Skrivpuff - 24 november 2011

Skriv om ansvar.

Kimberly gav Joey en lång, forskande blick.
"Du har varit ovanligt tyst hela dagen idag..." sa hon och strök bort en hårslinga som lagt sig över hans långa ögonfransar.
Joey bara mumlade fram ett litet
"Mmmmm..."
och ryckte på axlarna.
"Och du åt knappt något under middagen hos dina föräldrar." fortsatte Kimberly. "Tyckte du synd om kalkonen?"
Joey log åt Kimberlys skämt.
"Det är bara det att jag tänker så mycket på Tessa... Jag vill hjälpa henne, men vet inte hur..."
Han suckade och sjönk ner på sin säng.

Kimberly satte sig intill honom.
"Du är det raraste som finns, Joey Frye, men du kan inte frälsa hela världen - det är inte ditt ansvar."
"Jag vet." suckade Joey. "Jag försöker inte frälsa hela världen heller - bara min syster. Tänk om något händer henne... hon lever ju ett rätt utsatt liv. Hon kan bli våldtagen, ta en överdos - eller vad som helst...!"
Kimberly log och pussade Joey på kinden.
"Tessa har tur som har världens finaste bror."
Joey såg lite blyg ut.
"Tack Kimmie." sa han och log ett varmt leende.

"Jag har också tur," sa Kimberly. "för jag har världens finaste vän."
Joey log igen och den här gången var det ett busigt litet leende.
"Har du? Vem är det?"
"Du är en knasboll Joey!" skrattade Kimberly.
Hon gav sin bäste vän en stor kram.
"Och du Joey," sa Kimberly och strök honom över kinden. "jag vill gärna hjälpa dig att hjälpa Tessa."
Glädjen i Joeys ansikte och hans lyckligt glittrande ögon fick nästan Kimberlys hjärta att smälta av ömhet.

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 3

*
Tessa log.
Hon släckte noga sin marijuana-cigarett och kastade den i en papperskorg. Sedan lade hon armen om sin lillebrors midja.
"Du vill hålla koll på mig va?"
Joey svarade inte. Han stirrade ner på sina skor.

Tessa skrattade till och rufsade om Joeys hår.
"Du är för söt! Jag har ett hem, det vet du. Men jag stannar gärna hos dig i natt, det är lite mer lugn och ro hos dig."
Joey flinade och gav sin vilda syster en menande blick.
"Lugn och ro...? Mmmm... inte så länge till..."
Tessa skrattade.
"Passa dig lillbrorsan..." sa hon och grabbade tag om Joeys midja.

"Nej! Man får inte göra så där..." mumlade Joey truligt.
Han skruvade sig fnissande ur sin systers grepp.
"Jodå," skrattade Tessa. "kaxiga småbrorsor måste man uppfostra lite."

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 2

*
När de gått en bit in i parken tände Tessa en cigarett.
Joey såg fundersam ut och sneglade bekymrat på sin syster.
Tessa log och strök lillebror över kinden.
"Det är bara lite 'gräs' Joey."
"Bara...?" sa Joey. "Du måste lägga av med drogerna Tessa!"
Tessa nickade.
"Du har rätt - jag borde sluta. Jag ska det."
Med ett leende lekande i ena mungipan lade Tessa till:
"En annan dag."
Joey suckade. "En annan dag." Det där hade han hört förr...

"Jag är skithungrig!" sa Tessa plötsligt.
Hon viftade menande med sin hemrullade cigarett och Joey anade att det var den som var upphovet till systerns stora hunger.
"Vi går och käkar cheeseburgers!" sa Tessa, med en stor entusiasm som fick Joey att skratta.
"Du är vrickad syrran. Men okej, vi kan köpa lite käk. Vi kan äta den hemma hos mig."
Han funderade en stund, sedan sa han:
"Du, Tess... om du vill kan du stanna hos mig i natt. Ifall du inte har nånstans att ta vägen..."

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 1

Skriv om tristess.

Matteläraren slog hårt med sin linjal i Joeys bänk.
"Jag är ledsen att mina lektioner är så tråkiga att de söver dig, Mr. Frye." sa han torrt och spydigt.
Joey vaknade ur sin slummer och skruvade besvärat på sig. Han blev varm om kinderna när han såg att hela klassen tittade på honom.
"Förlåt Mr. Gordon..." mumlade han. "Jag sov inte så bra i natt och..."
Matteläraren höll upp handen som för att visa att han inte hade någon lust att höra vad Joey hade att säga.
"Vill du gråta ut får du göra det i TV hos Oprah."
"Bra idé, då kan han passa på att tala om för hela landet vilken skitstövel till lärare han har." hördes en röst bortifrån den nu öppna dörren.

Joey och de andra i klassen vände sig om och fick syn på Joeys äldre syster Tessa.
Mr. Gordon suckade när han fick se sin före detta elev.
"Nej men vad trevligt," muttrade han. "ännu en unge i klanen Frye."
Tessa log sött.
"Din glädje överväldigar mig, Mr. G."
Matteläraren kramade en vit tavelkrita i sin hand, så hårt att kritan gick av på mitten.
"Lektionen är slut nu." morrade han, trots att det var tio minuter kvar.
College-eleverna stirrade på sin magister. Han lät dem aldrig sluta tidigare...
"Det är krit-doften," log Tessa. "den gör honom lite..."
Tessa gjorde några små cirkelrörelser vid sin tinning.
Klassen skrattade. Joeys syrra var ju en underbart härlig tjej!

Joey tog tag i sin systers handled och drog ut henne ur klassrummet.
"Tack för avbrottet Tessa," log han. "vi höll på att dö av tristess där inne!"
Tessa log och gav sin lillebror en kram.
"Det var så lite så." sa hon glatt. "Jag räddar gärna min lillebror från torre Mr. Gordon."
Syskonen Frye lämnade skolbyggnaden och klev ut för att njuta av krispig, frisk luft och den ljuvliga novembersolen.

*

Skrivpuff - 20 + 21 november 2011

Skriv om att glömma + om att medverka.

Camp Orion. Sommaren 2006

Efter en session med Gradys "lekar" kände Alex att han behövde vara ifred.
Så fort pojkarna fick klä på sig smet Alex iväg och satte sig under det stora trädet nära sjön.
Det kröp i kroppen på den lille pojken, det var en underligt äcklig känsla - som om lägerledarens händer fortfarande rörde vid hans kropp.

När han hade suttit där under trädet en stund ringde hans mobil.
Alex såg på displayen och svarade.
"Hej mamma Jo!"
"Hej min älskade unge!" sa Joanne glatt. "Vad skönt att höra din fina lilla röst! Hur mår du?"
Alex skakade i hela kroppen när han började prata med sin fostermor. För första gången på veckor fick han hemlängtan.
Fösrst tänkte Alex säga att han ville komma hem... men han ändrade sig och gjorde istället allt för att låta som vanligt - trots det vidriga han just varit med om.
För vad skulle han säga när mamma Jo frågade varför han ville komma hem...? Gradys "lekar" kunde han ju inte berätta om.
Ingen ska nånsin få veta...! tänkte pojken.

"Vi har det jättebra!" sa Alex glatt.
"Vad bra min älskling." sa Joanne. "Det gör mig glad. Fast vi saknar dig här hemma."
Alex log.
Han älskade sin fostermor så mycket. Hon var alltid så snäll och hennes mjuka röst gjorde att han snart kände sig bättre till mods.
Pojken trängde undan det hemska och pratade med Joanne om allt det roliga de gjorde på sommarlägret och han frågade hur hans syskon hade det där hemma.

En stund senare pratade han med sin jämnåriga fostersyster Maxine. Hon berättade en massa roliga och spännande saker hon varit med om.
Alex skrattade och pratade länge med Maxine.
Alla hans tankar på stunderna av övergrepp förpassades långt in i glömskans mörka vrå.
Och Alex tänkte aldrig ta fram de minnena mer - aldrig i hela sitt liv!

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 19 november 2011

Skriv om en besvikelse.

Ocean Beach, California. Sommaren 1961

"Hej då! Nu ska jag rymma hemifrån!"
Ryan vinkade till mamma och pappa och klättrade upp på sin röda Radio Flyer-trehjuling.
Kate och David McKenzie log mot sin lille pojke. Trots att Ryan skulle fylla 5 år om några månader verkade trehjulingen stor för honom.
"Varför ska du rymma hemifrån?" frågade Kate.
Ryan såg på sin mor med trulig uppsyn.
"För att ingen vill leka med mig idag." sa han besviket.
"Ville Rebecca och hennes kompisar vara ifred?" frågade David.
Ryan såg ännu mer trulig ut och nickade.
David kunde inte låta bli att le åt sonens buttra min. Ryans 9-åriga syster ville inte alltid att lillebror skulle vara med och leka, så nu hade hon förmodligen kört ut honom från sitt rum.
Sådant brukade göra Ryan på riktigt dåligt humör.

Pojken började cykla iväg.
David såg på Kate och log. Sedan stoppade han Ryan.
"Vänta lilla gubben! Ry... du kan väl låta bli att rymma? Vi skulle sakna dig jättemycket."
Ryan funderade.
"Skulle ni verkligen sakna mig jättemycket?"
Kate lyfte upp sin lille pojke.
"Ja, det skulle vi verkligen! Vi skulle gråta varenda kväll om du rymde från oss."
Ryan slog armarna om halsen på sin mor.
"Gråt inte mamma, jag rymmer väl inte då."

"Vad bra min älskling." sa Kate och log.
Pojken gav Kate en puss på kinden. Sedan log han och sa:
"Mamma, vet du? Min mage vill ha kakor, för den är lite hungrig."
Kate skrattade.
"Din mage ska få lite lunch först, sedan kan du få kakor."
Ryan jublade.
"Det var nog bra att jag inte rymde." sa han när Kate bar honom uppför trappan till deras terrass. "För om man är på rymmen får man inga mumsiga kakor. Och jag gillar ju kakor."

Grattis Jordan! 18/11 2011

Happy Birthday Jordan!

*

Skrivpuff - 14 november 2011 - del 4

*
Joey och Tessa sjöng Cherie Currie & Marky Ramones version av Cherry Bomb.
Barbara och Grant väntade tålmodigt tills de hade sjungit klart, sedan sa de vänligt, men bestämt, åt Tessa att gå upp till gästrummet och sova ruset av sig - eller så fick hon lämna huset.
"Ni kan inte köra ut Tessa!" sa Joey.
"Det är lugnt brorsan." sa Tessa och kramade honom. "Jag vill ändå inte stanna här - det finns inget gott käk."

Tessa log, men Joey såg ändå den sårade minen i sin systers ansikte.
"Jag hajar att jag inte är välkommen..." muttrade Tessa. "trots att jag har bott i det här skithuset i hela mitt liv..."
Hon tog för sig av några gurk-smörgåsar från ett fat och gick mot dörren.
Joey gav sin far och styvmor en mordisk blick. Sedan klev han upp på närmsta bord för att bättre kunna se sin syster bland alla gäster.
"Tessa!" ropade han.

"Joey! Vad tar du dig till...?!" utbrast Grant.
Han slog armarna om sin sons midja och lyfte resolut ner honom från bordet.
Grant kunde inte låta bli att le en aning när han såg förvåningen i sonens ansikte.
Joey log inte. Han var alldeles för arg. Och lite generad över att bli nedlyft sådär... som en liten småunge...
"Släpp mig!" fräste Joey och slet sig ur sin fars armar.
"Tessa!" ropade han igen och rusade efter sin syster.

*

Skrivpuff - 14 november 2011 - del 3

*
Grant föste irriterat undan sin son och lade sin hand på Tessas axel.
"Min flicka, du är välkommen hem till oss, det vet du - men du måste vara ren och nykter."
Tessa nickade.
"Jag fattar. Nu är jag utsvulten. Vad har ni för käk på det här stället?"
Hon gick bort till långbordet med alla små förrätter, höll upp ett av faten och studerade det som fanns på det. Hon rynkade på näsan.
"Sniglar till förrätt...? Vad får vi till middag, överkörd ekorre?"
Några av gästerna skrattade, en andra såg med avsmak på Tessa.

Barbara skyndade fram till sin styvdotter.
"Snälla Tessa... du skämmer ut både dig själv och oss."
Joey blängde på sin styvmor.
"Du kan väl gå upp och ta en dusch" fortsatte Barbara. "och du kan få sova i gästrummet i natt."
Tessa skakade på huvudet.
"Jag är inte trött."

Joey lade armen om sin systers axlar.
"Tess, du kan väl sjunga med mig? Det finns mikrofon och allting - vi kan rocka loss."
Tessa log glatt och rufsade om i sin lillebrors hår.
"Ja! Kom, så rockar vi röven av det här stället!"
"Åh Herregud...!" suckade Barbara. "Joey, ni kan väl ta det lite lugnt när ni sjunger?"
Joey skrattade till.
"Ta det lugnt...? Kom igen 'morsan' - det är rock - inte en vaggvisa."
Syskonen gjorde skrattande sig redo att sjunga.

*

Skrivpuff - 14 november 2011 - del 2

*
Barbara vinkade till sig sin man.
"Grant, din dotter är här..." sa hon lågt i hans öra. "Du borde kanske..."
Hon sökte efter rätt ord.
"Se hur hon mår..." sa hon till slut.
Grant nickade och stegade fram till sin dotter.
"Hej min flicka. Hur är det med dig?"
Tessa log och gjorde tummen upp.
"Hej farsan! Jag mår toppen!"

Joey skyndade fram till dem.
"Syrran!" sa han glatt. "Kul att se dig!"
Han kramade Tessa.
"Kul att se dig med lillebror!" sa Tessa och besvarade kramen. "Schyst party ni har här!"
Joey log.
"Ja, visst... om man gillar att ha långtråkigt..." mumlade han.
Syskonen skrattade.

Grant såg forskande på Tessa.
"Raring... är du hög...?"
"Hög? Vem, jag...?" sa Tessa oskyldigt.
Hon skrattade och viftade avvärjande med handen.
"Nej, inte jag inte! Jag är född så här glad!"
Hon slog ut med händerna i en yvig gest för att visa hur glad hon var.
"Lite för glad..." sa Grant. "Vad har du tagit idag Tessa?"
Tessa ryckte på axlarna.
Grant gav sin dotter en sträng blick.
"Du är hög som ett hus!"
"Vilket hus?" frågade Tessa utmanande.
Joey låtsades hosta för att maskera ett skratt.

*

Skrivpuff - 14 november 2011 - del 1

Skriv om att sabotera.

Barbara sippade på sin Champagne och såg belåtet ut över den stora matsalen där kvällens middagsbjudning skulle äga rum.
Hennes dukning på långborden var perfekt och all mat såg lyxig och delikat ut. Gästerna minglade och verkade trivas.
Barbara log mot sin 20-årige styvson Joey som satt och spelade ett klassiskt stycke på pianot.
Joey log tillbaka, men han såg inte ut att trivas så bra på festen.
Lite mer fina middagsbjudningar var inte Joeys "cup of tea". Han var uppväxt med dem, men det betydde ju inte att han gillade det...

Jag kanske ska låta honom sjunga och spela en mer rockig låt ikväll... tänkte Barbara.
Hon gick fram till Joey och pratade med honom om det och hon blev varm om hjärtat när pojken sken upp. Hans vackra ögon glittrade mer än julgranen vid Rockefeller Center.
Allt var rätt och slätt perfekt med den här kvällen.
Inget kan gå fel nu. tänkte Barbara.

Just som hon tänkt klart tanken slogs dörrarna till matsalen upp och en mycket upprymd Tessa steg in.
"Hey party people!" utropade hon glatt.
"Åh Gud... jag tar tillbaka min tanke..." muttrade Barbara. "Allt kan gå fel ikväll."

*

Skrivpuff - 13 november 2011

Skriv om att närma sig.

Sun City School. November 1999

Julen närmade sig och under morgonsamlingen pratade barnen ivrigt om allt kul som skulle hända.
"Har ni skrivit önskelistor till Tomten än då?" frågade fröken.
Maxine viftade med handen.
"Fröken, fröken! Jag har det!" sa den lilla 6-åringen glatt. "Och jag har gjort ett halsband till Tomten."
Lärarinnan log mot den lockhåriga lilla yrhättan.
"Tomten blir nog jätteglad för halsbandet, Maxine."
Maxine nickade.
"Det tror jag med!" sa hon förnöjt.

En av Maxines klasskamrater räckte upp handen och sträckte viktigt på sig.
"Fast det finns ingen Tomte. Han är bara ett påhitt."
Maxine reste sig häftigt upp från den runda mjuka mattan och knöt sina små nävar.
"Tomten finns visst, din dummer!"
"Nähä, det gör han inte, Tomten är på låtsas!" sa klasskompisen.
Hon fnös och tillade i giftig ton:
"Han är en bluff, det hajar du väl, Maxine...? Det är bara fånigt att tro på nåt sånt."

Maxine kokade av ilska. Hon kröp in i ett hörn och där satt hon och skakade av gråt.
"Det är inte fånigt... Tomten finns visst." mumlade hon tyst för sig själv. "Det gör han."
Men den lilla flickan blev alltmer osäker. Tänk om klasskompisen hade rätt?
Tomten kanske inte finns...? tänkte Maxine.
Hon snyftade till.
Och jag som har gjort ett halsband till honom och allt...