin ditt godis?"
"Aaaaa!" sa Melwin och nickade.
"Och dom kallade Leni ett jäääättefult ord!" tillade Noel.
"Vad sa han för ord?" frågade Martins mamma Monika.
"Barnförbjudet ord!" sa Noel.
"Det börjar på F och slutar på A..." sa Leni menande.
"Vad har flugit i honom? Han är ju som förbytt!" suckade Monika.
"Jag ska prata med honom." sa Aron, Malenas bror och Martins far. "Martin, kom ner hit nu!"

Martin kom lojt ner från övervåningen.
"Vad är det?" sa han uttråkat.
"Kan du ge mig en enda bra anledning till varför du tar godis från din lille kusin."
Martin rullade med ögonen och suckade.
"Men vad fan, det var ju ett skämt!"
"Väldigt dåligt skämt." sa Aron. "Nu ber du både Melwin och Leni om ursäkt och sen köper du nytt godis till Melwin."
"Men då måste jag ju cykla ända till stan...!" stönade Martin.
"Just det." sa Aron lugnt. "Du kan åka in till ICA efter middagen. Nu ber du om ursäkt."
"Vad ska jag be Leni om ursäkt för?"
"För det fula ordet du kallade henne." sa Monika.
"För det första var det inte jag som sa fi... det fula ordet och för det andra så kastade hon tång på oss!"
"Det skulle jag också ha gjort." sa Monika.
"Förlåt då." sa Martin till Leni.
"Nu vill Melwin ha en ursäkt!" sa Noel.
"Förlåt så mycket." sa Martin, utan att titta på Melwin.
"Du ska se Melwin i ögonen när du säger förlåt." sa Aron.
Martin satte sig på huk framför Melwin och sa, i överdrivet larvig ton:
"Förlåt så mycket. Jag ska köpa nytt godis åt prinsen sen."
"Tack så mycke' - fis'umpa!" sa Melwin med ett brett leende.
***

Jeff Foxworthy about a Georgia man...

... who should wear a "I'm stupid" sign...

They found this animal. He picked it up by the tail.
And he said "look, it ain't even cut up or bloody or nothin' !"
And apparently, "nothing" is the word that brings
a beaver back to conciousness.
Because that was about the moment the beaver
reached out and bit his nipple off.

[audience laughs]

Jeff:
Did not bite it, bit it off. O-F-F, off, bit it off.
That is a new kind of hurt right there.

Jeff Foxworthy - Blue Collar Comedy Tour
***

Bill Engvall: Here's your sign!

***
"Stupid people should have to wear signs that just say, 'I'm Stupid' "
- Bill Engvall

So, anyway. I'm trying to be nice to this woman in lost luggage,
and I say:
"Excuse me!"
And she goes:
"Can I help you?"
I said:
"Yes ma'am. You lost my luggage."
She looks me right in the eye, and goes:
"Has your plane landed yet?"
I said:
"No princess! I'm having an out-of-body experience!
I'm just checking on them!"

Here's your sign!

***

I was in the store the other day, and I'm buying some new pants.
I put the pants on the counter to buy them,
and the little girl behind the counter goes:
"Are you gonna buy those?"
I said:
"Nope, gonna steal them! I just wanted you to
see them before I walked out with them."

Here's your sign!

Bill Engvall - Blue Collar Comedy Tour

***

Mitt kungarike för en... åsna...

***
Shakespeare's Rickard III spelas på teatern och skådespelaren deklamerar:
"En häst. Mitt kungarike för en häst."
Då hörs ifrån publikläktaren:
"Går det inte lika bra med en åsna?"
"Jo, för all del," svarar skådespelaren. "varsågod och stig ner!"
*
*

Godispåsar & fisrumpor

***
”Wow! Vilken godispåse! Får man kolla.”
Melwin såg gråtfärdig på när hans 18-årige kusin Martin tog hans godispåse och kikade i den.
”Näää! Min godis!” skrek Melwin.
”Jag bara kollar lite vad du har.” flinade Martin och stoppade in några godisbitar i munnen.
Leni slet godispåsen ur handen på sin kusin och gav tillbaka den till Melwin.
Cecilie satte sig intill Melwin och kramade honom.
”Vad fan håller du på med, Martin?” röt Leni.
”Vaddå...? Jag bara skojade lite med lillkillen.” sa Martin. Han fortsatte att flina.
Hans två kompisar skrattade också.
Leni och Cecilie blängde på Martin och på hans kompisar.
”Ja, ta godis från småbarn måste vara skitkul.” sa Cecilie.
”Men för helvete!” sa Martin. ”Jag skämtade ju bara!”
”Skämtade?” sa Leni. ”Ser du nån här som skrattar eller? Förutom Bill och Bull bakom dig?”
”Vi drar.” sa Martin till sina flinande kompisar.
”Vilken trist jävla fitta din kusin har blivit.” sa en av Martins kompisar.
Leni tog upp en tångruska och slängde den i huvudet på killen.
Killarna vände sig om om blängde på tjejerna.
”Vad fan håller ni på med?” tjöt killen som fått tångruskan på sig.
”Vi bara skojar lite!” ropade Cecilie tillbaka. ”Ni hade väl humor?”
Killarna bara fnyste.
”Bill och Bull, man får inte säga fitta!” skrek Noel efter dem. ”Jävla fisrumpor!”
”Jävla fis’umpor!” ekade Melwin.
***

Karaktärerna om sig själva 9: Dylan

***
Karaktärerna om sig själva
(om du vill veta mer: 

ställ gärna frågor till karaktärerna i kommentars-rutan)


DYLAN

Namn: Dylan Cailyn Breslin
Smeknamn: D, Dil, Ghost Girl
Ålder: 14 år & 10 månader (Dec. 1990 - Okt. 2005)
Födelsedag: 10 december
Hårfärg: Nästan svart
Ögonfärg: Blå
Bor: Lite olika ställen, men just i NYC

Favoriter:
Mat: Pancakes w. Maple syrup (frukost), pizza, pasta, pretzels
(samma som Eli - vad originell jag är *lol*)
Dryck: Vatten, Pepsi
Sport: Simning
Ämne i skolan: English, Arts

Går i kyrkan: Ibland, med Eli

Hatar/ogillar:
Mardrömmar, barnmisshandlare, folk som sviker,
när någon är dum mot dem jag älskar, BC Hill

Älskar:
Eli
***

Karaktärerna om sig själva 8: Eli

***
Karaktärerna om sig själva
(om du vill veta mer: ställ gärna frågor till karaktärerna 
i kommentars-rutan)

ELI

Namn: Eli Sebastian Sawyer
Smeknamn: E, Sawyer

(Mindre trevliga smeknamn: Freak, Ghost Boy)
Födelsedag: 9/10 1993
Hårfärg: Ljusbrunt
Ögonfärg: Blå
Bor: New York

Favoriter:
Mat: Pizza, pasta, pretzels (om det räknas till mat)
Dryck: Vatten, Root Beer, Coke
Sport: Baseball
Ämne i skolan: Arts

Går i kyrkan: Ibland, och tänder ljus för de jag ber för eller saknar

Hatar/ogillar:
Blue Creek Hill, sjukhus, mardrömmar

Älskar:
Min syster & min bästa, speciella vän Dylan
***

SkrivPuff: Utmaning 321 - 17 november

Skriv en berättelse som innehåller orden själ, skäl och stjäl.


Krister, Helena & Tony om skäl, själ och att stjäla:

Krister:
Vi har bara haft barnen hos oss i elva månader, men det känns som de alltid har tillhört vår familj.
När Johan frågade om vi ville ta hand om Tony och Colette tvekade vi inte en sekund med att svara ja.
När folk nu frågar hur vi kunde ta hand om två främmande barn svarar vi att vi gjorde det av främst ett skäl: rädda dem från ett liv i helvetet!
Nu är Tony och Colette en del av vår familj - för alltid - och ingen ska någonsin skada dem igen!

Helena:
Colette sover djupt intill mig här i sängen nu när jag skriver detta.
I natt drömde hon mardrömmar. Hon tassade gråtande in till oss och bad att få sova här.
Det gör så ont i min själ när jag tänker på allt lilla Colette och lille Tony tvingats utstå.
Jag kommer aldrig förstå hur man kan göra barn så illa!
***
Nu vaknar Colette. Hon undrar varför mamma gråter.
”Drömde du också mardrömmar?” frågar hon.
Jag tar min lilla unge i famn och håller om henne. Länge.
Tony kommer in till oss. Han tvekar lite, men sedan kryper han upp till oss i sängen.
Colette och jag håller om honom. Länge.

Tony:
Jag hatade att stjäla. Men jag var tvungen för att jag och Colette skulle överleva.
Ibland smugglade jag hem mat. Om någon kom på mig fick vi stryk eller andra straff.
Nu behöver jag aldrig stjäla mer. Jag kan få mat när jag vill.
Vi behöver aldrig få stryk mer. Nu får vi massor med kärlek istället.
Ibland tror jag att allt bara är en saga eller en dröm. Jag måste nypa mig hårt i skinnet.
Vi har det så bra nu.
Ibland blir Colette och jag ledsna, rädda eller arga för nånting, ibland vet vi inte varför.
Men då finns det alltid nån där som kramar oss, tröstar oss och tårkar våra tårar.
***

Telefonsamtalet

November 2009
***
En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor.

***
”Börja” #11. 


***
Telefonen ringde för tredje gången på fem minuter. 

Jag gav upp, jag måste svara. 

Jag famlade i mörkret, lyfte luren och lyssnade.


Jag var så nyvaken att jag inte riktigt kunde ta in vad personen i andra änden sagt.
Jag bad kvinnan upprepa.
När samtalet var över var jag så skakig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Jag vände mig om i sängen för att väcka Krister, men så insåg jag att han redan åkt till jobbet.
Jag suckade.
Jag kände att jag var tvungen att prata med någon, annars skulle jag explodera!
Frida ville jag inte väcka så här tidigt, hon var ledig från skolan och behövde sova.
Jag tog upp luren igen och slog min brors nummer.


Johan Simonsson svarade snabbt.
”Hej Helena! Nej, ingen fara vi har precis gjort oss klara här. Jag ska skjutsa Leni till skolan och sen ska jag till jobbet. Hur är det med er då?”
Johan lyssnade ett tag på sin syster.
Leni stod bredvid och undrade vad de pratade om.
När Johan lade på luren såg Leni frågande och oroligt på honom.
”Vad ville Helena? Har det hänt något?”
Till hennes lättnad log Johan.
”Ja, det har hänt saker, men inget tråkigt. Helena fick precis ett roligt besked.”
”Meh! Berätta innan jag blir galen!” sa Leni.
Johan skrattade.
”Grattis får jag väl säga. Tony och Colette har nu officiellt blivit dina nya kusiner!”
Leni skrek av glädje!
***

Den lille tjuven - del 8

Annandag jul - 26 december 2008

”Jag vet hur mitt namn ser ut.” sa Noel.
Han tittade på ett av paketen.
”Nä, inte mitt. Vad börjar hons namn på?”
Han pekade på Colette.
”Colette börjar på C.” sa Frida.
”Det här är ett paket med C!” sa Noel. ”Här Colette.”
Colette tog blygt emot paketet.
Noel såg på Tony som också satt sig nära Krister.
”Du heter Tony. Vad börjar ditt namn på?”
”T.” svarade Tony och log mot Noel.
Noel tittade bland julklapparna.
”T! Det är till dig!” sa Noel glatt.
Han gav Tony ett stort rött paket.
Tony såg storögd på Helena och sedan på Krister.
”Till mig? Får jag julklapp?”
Han rusade upp och kramade Helena och sedan kramade han Krister.
”Tack snälla!”
”Du får se om du gillar innehållet innan du tackar.” skojade Krister. ”Tänk om det är ruttna geléråttor.”
”Då får du äta dom.” sa Tony.
Sedan såg han ner i golvet, rädd att hans skämt kunde ogillas.
Hade han varit för kaxig nu?
Men Krister bara skrattade och rufsade om Tonys hår.

När alla öppnat sin julklappar gick Colette fram till Helena.
”Vad fick du i julklapp, mamma?”
Helena lyfte upp Colette i sitt knä.
”Något riktigt värdefullt.” sa Helena. ”Två vackra diamanter.”
Tony kom fram till dem.
”Fick du diamanter?”
”Får jag se på dom?” frågade Colette.
”Mamma menar att ni är diamanterna.” sa Krister.
”Tony, vi är diamanter!” sa Colette förtjust.
Hon såg på de andra och log strålande.
Hon förstod inte riktigt varför de satt med tårar i ögonen…
Men hon såg också att de log, så de var nog lika lyckliga som hon själv.
***

Den lille tjuven - del 7

Annandag jul - 26 december 2008

”Jag ser fler som säkert kommer bli goda vänner.” sa Helena.
De såg på Linus och Tony som satt i trappan och pratade.
”Mamma, kan Tony sova över hos mig nån gång?” frågade Linus.
Malena log.
”Det ska nog gå bra.”
Linus och Tony gjorde en high-five.

”Vi kanske borde gå in i vardagsrummet nu, och kolla att inte tvillingarna bus har rivit inredningen.” skojade Malena.
Alla gick in i vardagsrummet.

Noel och Melwin och Colette stilla och lugnt satt vid julgranen.
”Kolla!” utbrast Noel. ”Massor med paket - fast det inte är julafton idag!”
”Ja, ni var ju inte här på julafton så ni får era julklappar från oss idag istället.” sa Helena.
”Vi får julklappar idag med!” tjöt Noel lyckligt.
De vuxna skrattade.
”Vilken lyx va?” sa Krister. ”Vill ni öppna dem nu?”
”JAAAA!” skrek Noel och Melwin i kör.
”Då är det julklappsutdelning!” meddelade Krister.
Frida, Leni och Linus satte sig hos de små barnen vid julgranen.
De vuxna satte sig i sofforna.
”Sitt här pappa.” sa Colette och klappade på platsen intill sig.
Krister slog sig ner på golvet, bredvid den lilla flickan.
Colette kröp nära honom och stoppade tummen i munnen.
***

Den lille tjuven - del 6

Annandag jul - 26 december 2008

Colette och Tony såg blygt på sina nya släktingar som nu kom för att fira Annandag jul.
De hade sett fram emot att träffa alla, men det kändes lite pirrigt.
Colette höll sig tätt intill Helena, klängde sig fast vid sin nya mamma.
Tony stod lite avvaktande en bit upp i trappan.
Han kände sig skamsen när han såg Malena, han hade ju bara för ett par dagar sedan stulit hennes plånbok.
Men Malena var inte arg på honom alls. Hon gick fram och hälsade på honom först.
”Förlåt för att jag knyckte din plånbok…” mumlade Tony och tittade ner i golvet.
Malena log och strök honom över kinden.
”Tänk inte på det mer,” sa hon. ”det är över nu vännen.”
Tony tyckte att Malena var fantastisk som ens ville prata med honom efter det han gjort!
Johan kom fram till honom och gav honom en kram.
”Allt bra med dig grabben?”
Tony nickade.
”Men det känns fortfarande som en dröm alltihop.”
Leni och Linus kom också fram och hälsade på Tony.
Nu kände sig Tony inte så blyg längre.
Alla var så snälla mot honom och verkade tycka om honom.

Noel och Melwin såg nyfiket på Colette.
”Vem är hon?” frågade Noel.
”Det är vår nya familjemedlem.” sa Frida.
”Vad heter du?” frågade Noel.
”Colette.” svarade Colette blygt.
”Hur många år är du?” ville Noel veta. ”Jag är fyra och ett halvt.”
”Jag är sex år.” sa Colette.
”Jag åsså är fura och halv.” sa Melwin.
”Noel och Melwin är tvillingar.” förklarade Frida för Colette.
”Ska vi leka sen?” sa Noel. ”Jag, du och Melwin kan leka.”
Colette log mot tvillingarna.
Sedan drog hon försiktigt i Helenas klänningsärm.
”Vad är det hjärtat?” frågade Helena mjukt.
”Får jag visa dom julgranen?” nästan viskade Colette.
Helena log.
”Spring iväg ni.”
Colette, Noel och Melwin sprang in i vardagsrummet.
Colette var två år äldre än tvillingarna, men på grund av vanskötsel och undernäring var hon så liten för sin ålder att det var lätt att tro att hon var mycket yngre.
”Här knyts det vänskapsband.” skrattade Krister. ”Den där trion kommer bli bästisar innan dagen är slut.”
***

Ny modetrend i Delphi, CA…?

***
En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor.

”Börja” #29

***
När jag såg mig i spegeln förstod jag. 

Alla leende människor jag hade mött på väg till jobbet. 

De hade i själva verket hållit sig för skratt.

"Jag vet att det är nittonhundrasjuttio nu, Rebecca, men det där är väl lite väl groovy," flinade min jobbarkompis och klasskamrat Steve.
"Håll truten Steve!"
Jag boxade lätt till honom på armen.
Sedan vände jag mig mot min spegelbild igen.
Rebecca McKenzie, sa jag bestämt till mig själv. När man ska gå ut kan det vara bra att ta ur papiljotterna ur håret först!


Hemma höll de på att skratta ihjäl sig när jag vid middagen berättade om mitt lilla misstag.
"Tänk om du går till skolan och jobbet i pyjamas i morgon!" fnissade Ryan.
"Passa dig…" varnade jag.
Men min lillebror bara skrattade.
"Kan du inte gå dit med både pyjamas och hårrullar!"

(Visst är småbröder helt underbara och gulliga…?)
***