*
Grattis Dante!
lördag, juli 14, 2012
lördag, juli 07, 2012
Holly ♥ Alex - del 82
*
Alex
Holly och Libby följde med mig till rektorsexpeditionen, som sällskap och moraliskt stöd.
Jag knackade på rektorns dörr och när han öppnade lämnade jag fram lappen från lunchtanten.
Rektorn log.
"Hmmm... men det här var ju inte så farligt." sa han bara när han läste lappen. "Men matsalen är ingen plats att uppträda på. Se till att uppföra dig i fortsättningen Alex."
Jag nickade.
"Det ska jag göra Sir."
När rektorn vände och gick in på sitt kontor igen hörde vi att han skrockade glatt.
"Tur att vi har en cool rektor som inte straffar sina elever för minsta lilla grej." sa jag.
"Ja, det var tur för dig, min lilla rebell." sa Holly och log. "Men du sjöng jättefint. Tack."
Hon lade armen om min midja och gav mig en puss på kinden.
Jag log brett mot henne.
"Jag kanske borde sjunga för dig oftare."
Holly skrattade och nickade glatt.
Jag fick en puss till.
Alex
Holly och Libby följde med mig till rektorsexpeditionen, som sällskap och moraliskt stöd.
Jag knackade på rektorns dörr och när han öppnade lämnade jag fram lappen från lunchtanten.
Rektorn log.
"Hmmm... men det här var ju inte så farligt." sa han bara när han läste lappen. "Men matsalen är ingen plats att uppträda på. Se till att uppföra dig i fortsättningen Alex."
Jag nickade.
"Det ska jag göra Sir."
När rektorn vände och gick in på sitt kontor igen hörde vi att han skrockade glatt.
"Tur att vi har en cool rektor som inte straffar sina elever för minsta lilla grej." sa jag.
"Ja, det var tur för dig, min lilla rebell." sa Holly och log. "Men du sjöng jättefint. Tack."
Hon lade armen om min midja och gav mig en puss på kinden.
Jag log brett mot henne.
"Jag kanske borde sjunga för dig oftare."
Holly skrattade och nickade glatt.
Jag fick en puss till.
Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex
Holly ♥ Alex
onsdag, juli 04, 2012
onsdag, juni 27, 2012
tisdag, juni 19, 2012
19/6 2012: Skrivarbloggen 3 år!
Grattis skrivarbloggen
3 år!
Wohooo!!! ^_^/
(Klicka på bilden för att se en större version)
fredag, juni 15, 2012
Prison Blues - del 7
*
Dr. Fleming kastade sig ner intill honom och knöt snabbt upp hans slips och knäppte upp några knappar i hans skjorta.
"Ring ambulans!" skrek hon till fångvaktarna.
En av männen sprang iväg för att ringa efter hjälp.
Ambulansen kom fort och de duktiga männen från sjukhuset gjorde allt för att få igång fängelsedirektörens hjärta. Men förgäves.
Den gamle mannen dödförklarades tjugo minuter senare.
Dr. Fleming ringde själv till hans hustru och lämnade det tragiska beskedet.
"Jag sa att han skulle ta det lugnt, särskilt i den här hettan..." snyftade hustrun. "Men han sa bara att jag inte skulle oroa mig..."
"Han var en mycket fin man." sa Anna Fleming. "Vi kommer att sakna honom."
Baker och hans mannar sörjde inte sin gamle chef.
"Den gamle gubben var alldeles för blödig. Nu kommer vi äntligen att få en riktig karl till chef, en som vet hur man handskas med slöddret här. Han kommer att visa att detta är ett fängelse och ingen jävla söndagsskola."
Bakers onda skratt ekade i fängelsebyggnaden.
Dr. Fleming kastade sig ner intill honom och knöt snabbt upp hans slips och knäppte upp några knappar i hans skjorta.
"Ring ambulans!" skrek hon till fångvaktarna.
En av männen sprang iväg för att ringa efter hjälp.
Ambulansen kom fort och de duktiga männen från sjukhuset gjorde allt för att få igång fängelsedirektörens hjärta. Men förgäves.
Den gamle mannen dödförklarades tjugo minuter senare.
Dr. Fleming ringde själv till hans hustru och lämnade det tragiska beskedet.
"Jag sa att han skulle ta det lugnt, särskilt i den här hettan..." snyftade hustrun. "Men han sa bara att jag inte skulle oroa mig..."
"Han var en mycket fin man." sa Anna Fleming. "Vi kommer att sakna honom."
Baker och hans mannar sörjde inte sin gamle chef.
"Den gamle gubben var alldeles för blödig. Nu kommer vi äntligen att få en riktig karl till chef, en som vet hur man handskas med slöddret här. Han kommer att visa att detta är ett fängelse och ingen jävla söndagsskola."
Bakers onda skratt ekade i fängelsebyggnaden.
Prison Blues - del 6
*
Baker såg varken rädd eller särskilt skakad ut när fängelsedirektören skällde ut honom en stund senare.
"Jag gör bara mitt jobb Sir."
"Ditt jobb är inte att nästan ha ihjäl våra interner!" röt fängelsedirektören. "Pojken kunde ha fått rabies av råttbetten och fan vet vad...!"
Baker skakade flinande på huvudet som om han tyckte att hans chefs åsikter var patetiska.
"Jag ska se till att du blir av med jobbet Baker." morrade fängelsedirektören. "Det borde jag ha gjort för längesen."
Baker skrockade.
"Jag kommer att jobba här längre än du, din gamle stofil."
Fängelsedirektören flämtade, men inte på grund av fångvaktarens uppstudsiga kommentar, utan av värmen.
Svetten lackade i hans ansikte och håret var vått, det såg ut som han nyss hade duschat.
"Är ni okej Sir?" frågade Dr. Fleming oroligt.
Hennes chef nickade och log blekt.
"Ingen fara. Jag är okej."
Men han såg inte ut att må okej alls.
Sommarens värmebölja var obarmhärtig för de flesta, men fängelsedirektören var dessutom en äldre man med stressigt jobb och svagt hjärta.
Nu blev den gamle mannen plötsligt blekgrå i ansiktet och stönande av smärta tog han sig för bröstet.
Innan någon han reagera föll han ihop på golvet utanför cellerna.
Baker såg varken rädd eller särskilt skakad ut när fängelsedirektören skällde ut honom en stund senare.
"Jag gör bara mitt jobb Sir."
"Ditt jobb är inte att nästan ha ihjäl våra interner!" röt fängelsedirektören. "Pojken kunde ha fått rabies av råttbetten och fan vet vad...!"
Baker skakade flinande på huvudet som om han tyckte att hans chefs åsikter var patetiska.
"Jag ska se till att du blir av med jobbet Baker." morrade fängelsedirektören. "Det borde jag ha gjort för längesen."
Baker skrockade.
"Jag kommer att jobba här längre än du, din gamle stofil."
Fängelsedirektören flämtade, men inte på grund av fångvaktarens uppstudsiga kommentar, utan av värmen.
Svetten lackade i hans ansikte och håret var vått, det såg ut som han nyss hade duschat.
"Är ni okej Sir?" frågade Dr. Fleming oroligt.
Hennes chef nickade och log blekt.
"Ingen fara. Jag är okej."
Men han såg inte ut att må okej alls.
Sommarens värmebölja var obarmhärtig för de flesta, men fängelsedirektören var dessutom en äldre man med stressigt jobb och svagt hjärta.
Nu blev den gamle mannen plötsligt blekgrå i ansiktet och stönande av smärta tog han sig för bröstet.
Innan någon han reagera föll han ihop på golvet utanför cellerna.
onsdag, juni 13, 2012
måndag, juni 11, 2012
11 juni: Grattis David!
Happy Birthday David!
Love,
Kate
Rebecca & Ryan
Maggie, Maureen
Sunny
Mom & Dad
Adina & Asher
Sue
Vivienne & Harry
Love,
Kate
Rebecca & Ryan
Maggie, Maureen
Sunny
Mom & Dad
Adina & Asher
Sue
Vivienne & Harry
söndag, juni 10, 2012
Solrosen - del 4
*
Ernst hjälpte Åsa upp och kramade om henne.
”Stackars tös. Men du är trygg nu. Han kan inte skada dig mer.”
Åsa stirrade på sin makes livlösa kropp.
”Är han…?”
Ernst kramade henne hårdare.
”Aldrig mer.”
Två små änglar satt på ett moln uppe i himlen och log mot varandra.
”Mamma är trygg nu.” sa Elias. ”Pappa kan aldrig slå henne mera.”
”Vad bra att vi sände henne en skyddsängel.” sa Tomasine.
Ernst hjälpte Åsa upp och kramade om henne.
”Stackars tös. Men du är trygg nu. Han kan inte skada dig mer.”
Åsa stirrade på sin makes livlösa kropp.
”Är han…?”
Ernst kramade henne hårdare.
”Aldrig mer.”
~ ~ ~
Två små änglar satt på ett moln uppe i himlen och log mot varandra.
”Mamma är trygg nu.” sa Elias. ”Pappa kan aldrig slå henne mera.”
”Vad bra att vi sände henne en skyddsängel.” sa Tomasine.
Solrosen - del 3
*
Radion spelade den där käcka låten om Beatles. Den hade visst kommit på en sjätteplats i Eurovision Song Contest för någon månad sedan.
"Beatles gav oss sin musik
Flickor tjöt i vilda skrik
Alla skivor har vi kvar
Vi ska minnas Ringo Starr
Och George och Paul och John"
Ernst Falk skruvade ner ljudet på radion när han hörde skrik från Lundbergs trädgård.
”Den satans karl’n är på henne igen.”
Den gamle mannen reste sig sammanbitet och gick ut i redskapsskjulet och hämtade en stor spade.
Just som Klas måttade en spark mot sin hustrus oskyddade kropp höjde Ernst spaden och drämde den i huvudet på sin granne.
Blodet rann när Klas föll till marken.
”Du ska aldrig mer bära hand på din älskade.” sa Ernst.
Klas ögon såg med skräck på grannen.
Sedan drog han sitt sista andetag.
Radion spelade den där käcka låten om Beatles. Den hade visst kommit på en sjätteplats i Eurovision Song Contest för någon månad sedan.
"Beatles gav oss sin musik
Flickor tjöt i vilda skrik
Alla skivor har vi kvar
Vi ska minnas Ringo Starr
Och George och Paul och John"
Ernst Falk skruvade ner ljudet på radion när han hörde skrik från Lundbergs trädgård.
”Den satans karl’n är på henne igen.”
Den gamle mannen reste sig sammanbitet och gick ut i redskapsskjulet och hämtade en stor spade.
Just som Klas måttade en spark mot sin hustrus oskyddade kropp höjde Ernst spaden och drämde den i huvudet på sin granne.
Blodet rann när Klas föll till marken.
”Du ska aldrig mer bära hand på din älskade.” sa Ernst.
Klas ögon såg med skräck på grannen.
Sedan drog han sitt sista andetag.
Solrosen - del 2
*
”Du bryr dig bara om din jävla blomma.” morrade Klas. ”Om du hade tagit ögonen ifrån ogräset en enda sekund den där dagen hade du kunnat förhindra att någon förde bort och mördade våra barn.”
Han bröt söner solrosens långa skaft, slängde den trasiga växten i marken och stampade på den.
Åsa blev torr i munnen.
”Det… det var du som var hemma med Elias och Tomasine dagen då dom försvann.” sa hon med darrig röst.
Pang!
Örfilen kom snabbt.
Åsa stapplade baklänges och snubblade i gräset. Hon föll och landade på mage.
”Om du inte var en så värdelös morsa hade våra ungar levt idag!” vrålade Klas.
Han sparkade och sparkade på det snyftade byltet i gräset.
Åsa kände hur livet i magen slutade att sparka.
På bara några veckor hade hon nu förlorat tre barn.
”Du bryr dig bara om din jävla blomma.” morrade Klas. ”Om du hade tagit ögonen ifrån ogräset en enda sekund den där dagen hade du kunnat förhindra att någon förde bort och mördade våra barn.”
Han bröt söner solrosens långa skaft, slängde den trasiga växten i marken och stampade på den.
Åsa blev torr i munnen.
”Det… det var du som var hemma med Elias och Tomasine dagen då dom försvann.” sa hon med darrig röst.
Pang!
Örfilen kom snabbt.
Åsa stapplade baklänges och snubblade i gräset. Hon föll och landade på mage.
”Om du inte var en så värdelös morsa hade våra ungar levt idag!” vrålade Klas.
Han sparkade och sparkade på det snyftade byltet i gräset.
Åsa kände hur livet i magen slutade att sparka.
På bara några veckor hade hon nu förlorat tre barn.
Solrosen - del 1
Tack fina Anitha för inspirationen! Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Solrosen nådde strax över takåsen på den lilla lekstugan, och Åsa vårdade den ömt.
Den vackra blomman var favoriten i trädgården och den gav henne lite tröst i sorgen efter barnen. Tomasine och Elias hade hjälpt till att plantera solrosen och de hade älskat den lika mycket som deras mamma gjorde.
Det högg till i hjärtat av gråt varje gång Åsa inte hörde tvillingarnas glada skratt i huset eller trädgården.
Den senaste månaden hade hon gått hemma som i ett töcken och väntat på att barnen skulle komma tillbaka, hjärtat ville inte acceptera att de var borta för alltid.
”Det är ditt fel att dom försvann.” sa en giftig röst bakom henne. ”Du skulle se till dom, men inte ens det klarar du av.”
Åsa stelnade till när hon kände att Klas stod alldeles intill henne.
Hon hade inte hört att han kommit ut ur huset, som vanlig smög han som en panter.
Som av en reflex lade Åsa händerna över den putande magen där ett nytt litet liv bodde.
Solrosen nådde strax över takåsen på den lilla lekstugan, och Åsa vårdade den ömt.
Den vackra blomman var favoriten i trädgården och den gav henne lite tröst i sorgen efter barnen. Tomasine och Elias hade hjälpt till att plantera solrosen och de hade älskat den lika mycket som deras mamma gjorde.
Det högg till i hjärtat av gråt varje gång Åsa inte hörde tvillingarnas glada skratt i huset eller trädgården.
Den senaste månaden hade hon gått hemma som i ett töcken och väntat på att barnen skulle komma tillbaka, hjärtat ville inte acceptera att de var borta för alltid.
”Det är ditt fel att dom försvann.” sa en giftig röst bakom henne. ”Du skulle se till dom, men inte ens det klarar du av.”
Åsa stelnade till när hon kände att Klas stod alldeles intill henne.
Hon hade inte hört att han kommit ut ur huset, som vanlig smög han som en panter.
Som av en reflex lade Åsa händerna över den putande magen där ett nytt litet liv bodde.
lördag, juni 09, 2012
Suddgummit - del 4
*
Mia, Holly och Libby fnissade när Alex blev rosig om kinderna.
Han blev alltid lika blyg och generad när någon tjej pussade och kramade honom.
Alex log generat, harklade sig och lutade sig tufft mot sitt skåp.
”Eh… vi kanske ska gå till lektionen nu…” mumlade han.
Holly lade armen om sin bästa vän.
”Älskling, vi har lunchrast nu.” fnissade hon.
Alex skrattade.
”Ja… det visste jag väl. Skulle bara se om du var vaken.”
Holly svarade med att kittla honom. Libby och Mia hjälpte glatt till.
”Det finns ingen som är så kittlig som du är Alex!” skrattade Mia.
”Hrmpf… tack så mycket.” muttrade Alex.
Han lyckades (med ganska stora svårigheter) att komma undan de tre tjejernas kittlingsattacker.
Holly, Libby och Mia blev alldeles varma i hjärtat när deras söte killkompis gav dem ett charmigt busleende och sprang mot skolans ytterdörrar.
”Kom då!” ropade han glatt. ”Vi går ut i solskenet!”
Alex var som en liten ivrig kalv som skulle få komma ut i gröngräset.
”Han är sååå gullig!” sa Mia kärleksfullt.
Holly och Libby nickade instämmande.
Alex väntade otåligt borta vid dörrarna.
”Ska ni stå där hela dagen och snacka eller?” retades han.
”Nej gullunge, vi kommer nu!” skrattade Holly.
Tjejerna skyndade bort till dörrarna och följde efter Alex ut i den varma vårsolen.
Mia, Holly och Libby fnissade när Alex blev rosig om kinderna.
Han blev alltid lika blyg och generad när någon tjej pussade och kramade honom.
Alex log generat, harklade sig och lutade sig tufft mot sitt skåp.
”Eh… vi kanske ska gå till lektionen nu…” mumlade han.
Holly lade armen om sin bästa vän.
”Älskling, vi har lunchrast nu.” fnissade hon.
Alex skrattade.
”Ja… det visste jag väl. Skulle bara se om du var vaken.”
Holly svarade med att kittla honom. Libby och Mia hjälpte glatt till.
”Det finns ingen som är så kittlig som du är Alex!” skrattade Mia.
”Hrmpf… tack så mycket.” muttrade Alex.
Han lyckades (med ganska stora svårigheter) att komma undan de tre tjejernas kittlingsattacker.
Holly, Libby och Mia blev alldeles varma i hjärtat när deras söte killkompis gav dem ett charmigt busleende och sprang mot skolans ytterdörrar.
”Kom då!” ropade han glatt. ”Vi går ut i solskenet!”
Alex var som en liten ivrig kalv som skulle få komma ut i gröngräset.
”Han är sååå gullig!” sa Mia kärleksfullt.
Holly och Libby nickade instämmande.
Alex väntade otåligt borta vid dörrarna.
”Ska ni stå där hela dagen och snacka eller?” retades han.
”Nej gullunge, vi kommer nu!” skrattade Holly.
Tjejerna skyndade bort till dörrarna och följde efter Alex ut i den varma vårsolen.
Suddgummit - del 3
*
Nästa dag kom Alex fram till Mia vid skåpen och gav henne ett inslaget paket.
Mia tog förvånad emot paketet.
”Vad är det för nåt?” undrade hon leende.
”Får du väl se när du öppnar.” sa Alex hemligt.
Han tyckte det var lite lustigt när folk frågade om ett pakets innehåll istället för att öppna det.
”Vad du är hemlighetsfull då.” sa Mia.
Alex bara log finurligt.
Mia gapskrattade när hon drog av presentpappret och plockade upp ett stort rosa suddgummi. Det var 14 cm långt och mitt på stod det med svart tryck:
FOR REALLY BIG MISTAKES
”Det där kan du inte tappa bort.” flinade Alex. ”Och om du klipper flera bitar av det får du ju ett ton.”
”Åh Alex, du är för söt!” utbrast Mia. ”Tack raring!”
Hon gav Alex en stor kram och kysste honom på kinden.
Nästa dag kom Alex fram till Mia vid skåpen och gav henne ett inslaget paket.
Mia tog förvånad emot paketet.
”Vad är det för nåt?” undrade hon leende.
”Får du väl se när du öppnar.” sa Alex hemligt.
Han tyckte det var lite lustigt när folk frågade om ett pakets innehåll istället för att öppna det.
”Vad du är hemlighetsfull då.” sa Mia.
Alex bara log finurligt.
Mia gapskrattade när hon drog av presentpappret och plockade upp ett stort rosa suddgummi. Det var 14 cm långt och mitt på stod det med svart tryck:
FOR REALLY BIG MISTAKES
”Det där kan du inte tappa bort.” flinade Alex. ”Och om du klipper flera bitar av det får du ju ett ton.”
”Åh Alex, du är för söt!” utbrast Mia. ”Tack raring!”
Hon gav Alex en stor kram och kysste honom på kinden.
Suddgummit - del 2
*
Alex såg hur orolig och desperat Mia var och tyckte synd om henne.
Han funderade på om han kunde göra något för att hjälpa henne
och sken upp när han såg att det låg ett radergummi framme på katedern.
”Pssst, Mia, kolla!” viskade han och pekade diskret. ”Jag ska rädda dig.”
Mia log när Alex smidigt smög bort till katedern och snodde suddgummit.
Men just när han skulle gå tillbaka till sin plats upptäckte Mr. Grober honom.
”Och vad sysslar du med unge man?” sa lärarens sträva och stränga röst.
”Eh…” sa Alex. ”Jag… jag skulle bara kolla att katedern är okej. Den har varit lite vinglig och sånt kan vara farligt. Men den verkar vara okej nu. Så nu kan jag gå och sätta mig.”
Klasskamraterna höll på att explodera av återhållet skratt. Alex var störtskön!
Mr. Grober såg misstänksamt på den tanige pojken, tyckte att 17-åringen var en riktigt oregerlig spoling.
Men så är han ju fosterbarn också... tänkte läraren. Och man vet ju hur det är med uppfostran av sådana strulputtar...
Alex skyndade tillbaka till sin plats och sjönk ner på stolen. Försiktigt gav han suddgummit till Mia.
”Tack.” sa Mia och började sudda bort sin teckning från bänken. ”Jag ska skaffa ett ton suddgummin, så att jag aldrig blir utan!”
Alex skrattade glatt, men slutade tvärt när Mr. Grober blängde på honom.
”Sorry Sir.” sa Alex och harklade sig. ”Tycker bara att det är så kul att vara här.”
Mr. Grober rynkade på sina stränga ögonbryn och skakade på huvudet.
”Förbaskade ungar…” muttrade han.
Alex såg hur orolig och desperat Mia var och tyckte synd om henne.
Han funderade på om han kunde göra något för att hjälpa henne
och sken upp när han såg att det låg ett radergummi framme på katedern.
”Pssst, Mia, kolla!” viskade han och pekade diskret. ”Jag ska rädda dig.”
Mia log när Alex smidigt smög bort till katedern och snodde suddgummit.
Men just när han skulle gå tillbaka till sin plats upptäckte Mr. Grober honom.
”Och vad sysslar du med unge man?” sa lärarens sträva och stränga röst.
”Eh…” sa Alex. ”Jag… jag skulle bara kolla att katedern är okej. Den har varit lite vinglig och sånt kan vara farligt. Men den verkar vara okej nu. Så nu kan jag gå och sätta mig.”
Klasskamraterna höll på att explodera av återhållet skratt. Alex var störtskön!
Mr. Grober såg misstänksamt på den tanige pojken, tyckte att 17-åringen var en riktigt oregerlig spoling.
Men så är han ju fosterbarn också... tänkte läraren. Och man vet ju hur det är med uppfostran av sådana strulputtar...
Alex skyndade tillbaka till sin plats och sjönk ner på stolen. Försiktigt gav han suddgummit till Mia.
”Tack.” sa Mia och började sudda bort sin teckning från bänken. ”Jag ska skaffa ett ton suddgummin, så att jag aldrig blir utan!”
Alex skrattade glatt, men slutade tvärt när Mr. Grober blängde på honom.
”Sorry Sir.” sa Alex och harklade sig. ”Tycker bara att det är så kul att vara här.”
Mr. Grober rynkade på sina stränga ögonbryn och skakade på huvudet.
”Förbaskade ungar…” muttrade han.
Suddgummit - del 1
Tack fina Anitha för inspirationen! Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
"Suddgummit. Ge hit suddgummit", sa Mia och drog med ena handen över den sträva ytan på bänken.
Hon hade klottrat lite på bänken, tecknat en nidbild av en av skolans mest avskydda lärare och nu hade en klasskamrat rusat in i klassrummet och varnat att den stränge läraren var på ingång.
Mia såg sig om i rummet för att se vem av hennes kamrater som hade tagit hennes suddgummi.
”Mr. Grober kommer att lyncha mig om han får se den här bilden…!” sa hon stressat.
”Då kanske du inte skulle ha klottrat på bänken.” sa en mjuk och road röst
intill henne.
Mia lade huvudet på sned och såg på den söte killen som satt bredvid henne.
”Alex… har du tagit mitt suddgummi?”
Alex log ljuvt och skakade på huvudet så att luggen föll ner i hans långa ögonfransar.
Mia strök undan hårslingorna och gav sin klasskompis en bestämd blick.
”Jag börjar bli desperat nu… Har du mitt sudd eller inte?”
”Inte.” sa Alex. ”Jag svär, om jag hade det skulle jag ge tillbaka det.
Du måste ha glömt ditt suddgummi på förra lektionen.”
Mia nickade och suckade.
”Ja, du har nog rätt.”
Mr. Grober, läraren, steg in i klassrummet.
Han lade ner sin läderportfölj på katedern och såg med bister blick på tonåringarna.
Mia grimaserade som om hon hade ont någonstans och lade handen över sin blyertsteckning.
”Jag är död…!” viskade hon.
Hon suckade över att alla på den här lektionen var så förtjusta i att skriva med bläckpenna och därför inte hade något radergummi att låna henne.
"Suddgummit. Ge hit suddgummit", sa Mia och drog med ena handen över den sträva ytan på bänken.
Hon hade klottrat lite på bänken, tecknat en nidbild av en av skolans mest avskydda lärare och nu hade en klasskamrat rusat in i klassrummet och varnat att den stränge läraren var på ingång.
Mia såg sig om i rummet för att se vem av hennes kamrater som hade tagit hennes suddgummi.
”Mr. Grober kommer att lyncha mig om han får se den här bilden…!” sa hon stressat.
”Då kanske du inte skulle ha klottrat på bänken.” sa en mjuk och road röst
intill henne.
Mia lade huvudet på sned och såg på den söte killen som satt bredvid henne.
”Alex… har du tagit mitt suddgummi?”
Alex log ljuvt och skakade på huvudet så att luggen föll ner i hans långa ögonfransar.
Mia strök undan hårslingorna och gav sin klasskompis en bestämd blick.
”Jag börjar bli desperat nu… Har du mitt sudd eller inte?”
”Inte.” sa Alex. ”Jag svär, om jag hade det skulle jag ge tillbaka det.
Du måste ha glömt ditt suddgummi på förra lektionen.”
Mia nickade och suckade.
”Ja, du har nog rätt.”
Mr. Grober, läraren, steg in i klassrummet.
Han lade ner sin läderportfölj på katedern och såg med bister blick på tonåringarna.
Mia grimaserade som om hon hade ont någonstans och lade handen över sin blyertsteckning.
”Jag är död…!” viskade hon.
Hon suckade över att alla på den här lektionen var så förtjusta i att skriva med bläckpenna och därför inte hade något radergummi att låna henne.
torsdag, juni 07, 2012
Prison Blues - del 5
*
"Fyra dagar!"
Fängelsedirektören på Attica County Prison stirrade på den unga sjukhusläkaren som kom instormande på hans kontor.
"Vad menar ni, Miss Fleming?"
Anna Fleming blundade och försökte tränga bort ilskan, men den stannade kvar som en envis blodsugande igel.
"Den där djävulen Baker lät Jimmy D. Carlin ligga nere i 'The Hole' i fyra dagar...!"
Anna grät nästan nu.
"Ni skulle se pojken Sir... den stackaren är misshandlad och råttbiten. Hans sår är infekterade och han har haft svår feber."
Fängelsedirektören reste sig ur sin stol.
"Jag vill nog ta mig en titt på den stackars pojken." sa han och blev mörk i blicken. "Så jag vet vad jag skäller ut Baker för sedan. Karl'n ska få sina fiskar varma. Vänta bara tills jag får tag på honom!"
"Fyra dagar!"
Fängelsedirektören på Attica County Prison stirrade på den unga sjukhusläkaren som kom instormande på hans kontor.
"Vad menar ni, Miss Fleming?"
Anna Fleming blundade och försökte tränga bort ilskan, men den stannade kvar som en envis blodsugande igel.
"Den där djävulen Baker lät Jimmy D. Carlin ligga nere i 'The Hole' i fyra dagar...!"
Anna grät nästan nu.
"Ni skulle se pojken Sir... den stackaren är misshandlad och råttbiten. Hans sår är infekterade och han har haft svår feber."
Fängelsedirektören reste sig ur sin stol.
"Jag vill nog ta mig en titt på den stackars pojken." sa han och blev mörk i blicken. "Så jag vet vad jag skäller ut Baker för sedan. Karl'n ska få sina fiskar varma. Vänta bara tills jag får tag på honom!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)