Maxine and the Bully - 5

*
Maxine försökte dölja sina blessyrer när hon kom hem. Men att smyga in i köket med handen för ögat såg nog lite misstänksamt ut, för Joanne såg med förundrad på sin fosterdotter.
"Maxie, varför håller du handen för..."
Hon avbröt sig när hon fick syn på Maxines spruckna underläpp och blodet på tröjan.
"Men älskade unge... vad har hänt...?!"
Maxine tog bort handen från högra ögat och blottade en hemsk blåtira.
"Krig på lekplatsen..." muttrade hon.

Barnens morbror Freddie stannade hemma hos Jane och Ricky medan Joanne tog med sig Maxine till sjukhuset.
Maxine var inte glad över att göra ett sjukhusbesök och hon skrek till och höll för munnen med båda händerna när läkaren sa att han måste bedöva och sy den spräckta underläppen.

Joanne strök lugnande Maxine över pannan när läkaren lade bedövning och sydde underläppen. Hon grät nästan när hon såg hur tapper hennes lilla unge var under proceduren.
Maxine försökte låta bli att gråta, men det hängde tårar i hennes mörka, täta ögonfransar.
"Vad duktig och modig du är tjejen." berömde läkaren och klappade Maxine på kinden.

När läkaren var klar gav han Maxine en röd slickepinne.
"Att mumsa på när stygnen är borta." sa han och log mot flickan.
"Tack!" sa Maxine.
Hon torkade bort tårarna med baksidan av handen, sedan tog hon slickepinnen och stoppade den i sin byxficka.
"Du får ha stygnen en vecka." sa läkaren.
Maxine putade överdrivet sorgset med underläppen och gjorde tummen ner.
Läkaren log.
"Mmmm... jag vet, inget kul. Men du klarar det."
Maxine tog på sig en tuff min och nickade.
Läkare log igen och pekade på Joanne.
"Vad säger du Maxine, tror du mamma här klarar att ta bort stygnen själv?"
"Yep!" sa Maxine. "Mamma Jo är modig - hon svimmar inte när hon ser blod eller nånting!"
Joanne och läkaren skrattade.

Grattis Emily! 18/10 2011

Happy Birthday
Emily!

*

Grattis Cole! 18/10 2011

Happy Birthday
Cole!

*

Maxine and the Bully - 4

*
Äcklad och vansinnig torkade Betty av sitt ansikte med tröjärmen.
"Du... ditt äckliga lilla avskum!"
"Kolla där borta! skrek Maxine och pekade bort mot gångvägen. "En polis!"
Betty släppte snabbt Maxine och väste:
"Du slipper undan nu, men vänta bara tills vi ses igen..."
Sedan rusade hon bort från lekparken. Hon vände sig om medan hon sprang och gav Maxine ännu en varning:
"Du är sååå död!"
Maxine såg på Holly och sina andra kompisar och log.
"Och Betty är sååå lättlurad. Tänk att hon gick på att det gick en polis där borta...!"

Vännerna skrattade beundrande.
"Heja Maxine!"
"Betty är så patetisk." sa Maxine. "Hon tror hon kan få sin vilja fram genom att skrämmas. Jag är så jäklarns trött på henne!"
Maxine skakade på huvudet, som för illustrera hur patetisk översittaren var.
Först då kände hon att hon hade rejält ont. Ögat började kännas igenmurat och det bultade i underläppen.
Den mörbultade lilla flickan stönade av smärta.

Holly skyndade fram till sin bästis och lade armen om henne.
"Åh stackars Maxine... det måste göra jätteont... Och du blöder rätt mycket... Ska jag följa med dig hem?"
Maxine nickade.
"Och du Holly, nu vet jag hur roadkill känner sig..."

Maxine and the Bully - 3

*
Betty grabbade tag i Maxines T-shirt och tryckte upp henne mot ett träd.
"Du ska betala mina jeans, din odugliga lilla fosterhemsunge."
"Kyss mig i arslet." fräste Maxine.
Några av Maxine och Hollys kompisar, som vågat sig tillbaka till lekplatsen, applåderade.
Maxine log mot sina kompisar och slet sig loss från Bettys grepp. Hennes T-shirt gick sönder lite, eftersom Betty höll så hårt, men det var det värt.
Maxine Clarke vägrade att ta skit från någon - och hon tänkte inte stå upptryckt mot det här dumma trädet längre, det gjorde ont i ryggen.
"Vad sa du till mig?" morrade Betty.
"Kyss mig i arslet." upprepade Maxine kavat.
Hennes kompisar applåderade igen.

"Be om ursäkt och lämna lekplatsen." befallde Betty.
"Dream on!" svarade Maxine.
"Okej som du vill..." sa Betty. "Men om ihåg att jag har varnat dig."
Sedan gick allt snabbt, som när man snabbspolar en videofilm.
Maxine hörde hur Holly skrek en varning, sedan kom en knytnäve farande mot Maxines ansikte och träffade ögat.

Nu vaknade den arga lilla tigerungen inom Maxine. Ingen jäklarns översittare skulle komma här och vara bossy och slå folk ostraffat!
Hon spottade Betty rätt i ansiktet.

Maxine and the Bully - 2

*
Betty hötte med knytnäven mot Maxine.
"Jag ska täppa till truten på dig din lilla trasdocka!"
"Betty... du är så pateti..."
Maxine hann aldrig säga patetisk. Betty klippte till henne rakt över munnen.
Holly skrek förfärat till.
Det var långt ifrån första gången Betty the Bully slog till någon, men Holly kunde aldrig vänja sig vid våldet - framförallt inte när hennes egen bästis var måltavla.
Maxine slickade försiktigt på sin underläpp för att känna om den hade spruckit - och det hade den.
"Nu jäklar är det krig..." morrade hon.
Hon viftade åt Holly att gå undan en bit.
"Vad ska du göra...?" frågade Holly med oro i rösten.
Hon klev av sin gunga och backade några steg.
"It's payback time." sa Maxine mellan sammanbitna tänder.

Maxine ställde upp på gungan och flög på Betty.
Översittar-tjejen tappade balansen av ren överraskning och båda flickorna föll till marken.
Maxine satt på Bettys rygg och tryckte ner hennes ansikte i sanden.
"Ät sand din jäkla översittare!"
Betty lyckades kasta av sig Maxine och reste sig upp. Hon spottade ut sand och gav Maxine en vild blick.
"Mina nya jeans är trasiga! Dom kostade 200 dollar! Jag ska döda dig din lilla skitunge!"
"Gör det då." sa Maxine. Hon reste sig och borstade lugnt sand av sina kläder. "Men du ska låta bli att jävlas med alla."

Maxine and the Bully - 1

Sun City, California. Sommaren 2006

Maxine och Holly satt på varsin bildäcks-gunga på lekplatsen och åt glass. Några av deras skolkamrater åkte inlines och rullskridskor i närheten.
Solen sken och barnen hade en riktigt lugn och trevlig eftermiddag.
Plötsligt bröts lugnet av en elak, bestämd röst.
"Du sitter på min gunga."
Barnen på inlines och rullskridskor åkte snabbt iväg, flydde som skrämda råttor.
Maxine tittade upp på flickan som nu stod framför henne.
"Åh toppen... Betty the Bully..." stönade Maxine.
Ända sedan första klass hade hon och Betty, en av skolans värsta översittare, varit svurna fiender.
"Det finns flera gungor, Betty." sa Holly.
Betty spände blicken i de mindre flickorna.
"Jag pratar inte med dig Holly, jag pratar med din ragamuffin-kompis." sa hon.
Maxine såg på Betty med en liten grimas. Hon gillade inte att bli kallad ragamuffin, som betydde "sjabbigt klätt och smutsigt barn".
Betty hade förmodligen hört sina föräldrar prata på det sättet om Maxine. En del hade starka åsikter om Maxine och hennes syskon bara för att de var fosterbarn.

"Ta en annan gunga Betty, du äger inte lekparken." sa Maxine trött.
Betty the Bully sparkade på hennes gunga.
"Kliv av."
Maxine himlade med ögonen och fortsatte att äta på sin glass.
Betty tog Holly och Maxines glassar och slängde dem i sanden.
"Är du döv, Maxine...?"
Betty uttalade namnet Maxine som om det var något slemmigt och äckligt.
"Kliv av gungan!"
"Nej, Betty..." svarade Maxine och uttalade Bettys namn i precis samma äcklade ton. "jag är inte döv, jag ignorerar dig."
Holly skrattade.
"Good one Maxie!"
Maxine log brett.
"I know, right?" sa hon glatt.
Flickorna gjorde sitt speciella handslag, som de alltid gjorde när de hade gjort något bra.

Skrivpuff - 15 oktober 2011 - del 2

*
Alex fick mycket beröm av ambulansförarna när de kom och hämtade Dolores.
"Kommer hon att klara sig?" frågade Alex.
En av ambulansförarna log.
"Ja, det kommer hon säkert att göra, tack vare dig grabben."
Pojkarna stod kvar och såg ambulansen åka iväg.
"Shit vad läskigt...!" sa Denny. "Tur att du kom på att ringa 911, Lill-räkan."
Alex bara nickade. Han var fortfarande skakad av händelsen och väldigt orolig.
"Tror ni vi kan ta lite glass?" sa Hank. "Ingen behöver ju veta något."
Med ett ilsket tiger-morr kastade sig Alex över sin större och äldre kamrat. Båda pojkarna föll till marken.
"Dolores kanske dör och du bara tänker på glass...!" vrålade Alex. "Jag borde klippa till dig!"
Johnny drog upp Alex och lade armen om den lille killen.
Alex och Johnny bråkade en del, men nu var Johnny riktigt irriterad på Hank.
"Kom Lill-räkan, vi går tillbaka till lägret. Bry dig inte om att Hank är en idiot."

Under resten av dagen ville inte Alex göra någonting med de andra pojkarna. Han satt nere vid sjön och kände sig miserabel.
Vid middagsdags kom Denny och Scott rusande.
"Wendy pratade precis med sjukhuset." meddelade Scott. "Dolores kommer att bli frisk!"
Alex for upp. Hans ansikte sken upp av lättnad och glädje.
"Är det sant? Kommer hon att bli helt bra?"
Scott och Denny nickade.
"Du räddade hennes liv Lill-räkan!" sa Denny. "Du är en hjälte!"
De äldre grabbarna kramade om lille Alex.
"Förresten har du fått paket också." sa Scott. "Det kom med bud för en stund sedan. Kom, vi måste se vad du har fått!"
Pojkarna rusade till matsalen där de andra grabbarna höll på att duka fram middag.
Vid Alex plats vid bordet låg ett paket. Alex slet upp snören och pappret.
I paketet låg en nallebjörn med ett stort mjukt hjärta på bröstet.
På ett kort som låg intill nallen stod det skrivet med snirkliga bokstäver:

Till Alex,
min fina lilla hjälte.

Med all min kärlek,
Dolores

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 15 oktober 2011 - del 1

Skriv om att undsätta.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Solen gassade över Camp Orion. Det var en ovanligt het dag, till och med för California.
"Om jag inte får glass snart så dör jag...!" flämtade Hank.
"Glassbilen är här." sa Alex. "Vi skyndar oss dit!"
Hank log ett snett leende.
"Det är för varmt för att röra sig. Gå och köp glass till mig, jag sitter här i skuggan och väntar."
Scott sparkade till Hanks fot.
"Vi är inte dina betjänter. Vill du ha glass så lyfter du på ditt lata arsle och följer med oss."
Hank reste sig surmulet från sin skuggiga plats och så skyndade pojkarna ner till glassbilen.

Den äldre damen som jobbade i glassbilen, log mot pojkarna. Men hon såg inte lika glad och pigg ut som hon brukade.
Alex såg oroligt på henne.
"Är ni sjuk?"
Dolores skakade på huvudet.
"Ingen fara lille vän... det är nog bara värmen som gör mig lite trött... Nu ska jag plocka fram lite glass åt er."
Dolores blev plötsligt ännu blekare. Hon stönade och tog sig för hjärtat.
Till pojkarnas förskräckelse föll hon ihop på marken.
"Hon har fått en hjärtattack!" skrek Alex.
Han kastade sig ner intill Dolores.
Alex höll den gamla damens hand och snyftade.
"Du får inte dö! Hör du det? Du får inte dö!"

Scott och de andra pojkarna visste inte vad de skulle ta sig till. De stod och tittade på sin lille kompis som grät intill den gamla damen.
"Ambulans..." snyftade Alex plötsligt. "Måste ringa ambulans.
Han drog upp sin mobiltelefon ur byxfickan och slog 911.
En vänlig kvinna svarade och Alex snyftade fram vad som hänt och försökte så gott han kunde förklara vägen upp till sommarlägret.
"Glassbilen!" utropade Scott. "Säg att ambulansförarna ska hålla utkik efter en tutande glassbil!"
"Ja, det kan dom inte missa!" sa Denny.
Alex talade om för kvinnan att hålla ögonen öppna efter en glassbil.
"Snälla skynda er!" grät den lille pojken. "Dolores får inte dö!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 14 oktober 2011 - del 2

*
"Vi går..." viskade Sebastian till flickorna. "Den här tjocka vitlöksdoften börjar kväva mig..."
Rose nickade.
"Vitlök!" utropade Grimston, som om han hade hört Sebastian.
Han fick ungdomarna att hoppa till igen.
"Kan inte ni rara barn gå till marknaden och skaffa mer vitlök åt mig?"
Han sträckte fram några slantar mot Sebastian.
När Sebastian inte tog emot pengarna sträckte Grimston ut sin öppna handflata mot Rose.
Men Rose skakade på huvudet och kramade Sebastians hand.
"Emily, du är en rar liten tös, du vill väl hjälpa gamle Grimston?" log kyrkvaktmästaren.
Men Emily, som fortfarande klamrade sig fast vid Sebastians midja, gömde ansiktet i sin väns skjorta för att få slippa se på Grimston.

"Snälla ni, hjälp mig." bad Grimston.
"Vi måste gå hem nu." sa Rose besvärat. "Det börjar bli sent. Adjö Mister Grimston."
Den gamle kyrkvaktmästarens grå ögon lyste av en febrig iver.
"Men... men... ni kan väl hjälpa en gammal man? Jag förbereder mig ju för jakt på Mörkrets varelser."

"Han förbereder sig snarare för en enkel resa till Bedlam..." sa Sebastian, tyst, så att bara Rose och Emily kunde höra.
Flickorna fnissade och tyckte att mentalsjukhuset var en plats där otäcke gamle Grimston hörde hemma.
Sebastian, Rose och Emily sade adjö till kyrkogårdsmästaren och skyndade sig bort från hans stuga och kyrkogården.

Skrivpuff - 14 oktober 2011 - del 1

Skriv om att förbereda.

London 1865

Sebastian, Rose och Emily gick förbi kyrkogårdsmästare Grimstons stuga.
"Hur kan man vilja bo på en kyrkogård...?" viskade lilla Emily. "Jag skulle tycka det var läskigt."
Den gamle kyrkogårdsmästaren tittade upp när han hörde ungdomarnas röster.
"Ah vackra Rose, unge herr Sebastian och lilla söta Emily. Har ni besökt din mors grav, Rose?"
Rose nickade.
"Grimston, vad ska ni med all vitlök till...?" undrade hon och pekade på flera flätor med vitlök som hängde runt stugans dörr.
"Vitlök håller Mörkrets varelser borta." svarade Grimston och började frenetiskt att tälja på en grov träpinne.
Intill honom låg färdiga tjocka pinnar, de såg farligt vassa ut.

Grimston log brett så att alla hans dåligt skötta tänder syntes när Sebastian såg frågande på pinnarna och kniven.
"Ja du unge Sebastian, detta ska bli vassa träpålar som ska förinta Mörkrets varelser. Man måste köra en påle genom hjärtat på dom."
Han högg till med pålen, som om han hade en varelse nära sig.
Sebastian och Rose hoppade till. Lilla Emily skrek förfärat till och klamrade sig fast vid Sebastian

Grimston nickade.
"Ja, dom är hemska och farliga. Men räds icke mer flicka lilla, er gamle Grimston ska beskydda er från helvetets faror."
Tack..." sa Sebastian glädjelöst.
Just nu kände han sig mer skrämd av den gamle kyrkogårdsmästaren än av Mörkets varelser, vad det nu var för något...

Skrivpuff - 13 oktober 2011 - del 2

*
Grady och Wendy klev in i stugan när de hörde pojkarnas vilda skratt.
"Oj... här går det livat till." skrattade Wendy.
Hon fick inget svar. Pojkarna var så inne i kuddkriget att de inte hörde att någon kom in i stugan.
Alex stod på den enda sängen som inte var våningsäng, studsade och hällde ut kuddfjädrar på de andra. Han var svettig i ansiktet och alldeles rosig om kinderna på grund av den kvava värmen i stugan.
Grady gick in och stoppade kuddkriget.
"Grabbar, skulle inte ni städa och sova?"
"Lite svårt att sova och städa samtidigt." sa Alex.
De äldre killarna skrattade och gav honom high-fives.
Wendy skrattade.
"Jo, det har du rätt i Alex."
Alex slutade att studsa i sängen när han hörde att Wendy var där.
Killarna hade tagit av sig sina tröjor för att det var så varmt och nu kände Alex sig blyg av att stå där i bara pyjamas-shortsen. Han hoppade ner från sängen och började leta efter sin T-shirt.

"Lugna dig Lill-räkan." skrockade Hank. "Wendy har nog sett grabbar utan kläder förut."
Alex blev ännu rödare i ansiktet.
"Och förresten har väl inte du så mycket att visa...?" retades Johnny.
"Håll truten din jäkla idiot!" fräste Alex.
Han knöt ilsket nävarna och skulle just kasta sig över Johnny när Grady fångade upp honom.
"Släpp ner mig!" sa Alex.
"Alex, nu lugnar du ner dig." sa Grady lugnande.
Han slängde försiktigt upp Alex i överslafen på en av våningsängarna och gav pojkarna en bestämd blick.
"Nu är det läggdags. Ni får städa upp här i morgon bitti."

Wendy klappade Alex på kinden.
"Du ska inte lyssna på alla dumma saker som dina kamrater säger."
Alex svarade inte. Han lade tjurigt sin kudde över huvudet.
Wendy log och strök pojken över ryggen.
"Sov gott nu lille vän."
"God natt." muttrade Alex nerifrån kudden.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 13 oktober 2011 - del 1

Skriv om att städa.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Men grabbar..." suckade Grady. "man slänger väl inte bara sina kläder på golvet så här...?"
Scott, Hank och Johnny såg på sina kläder som låg som två öar på golvet i stugan.
"Det går utmärkt." flinade Scott.
Grady skakade leende på huvudet.
"Istället för att ha kuddkrig kan ni städa upp lite här. Och hoppa i säng när ni är klara, det börjar bli sent."
Killarna gjorde honnör åt sin ledare, utropade "Ay ay kapten!" och började lydigt plocka upp sina kläder från golvet.
Denny och Alex var lite mer ordningsamma, så de hade ingenting att städa upp.
"Lill-räkan, du får godis om du städar upp mina kläder." sa Johnny.
Alex flinade.
"Glöm det." fnyste han. "Jag rör inte dina stinkande strumpor! No way!"
De äldre killarna skrattade.
Det gjorde inte Johnny. Han gick fram till Alex och tryckte upp honom mot väggen.
"Vill du att jag ska köra ner strumporna i halsen på dig?" hotade han.

Grady skyndade fram och drog undan Johnny.
"Skärp er nu. Johnny, du hjälper dina kompisar att städa. Alex och Denny, ni kan gå till sängs om ni inte har nåt att göra."
"Men det är för varmt för att sova..." sa Alex.
Grady sa god natt till grabbarna och gick ut ut stugan.
Så fort ledaren var borta startade pojkarna kuddkrig igen. Fjädrarna yrde om vildbasarna.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Maxine - Little Super Trouper

*
Sun City, California. 2000

"Aldrig mera balett! No way José!"
7-åriga Maxine sträckte ut sig på Joanne och Martins breda säng och slet av sig sina strumpor.
Martin log mot sin lilla fosterdotter.
"Var det inte roligt att dansa?"
"Jo, det var ganska roligt." sa Janie (Martin och Joannes 9-åriga biologiska dotter).
Maxine ruskade på sitt mörklockiga huvud.
"Nääää... inte kul! Man fick inte dansa som man ville...! Dom spelade inte ens Super Trouper ju..."
Joanne och Martin fick svårt att hålla sig för skratt. Maxine var familjens viljestarka lilla anarkist.
"Och deras dansfröken var jättesur och sträng." inflikade 7-årige Alex, som följt med sina fostersystrar till danslektionen idag. "Jag tror hon var en häxa faktiskt."
Martin skrattade.
"Nja... en häxa är hon inte, men hon är sträng."

Maxine såg på sina små fötter.
"Min fotar gillar inte såna där trånga skor. Dom vill vara barfota och glada."
Flickungen vickade på tårna för att visa hur glada de var när de slapp vara nedtryckta i skor.
Martin kunde inte låta bli att kittla Maxines nakna fotsulor. Barnet skrek av skratt.
"Iiiiii...! Mina fotar är jättekilliga!" pep hon.
Martin tog upp flickan i famnen och kramade henne.
"Det är läskigt att bli kittlad va?" frågade han.
Maxine nickade.
"Mmmm... och lite kul också. Killa deras fotar också!"
Maxine pekade glatt på Alex och Janie.
Alex hoppade upp i sängen och gömde sig kvickt under överkastet.
Janie och Maxine kröp in efter sin bror och började kittla honom.
"Hjälp mig!" skrattade Alex. "Två galna tjejer har fångat mig!"
"Det är härligt med ungar." skrattade Martin och kramade om sin fru. "Man har inte tråkigt en endaste sekund."

Skrivpuff - 12 oktober 2011 - del 2

*
Cassie hörde hur mamma och Darryl gick in i sitt sovrum och pratade. Ljudnivån blev högre och högre. Mamma och Darryl grälade för någonting.
Styvfaderns rytande gjorde att Cassie fick ont i magen.
Jag önskar att Alex var här...! snyftade Cassie för sig själv.
Storebror kunde alltid trösta och lugna henne. Men nu var Alex på sitt sommarläger och Cassie kunde inget göra... bara sitta här och höra Darryl skrika på mamma.

"Vad var det för snubbe jag såg dig prata med på stan idag?!"
"Darryl, lugna dig." sa Nora. "Det var Keith, som var med i Neils band."
Det var tyst i en sekund, sedan hördes ljudet av ett hårt slag, en örfil. Nora skrek till av smärta.
"Du ska lära dig att inte prata med andra män på stan!" röt Darryl. "Folk kan tro att du är en hora!"
En kraftig smäll och ljudet av tjockt glas som krossades fick Cassie att hoppa till där hon satt i sin säng.
"Min mormors gamla spegel!" skrek Nora förfärat.
Darryl sa ingenting.
Han lämnade sin gråtande sambo i hög på golvet och stormade ut ur huset.

Cassie tassade in till sin mamma och kramade om henne.
"Mamma... gör det mycket ont?"
Nora skakade på huvudet.
"Det är inte så farligt lilla gumman."
Hon ställde sig upp och lyfte upp Cassie i sängen.
"Du ska inte gå här nu Cass, du kan få glas i fötterna."
Cassie såg på det som var kvar av den trasiga gamla spegeln.

"Spara bitarna, Alex kan nog laga den när han kommer hem. Alex kan laga det mesta."
Mamma log och skakade på huvudet.
"Ja han är duktig, vår lilla Alex. Men den här spegeln går nog inte att laga mer."
Lilla Cassie suckade sorgset och sjönk gråtande ner på sängen.
"Darryl bara förstör och skriker åt dig... Det är därför Alex inte vill bo här hos oss...!"
Nora drog in sin flicka i famnen och vaggade henne. Tårarna brände innanför ögonlocken.
"Min älskling... du och din bror har varit med om så mycket... Jag önskar att jag kunde ordna ett bättre liv åt er."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 12 oktober 2011 - del 1

Skriv om en dans.

Paradise, California. Sommaren 2006

Cassie såg leende på sin mamma som lyckligt dansade med sin sambo.
Nora och Darryl stod tätt intill varandra och rörde sig sakta till musiken, en Bob Dylan-cover.
"Ni ser så fina ut." sa Cassie. "Som ett par i en romantisk film."
Nora och Darryl log mot den lilla flickan.
"Tack lilla stumpan." sa Darryl mjukt.
Han var på sitt snälla humör nu och Cassie hoppades att det skulle hålla i sig länge.
"Cassie, den här låten brukade din och Alex pappa sjunga." sa Nora.
"Brukade han?" sa Cassie. Hennes leende blev ännu bredare. "Nu gillar jag den här låten ännu mer!"
Den lilla flickan som snart skulle fylla 9 år höjde volymen på musiken en aning och dansade för sig själv.

Darryls humör växlade nästan alltid fortare än vädret. Nu sköt han Nora ifrån sig och gav henne en mörk blick.
"Nora, måste du förstöra vår fina stund genom att babbla en massa skit?"
"Men Darryl... jag bara berättade bara för Cassie att hennes far brukade sjunga..."
Darryl höll upp handen i en tystande gest.
"Du ska inte prata om honom Nora, ditt ex tillhör det förflutna. Han är död och begraven - bokstavligt talat!"
Cassie började gråta.
"Prata inte så om min och Alex pappa!" snyftade hon.
Darryl fnyste.
"Du minns inte ens din far Cassie - du var bara en liten 1-årig skitunge när han kastade in handduken!"
"Jag minns honom visst!" grät Cassie. "Du får inte säga så!"
Nora kramade sin lilla dotter och strök flickan över det mjuka ljusblonda håret.
"Älskling... gå lägg dig du, jag kommer in och säger god natt om en stund. Och du kan få läsa lite längre i kväll om du vill."
"Okej. Tack mamma."
Cassie gick snyftande in på sitt rum och kröp upp i sin säng.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 11 oktober 2011

Skriv om att gömma sig.

Camp Orion. Sommaren 2006

När pojkarna hade duschat efter sin basketmatch sa Grady att de skulle kolla sina kroppar efter fästingar. Ledaren vinkade till sig Alex.
"Jag kan göra det själv." sa Alex.
Grady skakade på huvudet.
"Fästingar är svåra att se, dom rackarna är bra på att gömma sig. Men du, Alex... det gör inte ont att kolla efter fästingar."
Hank skrockade.
"Lill-räkan är rädd att det ska kittlas."
"Är jag inte alls...!" fräste Alex.
Han var förargad på Hanks retsamma ton - och förargad för att den äldre kamraten hade rätt.
Grady lyfte på Alex armar och sökte efter fästingar, sedan kontrollerade han knävecken.
"Ställen där fästingar gärna sätter sig." förklarade han för pojkarna.
Alex bet ihop käkarna för att hindra sig själv från att fnissa när Gradys fingrar lekfullt vandrade på hans hud.
Varför måste jag alltid skratta så fort nån kittlar mig...?" tänkte Alex och hatade sig själv för att skrattet bubblade i honom nu.

När de äldre pojkarna lämnat omklädningsrummet drog Grady ner Alex intill sig på träbänken och tog av pojken handduken han hade virat om midjan.
Alex magra kropp blev vaksam och stel när han kände den vuxne mannens hand mellan sina ben.
Precis så här gjorde han med Denny häromdagen...
Alex skruvade på sig. Han ville bara klä på sig igen, gömma all exponerad hud och sin kropp.
"Slappna av Alex..." viskade Grady upphetsat. "Du kommer att tycka det är skönt."
Alex skulle just tala om för Grady att sluta när Hank kom in i omklädningsrummet. Han hade glömt något.
Hank gav Alex och Grady en blick och lämnade dem ensamma igen.
Den där blicken... tänkte Alex.
Det var inte chock eller äckel, som han själv känt när han sett Grady och Denny i den här situationen - det var ren avundsjuka.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 32)

*
På måndag förmiddag tog pojkarna farväl av flickorna.
"Fan, det kommer kännas konstigt att inte ha er på andra sidan sjön längre." sa Scott när han kramade Desi.
"Ja," sa Desi. "men vi ses väl nästa år? Och vi bor ju inte så himla långt ifrån varandra... det tar väl ungefär 90 minuter med buss från Delphi till Paradise?"
Scott nickade.
"Mmmm... jag tror det. Och Alex bor ju ofta hos sina fosterföräldrar i Sun City - det är ju jättenära Delphi."
Tjejerna log.
"Där ser ni!" sa Mae. "Vi kommer att ses! Förresten kommer ni inte att sakna oss, ni har ju hur kul som helst här. Eller hur?"
Mae såg på Alex och lade armen om honom. Den lille killen såg verkligen ut att behöva en kram.
"Men se inte så bedrövad ut Lill-räkan... Vi kommer att ses igen!"
Alex nickade.
"Mmmm... men det blir tråkigt utan er..."
Mae log.
"Awwww... fina lilla Alex. Ge mig en kram."
Alex log och gav Mae en blyg kram.
"Och du Alex," sa Desi. "Ring oss om grabbarna beter sig som översittare mot dig igen, så kommer vi och sparkar dom på smalbenen!"
Alex skrattade.

"Det klarar han själv." sa Scott och log.
Han lade broderligt armen om Alex.
"Stick nu brudar, från och med nu är vår sida en tjejfri zon."
"Just det!" sa Alex kaxigt.
Men han kände sig inte så kavat och glad som han ville ge sken av. Att säga hej då till tjejerna var jättejobbigt.
Scott och Denny verkade också tycka att det var jobbigt. De kramade tjejerna flera gånger och försökte uppehålla dem.
"Börja inte gråta nu mesar." fnyste Hank.
Scott flinade.
"Fan heller. Vi bara försöker sno åt oss lite kramar här, okej?"
Desi skrattade.
"Bra försök Scott, men nu måste vi gå. Hej då grabbar."
Alex suckade.
"Hej då..."
Mae och Desi gav honom en lång kram och pussade honom på kinden.
"Ta hand om dig sötnos." sa Desi. "Du är vår favorit."
Alex kinder blev varma och han log glatt.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista